Budget för sju år

STOCKHOLM: Lördag hemma i huvudstaden med åtskilligt att göra av den art som faktiskt kräver en närvaro i hemmet.

Att EU-toppmötet inte lyckades att omedelbart komma fram till en uppgörelse om budgeten för samarbetet för de kommande sju åren var knappast särskilt överraskande.

Dessa långtidsöverenskommelser brukar ta sin tid att hamra fram, och den inrikespolitiska hanteringen i olika länder brukar också kräva en del dörrslamrande i Bryssel innan det är dags att komma överens.

Att det finns olika meningar i sak är knappast så förvånande.

EU:s budget motsvarar ca 1% av EU:s ekonomi medan t ex Frankrikes offentliga budget ligger över 50% av den nationella ekonomin.

I jämförelse med andra offentliga budgetar vi finansierar – stat, landsting och kommun – är detta den särklassigt minsta.

Det finns de som på sikt anser att det är rimligt att den gemensamma europeiska andelen av våra offentliga utgifter ökar en bra bit, och det går förvisso att argumentera för den ståndpunkten.

Just nu befinner vi oss dock i en situation där man i en rad olika länder tvingas att spara ordentligt i de offentliga utgifterna, och då är återhållsamhet självfallet nödvändig också på denna nivå.

Till denna fråga kommer så frågan om hur pengarna skall användas, och också här finns det naturligt nog lite olika uppfattningar.

Alla länder kämpar för mer pengar till sig, men från ett bredare perspektiv är det ju inte orimligt att mer går till områden och länder där behoven är störst.

Det gäller t ex de nya medlemsländerna i de östligare delarna av Europa. Vi har ett starkt intresse av att också på detta sätt förbättra deras möjligheter till utveckling.

Men då krävs också att man minskar på bidrag till områden där behoven är mindre. De stora bidragen till jordbrukssektorn tillhör de områden där detta alldeles tydligt kan ske.

Då skapas också utrymme för viktiga framtidssatsningar när det gäller t ex forskning och utveckling liksom gemensam infrastruktur.

Och från min utgångspunkt är det självklart viktigt att det finns resurser till den gemensamma utrikes- och säkerhetspolitiken.

Nu blir det tanke- och diskussionspaus kring dessa frågor under ett tag. Så brukar det ofta vara.

Och sedan hoppas jag att det i början av det kommande året lyckas att få ihop en uppgörelse för de kommande sju åren.

5 kommentarer till Budget för sju år

  1. mrmhalland01 skriver:

    Precis som Reinfeldt sa i en kommentar är det viktigt hur man använder skattebetalarnas pengar.

    Bidragen till jordbruk har ju diskuterats livligt.
    Utan tvekan har ju dessa bidrag i många fall slagit fel.

    Jag har själv en släkting som fick bidrag för att lägga mark i träda (vilket i sig är horribelt i en värld där folk svälter) och som sedan byggde en golfbana för bidraget och nu arrenderar ut detta till en golfklubb.

    Det kan inte vara rimligt att Europas skattebetalare bidrar till liknande projekt !

    Det kan nog ta lite tid att komma överens, men, bättre det än att det fortsätter som nu.

    EU ska satsa på det som är gemensamt för medlemmarna, inte ge bidrag till enskilda länder som inte sköter sin ekonomi.

    Som jag ser det ska EU över huvud taget inte ge bidrag till medlemmar.
    Varje medlem måste klara sin BNP utan stöd utifrån.

    Det är skillnaden mellan ett samarbete och en federation (som vi blivit lovade att slippa).

    Gemensam infrastruktur (väg, sjö, flyg, transport, internet etc.)
    Gemensamt försvar ser ut att bli allt mer viktigt.

    Medlemsavgiften är baserad på BNI och ska utan undantag betalas därefter och uteslutande gå till gemensamma intressen….tycker jag.

  2. metusalem skriver:

    Att de bäst utvecklade länderna i EU delar med sig till mindre lyckligt lottade tycker jag är naturligt. Hur mycket, och till vilka ändamål måste vi absolut fundera rejält på. Det kan inte vara rimligt att vissa länder avstår egna rejäla satsningar, utan litar på manna från EU.
    Å andra sidan, svaga delar av EU kan efterhand bli utvecklade så att vi bättre utvecklade kan få glädja oss åt exportmöjligheter på lite sikt.

  3. Per Fredö skriver:

    Stefan Löfven försöker plocka politisk poäng på denna förhandlingsrunda.
    Han menar att Reinfeldt inte lyckats med att uppnå det lägre bidrag till EU, som vi svenskar ska betala och som Göran Persson lyckats förhandla sig till.

    Nu är ju förhandlingarna långt ifrån avslutade, men annars bygger EU-ländrnas bidrag på att de ska betala 1 procent av sina BNP.

    Nu har som Reinfeld påpekat vårt land haft en väsentligt gynnsammare ekonomisk tillväxt än flertalet EU-länder- och då ökar med automatik vårt bidrag en del.

    Annars kan det kompenseras av om EU-budgeten, som vårt land och flera andra, minskar sina utgifter.

    Det måste förstås huvudsakligen gälla jordbruksstödet och där är det Frankrike, som traditionellt främst bromsar.

    Annars så undrar man hur det blivit det det socialdemokratiska solidaritetstänkandet.
    Men som Göran Persson en gång sade, vi ska inte ha hit några utlänningar, som ska profitera på våra bidrag.

  4. stig2entreprenoren skriver:

    Att ta fram en gemensam EU budget med ambitionen att den bäst skall gagna EUs utveckling är ”skarpt” och en intellektuell utmaning av rang. Alla länder får chansen att föra fram sina bästa argument och bryta dessa mot/med de övriga. En lärorik process som säkert är mycket nyttig. Alla projekt, både de goda och de mindre goda kan tjäna till många lärdomar. Här finns ingen gräns för hur bra vi kan låta det bli. Duktiga projektledare vaskas fram och alla som deltar lär känna nya medspelare. Hur kan vi bygga ett bra EU för framtiden utan att ha stora ambitioner att utveckla nya gemensamma saker och lösa viktiga problem tillsammans? Alla har ett ansvar att hjälpa till efter sin förmåga.

  5. Per Fredö skriver:

    Budgetförhandlingarna illustrerar att det inte är så lätt komma överens vid ett ritbord, som byråkraterna och teknokraterna står för, medan de europeiska nationalstaterna till snart sagt varje pris bevakar sina egna ekonomiska och politiska intressen.

    Länderna och politikerna blockerar sina egna intressen-och det har de gjort niu i decennier.

    Nationalismen är viktiare är den europeiska integrationen.

    Det lär behöbvas mer tid, som de vise säger.
    Hur lång lär ingen veta.

%d bloggare gillar detta: