Chisinau, Bender och Gdansk

GDANSK: Efter en intensiv men viktig dag i Moldavien har vi nu på kvällen landat här vid Östersjöns kust inför morgondagens möte med utrikesministrar från tolv länder i Nord- och Centraleuropa.

Avsikten med besöket i Moldavien var att demonstrera stödet för landets EU-process, och det kom ju att bli extra viktigt i samband med de motsättningar som den annars framgångsrika koalitionsregeringen just drabbats av.

Det blev innehållsrika diskussioner främst med premiärminister Filat och utrikesminister Leanca, men också med oppositions- och kommunistledaren Voronin.

Att besöka den senares högkvarter med byst av Lenin utanför är något av en tidsresa. Men det är viktigt att visa respekt också för den parlamentariska oppositionen.

Delar av regeringsproblemen i Moldavien i dag handlar faktiskt om missuppfattningar om de olika delarna av processen fram mot ett associationsfördrag.

Och det är förvisso inte alltid lätt att förstå de procedurer kring denna som ju är en följd av att vi är en union med i dag 27 medlemmar.

Förhoppningsvis lyckades William Hague, Radek Sikorski och jag räta ut dessa frågetecken.

Och det var ingen tvekan om att vårt gemensamma besök var uppskattat. Vi argumenterade alla tre med kraft och övertygelse för den europeiska integrationens betydelse.

Efter lunch gjorde vi så en utflykt till den gamla borgen i Bender inte minst för att se på den lilla utställningen där om Karl XII:s tid där och den berömda kalabaliken för 300 år sedan.

Härifrån styrdes ju faktiskt Sverige under närmare fyra år. Och det var på enväldets tid.

De utflykten innebar att vi åkte in i det separatistiska området Transnistrien.

Några hundra tusen människor lever här under hammaren och skäran och i ett förfall som kändes tragiskt. I botten ligger såväl gamla motsättningar som spel om positioner i det nya Europa.

Bender var under några hundra år en av de viktigaste turkiska gränsfästningarna längs Dniestr-floden. Här möttes under något sekel de ryska och osmanska imperierna.

Borgen stormades gång efter gång av ryska arméer innan området 1812 blev ryskt.

Historien sedan dess har inte varit mindre dramatiskt, och det gäller inte minst kriget i samband med Sovjetunionens upplösning i början av 1990-talet. Inte minst med bas i den dåvarande sovjetiska 14:e armen tillkom då detta utbrytarområde.

Försök sedan dess – och en förhandlingsomgång ägde rum just i dag i Lvov i västra Ukraina – att övervinna Moldaviens delning har dessvärre misslyckats, och det trots betydande försök.

Men förr eller senare måste en förändring komma, och då inom den vidare europeiska ramen. Också människorna här har rätt till en framtid i frihet och värdighet.

Moldaviens successiva närmande till EU är en viktig del av denna successiva process, men så är ansträngningar att knyta ekonomiska och andra kontakter också med den transnistriska delen av landet.

Och besöket i Bender, med vår svenska historia som utgångspunkt, kan ses också i det perspektivet.

Men nu har vi landat i Gdansk, och det finns åtskilligt att göra inte minst för att förbereda morgondagen.

Vi skall diskutera gemensamma perspektiv mellan Nord- och Centraleuropa.

Och få platser är mer lämpade för det än just Gdansk.

I morgon kväll bär det så tillbaka till Bryssel för diskussioner i Europaparlamentet om vårt arbete med en European Global Strategy.

7 kommentarer till Chisinau, Bender och Gdansk

  1. Helju Rumma skriver:

    Tryggt att läsa att Du är forsatt lika uppfylld av Ditt åtgande som när Du först kom till oss på Högerstudenterna. Jag uppskattar det Du gör. Må väl!

  2. Kachina skriver:

    Olyckligt nog Helju, även om jag avskyr ”högerstudenterna”, måste jag uttrycka min uppskattning för Carl Bildts engagemang i vår nation och Den Europeiska (framtida) Federationen.

  3. spanaren skriver:

    I undertecknads något annorlunda omvärldsbild
    ökar Moskvas inflytande alltmer inom fd Sovjets
    territorium. Ukraina utvecklas till gårdagens Vitryssland,
    Georgien till gårdagens Ukraina (hur fjärran år åtalet
    mot Saakasjvilij?), Moldavien får en kommunistisk
    statsledning och i Lettland ökar ”Harmonicentern”.
    EU är bankrutt och hotas av sönderfall med återuppståndna
    tyska och franska intressesfärer och ett UK som drar sig ur EU.
    Turkiet har en egen agenda som lokal neoottomansk stormakt
    utan intresse för EU förutom inflytande på Balkan.
    EU utan USA i NATO har ingen militär styrka jämförbar med
    vad Ryssland kan mönstra OM upprustningen genomförs
    som planerat med Putin (eller någon ännu hårdare siloviki)
    i Kreml.
    Sverige är fortsatt allianslöst/försvarslöst och vi lever i vår
    egen värld av drömmar och illusioner.
    Länkar till en analys om militär förmåga och Rysslands
    förhållande till Sverige som kanske är av intresse för någon.

    http://sakpol.wordpress.com/

  4. Per Fredö skriver:

    Den svenska regeringens strategi för att vidga handelsförbindelserna med det extremt fattiga landet Moldavien är förtjänstfull.
    Likaså gäller det ansträngningarna att stärka de mänsklia fri och rättigheterna samt den politiska demokratin i detta land , som länge nära förbindelser med Sovjetunionen och även har styrts av det kommunistiska partiet.

    Att få Moldavien som medlem av ÖPP och i en högre grad i EU blir nog en långvarig process.
    Åtskilliga exempel visar på motsvarande problematik.

    Regeringens egen beskrivning av läget i dagens Moldavien visar på
    hur komplicerat läget är i detta land.

    Dit hör inte minst en omfattande korruption.

    http://www.regeringen.se/sb/d/5472/a/43789

  5. Kachina skriver:

    Sverige kan inte, hur mycket vi än rustar, avvärja en rysk invasion, om den kommer. Risken är liten om man betänker att i bedömning av risk, kan man inte längre använda manualen som skrevs direkt efter WW2.

    Ryssland har tillräckligt med malm själva, så de behöver inte Kiruna-fältet. Vad som finns att försvara är gasledningen mellan Ryssland och Tyskland, som i sig är ett ömsesidigt beroende.

    Ökad handel och kommunikation håller den militära konflikten på avsevärt avstånd.

    Hotet mot Ryssland kommer från syd-sydost, precis som hotet mot EU, trots ingångda avtal med berörda parter. Ryssland har i hjärnbarken inristat Molotov–Ribbentrop Pakten. De minns och de vet att en pakt kan vara bedräglig.

    USA/EU är inte längre några som kan utgöra ett hot mot Ryssland, som rustar för att skydda sig mot sina ”maffiavänner”.

    Vad gäller robotskärmen i Polen, erbjöd Ryssland Nato att dela de radarstationer de redan har i området. Ett mycket generöst erbjudande, men President i USA var då ”Cowboy Bush”, som avböjde.

    Jag undra om erbjudandet fortfarande finns kvar, för hoten mellan öst och väst elimineras i takt med handel och kommunikation och hotet kommer numera från syd-sydost.

    Om erbjudandet står kvar, hoppas jag att vi accepterar det.

  6. Kachina skriver:

    Ökad handel och kommunikation leder till ömsesidigt beroende, vilket i grundvalen är förutsättningen för fredlig samvaro. Ökad kommunikation försvårar avsevärt egen korruption.

  7. Per Fredö skriver:

    Det pågår just nu en säkerhetspolitisk debatt i riksdagen.
    Urban Ahlin inledde naturligtvis och han efterlyste närvaro av borgerliga ledamöter, de finns nu på plats. men det bästa hade nog varit att Carl varit på plats för att svara på några av Ahlins

    Den vasteste var av vilken anledning som alliansen inte längre vill hävda att vårt land är militärt alliansfritt.

    Ahlin vet naturligtvis om att vi under det kalla krigets dagar hade Nato som vår skyddsmakt och att socialdemokratinn sanktionerat det.
    VIi har ett nära samarbete med Nato vad gäller olka internationella insatser, liksaså övningar med Nato samt samarbete med bl a de Nato-anslutna baltiska länderna, men ändå menade han att frågan krävde sitt direkta svar från alla de partier, som står bakom vå
    säkerhetspolitik.

    Betecknande nog krävde han inte något svar från sina koalitionsbröder.
    Derasåsikter är i högsta grad oroande för vår säkerhet.

    Sanningen är ju attt dessa partier varit emot alla de intrnationella insatser vi gjort i sam,verkan med EU samt Nato, varav flera FN-sanktionerade. likasåhar de varit för kraftigt sänkta försvarsanslag, vilket också socialdemokraternsa var för nätr de rödgröna la fram ett eget budgetalternativ.

    EU har deltagit i ett 30-tal insatser fr att bidra till att lösa olika konflikter både i Europ i övrigt, där det varit nödvändigt främja
    en fredlig utveckling, icke lätt i en värld där 1,5 miljarder människor nu berörs av krig och folkmord.

    Ahlins egren analys bestod närmasat att vårt land intressen skulle prioriteras, att våra engagemang i övrigt sklle begränsas och främst att de skulle vara FN-orienterade.

    Han villle inte hellrr låtsats om de definitioner som skett i försvarsberenngen samt via Lissabonfördraget.samt att alliansen och socialdemokraterna där varit överens.

    Svaret skulle bara vara ett ja eller nej.

    Sannolikt är Ahlin ute efter att kamma hem inrikespolitiska poäner.

%d bloggare gillar detta: