I skuggan av Axel Oxenstierna

STOCKHOLM: Terrordramat i Algeriet fortsätter samtidigt som ansträngningarna att stabilisera situationen i Mali intensifieras.

Och sammantaget har självfallet utmaningarna i denna region kommit i starkt internationellt fokus under den vecka som gått sedan det snabba franska ingripandet för att stoppa rebelleras offensiv i Mali blev en nödvändighet.

Spänningarna i Mali har många bottnar, men den allvarliga utmaning vi ser i den större regionen handlar ju inte minst om de olika terroristiska grupperingar som vi ju nu ser i dådet i Alger.

Det finns inga snabba och enkla lösningar på dessa utmaningar, men att de kommer att kräva europeiskt engagemang under lång tid framöver är ju än tydligare i dag än för en vecka sedan.

Under dagen hann jag också med att uppdatera mig om de olika terroristiska grupperingarna i regionen och de konsekvenser dessa kan ha för också vårt arbete med att värna vår säkerhet och våra intressen.

Min dag i dag började dock betydligt mer lokalt.

Saco hade ordnar seminarium med anledning av att Gunnar Wetterberg fyllde 60 år, och vi var några som samlades där för att reflektera några decennier bakåt och dito framöver.

Och jag kom därifrån med ett exemplar av kortversionen av Gunnars förnämliga bokverk om Axel Oxenstierna och hans gärning.

Av de olika porträtt på både mer moderna och äldre utrikesministrar som hänger på UD i Stockholm är det porträttet av just rikskanslern Axel Oxenstierna som är störst och getts den mest centrala placeringen.

Och för det finns det ju fullgoda skäl.

Lite hann Gunnar Wetterberg och också med att tala om den fred i Knäred 1613 som jag skall diskutera mer i detalj på söndag, och som ju var en mycket imponerande diplomatisk insats av just Axel Oxenstierna.

Den intresserade i detta ämne rekommenderas för övrigt varmt den artikel som Danmarks förre utrikesminister Uffe Elleman Jensen publicerar i Berlingske i dag och som det finns länk till här till höger.

Terrordådet i Algeriet medförde att den brittiske premiärministern David Cameron uppsköt sitt aviserade tal om Europa-politiken, men utrikesminister William Hague och jag hade i alla fall ett samtal om vad det kan komma att innebära.

Han var på väg hem till Australien, dit jag hoppas kunna komma senare denna vinter.

I morgon väntar dock resa till Bratislava och sedvanlig ”diplomatisk bal” på inbjudan av min kollega Miroslav Lajcak med också några andra utrikesministrar.

I den gamla donaumonarkiens områden finns det traditioner som fortfarande står starka.

Och det finns dessutom mycket att tala om.

Därifrån bär det sedan på söndagen vidare först till Knäred i sydöstligaste Halland för möte om freden, Norden och Europa med bl a Uffe Elleman Jensen och därefter till Tromsö för – det är fortfarande planen – middag med Norges utrikesminister Espen Barth Eide.

8 kommentarer till I skuggan av Axel Oxenstierna

  1. Kerstin Broste skriver:

    Jag vill gärna återkomma till frågan om ICC ska undersöka Syrien. Efter maktövertagandet i Libyen skulle ICC ställa Khadaffi samt hans söner inför rätta. Detta slutade med den enes död och att Libyen vägrade lämna ut en av hans söner. Till råga på allt elände arresterades en representant från ICC.

    EU, USA och Arabstaterna fortsätter med handel och militärhjälp trots denna händelse.

    Vad gäller Mali skulle det kanske vara enklare att vädja till Gulfstaterna att sluta stödja rebellerna i norra Mali. Wahabbismen är stark i Saudi.

    EU har en ekonomi i kris och väljer ändå att starta ett krig i Nordvästafrika. Den enda förklaringen måste vara att få ta del av de naturrikedomar som finns där t ex uran och stora oljefyndigheter.

  2. stig2entreprenoren skriver:

    Slovakien är ett land att uppmärksamma pga vacker natur, goda industritraditioner, arbetsmoral, bra kostnadsläge och ödmjuka människor. Fler kan gärna åka dit på semestern. Bjud sen de nya vännerna att besöka Sverige.

  3. Per Fredö skriver:

    Den socialistiska franske presidenten Francois Hollande har ingripit militärt i Mali med ambitionen att återställa den territoriella integriteten över den tredjedel av Mali, i syfte att också förhindra fortsatt terroristisk aggression.

    Det är ingen lätt uppgift och om den ens kan bli någorlunda framgångsrik kommer den att ta mycket, mycket lång tid.

    Hollande erbjuder inga franska trupper, som kan delta i markstrider. Rent teoretiskt har man föreställningen att det ska regeringstrupperna klara av.-
    Utbildning av dem ska det också vara fråga om och där skall också vårt land vara med på ett hörn.
    I detta fall vad som vi ägnat oss åt länge i Afghanistan och planerar fortsätta med i någon form.

    Den franska insatsen ska enbart inriktas på ballistiska vapen, på flyg-och helikopterinsatser.
    2 500 franska soldater ska dessutom finnas tillgängliga inom just det område, som Malis regering redan har under kontroll.

    Frågan är naturligtvis om detta scenario är realistiskt Vad man hittills kunnat peka på är att de islamistiska terrorgrupperna med sin koppling till al Qaida delvis har blivit trängda tillbaka.

    Hollande har ju därutöver att brottas med högst betydande ekonomiska problem. Den popularitet, som gav honom presidentmakten, har nu resulterat i de kanske lägsta opinionssiffror, som en fransk president har.

    Hollande har inte lyckats förverkliga sina storstilade löften om jobb, bättre ekonomi och reformer.

    Det är sånt fransmännen nu är inriktade på.
    Militära insatser, hur viktia de är ur fransk synvinkel, kommer inte att få fransmännens stöd av en klar majoritet.

    För vår del är detta avlägset och långt ifrån våra insatser i Libyen, vilka dessutom vilad på ett FN-mandat.

  4. florimond77 skriver:

    Jag håller med kerstin här. Det behövs ett nytänk när det gäller krigsinsatser. I synnerhet som det nu ligger två stora misslyckade operationer från västvärlden bakom oss. Den tunisiske utrikesministern säger att han principiellt är emot krigsinsatser från väst. Det ska vara en afrikansk angelägenhet. Varför då inte stödja detta initiativ? Vidare bör man sluta att elda på terroristskräcken. Det finns goda grunder att anta att attentatet i Algeriet hade en annan dold agenda och var sedan länge planerat för att internt stärka ledarskapen inom en viss grupp. Allting kallas ju numera Alquada som har turban på huvudet och ett gevär i handen.
    Till Kerstin vill jag svara på en annan fråga du riktade till mig angående konspirationsteorier. Jo, det är så att när något framställs utan öppen klarhet eller som i fallet, med Sveriges utspel om Syrien, något går emot vad gemene man tycker är ganska naturligt då uppstår lätt konspirationsteorier som kan ta de mest absurda riktningar.

  5. spanaren skriver:

    Axel Oxenstierna skulle aldrig tillåtit att Konungarikets
    försvar skulle administreras som nu sker.

    Rikskanslern levde inte i en parallel verklighet i det
    dåtida närområdet……

    http://nyheter24.se/blogg/6mannen/2013/01/18/det-gar-inte-att-vara-frisk-i-en-sjuk-miljo/

  6. Per Fredö skriver:

    Hej Carl

    Du har ännu inte gett besked om hur den nya granskningen av inlägg ska fungera.

    Nu blir det mest av läsning och nästan inga kommentarer alls.

    Det kan ändå inte vara syftet att strypa en offentlig debet på detta sätt.

    Att det blivit på detta sätt beror på att nya inlägg av dina rapporter, som ännu finns tillgängliga, inte tillåts längre.

    Det går endast när det är fråga om din dagliga rapport.
    Besked önskas av mig och många andra.

    Om du nu inte skulle läsa detta så förutsätter jag att din granskare kommer med klargöranden.

  7. Kachina skriver:

    Nej Kerstin, det här handlar varken om uran- eller oljefyndigheter. Det handlar om var frontlinjen mellan islams fundamentalister och demokratin skall dras.

    Även om vår demokrati är krasslig där arbetslös och hopplöshet utvecklas till kriminalitet, har vi långt kvar till den brutalitet som uppvisas av större förband ur Al Quaida.

  8. metusalem skriver:

    Florimond 77 skriver ”Vidare bör man sluta att elda på terroristskräcken.” Ett rätt svårförståeligt påstående. Från Algeriet-
    Mali bort till Afganistan finns militanta grupper med målsättning att införa rigorösa Sharialagar.

    Menar F77 att man helst skall låta dessa dessa grupperingar hållas.
    Att den arabiska våren dessvärre hamnat i ett läge där envåldshärskare avlösts av muslimska brödraskap är tyvärr en realitet. Ansvarskännande länder har just nu svårt att finna en linje för ett engagemang som är till glädje för folkflertalet.

%d bloggare gillar detta: