Integration och minoritetsfrågor

STOCKHOLM: Lunchen i dag blev en spännande diskussion med också mina regeringskollegor Erik Ullenhag och Stefan Attefall och Mehmet Kaplan från riksdagen liksom besökande generalsekreteraren Ekmeleddin İhsanoğlu från OIC om integrationsfrågor i Sverige och våra relationer till den muslimska världen.

I det förra avseendet finns det förvisso betydande utmaningar, men jag tror att det trots detta rådde en ganska bred samstämmighet runt bordet om vi trots allt klarat detta bättre än många andra länder.

Men att värna toleransen och att öka förståelsen är en ständigt pågående uppgift, där vi aldrig får tro att den är avslutad.

Sverige har gått från ett tämligen så homogent till ett allt mer kulturellt mångsidigt samhälle under en relativt kort tid, och vi har gjort det i större skala än de flesta andra jämförbara samhällen.

Vi skall inte glömma att vi under sekler var ett strikt lutherskt samhälle där, i reformationens och det trettioåriga krigets kölvatten, inte ens katoliker tolererades.

Men under de senaste decennierna har detta ändrats på ett dramatiskt sätt, och dessutom på ett sätt som mycket påtagligt har berikat vårt samhälle. Attityden till invandrare och flyktingar har under dessa decennier, enligt de mätningar som görs, blivit mer positiv.

Men utmaningar finns förvisso.

Fördomar om t ex islam saknar inte fotfäste i vårt samhälle, även om vi tydligt ser att ökade kontakter leder till ökad kunskap och ökad förståelse.

Och självfallet har politiskt ledarskap – av regering, riksdag och andra företrädare för vårt offentliga liv – stor betydelse i detta avseende.

Med diskuterade vi hur vår dialog också med OIC kan utvecklas i olika avseenden, och vi var överens om att vi har ett starkt ömsesidigt intresse av detta.

Med Montenegros utrikesminister Igor Lukšić blev det så en genomgång av läget i den delen av Europa liksom av landets EU-ansträngningar.

I Moldavien, som jag ju besökte för inte så länge sedan, förlorade regeringen Filat tidigare i dag en förtrendeomröstning i parlamentet, och därmed måste det i inledas en process med att bilda en ny regering.

Med utrikesminister Leanca diskuterade jag per telefon den nya situationen.

Vi får se hur saker och ting utvecklas, men jag tror att det finns goda förutsättningar för att detta inte skall rubba takten i landets EU-ansträngningar alltför mycket.

Efter en del arbete bakom skrivbordet åker jag i morgon till Haag för de olika diskussioner där i morgon kväll och på torsdag som jag skrivit om här tidigare.

Det var 20 år sedan som OSCE:s High Commissioner on National Minorities kom till.

Ministermötet var i Stockholm i december 1992, Sverige övertog ordförandeskapet i OSCE och jag råkade vara statsminister.

Det var dramatiska tider.

Jag minns hur jag i mitt öppningsanförande talade om den skam som belägringen och beskjutningen av Sarajevo utgjorde. Det bosniska kriget hade börjat våren 1992.

Men utmaningarna var många.

För oss var det inte minst en fråga om stabiliteten i de nu på nytt självständiga baltiska staterna med den utmaning som låg inte minst i stora ryska minoriteter som tillkommit under den sovjetiska perioden liksom kvarvarande ryska trupper.

Under de närmaste åren kom vi att arbete nära tillsammans med den första innehavaren av detta OSCE-ämbete, holländaren Max van der Stoel, för att hantera och lösa olika besvärliga frågeställningar i anslutning till detta.

Lätt var det inte, och det fanns en påtaglig risk för att det kunde gå fel. Narva-krisen sommaren 1993 var i grunden långt allvarligare än vad många ens då hade klart för sig.

I dag är allt detta i vår del av Europa nästan bortglömd historia, men i andra delar av det vida OSCE-området kvarstår allvarliga utmaningar som mycket väl skulle kunna leda till hot mot fred och stabilitet.

Kriget mellan Ryssland och Georgien i augusti 2008 var en brutal påminnelse om den saken.

När jag under de senaste månaderna besökt såväl Moldavien med dess utbrytarregion Transnistrien som södra Kaukasus med de hårda motsättningarna kring Nagorno-Karabach har jag på nytt påmints om vikten av att ta dessa utmaningar på det största allvar.

Och då har jag inte ens nämnt kvarstående utmaningar på Balkan.

För att inte tala om en del av de utmaningar i Centralasien som jag vet nuvarande högkommissionären Knut Vollebäck ägnat mycket betydande uppmärksamhet.

Men besöket i Haag ger självfallet också möjligheter till insikt i den diskussion i olika EU-frågor som nu förs där, och som alldeles självklart har sitt intresse också för oss.

6 kommentarer till Integration och minoritetsfrågor

  1. oppti skriver:

    Varför inte satsa medel på att begränsa migrationen och öka utbytet mellan nationerna.
    Att ta från biståndet och satsa på asylsökandet är skamligt.

  2. stig2entreprenoren skriver:

    En viktig parameter för de de muslimska länder där imamer ännu styr torde vara att introducera typ aktiebolagslagar, fungerande banksystem mm så människor med vilja och utbildning kan starta vettiga kommersiella verksamheter.
    I denna typ av länder råder mycket stor arbetslöshet och frustration bland unga och utbildade människor. Inte undra på att man försöker fly till mera framsynta och ordnade samhällen.
    Är detta frågor som du upplever diskuteras i ledande kretsar eller anses det oviktigt?

  3. roma30 skriver:

    Moteti Haag känns viktigt och intressant

  4. spanaren skriver:

    Utrikesministern skriver om Ryssland i dagens inlägg
    vilket undertecknad uppfattar som mycket positivt
    även om bloggägaren med tanke på sin ställning inte
    såsom vi anonyma skrivbordsgeneraler kan skriva klartext
    utan låter oss läsa mellan raderna….

    LÄSTIPS!

    För läsare som inte tror på Fukuyama och historiens slut
    i samband med utbrottet av evig fred 1989/1991 är kanske denna
    beskrivning av dagens och morgondagens verklighet av intresse.

    http://www.matsjohansson.net/2013/03/bok-kalla-kriget-20-ryssland-rustar.html

  5. Per Fredö skriver:

    Religioner och ideologier ställs ofta gentemot varandra vad gäller integrationsfrågor, alls inte oberättigat.
    Vår protestantiska trosinriktning lärde folk sådant som att arbeta hårt, satsa på utbildning, vara sparsamma, värna om våra familjer, hjälpa våra barn till en bättre framtid och liknande.

    Personligen fick jag lära mig sådant. Även i vårt alltmer sekulariserade samhälle och där människor inte längre har någon gudstro-och dit hör jag-finns mycket av dessa dogmer kvar.
    Men de urholkas också att mer.

    Det medför tyvärr att våra samhällen fått mängder av problem, som tidigare hade varit sällsynt förekommande.

    Vi vet att sådant som renrasighet, avståndstagande från människor med andra religioner och etisk tillhörighet också tidigare kunnat förekomma i protestantiska länder.

    Därför har den politiska demokratin haft en viktig roll att bekämpa sådant.
    Nu ser vi dessvärre tendenser i motsatt riktning där främlingsfientliga och populistiska partier får ökat inflytande just därför att folk känner en växande främlingsfientlighet.

    Det blir inte lätt komma till rätta med detta oaktat all ambition och vällovliga initiativ.

  6. Kachina skriver:

    Per Fredö

    Jag förstår att du genomskådat religionernas makt och jag har självflera gånger nämnt de två värsta, de två som är btggda på förfalskningar av de uråldriga skrifterna.

    När det gäller din Gudstro, får jag hoppas att du inte är så naiv att du tror på den vetenskapens förklaring,…..att allt detta, Universum och det biologiska livet startades av en SLUMP!!!!!!!l

    Så är inte fallet och Gud är inte en farbror med vitt skägg som sitter på en tron i himlen, utan som det sägs i de uråldriga skrifterna vilade Guds Ande (medvetande) i avgrunden. (den mörka osynliga materian)

    Varde Ljus.Medvetandeten Kraft, en Energi, en egen VILJA, vaknade ur dvalan och genomlyste den mörka materian till synlig materia.

    Detta Ljus, (på olika frekvenser beroende på avstånd från källan) denna energi, denna VILJA, genomsyrar allt, varje minsta atom i detta universum.

    Om du vill se hur denna VILJA materialiserar sig i första stadiet, gå då in på Facebook, sök Kachina Ray och iaktta bilden. Det är inte en farbror med vitt skägg, utan den Strålning, den Energi, det Medvetande som genomsyrar och ger liv till precis ALLT i detta Universum, även dig och mig.

    Resten av förklaringen blir för lång för att förklaras här, men när den vetenskapen nått alla individer och förstår att vi alla redan är integrerade, oavsett ras och religion, kommer den fredliga samvaron.

    Men, det tar sin tid och för närvarande kritiserar även jag den s.k. integrationspolitiken.

%d bloggare gillar detta: