Toppmöte i solen

SANTIAGO: Efter det förberedande utrikesministermötet öppnades i dag på eftermiddagen det formella toppmötet här.

Politiska ledare från 60 länder som totalt representerar ca en tredjedel av den globala ekonomin samlas för en eftermiddag, kväll och dag av överläggningar.

Och relationen mellan EU och Latinamerika är stark i alla tänkbara avseenden.

EU-länderna svarar för 43% av de samlade utländska investeringarna i regionen, och handelsutbytet har växt mycket påtagligt under de senaste åren.

Men den viktigaste faktorer bakom relationen är självfallet de politiska och ekonomiska förändringar som skett i denna region under de senaste decennierna.

Demokratin har konsoliderat och ekonomierna har öppnats upp, och hela regionen har därmed tydligt förändrats till det bättre.

Men självfallet finns det betydande skillnader mellan de olika länderna, och det har blivit tydligt under de olika diskussionerna här.

En mer vänsterinriktad grupp av länder försöker bromsa den öppnare politik som vinner terräng allt tydligare i regionen. Diskussionerna inom den latinamerikanska gruppen när vi skulle formulera en gemensam kommuniké var stundtals mycket starka.

Och vi har ju nu dessutom situationen att ordförandeskapet i CELAC, de latinamerikanska och karibiska ländernas organisation, efter detta möte går över från Chile till Cuba.

Och på område efter område, inte minst när det gäller mänskliga rättigheter, går ju den åldrande kubanska regimens politik på tvärs mot vad vi andra försöker att förankra allt starkare.

Efter dagens storstilade öppnande av toppmötet har vi haft mer inofficiella diskussioner med fokus på den ekonomiska utvecklingen.

Och den hade betydande värde – men också en del poänger.

Att höra Argentinas president mångordigt försöka undervisa EU om ekonomisk politik var ju på sitt speciella sätt minnesvärt.

Andra av regionens ledare pratade om dock huvudsakligen om sina olika prioriteringar när det gällde att utveckla sina länder.

Relationen med EU-länderna var viktiga för dem alla. Och betydelsen av de olika frihandelsavtal vi har betonades ofta.

Men också andra frågor kom upp. Till dessa hörde åtgärder mot droghandeln, som jag också talade om på utrikesministermötet i går. Och det är förvisso en fråga där jag anser att det måste känna till ett än effektivare samarbete.

I morgon fortsätter vi de informella diskussionerna i den begränsade kretsen. Tysklands förbundskansler Angela Merkel inleder och jag avslutar enligt den planering som nu finns.

Sedan bjuder Chiles president Sebastián Piñera på lunch och därefter är det många av oss som på olika sätt börjar försöka ta oss hem mot Europa igen.

Det kommer att ta sin tid. Någon gång måndag kväll är jag nog tillbaka i den nordiska vintern igen.

2 kommentarer till Toppmöte i solen

  1. Per Fredö skriver:

    Brasilien anses vara ett latinamerikansk land som har en starkt växande ekonomi.
    Men även solen har sina fläckar.
    Under de tre senaste åren har tillväxten minskat och infailtonen
    varit så hög att BNP-tillväxten minus inflation nu har landat på ett totalt minus på hela 4-5 procent.

    Räddningen menar man ligger i att satsa mer på infrastruktur som utbyggnad av vattendammar. Klokt säkert, Brasilien har brist på elektricitet.

    I Bolivia har det varit en annan energipolitik. Där har de privata energibolagen tvingats sänka sina energipriser kraftigt.
    Konsekvensen blir minskat utbud, lägre investeringar och att staten fått gå in med kraftiga subventioner.

    Det senare har vissa liknelser med vår satsning på vindkraften, finansierad via elcertifikaten.

    Argentina har varit ett land med hög tillväxt, men ändå har städer, trafikljus, tunnelbanor och tåg ofta saknat elektricitet

    Och ändå har regeringen gått in med enorma subventioner-och Argentina måste nu importera energi för första gången sedan 1984.

    Så ekonomin har sina lagar, vilket våra politiker inte alltid förstår sig på.

    Den har också sina kopplingar till frihandel, som vårt land nu eftersträvar mer av i de latinamerikanska länderna och framväxten där av demokratiska politiska system.

    Cuba och Venezuela ska vi bara inte tala om.
    Kanske också Mexico med sin droghandel.

    .

  2. Kerstin Broste skriver:

    Vad har egentligen Per Fredö för problem med Venezuela. Kan det vara så enkelt att landet har satsat på att utjämna klassklyftorna. Demokratiska val genomförs. Honduras genomgick en statskupp som jag inte har märkt att EU och USA har haft så stora problem med att acceptera. I Columbia mördas fackföreningsfolk och i Chile förföljs ursprungsbefolkningen.

    Chiles 11 september kupp fördömdes inte lika hårt av moderaterna som missnöjet med vår ambassadör.

    Kommunismen är död men folk vill ha en socialism med en möjlighet för att alla ska få äta sig mätta. Det är inte för mycket att begära.

%d bloggare gillar detta: