Hemma ett tag

STOCKHOLM: Efter säkerhetskonferensen i München blev det för min del ett dygn i Elmau uppe vid Alperna för informella samtal om olika utmaningar inte minst för EU i södra Kaukasus.

Tillsammans med mina polska och bulgariska kollegor var jag ju där strax före jul, och vi återrapporterade ju också kort från den resa vid EU:s utrikesministermöte i Bryssel i torsdags.

Då handlade det inte minst om relationerna mellan Azerbaijan och Armenien och den olösta men allvarliga konflikten om Nagoro-Karabach.

Riskerna som ligger i denna är betydande.

Våra starka budskap i Yerevan har möjligen bidragit till att den flygning till staden Stepankert i Nagorno-Karabach som då utannonserats, och som skulle leda till en upptrappning av konflikten, ännu inte ägt rum.

Till helgen blir det presidentval i Armenien, och det fanns en risk för att en flygning skulle användas för att spela på nationalistiska stämningar inför detta.

Så har hitintills inte skett, men det innebär ju inte att faran är över.

Till utmaningarna i regionen hör ju också att stödja en fortsatt reformprocess i Georgien efter det regeringsskifte som valet förra året ledde till.

Det handlar om att förankra och föra vidare de demokratiska och ekonomiska framsteg som landet ju gjort under de senaste åren. Stödet från EU är viktigt för att det skall vara möjligt.

Men nu är jag tillbaka i Stockholm och har faktiskt inga utrikes resor på mitt program under den närmaste veckan. Det finns dock gott om arbetsuppgifter också på hemmaplan.

Just nu pågår för fullt förberedelserna för EU-toppmötet på torsdag och fredag.

Där kommer EU:s sjuårsbudget att vara det dominerande ämnet – och vi har all anledning att hoppas på att man kommer fram till en lösning – men det förbereds också slutsatser i olika utrikespolitiska frågor.

I allt väsentligt handlar de dock – som sig bör – om att bekräfta det som förberetts i kretsen av utrikesministrar.

Och nästa vecka har vi den årligen återkommande utrikespolitiska debatten i riksdagen, och inför den skall ju regeringen avge en deklaration om utrikespolitiken.

Men till de kommande dagarnas arbetsuppgifter hör också att ta emot nya ambassadörer i Stockholm och med dem diskutera våra bilaterala relationer med länderna i fråga.

6 kommentarer till Hemma ett tag

  1. Är det verkligen viktigt att spika EU:s 7-årsbudget? Kan det inte vara lika bra att förhandla om budgeten varje år och på så sätt få många chanser att kapa bort de sämsta posterna i budgeten tidigare än om 7 år.

    Då tänker jag förstås på det skadliga jordbruksstödet och de onödiga kostnaderna för att ha parlamentet i både Bryssel och Strasbourg.

  2. Kachina skriver:

    Markus

    ”Det skadliga jordbruksstödet”?

    Hur mycket är du beredd att betala för din mat?

    Om jordbruksstödet försvinner, skenar priset på livsmedel till oanade höjder.

    I dessa tider, är jordbruksstödet ett måste för att hålla odlingsbara arealer öppna. De arealerna är de enda som kan hålla nationer med nödvändig energi, i alla former.

  3. Urban Eriksson, Dalarna skriver:

    ”Om jordbruksstödet försvinner, skenar priset på livsmedel till oanade höjder.”. Så livsmedlen skulle bli billigare om vi betalar dem på skatten än om vi betalar odlaren direkt? Hmmmm…. Känner ganska stor sympati för Markus inlägg ovan – EU behöver satsa på forskning och utveckling…. här finns massor av områden att ta tag i och tiden bara rinner iväg för Europa…

  4. Kachina:

    Jag är beredd att betala vad maten kostar. Borttagna jorbrukssubventioner kan med fördel kombineras med sänkta tullmurar mot mindre utvecklade länder vad gäller jordbruksprodukter. Detta får troligtvis följden att många länder utanför Europa som har en stor jordbrukssektor får lättare att utvecklas, precis som vårt land gjorde första halvan av 1900-talet. Under tiden kommer vissa matvaror att vara ganska billiga för oss, och i slutändan resulterar detta i fler utvecklade marknader som kan handla med oss.

    Så ja, om risken för dyrare mat är priset, så är jag beredd att betala det.

  5. Kachina skriver:

    Tydligen når inte er världsbild längre än till era samhällens 50-skyltar. Som världen ser ut idag måste alla länder ha beredskap för självhushållning. Vid en stor konflikt eller naturkatastrof tar livsmedlen i varuhusen slut på fyra dagar.

    Jag vill påpeka att jag INTE är jordbrukare eller mjölkbonde.

  6. Angående självhushållning är det ett självbedrägeri av stora mått. Hur är det då tänkt att man ska driva traktorn när inhemsk disel och bensinproduktion inte lever upp till efterfrågan (Svensk importoberoende disel och bensinproduktion är mycket liten som du kanske känner till). Och i det läget är det knappast så att man kan invänta framavel av arbetshästar.

    Nej då satsar jag hellre på frihandel även med mat. Kan inte tänka mig något bättre skäl att inte ge sig på sina grannländer än att man just behöver matleveranser från dem. När länder kan bidra till att tillgodose varandras behov ökar också respekten dem emellan.

    Angående ditt yrke så låter det ganska mycket som LRF-propaganda. Du tillhör kanske de som tror att djurhållningen i Sverige är bra också.

%d bloggare gillar detta: