Spännande och viktig läsning

BRYSSEL: Efter mötet hela dagen i Gdansk med utrikesministrar från tolv länder har jag så landat här inför morgondagens diskussioner med Europaparlamentets utrikesutskott.

I Gdansk var det snö och blåst, och det ställde till lite problem.

Estlands Urmas Paet lyckades inte landa, och när han återvänt till Tallinn kunde han konstatera att det därifrån finns nattåg till Moskva men inga fungerande tågförbindelser söderut mot t ex Polen.

Och det tjänade som en god illustration till vad som fortfarande behöver göras för att förbättra infrastruktur i olika avseenden mellan det nordisk-baltiska och centraleuropeiska området.

Vi hade öppna och konstruktiva diskussioner om såväl gemensamma utrikespolitiska frågor som om energifrågor och ekonomisk politik i EU.

Och det var förvisso av värde att vi hade också Island och Norge med oss i dessa diskussioner.

Efteråt sammanfattade Radek Sikorski och jag vår bedömning i ett gemensamt uttalande som det finns länk till här till höger.

Detta var ett första möte mellan alla våra länder, men efter dagens diskussioner var värdet av detta format uppenbart.

Nästa år övertar Estland ordförandeskapet för det s k NB8-samarbetet från Sverige, och man inbjöd omedelbart till ett nytt möte i detta format i Tallinn.

Och det visade ju värdet av det initiativ vi tagit tillsammans med Polen i detta avseende.

På planet hit hade jag möjlighet att läsa dagens tidningar från Stockholm.

Lars Adaktusson skriver engagerat och viktigt i DN om EU som viktigt fredsprojekt – och jag välkomnar varmt det personliga steg in i politiken han nu tar.

Men sedan går han från en önskan om ”att få inspireras av stora visioner” till för dagen lite mer politiskt korrekta teser om ”ifrågasättande av mer överstatlighet”.

Det är populärt att säga just nu, men vad som menas är sällan särskilt klart.

Den som tar ut perspektiven mycket tydligt och påtagligt inspirerande är Stig Fredriksson i en viktig artikel som SvD av någon egenartad anledning placerat i sin näringslivsdel.

Här finns inte mycket av det för stunden politiskt korrekta, utan Stig Fredriksson säger frankt att ”jag tror vi behöver mer av Europas förenta stater, inte mindre”.

Och jag tillhör förvisso dem som håller med honom när han skriver, att ”i kraftfältet mellan framtidens geopolitiska dominanter är EU:s enda chans att intensifiera sammanhållningen och inte ge efter för splittringstendenserna.”

Detta gäller inte minst på utrikes- och säkerhetspolitikens område.

Ju mer man som jag arbete med dessa frågor desto mer inser man att det är denna väg vi europeiska småstater måste gå – och i dagens allt mer globaliserade värld är vi alla faktiskt små.

Stig Fredriksson är kritisk mot den politiska debatten kring dessa frågor. Han skriver, att ”i dag leds Europa av politiker som inte vågar rikta blicken längre fram än till nästa parlamentsval”.

Det är att ta till, men man kan ju också notera att vi lever i ett mediaklimat där det ibland verkar som om media mest vill intervju politiker om opinionsundersökningar medan man intervjuar varandra om politiken.

Svenska medias bevakning av vad som händer inom EU har t ex skurits ned på ett sätt som är dramatiskt. Jakten på stundens skandal är i stället det som skall sälja.

Och dessa utvecklingar skapar självfallet sina utmaningar för de politiker som kanske vill tala om det som Stig Fredriksson på mycket goda grunder tycker är viktigt, och som Lars Adaktusson i alla fall snuddar vid.

Med detta inte sagt att han inte har en poäng, och den har vi anledning att ta till oss när vi närmar oss ett år när vi skall välja våra representanter först till parlamentet i EU och sedan till riksdagen i Sverige.

I morgon i Europaparlamentet här kommer vi i alla fall att diskutera våra visioner för ett Europa med större tyngd och bättre möjligheter i morgondagens värld.

Jag hoppas att det intresserar i alla fall någon. Det borde det göra.

2 kommentarer till Spännande och viktig läsning

  1. Bo W. Höglund skriver:

    Bland alla dessa spännande och viktiga kommentarer och läshänvisningar vill jag gärna, bl.a. av geografiska hänsyn till det första stycket,, bidra med en spännande och oviktig men tankeväckande och underhållande bok; Frank Hellers 1922 utgivna ”Du dåre i denna natt”

    Inledes med:”Ist etwas los in Danzig? -1- Djup Versaillesfred vilade över Europa, Asien, Africa och Australien; valutor rasslade utför backe, politici mördades; befolkningar dogo av svält; halva världen ropade på varor, och halva världen gick arbetslös; man förde krig i öster, söder och väster. – – – Djup fred vilade alltså över hela världen (utom Amerika, som undanbett sig fredens välsignelser) – den utspelas i Danzig, Weichselns drottning, en stad som aldrig har tvivlat på sig själv.

    Om man sedan besöker Zoppot blir romanen nästan en Baedecker!

  2. Kachina skriver:

    ””i kraftfältet mellan framtidens geopolitiska dominanter är EU:s enda chans att intensifiera sammanhållningen och inte ge efter för splittringstendenserna.”

    Instämmer helt. Men, innan vi ansluter fler stater måste vi stabilisera de stater som redan är anslutna. Det kan, som jag ser det, enbart innebära en federation.

    Därefter måste vi tänka på hur nödvändigt det är att utvidga och i vilket syfte vad som ligger till grund för ny anslutning. ÄR det grundat på att erövra större geografiska gränser, eller på ömsesidigt beroende. Det senare är självallet den grund på vilken nya stater skall anslutas.

%d bloggare gillar detta: