Om European Global Strategy

21 februari 2013

BRYSSEL: Solig morgon – sådant är värt att notera – i den belgiska huvudstaden.

Och alldeles strax skall jag iväg till Europaparlamentets utrikesutskott möte om vårt arbete för en global strategi för EU.

Av utrikesministrar är det Radek Sikorski och jag som inbjudits men dessutom kommer företrädare för utrikesutskotten i de olika nationella parlamenten, och det har sin särskilda betydelse.

Tanken är ju att de fyra tankesmedjor i Sverige, Polen, Italien och Spanien som vi gett uppdraget mot slutet av sommaren skall presentera sina tankar kring en sådan strategi.

Och på den grunden, och med vägledning av också den diskussion vi hoppas att detta leder till, skall vi se hur vi skall föra arbetet vidare.

Vi kommer ju under detta år också att göra en översyn över hur arbetet fungerat med vår gemensamma utrikestjänst EAS, och syftet med det är att åstadkomma ytterligare förbättringar inför den kommande ”mandatperioden” efter valen 2014.

Och det finns självfallet ett visst samband mellan detta mer institutionellt inriktade arbete för ett starkare Europa och detta arbete som ju mer handlar om det politiska innehållet.

Jag ser fram mot spännande diskussioner under dagen.

Och efter dem återvänder jag hem till Stockholm igen för lite olika aktiviteter under fredagen.


Spännande och viktig läsning

20 februari 2013

BRYSSEL: Efter mötet hela dagen i Gdansk med utrikesministrar från tolv länder har jag så landat här inför morgondagens diskussioner med Europaparlamentets utrikesutskott.

I Gdansk var det snö och blåst, och det ställde till lite problem.

Estlands Urmas Paet lyckades inte landa, och när han återvänt till Tallinn kunde han konstatera att det därifrån finns nattåg till Moskva men inga fungerande tågförbindelser söderut mot t ex Polen.

Och det tjänade som en god illustration till vad som fortfarande behöver göras för att förbättra infrastruktur i olika avseenden mellan det nordisk-baltiska och centraleuropeiska området.

Vi hade öppna och konstruktiva diskussioner om såväl gemensamma utrikespolitiska frågor som om energifrågor och ekonomisk politik i EU.

Och det var förvisso av värde att vi hade också Island och Norge med oss i dessa diskussioner.

Efteråt sammanfattade Radek Sikorski och jag vår bedömning i ett gemensamt uttalande som det finns länk till här till höger.

Detta var ett första möte mellan alla våra länder, men efter dagens diskussioner var värdet av detta format uppenbart.

Nästa år övertar Estland ordförandeskapet för det s k NB8-samarbetet från Sverige, och man inbjöd omedelbart till ett nytt möte i detta format i Tallinn.

Och det visade ju värdet av det initiativ vi tagit tillsammans med Polen i detta avseende.

På planet hit hade jag möjlighet att läsa dagens tidningar från Stockholm.

Lars Adaktusson skriver engagerat och viktigt i DN om EU som viktigt fredsprojekt – och jag välkomnar varmt det personliga steg in i politiken han nu tar.

Men sedan går han från en önskan om ”att få inspireras av stora visioner” till för dagen lite mer politiskt korrekta teser om ”ifrågasättande av mer överstatlighet”.

Det är populärt att säga just nu, men vad som menas är sällan särskilt klart.

Den som tar ut perspektiven mycket tydligt och påtagligt inspirerande är Stig Fredriksson i en viktig artikel som SvD av någon egenartad anledning placerat i sin näringslivsdel.

Här finns inte mycket av det för stunden politiskt korrekta, utan Stig Fredriksson säger frankt att ”jag tror vi behöver mer av Europas förenta stater, inte mindre”.

Och jag tillhör förvisso dem som håller med honom när han skriver, att ”i kraftfältet mellan framtidens geopolitiska dominanter är EU:s enda chans att intensifiera sammanhållningen och inte ge efter för splittringstendenserna.”

Detta gäller inte minst på utrikes- och säkerhetspolitikens område.

Ju mer man som jag arbete med dessa frågor desto mer inser man att det är denna väg vi europeiska småstater måste gå – och i dagens allt mer globaliserade värld är vi alla faktiskt små.

Stig Fredriksson är kritisk mot den politiska debatten kring dessa frågor. Han skriver, att ”i dag leds Europa av politiker som inte vågar rikta blicken längre fram än till nästa parlamentsval”.

Det är att ta till, men man kan ju också notera att vi lever i ett mediaklimat där det ibland verkar som om media mest vill intervju politiker om opinionsundersökningar medan man intervjuar varandra om politiken.

Svenska medias bevakning av vad som händer inom EU har t ex skurits ned på ett sätt som är dramatiskt. Jakten på stundens skandal är i stället det som skall sälja.

Och dessa utvecklingar skapar självfallet sina utmaningar för de politiker som kanske vill tala om det som Stig Fredriksson på mycket goda grunder tycker är viktigt, och som Lars Adaktusson i alla fall snuddar vid.

Med detta inte sagt att han inte har en poäng, och den har vi anledning att ta till oss när vi närmar oss ett år när vi skall välja våra representanter först till parlamentet i EU och sedan till riksdagen i Sverige.

I morgon i Europaparlamentet här kommer vi i alla fall att diskutera våra visioner för ett Europa med större tyngd och bättre möjligheter i morgondagens värld.

Jag hoppas att det intresserar i alla fall någon. Det borde det göra.


Chisinau, Bender och Gdansk

19 februari 2013

GDANSK: Efter en intensiv men viktig dag i Moldavien har vi nu på kvällen landat här vid Östersjöns kust inför morgondagens möte med utrikesministrar från tolv länder i Nord- och Centraleuropa.

Avsikten med besöket i Moldavien var att demonstrera stödet för landets EU-process, och det kom ju att bli extra viktigt i samband med de motsättningar som den annars framgångsrika koalitionsregeringen just drabbats av.

Det blev innehållsrika diskussioner främst med premiärminister Filat och utrikesminister Leanca, men också med oppositions- och kommunistledaren Voronin.

Att besöka den senares högkvarter med byst av Lenin utanför är något av en tidsresa. Men det är viktigt att visa respekt också för den parlamentariska oppositionen.

Delar av regeringsproblemen i Moldavien i dag handlar faktiskt om missuppfattningar om de olika delarna av processen fram mot ett associationsfördrag.

Och det är förvisso inte alltid lätt att förstå de procedurer kring denna som ju är en följd av att vi är en union med i dag 27 medlemmar.

Förhoppningsvis lyckades William Hague, Radek Sikorski och jag räta ut dessa frågetecken.

Och det var ingen tvekan om att vårt gemensamma besök var uppskattat. Vi argumenterade alla tre med kraft och övertygelse för den europeiska integrationens betydelse.

Efter lunch gjorde vi så en utflykt till den gamla borgen i Bender inte minst för att se på den lilla utställningen där om Karl XII:s tid där och den berömda kalabaliken för 300 år sedan.

Härifrån styrdes ju faktiskt Sverige under närmare fyra år. Och det var på enväldets tid.

De utflykten innebar att vi åkte in i det separatistiska området Transnistrien.

Några hundra tusen människor lever här under hammaren och skäran och i ett förfall som kändes tragiskt. I botten ligger såväl gamla motsättningar som spel om positioner i det nya Europa.

Bender var under några hundra år en av de viktigaste turkiska gränsfästningarna längs Dniestr-floden. Här möttes under något sekel de ryska och osmanska imperierna.

Borgen stormades gång efter gång av ryska arméer innan området 1812 blev ryskt.

Historien sedan dess har inte varit mindre dramatiskt, och det gäller inte minst kriget i samband med Sovjetunionens upplösning i början av 1990-talet. Inte minst med bas i den dåvarande sovjetiska 14:e armen tillkom då detta utbrytarområde.

Försök sedan dess – och en förhandlingsomgång ägde rum just i dag i Lvov i västra Ukraina – att övervinna Moldaviens delning har dessvärre misslyckats, och det trots betydande försök.

Men förr eller senare måste en förändring komma, och då inom den vidare europeiska ramen. Också människorna här har rätt till en framtid i frihet och värdighet.

Moldaviens successiva närmande till EU är en viktig del av denna successiva process, men så är ansträngningar att knyta ekonomiska och andra kontakter också med den transnistriska delen av landet.

Och besöket i Bender, med vår svenska historia som utgångspunkt, kan ses också i det perspektivet.

Men nu har vi landat i Gdansk, och det finns åtskilligt att göra inte minst för att förbereda morgondagen.

Vi skall diskutera gemensamma perspektiv mellan Nord- och Centraleuropa.

Och få platser är mer lämpade för det än just Gdansk.

I morgon kväll bär det så tillbaka till Bryssel för diskussioner i Europaparlamentet om vårt arbete med en European Global Strategy.


Hålla EU-kursen

18 februari 2013

CHISINAU: Efter en dryg dag i Bryssel har jag nu en bra bit efter midnatt landat här för att i morgon bitti ansluta mig till de samtal som William Hague och Radek Sikorski fört under middagen.

Själv var jag kvar i Bryssel för mötet med Northern Dimension och den efterföljande middagen med de deltagande ministrarna.

Och det var ett bra möte. I den nordliga dimensionens samarbete uträttas åtskilligt av betydande praktisk betydelse.

Det gäller t ex insatserna för att få till stånd fungerande reningsverk i såväl St Petersburg som Kaliningrad med den uppenbara betydelse detta har för vattenmiljön i Östersjön.

Och det blev en trevlig middag med ministrarna efter det formella mötet.

Min ryska, norska och isländska kollega var nu med i kretsen av några EU-ministrar under Cathy Ashtons värdskap i den nya EAS-byggnaden vid Place Schumann.

Men nu är det Moldavien som gäller.

Syftet med denna resa är att leverera ett budskap om starkt stöd för landets fortsatta reformprocess. Förhandlingarna med EU om ett associerings- och frihandelsavtal har hitintills gått bättre och snabbare än vad vi hade trott.

Men just nu råder regeringskris i landet, och vårt budskap är att detta inte behöver och inte borde leda till någon förändring eller förskjutning i ambitionen i EU-arbetet. Det vore att spela bort landets möjligheter.

Det budskapet har redan levererats med stor tydlighet under den middag som jag således inte kunde närvaro vid, och det kommer att upprepas under morgondagen.

Hur morgondagens program i sina detaljer kommer att se ut återstår att se.

Det var ursprungligen avsett att vi skulle avlägga ett besök i Bender – för att se en liten utställning om den del av Sveriges historia som utspelats här – men kring den möjligheten har nu uppstått en viss mindre kalabalik.

Anledningen är att orten Bender ligger inom den separatiska transnistriska delen av Moldavien med alla de diplomatiska och andra problem detta för med sig.

Så den som lever får se.

Fokus i morgon kommer dock att ligga på de fortsatta politiska samtalen med olika företrädare för såväl regering som opposition i Chisinau.

Det är de som är viktiga.

Och därefter flyger jag tillsammans med Radek Sikorski till Gdansk för mötet där på onsdag med de tolv utrikesministrarna under vårt gemensamma ordförandeskap.


Början i Bryssel

18 februari 2013

BRYSSEL: Efter tidig start från Stockholm har vi nu dragit igång diskussionerna i olika frågor på mötet med Foreign Affairs Council här.

Det finns en stark vilja att föra Östliga Partnerskapet framåt i samband med höstens toppmöte i Vilnius.

Men det kräver att Georgien och Moldavien håller kursen, och att Ukraina kommer tillbaka när det gäller viktiga reformer och respekt för rättsstaten.

Och vår resa senare i dag till Moldavien fick alldeles självklart ett starkt stöd i dagens diskussioner.

Men sedan har vi fortsatt med situationen i Irak, och kommer nu att värdera situationen i Mali och den bredare Sahel-regionen.

Ansträngningarna för fred och stabilitet där går ju nu in i en mer komplicerad fas efter de inledande framgångar som den franska insatsen ju lett till.

Och det är viktigt att ha fokus på vad som händer också i angränsande länder. Inte minst de terroristiska grupperna rör sig ju fritt över gränserna.

Den politiska processen är nu avgörande. Det talas om val i Mali redan till sommaren, och det sker olika försök att gå till stånd konstruktiva dialoger mellan de olika grupperingarna i landets olika delar.

Medias intresse före möter var dock främst fokuserat på Syrien, och jag underströk att prioriteten bland prioriteter var att ge de politiska ansträngningarna vårt fulla stöd.

Vi bör självfallet inte göra någonting som kan uppfattas som att vi skulle underminera dessa.

Över lunch kommer vi sedan att fortsätta med en diskussion om förutsättningarna för en fredsprocess mellan Israel och Palestina.

Men än har vi ingen ny regering i Israel, och mycket kommer att vara beroende av hur den amerikanska positionen utvecklas under de kommande månaderna.

Fram mot kvällen blir det så möte med den s k Nordliga Dimensionen med också den ryske utrikesministern, och efter middagen flyger jag så vidare till Moldavien och den lite komplicerade situationen där,


Lite mer resande vecka

17 februari 2013

STOCKHOLM: Det var både trevligt och tankeväckande att vara med på Estival i Stockholm i går med mer än 600 ester från landets olika delar och med fokus på de bidrag som ester gjort till vårt lands utveckling under decennierna sedan främst 1944.

Alltför länge var de baltiska ländernas öde närmast tabu i den politiska diskussionen i Sverige, men kanske har vi gottgjort delar av detta genom det starka stöd vi försökt att ge dem sedan självständigheten åter blev möjlig.

Och i dag är de ju alla respekterade och viktiga medlemmar i såväl EU som Nato.

I går var också Litauens självständighetsdag, och speciellt viktigt var att också Polens president Komorowski deltog i högtidligheterna i Vilnius.

Goda och konstruktiva relationer mellan Polan och Litauen är av största betydelse.

Säkert kommer dessa och andra frågor att diskuteras när utrikesministrar från de åtta nordisk-baltiska och de fyra centraleuropeiska länderna i den s k Visegrad-gruppen träffas i Gdansk i Polen på onsdag.

Mötet är ett gemensamt initiativ av Sverige som ordförande i det s k NB8-samarbetet och Polen i motsvarande funktion i Visegrad-samarbetet.

I många viktiga utrikespolitiska frågor, inte minst inom EU, har våra länder likartade perspektiv. Till detta kommer vikten av att utveckla de ekonomiska förbindelserna i olika avseenden. Också det är ett bidrag till Europas framtida stabilitet.

Innan dess kommer jag tillsammans med min brittiske kollega William Hague och min polske dito Radek Sikorski att under tisdagen ha besökt Moldaviens huvudstad Chişinău.

Avsikten är att ge stöd till landets europeiska reformprocess, men vi anländer nu mitt i en situation med rätt påtagliga inrikespolitiska problem.

Dit kommer jag direkt från mötet i Bryssel om den s k nordliga dimensionen med bl a Rysslands utrikesminister Sergey Lavrov och Cathy Ashton.

Och det mötet följer omedelbart på det möte med EU:s Foreign Affairs Council som ju tar sin början i Bryssel i morgon förmiddag.

Under dagen har jag förfärats av nya sekteristiska terrorattacker såväl i Quetta i Pakistan som i Baghdad i Irak, och i morgon står situationen i Irak för första gången på mycket länge på vår dagordning.

Den allt mer besvärliga situationen där har hamnat lite i skuggan av tragedin i Irak, och förvärras dessutom av denna.

I en tid av tilltagande motsättningar i den samlade regionen finns det tyvärr en uppenbar risk för att Iraks utveckling kommer att äventyras på ett allvarligt sätt.

Dagens bomb-attack, liksom tidigare oroligheter inte minst i Anbar-provinsen, visar med stor tydlighet på riskerna.

Men också Syrien står alldeles självklart på vår dagordning. Tyvärr hade Lakhdar Brahimi inte möjlighet att komma. Det hade annars varit viktigt att alla kunde få hans bedömning också efter de samtal han ju fört i Cairo under de senaste dagarna.

Viktigt är att vi fortsätter vårt starka stöd för den politiska process som han, hitintills utan större framgång, försöker att skapa förutsättningar för.

Varje alternativ ser i dag betydligt mycket mera dystert ut.

Det blir en vecka med visst resande fram och tillbaka, för efter det viktiga mötet i Gdansk återvänder jag till Bryssel för ett seminarium där under torsdagen med EU-parlamentets utrikesutskott.

Där skall vi diskutera inte minst arbetet med en European Global Strategy.

Från Bryssel bär det dock sedan hem, men tiden här blir relativt kort innan det är dags att bege sig till Warszawa för lördagen.

Och därifrån bär det på söndag om en vecka iväg till Perth i västra Australien.


Kring Östersjön

15 februari 2013

STOCKHOLM: Rätt hektisk dag som avslutades med informell middag med Estlands president Toomas Hendrik Ilves som är på besök här i dag och i morgon.

Och runt Östersjön finns det alltid intressanta frågor att diskutera.

På mötet med EU-nämnden i början av dagen var det andra delar av världen som stod i centrum. Men ministermötet i Bryssel på måndag kommer att handla mycket om såväl det Östliga Partnerskapet som det sydliga grannskapet.

Utmaningar saknas sannerligen inte.

Och en del av dem som gäller främst Syrien diskuterade jag i dag per telefon med min brittiske kollega William Hague.

Med Rysslands biträdande utrikesminister Vladimir Titov handlade mitt möte i dag dock i allt väsentligt om närområdet och om den bilaterala förbindelsen.

Och en del av de samtalen kommer jag att försätta när jag träffar utrikesminister Sergey Lavrov i Bryssel på måndag kväll.

I Stockholm fanns i dag också vår ambassadör i Moskva Veronika Bard Bringéus, och det gav oss anledning att sitta ner ett par timmar och mer ordentligt diskutera igenom våra relationer även med Ryssland.

Det är en relation som aldrig kommer att vara utan sina spänningar, men som förblir viktig och som vi har ett intresse av att värna och vidareutveckla i olika avseenden.

Biträdande utrikesminister Titov hade förvisso uppmärksammat också de lite kärvare av mina formuleringar i utrikesdeklarationen, men det finns områden där vi har all anledning att vidareutveckla samarbetet.

Dock måste vi också vara medvetna om risken för att den repressiva tendens vi i dag ser i Ryssland utvecklas ytterligare, med de negativa konsekvenser framför allt för det ryska samhällets möjligheter till modernisering som detta skulle innebära.

Nu handlade våra samtal främst om olika delar av det regionala samarbetet kring Östersjön, i Barentsregionen och i Arktis, och där är det viktigt att vi gemensamt söker vägar framåt.

Förutsättningarna för det är ju dock i allt väsentligt goda.

Efter denna dag stundar så ytterligare en helg hemma i Stockholm.

Faktiskt rätt skönt.