Inte bara frid

ROM: I dag är det närmast vårväder här i den eviga staden. Håller man sig i solen kan man nästan inbilla sig att sommaren mycket snart är här.

Men så är det ju dessvärre inte.

Alldeles lugn och fridsam har denna helg dock inte varit.

På själva julafton lyckades man röra till det riktigt ordentligt i parlamentet i Skopje, och arbetet att föra Makedonien närmare förhandlingar om medlemskap i EU fick sig därmed en riktigt rejäl törn.

En oansvarig opposition blockerade direkt och fysiskt parlamentets möjligheter att anta budgeten, och en oansvarig regeringssida använde därefter säkerhetsstyrkor för att kasta ut först journalister och sedan oppositionens ledamöter från parlamentet.

Det var, milt uttryckt, inte så man uppför sig i en mogen europeisk demokrati.

Vi reagerade givetvis omedelbart genom olika kanaler, och sedan har det blivit åtskilliga kontakter under de senaste dygnen med främst Bryssel och Skopje om hur den uppkomna situationen kan hanteras.

I dag hade jag ett längre samtal med min kollega Nikolay Poposki för att ytterligare understryka vikten av att man gemensamt och snabbt finner en väg tillbaka till den parlamentariska ordningen.

Och självfallet manar vi också oppositionen till lugn inför de demonstrationer man planerar i Skopje i morgon.

Det handlar i vissa avseenden om ett skört samhälle, och det är viktigt att man är fullt medveten om detta.

Men situationen i Syrien har självfallet också stått på min dagordning dessa dagar.

På själva julafton var FN-förhandlaren Lakhdar Brahimi i Damaskus för samtal också med regimens företrädare om en möjlig politisk lösning av krisen.

Och efter det att han lämnade Syrien har vi haft kontakt kring de möjligheter som skulle kunna finnas.

I morgon är han i Moskva för ytterligare överläggningar i frågan.

Jag ser dock dessvärre ingen omedelbar öppning. Men det får absolut inte innebära att ansträngningarna stannar upp.

I dag var jag så på besök i Vatikanen för överläggningar med dess ”utrikesminister” Dominique Mamberti.

Sverige har ju nu haft diplomatiska relationer med Vatikanen i snart tre decennier, och det har varit betydelsefullt för dialogen i olika frågor.

Ofta har det rört sig om olika humanitära frågeställningar, men ofta också om bedömningar av situationen i olika länder där Vatikanen genom sina kanaler kan ge oss ett ytterligare värdefullt perspektiv.

I dag kom vi av lätt insedda skäl att tala länge om situationen främst i Syrien och Libanon.

Men också om den allt viktigare dialogen mellan religionerna och då inte minst med olika företrädare för islam.

Nu stundar åter helg och i samband med denna också återresa till Stockholm, nyårsaftonoch fortsatta arbetsuppgifter där.

Och jag passar på att önska alla de som då och då läser denna blogg en god avslutning på året 2013.