Först Bryssel och nu till Slottet

STOCKHOLM: Det blev en snabb tur fram och tillbaka till Bryssel – ett statsplan fick hjälpa till – för att både kunna vara med i diskussionerna där och för att komma hem till kvällens middag för Turkiets president på Slottet.

Diskussionen i kretsen av EU-ministrar med Lakhdar Brahimi visade såväl på nödvändigheten av en politisk process i Syrien som på svårigheterna att få till stånd en sådan.

Det är mycket svårt att se att det skulle finnas någon militär lösning som är förenlig med någon form av enat Syrien med ett mer eller mindre fungerande samhälle.

Jag har skrivit det åtskilliga gånger tidigare: ju längre konflikten pågår desto större blir risken för en sekteristisk fragmentisering som gradvis sträcker sig över den vidare regionen.

Och att därefter försöka att lappa ihop saker och ting igen kan visa sig vara en både svår och utdragen uppgift.

Men att få till stånd den politiska processen har hitintills visat sig mycket svårt, och splittringen i FN:s säkerhetsråd bidrar självfallet kraftfullt till detta.

Viktigt är dock att vi fortsätter att ge Lakhdar Brahimi vårt fulla stöd. Och att vi ger budskapet inte minst till säkerhetsrådets medlemmar att de bör göra sitt yttersta för att finna gemensamma vägar framåt.

Dagens möte innehöll också en bra diskussion om vår relation till Ryssland som en förberedelse på den diskussion som stats- och regeringscheferna kommer att ha i slutet av denna vecka.

Och vi hann dessutom med viss uppdatering om situation i Moldavien, det nya avtalet om östra Kongo och utmaningarna i Mali.

Diskussionen om utvecklingen i det södra grannskapet kännetecknades av den stigande oro över utvecklingen som jag tror att vi alla känner.

Inte minst gäller detta Egypten, där den allt mer besvärliga ekonomiska situationen riskerar att göra den politiska utvecklingen allt mer komplicerad.

De svikna förväntningarnas revolution kan då komma att få ett helt annat förlopp än den de stigande förväntningarnas revolution vi fäste så stora förhoppningar till för ett par år sedan.

Men slutsatsen av detta kan inte bli annan än att vi som EU måste försöka att engagera oss allt mer.

Att våra instrument för att påverka utvecklingen kan framstå som alltför svaga får inte bli en förevändning för att inte göra någonting alls.

Men nu är det Turkiets som står på dagordningen.

Efter middag på Slottet i kväll blir det politiska överläggningar i morgon förmiddag.

Och efter dem kommer vi också att underteckna ett gemensam deklaration om ett fördjupat strategiskt partnerskap mellan Sverige och Turkiet.

Vid sidan av överläggningen mellan delegationerna under ledning av president Abdullah Gül respektive Fredrik Reinfeldt är det också bilaterala andra sådana.

Jag har också separata överläggningar med min turkiske kollega Ahmed Davutoglu.

Och den blir nog i betydande delar en fortsättning på en del av de samtal jag haft i dag i Bryssel.

2 kommentarer till Först Bryssel och nu till Slottet

  1. Kerstin Broste skriver:

    Kommer Turkiet att tillåta att deras EU bidrag används till vinodling? Många turkar är troende muslimer.

  2. Nyatider13 skriver:

    @Kerstin Broste
    Nästan hela Turkiet är muslimskt, men det spelar ingen roll, människorna där dricker Raki som är alkohol så vin skulle inte spela någon roll.

%d bloggare gillar detta: