Det blev en cykeltur också

08 december 2012

BEIJING: Strax lyfter jag tillbaka till Europa efter dessa dagar i den kinesiska huvudstaden.

Soligt och i motsats till vad som dessvärre vanligen är fallet har luften varit ren och klar.

Men trots detta har jag tillbringat huvuddelen av också denna dag inomhus i de olika diskussionerna här.

De olika maritima konflikterna i öst- och sydkinesiska haven har kommit också i globalt fokus under de senaste månaderna inte minst genom den dramatiska upptrappningen av retorik mellan Japan och Kina.

Och det är svårt att undgå intrycket av att detta spätts på av starka nationalistiska stämningar i bägge länderna.

Ett ledarskifte i Kina och ett val i Japan har inte gjort saken lättare att hantera.

Våra diskussioner visade såväl på möjliga vägar framåt gör att avdramatisera och möjligen hantera de olika situationerna som på de mycket påtagliga risker för plötslig upptrappning som finns.

Uppfattningarna om var ansvaret för den skärpta situationen främst ligger går starkt isär mellan olika aktörer.

Det är lätt att se att steg som uppfattats som små och logiska ur ett perspektiv kommit att uppfattas som stora och provokativa ur ett annat.

Och det är detta vi i olika steg sett under de senaste åren med alla de olika faror som ligger i den utvecklingen.

Men våra diskussioner har självfallet handlat om mycket annat också.

Hur ser vi på den ekonomiska utvecklingen framöver?

EU var tidigare Kinas största marknad, men avmattning i Europa innebär att USA nu blivit större.

Samtidigt ökar EU:s export till Kina kraftigt, och EU har nu ett överskott i sin handel med Kina i mycket stark kontrast med vad som gäller för USA.

Kan vi utveckla en närmare strategisk dialog mellan Kina, EU och USA?

De globala utmaningarna är påtagliga.

Livsmedelsförsörjning. Accelererande vattenbrist i delar av världen. Energifrågor. Klimatförändringar. Fattigdomsbekämpning.

Och till dessa frågor kommer de mer utpräglat säkerhetspolitiska.

Efter Assad-regimens fall i Syrien – om en dag eller en månad eller längre fram; situationen är mycket osäker – kommer vi att konfronteras med en helt ny och knappast mindre komplicerad situation.

Kommer det att ställas krav på en internationell stabiliseringsstyrka under t ex FN-flagg? Eller någon annan form av närvaro förutom massiv humanitär och återuppbyggnadshjälp?

So oder so kommer en rad olika frågor att hamna på FN:s säkerhetsråds bord, och vid detta sitter ju även Kina.

Men efter konferensen slut blev det tid till lite annat.

Tillsammans med vår mycket Kina-kunnige ambassadör Lars Fredén blev det en cykeltur genom lite av det som finns kvar av det gamla Peking en bit norr om den förbjudna staden.

Det var bitande kallt i den nordkinesiska vinden, men charmen i dessa kvarter går inte att ta fel på.

Men nu är det över, och nu lyfter jag strax tillbaka till Europa.


Gemensamma utmaningar

07 december 2012

BEIJING: Medan den allvarliga krisen i Egypten fördjupas har vi i dag på allvar inlett diskussionerna på Stockholm China Forum här.

Och det skedde på en middag med vice utrikesminister Fu Ying, som ju är en veteran från våra tidigare diskussioner om Kinas roll i världen.

I mina inledande ord betonade jag hur den ekonomiska utvecklingen sedan finanskrisen inleddes på allvar hösten 2008 visat hur beroende våra ekonomier är av varandra.

Nu står vi dessutom alla inför krävande ekonomiska utmaningar.

I Europa är de uppenbara med skulder och underskott som i många länder är alldeles för höga. Och därefter kommer alla de utmaningar som följer av den demografiska utvecklingen.

I det senare avseendet har USA det avsevärt bättre förspänt, men har samtidigt högre skuld och större underskott än i Europa. Att infrastrukturen i många avseenden är eftersatt blir en allt större fråga.

Vad gäller Kina är öppenheten när det gäller de ekonomiska utmaningar man står inför avsevärt mycket mindre. Men risken är att man talar så mycket om sin framgång – som ju är ett faktum – att man försummar problemen.

Och de är betydande.

En utomordentligt intressant rapport publicerad av Världsbanken tidigare i år men utarbetad med officiell kinesisk medverkan tecknar bilden av ett behov av närmast radikala förändringar för att förhindra att man fastnar i ”the middle income trap”.

EU, USA och Kina är världens tre största ekonomier, och samtliga står vi med största sannolikhet inför utsikten av mer begränsad tillväxt under de närmaste åren.

Men vi har ett tydligt gemensamt intresse av att vi alla lyckas med de ekonomiska utmaningarna.

Misslyckas en, och sjunker ner i djupare kris, kommer det att påverka oss alla påtagligt negativt.

Vi har ett stort intresse av att Kina lyckas med de reformuppgifter som man står inför. Först och främst för Kinas egen sak, men faktiskt också för vår egen.

Men då tror jag att vi behöver ett djupare och närmare, men också öppnare och mer frispråkigt, engagemang med Kina. Det finns skillnader i syn och politik som bara kan hanteras med en mycket öppen dialog.

Till detta kommer självfallet de olika utrikes- och säkerhetspolitiska frågeställningarna.

Ostasiens olika dispyter om olika öar oroar alldeles självklart. Ingen borde ha intresse av att små incidenter snabbt blir stora problem.

Och med en regim i norr som inte kommer att överleva förblir läget på den koreanska halvön fundamentalt instabilt. Vi måste kunna tala om vad detta kan leda till.

Men middagens diskussioner var bara början.

I fortsättningen fortsätter vår dialog om Kinas och vår gemensamma framtid.


Weibo och Västsahara

06 december 2012

BEIJING: Just nu förefaller det faktiskt att fungera att uppdatera också bloggen direkt härifrån, och jag har också lyckats komma igenom på Twitter.

En intensiv dag sedan planet landade här på förmiddagen.

Det blev ett samtal på utrikesministeriet betydligt mycket längre än vad som planerats, och det visar ju på det behov av dialog som finns.

Och det alldeles oavsett om det handlar om frågor där vi har likartade bedömningar och intressen eller dem där så ju inte är fallet.

Vid samtalet handlade det utförligt om bägge dessa kategorier av frågor.

Sedan lade jag in i programmet ett snabbt besök på utställningen på det enorma nationella historiemuseet om landets utveckling sedan opiumkriget.

Och det var framför allt intressant att se hur man vill att historien skall framställas. Inte minst i nyare tid var gapen rätt påfallande, t ex när det gällde kulturrevolutionen och dess elände.

Frågestunden på Weibo var påtagligt intressant och bredden på frågor var betydande. Även politiskt känsliga frågeställningar berördes. Jag skulle tro att detta nådde ut till ett mycket stort antal individer.

I morgon fortsätter programmet här bl a med möte med representanter för det svenska näringslivet, men också med olika kinesiska företrädare.

Hemma fortsätter förberedelserna för utrikesministermötet i Bryssel på onsdag.

Och i riksdagen gick socialdemokraterna ihop med Sverigedemokraterna om synpunkten att Sverige skulle erkänna Västsahara som självständig stat.

Men så enkelt är det knappast.

Bakgrunden är ju att den socialdemokratiska partistyrelsen – som på mycket goda grunder ansåg att det var en felaktig idé – på partikongressen för något år sedan förlorade en votering i frågan.

Men inte ens det räcker väl som förklaring till att man nu skrivit sig samman med Sverigedemokraterna i frågan.

Det hela leder till en skrivelse från riksdagen till regeringen, och sedan kommer vi att bereda frågan och redovisa vår bedömning.

Men jag tror att det är viktigt att Sverige står fast vid de principer för erkännandepolitiken som också tidigare regeringar har fört.

Annars skulle vi gå på tvärs med hela EU och dessutom riskera att underminera FN:s ansträngningar att lösa frågan.

Det vill möjligen Sverigedemokraterna. Men riktigt så kan vi knappast hantera vår utrikespolitik.


Kort från Kina

06 december 2012

BEIJING: Som planerat har jag nu anlänt till den kinesiska huvudstaden och börjat mitt intensiva program här.

Men dessvärre blir nog uppdatering både här och på Twitter mer begränsad än vad jag skulle önska.

Tillgång till min blogg fungerar inte, och inte heller åtkomst till mitt Twitter-konto verkar vara möjligt.

Men även detta är ju förhållanden av visst intresse.


Och nu iväg till Kina

05 december 2012

FRANKFURT: Alldeles strax sätter jag mig i den stora A380 som genom natten kommer att föra mig till de närmaste dagarna av diskussioner och samtal i Beijing.

Mitt på dagen avslutade Angela Merkel den CDU-kongress i Hannover som rimligen borde ha gett henne och hennes parti ny vind i ryggen inför det kommande årets viktiga val.

Och även om enigheten bakom de slutsatser som antogs var betydande var det inte utan intresse att lyssna på diskussionernas nyanser.

Där fanns en oro för att den finansiella transaktionsskatten som ju bl a vi tycker är en mindre bra idé skulle försvåra för företag och ekonomin på ett sätt som var negativt.

Och där fanns också en oro för kostnader och konsekvenser för den stora energiomställning som sker när man skall avveckla kärnkraften. Mer privat uttrycktes den oron med större styrka.

Tydligt var dock att förbundskanslern åtnjöt ett mycket starkt stöd i sina europeiska insatser.

Att ta över ansvaret för andra länders skulder saknade varje aktualitet, men att solidariskt hjälpa dem ur krisen hade ett lika tydligt stöd.

Och sambandet mellan den tyska inrikespolitiken och ett fungerande EU-samarbete är närmast genetiskt förankrat i landet.

Men nu är det till Kina som min resa går.

Det har faktiskt varit ett tag sedan jag var där. Men strömmen av andra besökande statsråd till Kina har i gengäld varit desto större.

Nu kommer jag dit när en ny kinesisk ledning just trätt till.

I samband med ett besök på en historisk utställning har den nye partichefen Xi Jinping nyss hållit sitt första större anförande.

Avspänt talade han enligt medierapporteringen om ”den stora förnyelsen av den kinesiska nationen” med perspektiv på de ca 170 år som passerat efter de förödande och förnedrande opiumkriget.

En betydande del av tiden kommer jag att ägna åt informella diskussioner med kinesiska, europeiska och amerikanska experter inom ramen för Stockholm China Forum.

Det blir en diskussion vid rätt tidpunkt och på rätt plats med tanke på de frågor vi ställer.

Men självfallet blir det också officiella samtal.

Min kinesiska kollega, som jag senast träffade i Vientiane i samband med ASEM-mötet, är inte i staden, men omgående efter det att jag landat träffar jag förste vice utrikesminister Zhang Zhijun.

Till mina programpunkter under dagen hör bl a att träffa företrädare för den kinesiska Twitter-liknande funktionen Weibo, och i samband med detta kommer jag över deras Weibo också att svara på frågor från vem som än försöker ta kontakt.

Sociala media blir ju allt viktigare, vi ligger i olika avseenden lite i framkant vad gäller användandet, men Kina är sannerligen inte ett undantag i det avseendet.

Så det blir säkert i många avseende spännande dagar i Beijing.


Tyskland väljer väg

04 december 2012

HANNOVER: Det var ett bra tag sedan jag var på en tysk partikongress senast, men min erfarenhet är att tillställningar som dessa är viktiga för att lära känna hur politiken verkligen utvecklas i olika länder.

Och det går ju i allt väsentligt bra för Tyskland.

I sitt nästan timslånga anförande här kunde Angela Merkel peka på en bra utveckling. Man har t ex den lägsta ungdomsarbetslösheten i Europa och fler människor i arbete än någonsin tidigare.

Men nästa år vankas det val. Först viktiga delstatsval här i Niedersachsen och viktiga Bayern. Och sedan avgörande val till förbundsdagen i september.

Opinionsundersökningarna ger CDU en stark ställning och Angela Merkel en än starkare ställning.

Och det går inte att ta fel på hennes popularitet här. Hon återvaldes som partiordförande med 97,3% av rösterna. Inte dåligt.

Men en regering kräver en koalition, och nervositeten gäller om valresultatet skall räcka för en fortsatt koalition med liberala FDP.

Dess siffror ligger just nu på ca en tredjedel av vad de hade i senaste valet, och det är ju inte så uppmuntrande.

Angela Merkel ägnade sitt tal i allt väsentligt åt inrikespolitiken, men var tydlig med att framgång i det arbetet förutsatte ett europeiskt samarbete som också fungerade.

Och hon vill att Tyskland även i fortsättningen skall kunna vara ett ”stabilitetsankare” i Europa. En stark ekonomi och en stark vilja till gemensamt europeiskt ansvarstagande.

Detta ligger ju rätt självklart också i vårt intresse. Vårt samarbete med Tyskland är ju både starkt och viktigt.

Dagen här har givit möjlighet till många samtal med både gamla och nya vänner, och det kommer att fortsätta nu under kvällen, och då kanske också under lite lättsammare former.

I morgon fortsätter partikongressen, men på eftermiddagen ger jag mig iväg i riktning Kina.


Gaza-debatt i dag – CDU i Hannover i morgon

03 december 2012

STOCKHOLM: Det blev en arbetsdag hemma i skuggan av händelseutvecklingen i Mellersta Östern.

Icke minst blev det en bra s k särskild debatt i riksdagen i dag.

Ämnet var situationen i och kring Gaza, men som jag förutskickat kom den att vidgas till den situation i stort vi nu står inför.

Parallellt med vissa andra EU-länder och efter vissa kontakter kallades Israels ambassadör upp till kabinettssekreterare Frank Belfrage på UD för att direkt få del av vår extrema oro över israeliska uttalanden främst om bosättningspolitiken.

Och det skedde samtidigt som diskussionen i riksdagen inleddes.

I den fanns det förvisso icke oväsentliga skillnader i beskrivningen av situationen i regionen, men det viktiga var att det trots detta inte fanns några skillnader i slutsatser om den politik vi bör föra.

Det är självfallet en styrka. Det ger vår röst inom EU eller i andra fora ökad tyngd.

I debatten sade jag att situationen i och kring Gaza är oacceptabel, att den är ohållbar och att den är en direkt fara för människors välbefinnande i området liksom för freden i regionen i dess helhet.

Detaljerna i detta vet vi ju alla.

Den israeliska blockaden av Gaza med de omedelbara humanitära, de påtagliga ekonomiska och de långsiktiga politiska konsekvenser denna får.

Hamas odemokratiska, auktoritära maktutövning i direkt konfrontation med den valda palestinska myndigheten i Ramallah.

Olika terrorgruppers utnyttjande av Gazas territorium för att med olika typer av raketer urskiljningslöst beskjuta civila områden – städer och byar – i Israel.

Och effekterna av detta vet vi också.

Det ena kriget efter det andra som har sitt ursprung kring Gaza. Det mycket brutala vintern 2008 – 2009. Det något mindre så men fortfarande oacceptabla den senaste månaden.

En humanitär och ekonomisk situation i Gaza som långsiktigt håller på att bli allt värre.

En FN-rapport nyligen tecknade en bild av en utveckling där olika faktorer riskerade att leda till att Gaza-området kring år 2020 med dess då mer än två miljoner invånare blir närmast obeboeligt.

Och självfallet en alldeles olidlig och en alldeles oacceptabel situation för de människor i Israel som lever inom de allt längre räckvidderna för raketerna från Gaza och som ständigt måste springa till skyddsrummen för att värna sina liv.

Vi har nu fått ännu en överenskommelse om vapenvila kring Gaza.

Jag välkomnade den, men inte minst här gjorde jag också mycket klart att det inte räcker.

Och det i två avseenden.

För det första måste man nu omedelbart gå vidare med att bryta den ekonomiska och humanitära blocken av Gaza.

För det andra måste man nu på allvar ge kraft åt ansträngningarna att få till stånd den bredare fredsuppgörelse vi väntat på alldeles för länge.

Viktigt i det första avseendet är att EU med stor tydlighet kräver ett omedelbart, uthålligt och ovillkorligt öppnande av de olika övergångarna till Gaza för humanitär hjälp, kommersiella varor liksom personer till och från Gaza.

Vissa begränsade förbättringar har skett, men dessa är icke tillräckliga.

När EU:s utrikesministerråd träffas i Bryssel på måndag kommer vi att ha denna fråga på bordet.

Och vi är självfallet, inte minst genom den mission EUBAM Rafah som redan finns på platsen, beredda att mycket konkret medverka i en lösning av denna fråga.

Innan måndagen kommer dock mycket att hända. Jag hoppas att våra diplomatiska kontakter skall leda till att man i Israel inser att en upptrappad konfrontation inte ligger i någons intresse.

Tidigt i morgon bär det av till Hannover i Tyskland för att i anslutning till regerande CDU:s partikongress där möta olika tyska företrädare, känna av stämningarna och föra diskussioner i olika frågor.

Våra relationer med Tyskland är ju både goda och viktiga, och detta ger ju möjlighet att föra samtal med viss bredd i ämnen av ömsesidigt intresse.

Jag hoppas att planen fungerar så att jag finns på plats när förbundskansler Angela Merkel håller sitt stora tal.

Och sedan blir det åtskilliga samtal med olika aspekter av EU-utvecklingen i fokus.

Där förblir jag under dagen, men på onsdag flyger jag så till Beijing för dels bilaterala samtal och dels för det första mötet med Stockholm China Forum som inte äger rum i Stockholm utan i stället i Kina.

Det är rätt kort efter den stora partikongressen, och det kommer att finnas mycket att diskutera med den intressanta grupp av kinesiska, amerikanska och europeiska bedömare som kommer att sluta upp där.