STOCKHOLM: Så blev det då utrikespolitisk diskussion i riksdagen, och jag hoppas att detta också kommer att återspeglas i media.
Årets utrikesdeklaration hade viss fokus på närområdet, men intresset för de uppgifterna var dessvärre relativt begränsat i den efterföljande debatten.
Och samma sak gällde sorgligt nog den viktiga Europa-politiken.
Jag gjorde å regeringens vägnar tydligt att vi vill spela en aktiv roll i ett enat, starkt och öppet Europa.
Ingen sade egentligen emot, men ingen verkade heller speciellt intresserad av de politiska utmaningarna i det europeiska samarbetet.
Och det tycker jag är beklagligt. Inte minst socialdemokraternas ointresse tycker jag är beklagligt.
Avvikare var Sverigedemokraterna.
De vill ju stänga världen ute från Sverige, och de vill också stänga Sverige ute från världen. De vill ha murar mellan människor och nationer.
Och vänsterpartiet tycker ju egentligen samma sak åtminstone i delen att lämna den Europeiska Unionen. Men t o m de verkar nu skämmas lite för sin uppfattning, och vågar i allmänhet inte framföra den.
Socialdemokraternas Urban Ahlin ville i stället tala FN.
Intet fel i det, men lite var det väl en fläkt från förr i världen när FN i svensk utrikespolitik framställdes som allt och annat var intet.
Nu förklarades att nästa fredsoperation vi skall delta i måste vara under FN-flagg.
Form var viktigare än innehåll. För mig är det krisen som avgör, inte huruvida fredsoperationen leds av FN, EU eller Nato.
Och han hade inte alldeles lätt att förklara varför socialdemokraterna föreslagit en neddragning med 300 miljoner kr på anslaget för fredsoperationer.
De pengarna vill de finansiera Gripen med. Ett bra syfte, men en balanserad och bra fredspolitik skall ha utrymme för såväl Gripen som för internationella fredsoperationer.
Att ställa dem mot varandra är fel.
Lite kom det också upp om våra möjligheter som nordiska länder i olika voteringar i FN, och om den saken och de förskjutningar som skett skrev jag ju här så sent som för några dagar sedan.
Vi lever inte på 1950-talet – och det i allt väsentligt på gott.
Åtskilligt annat av större eller mindre betydelse passerade förbi under debattens timmar, och dessvärre hann jag under mina minuter inte ta upp debattens alla trådar.
Jag hoppas att det inte uppfattades som uttryck för oartighet mot debattens övriga deltagare.
Vår utrikespolitik har ju under senare tid fått beröm för både inflytande och initiativ, och det tror jag är en konsekvens av den linje som vi nu lade fram i den utrikespolitiska deklarationen.
Jag skall inte säga annat än att oppositionen gör så gott den kan, och jag är öppen för både konstruktiv kritik och konstruktiva synpunkter.
Men när jag lyssnade till den rödröda, den rödgröna och den halvröda företrädaren i dag hade jag mycket svårt att se mycket av sammanhang, styrka och stringens i det politiska alternativ de väl på ett eller annat sätt skall representera.
Så är det.
Och det visade dagens faktiskt rätt bra debatt i riksdagen på nytt.
Hade varit kul att lyssna till inläggen… Förutom den gamla avdammade åsikten om att vi borde agera mer i FN så verkar det knappast finnas någon opposition värd namnet angående utrikespolitiken. Vore vitaliserande med en debatt om för och emot att bli medlem i NATO..
Kanske borde utrikesministern lagt ännu större vikt
vid den oroande utvecklingen i Ryssland och Sveriges
nuvarande allianslösa/försvarslösa geopolitiska läge.
Självklart föreligger inget hot om ett isolerat ryskt militärt
angrepp mot Sverige inom överskådlig framtid.
Hotet mot Sverige uppstår vid en inte alls omöjlig
konflikt mellan USA och Ryssland i Östersjöområdet
om tex USA framhärdar med utplacerandet av ett
sk missilförsvar i området som Ryssland varnat för.
En rysk frambasering/återtagning av Baltikum eller delar
därav kan även bli en konfliktorsak särskilt i Lettland
med dess stora ryska minoritet och framgångarna för
det ryskvänliga partiet Harmonicentern. Är en ukrainsk
utveckling där Lettland då lämnar EU/NATO helt otänkbar
särskilt om en annan statsledning än dagens –
tex Rogozin/Dugin – styr i Kreml med stöd av ”siloviki”?
Vad vet vi om vem som avlöser Putin?
Allt kan hända fort som vi såg vid kuppen mot Gorbasjov…..
Idag skriver Kungl. Krigsvetenskapsakademien att
”enveckasförsvaret” är en överskattning av den nuvarande
svenska förmågan…..
Länkar till en analys skriven av militära experter där
Gotlands betydelse för både USA och Ryssland framgår.
Måhända är Gotland för Sverige viktigare än Afghanistan
eller Mali om ett val måste göras pga avsaknad av militära
resurser – eller?
http://wisemanswisdoms.blogspot.se/2012/03/strategiska-realiteter-del-4-sverige.html
Utvecklingen i Arktis är av stort intresse för Sverige.
Hur man i Moskva ser på saken är kanske av intresse
för läsarna på utrikesministerns blogg då Carl Bildt
vid flera tillfällen skrivit i ämnet.
http://barentsobserver.com/en/security/2013/02/diplomacy-steel-fist-needed-arctic-13-02
Ursäkta, detta gäller inte utrikespolitik utan rikets säkerhet.
Kan ingen täppa till käften på Ingves. Hans uttalanden tiden mellan de regelrätta räntesjusteringarna syftar tydligen till att få hushållen att minska konsumtionen efter hot om amortering på fast egendom.
Fastigheters värde är säsongsberoende beroende på konjunkturen och är vid olika tider för högt eller för lågt värderade. Över längre tid stiger alltid värdet. Vi kan inte använda det tillfälliga värdet för att värdera långsiktiga lån, då hans uttalande kring dessa frågor skapar en lågkonjunktur.
När han förutser nästa räntejustering som en höjning av räntan, rusar kronan och försvårar exporten, med följd att arbetslösheten ökar.
Hans uttalanden anammas av bankerna vilket betyder att individer inte längre kan omvandla dyra kortkrediter tiil billigare blancolån, med en amortering på 6-10 år.
Dra en strip silvertejp över hans käft mellan räntesjusteringar, eller avskeda honom med omedelbart, vilket för mig är att föredra eftersom jag ifrågasätter vilka krafter han egentligen jobbar för, svenska folket eller bankkartellerna?
Ref mina tidigare idag 14/2.
Kkrva har nu publicerat sin analys av den svenska
försvarsförmågan 2019.
Att utrikesministern som självfallet vid tidpunkten för
den utrikespolitiska deklarationen genom sina källor
var underkunnig om läget inte lade större vikt vid
rådande säkerhetspolitiska läge och bristande svensk
militär förmåga förvånar kanske inte bara undertecknad.
http://kkrva.se/var-forsvarsformaga/
Mitt 14 februari 2013 kl. 16:12
Länk till en längre föredragning i ämnet
http://kkrva.se/det-operativa-dilemmat/
Jag bara spekulerar. Men när det talas om försörjningsleder, Varför inte sätta Bilspedition, ASG,….mfl, på krigsfot.
När det gäller ingenjörstrupper, varför inte sätta Skanska, NCC,….mfl byggjättar på krigsfot. De har både kunskap och material?
Det kanske låter dumt, men varför inte utnyttja de resurser vi redan har. De kan mobilisera inom 24 timmar och det enda som fattas är planläggning och organisation av resurserna.
Sverige kan aldrig bygga ett helt eget försvar annat än att samtidigt sänka levnadsstandarden till samma nivå som NordKorea, som satsar i princip alla pengar på försvar och låter folket svälta.
Med ett öppet Europa menar Carl främst att det turkiska väldet skall ges full tillgång till vårt Europa. Som vi genom nära nog ett årtusende har kämpat mot de problem vi då skulle möta.
Den som söker fiffla in Turkiet i EU utan folkets stöd kan knappast kalla sig en sann demokrat !