STOCKHOLM: Det blev en arbetsdag hemma i skuggan av händelseutvecklingen i Mellersta Östern.
Icke minst blev det en bra s k särskild debatt i riksdagen i dag.
Ämnet var situationen i och kring Gaza, men som jag förutskickat kom den att vidgas till den situation i stort vi nu står inför.
Parallellt med vissa andra EU-länder och efter vissa kontakter kallades Israels ambassadör upp till kabinettssekreterare Frank Belfrage på UD för att direkt få del av vår extrema oro över israeliska uttalanden främst om bosättningspolitiken.
Och det skedde samtidigt som diskussionen i riksdagen inleddes.
I den fanns det förvisso icke oväsentliga skillnader i beskrivningen av situationen i regionen, men det viktiga var att det trots detta inte fanns några skillnader i slutsatser om den politik vi bör föra.
Det är självfallet en styrka. Det ger vår röst inom EU eller i andra fora ökad tyngd.
I debatten sade jag att situationen i och kring Gaza är oacceptabel, att den är ohållbar och att den är en direkt fara för människors välbefinnande i området liksom för freden i regionen i dess helhet.
Detaljerna i detta vet vi ju alla.
Den israeliska blockaden av Gaza med de omedelbara humanitära, de påtagliga ekonomiska och de långsiktiga politiska konsekvenser denna får.
Hamas odemokratiska, auktoritära maktutövning i direkt konfrontation med den valda palestinska myndigheten i Ramallah.
Olika terrorgruppers utnyttjande av Gazas territorium för att med olika typer av raketer urskiljningslöst beskjuta civila områden – städer och byar – i Israel.
Och effekterna av detta vet vi också.
Det ena kriget efter det andra som har sitt ursprung kring Gaza. Det mycket brutala vintern 2008 – 2009. Det något mindre så men fortfarande oacceptabla den senaste månaden.
En humanitär och ekonomisk situation i Gaza som långsiktigt håller på att bli allt värre.
En FN-rapport nyligen tecknade en bild av en utveckling där olika faktorer riskerade att leda till att Gaza-området kring år 2020 med dess då mer än två miljoner invånare blir närmast obeboeligt.
Och självfallet en alldeles olidlig och en alldeles oacceptabel situation för de människor i Israel som lever inom de allt längre räckvidderna för raketerna från Gaza och som ständigt måste springa till skyddsrummen för att värna sina liv.
Vi har nu fått ännu en överenskommelse om vapenvila kring Gaza.
Jag välkomnade den, men inte minst här gjorde jag också mycket klart att det inte räcker.
Och det i två avseenden.
För det första måste man nu omedelbart gå vidare med att bryta den ekonomiska och humanitära blocken av Gaza.
För det andra måste man nu på allvar ge kraft åt ansträngningarna att få till stånd den bredare fredsuppgörelse vi väntat på alldeles för länge.
Viktigt i det första avseendet är att EU med stor tydlighet kräver ett omedelbart, uthålligt och ovillkorligt öppnande av de olika övergångarna till Gaza för humanitär hjälp, kommersiella varor liksom personer till och från Gaza.
Vissa begränsade förbättringar har skett, men dessa är icke tillräckliga.
När EU:s utrikesministerråd träffas i Bryssel på måndag kommer vi att ha denna fråga på bordet.
Och vi är självfallet, inte minst genom den mission EUBAM Rafah som redan finns på platsen, beredda att mycket konkret medverka i en lösning av denna fråga.
Innan måndagen kommer dock mycket att hända. Jag hoppas att våra diplomatiska kontakter skall leda till att man i Israel inser att en upptrappad konfrontation inte ligger i någons intresse.
Tidigt i morgon bär det av till Hannover i Tyskland för att i anslutning till regerande CDU:s partikongress där möta olika tyska företrädare, känna av stämningarna och föra diskussioner i olika frågor.
Våra relationer med Tyskland är ju både goda och viktiga, och detta ger ju möjlighet att föra samtal med viss bredd i ämnen av ömsesidigt intresse.
Jag hoppas att planen fungerar så att jag finns på plats när förbundskansler Angela Merkel håller sitt stora tal.
Och sedan blir det åtskilliga samtal med olika aspekter av EU-utvecklingen i fokus.
Där förblir jag under dagen, men på onsdag flyger jag så till Beijing för dels bilaterala samtal och dels för det första mötet med Stockholm China Forum som inte äger rum i Stockholm utan i stället i Kina.
Det är rätt kort efter den stora partikongressen, och det kommer att finnas mycket att diskutera med den intressanta grupp av kinesiska, amerikanska och europeiska bedömare som kommer att sluta upp där.