President Obama inför nya uppgifter

HELSINGFORS: Så vann då president Obama en andra mandatperioden på det sätt som länge framstod som sannolikt, men ändå inte var säkert under en valrörelse där dynamiken ju kom att skifta dramatiskt.

Från ren utrikespolitisk utgångspunkt är det självfallet tillfredsställande att vi därmed inte kommer att få den långa övergångsprocess som byte av administration i Washington numera alltid medför.

Men skifte av betydelse kommer det att bli i alla fall.

Utrikesminister Hillary Clinton har sagt att hon nu träder åt sidan – efter en lika imponerande som viktig insats – och samma sak gäller sannolikt försvarsminister Leon Panetta.

Och det säger sig självt att det har sin betydelse vilka personer som nu kommer att besätta dessa poster, och vilka förändringar i övrigt som kommer i kölvattnet av de skiftena.

Vi står inför en i alla fall mindre övergångsperiod på dessa viktiga områden.

Och världen står inte still och väntar.

Långt därifrån.

Till Washington kommer från EU nu att anlända ett mycket tydligt budskap om nödvändigheten för USA att nu och med kraft engagera sig för en fredsprocess värd namnet mellan Israel och palestinierna.

Utvecklingen riskerar annars att spåra ur på ett sätt som – i förening med utvecklingen i regionen i övrigt – kan få dramatiskt negativa konsekvenser.

Det går att skissera scenarier med betydande krig i stora delar av denna region under de kommande åren.

Med president Obama kvar i Vita Huset är förutsättningarna för ett snabbt och tydligt amerikanskt engagemang för att förhindra detta bättre än vad som annars hade varit fallet.

Det är viktigt.

Men det är viktigt med ett snabbt agerande.

När skiftet av utrikesminister är nödvändigt är det av betydelse att det kommer relativt snabbt.

Att vänta med att agera är att kanske få en situation som är betydligt svårare att hantera.

Och jag tror också att det nu i Washington finns ett genuint intresse för att med lite mer framsynta initiativ än vad vi sett hitintills pröva möjligheten av en uppgörelse med Teheran i den nukleära frågan.

Här tror jag snarare att de bromsande krafterna kan finnas på vår sida av Atlanten.

Mycket politisk energi kommet nu att krävas för att få administration och kongress att gemensamt och konstruktivt ta sig an utmaningen med det stora budgetunderskottet och den snabbt växande statsskulden.

Och det vore väl en överdrift att påstå att valdebatten har berett marken för de avgöranden som nu kommer att komma.

Det är viktigt både för USA och världen att man tar itu med de uppgifterna.

Men det är viktigt att man inte låter dem ta all kraft och uppmärksamhet från de allvarliga utmaningar vi nu ser på det utrikespolitiska området.

Tilläggas kan, att vi i Sverige ju haft ett mycket gott samarbete med Obama-administrationen, och att vi nu ser fram mot att fördjupa detta ytterligare.

13 kommentarer till President Obama inför nya uppgifter

  1. claudius49 skriver:

    Carl Bildt skriver: ”Och jag tror också att det nu i Washington finns ett genuint intresse för att med lite mer framsynta initiativ än vad vi sett hitintills pröva möjligheten av en uppgörelse med Teheran i den nukleära frågan.”

    Jag hoppas att Du har ett reellt underlag för denna förmodan. Det måste bli ett slut på den vårdslösa och farliga krigsretoriken vad gäller ett anfall mot Iran, som styresmännen i Israel bedriver, t o m i FN:s talarstol. Tidningsrapporter från Israel beskriver hur dess nuvarande premiärminister förbereder ett val (22 jan nästa år) där en nyligen skapad koalition väntas erövra en ”enväldig” majoritet, och i kraft av denna ska kunna agera utan några hänsyn till andra parter.

    Jag hoppas att President Obama, med sitt nya mandat, klargör för brushuvudena i Israel att de själva får slutföra eventuella av dem inledda krigsäventyr.

  2. Rulle skriver:

    Kan någon vara dummare är den genomsnittlige Amerikanen? De röstade på den bästa solbrännan i stället för en med något inuti huvudet. Svarta väljare gick inte ens in på Mitt Romneys valmöten. Kan man vara mer rasistisk utan att bli utvisad?
    Obama är inte kapabel att klara arbetet med att undvika det fiskala stupet. Clinton startade below prime lån och fadäsen har ännu inte värkt ut utan bara eldas på utan hänsyn till stadsskulden. Världen går en mörk tid till mötas under socialister i USA & Frankrike.
    Israels vapenskrammel är just bara det. Men USA och EU måste nu ta sig samman och klargöra för Iran vad som gäller. EU ligger i täten vad gäller ofoget att ha skapat inbördeskriget i Syrien. Man vet inte hur man vill att det skall sluta, men jag tror att blodbadet kommer att utökas till att likna Ruanda 1994.
    Huva-ligen vilka dårar som styr världen!

  3. mrmhalland01 skriver:

    Rulle,
    Dårar styr världen.
    Jag anser dock att Obama kan få en chans att avsluta krig och fullfölja sin ”välfärds-politik”.

    Snart är EU ett litet USA.
    Inte minst vår utrikesminister har bråttom att få in nya stater (oavsett om de ligger i Europa eller inte).

    Jag har sett baksidor med fri rörlighet från länder med ett helt annat sätt att se på sina medmänniskor än vad vi är vana vid.

    Jag ser naturligtvis också fördelar med en ”globalisering”, men, man måste utforma politik på ett sätt som också tar hand om de mest förutsägbara baksidorna av de beslut man fattar !

    Jag funderar över ett problem med en politik utan konsekvensanalys på min blogg idag.

    http://mrmhalland01.wordpress.com/2012/11/07/323/http://mrmhalland01.wordpress.com/2012/11/07/323/

  4. florimond77 skriver:

    Skönt att Obama vann! Hoppas nu världen kan sätta press på Israel. Något måste göras. Folk kan inte ha det så här längre. Situationen i de stora flyktinglägren runt om Israel är vedervärdig. Icke minst i Gaza.

  5. Parre skriver:

    Upp till bevis för Obama

  6. Det är nog tyvärr så att Obama har varit en välhänt och ineffektiv president utrikespolitiskt.
    Ändå har naturligtvis samtalen med hans administration varit goda, det vet nog inte minst Carl.

    Han har mest symboliserat den öppna utrikespolitik, som skulle ge resultat gentemot olika länder som exempelvis Iran.
    Och på det viset skulle skilda konflikter lösas eller åtminstone se till att de trappas upp.

    I sak finns naturligtvis inga invändningar mot det, men vår värld
    är så komplex att denna strategi sällan ger resultat när den bäst skulle behövas.

    Att Obama av andra länder och även av flertalet amerikaner ansetts vara bästa valet utrikespolitiskt är nog också en reaktion mot att Bush ville dela upp länder i onda och goda.

    Likaså att han hade som målsättning att satsa på att länder skulle bli demokratier även i områden där det behövdes vara utsiktlöst som Irak.

    Den invasionen, som visserligen hade det goda med sig att Sadam Hussein störtades, ansågs ju allmänt vara icke försvarbar, eftersom man inte fann några massförstörelsevapen där.

    I en sak så har Bush och Obama ändå varit eniga och det gäller med vilka medel kampen mot terrorismen ska föras. Och den kampen är långt ifrån avslutad.
    Likaså har Obama fått svika vallöften och driva en i vissa avseenden hårdare kamp mot terrorismen än den som Bush stod för.

    Vi kan nog räkna med mer av samma slag, en slags kontinuitetens politik under nästa mandatperiod.

    Nu har Obama än en gång tagit initiativ till samtal med de iranska ledarna med målsättningen komma fram till nån typ av lösning som Carl lite så där diplomatiskt kallar den nukleära frågan.

    Vad gäller Syrien så verkar Cameron vara mest alert.
    USA vill nog också där hålla sig i bakgrunden så som skedde i Libyen.
    Andra länder får ta på sig roller som det tidigare ansågs vara självklart att USA skulle svara för.

    Israel- Palestinafrågan står alltid på dagordningen oavsett vem som är amerikansk president.
    Möjligen finns där någon öppning där mot bakgrund att visst gemensamt intresse förefaller finnas bland palestinierna, inkluderande Hamas, att i varje fall inleda samtal.

    Annars måste nog blickarna också riktas mot Egypten, ett land, som står inför många problem och utmaningar.

    Åtskilligt där kräver interna lösningar och dit hör också att hålla jihadisterna under kontroll.

    Sen återstå se vad reträtten ur Afghanistan kommer att innebära.
    Rimligtvis kan USA inte lämna detta land att ensamt svara för
    kampen där mot talibanerna.

    Annars så hotas USA av ekonomisk kollaps när de tillfälliga skattehöjningarna och beslutade budgetnedskärningar inträffar vid årsskiftet.

    Det motsvarar 4 procent av USA:s BNP, en budgetnedskärning större än den Grekland ska klara av under en längre tidsperiod.

    Reccension hotas då med mycket negativa konsekvenser för hela världsekonomin, inklusive vårt land

    Så Obama står inför betydande utmaningar och blir det inte nödvändiga politiska kompromisser i kongressen så kan folks förtroende urholkas även för det demokratiska systemet..

  7. Det ska förstås vara tillfälliga skattesänkningar, som nu med automatik kommer att upphöra vis årsskiftet.

    Det blir fel ibland i hastigheten.

  8. recession ska det förstås också vara risk för, nåt andra länder är inne i-

  9. http://www.washingtonpost.com/politics/jacob-lew/gIQAfaqw6O_topic.html

    Det förväntas bli Jacob Lew, som ska bl Obamas ekonomiska rådgivare, inte minst för sin skicklighet som förhandlare i budgetfrågor.

    Han var med som sådan redan på Reagans tid som president så trotsa allt finns det möjligheter till att luckra upp nuvarande blockeringar partierna emellan i kongressen.

  10. Med förvissning om att en och en annan vadslagare ifrån denna härad har konfronterats med undertecknads förträffliga sammbandscentral på Twitter, bör det påpekas att undertecknad inte kan logga in för tillfället.

    Sammanslutningen på @robertdolen backas även upp av kontot @bigbangconspira (vilken förvisso inkluderar den alltid strålande kören Mjuk-Mjuk) i händelse av sammanbrott av ordinarie världsordnings-TV.
    .

  11. Positionerna mellan USA och Iran verkar låste alldeles låsta, detta oavsett att Obama nu säger vara beredd till diplomatiska kontakter, måhända även direkta överläggningar med det iranska ledarskapet.

    Om det verkligen blir några samtal av så är det nog viktigt att inte bara tala om den nukleära frågan.

    Iran har i det fallet skrivit på ett icke- spridningsavtal, vilket ju innebär att det vore ett allvarligt brott mot det om detta land skaffar sig kärnvapen.
    Men misstankar finns, säkert inte heller oberättigade.

    Samtidigt är det svårt att nu definiera vilka andra samtalsämnen, som kan finnas och som även Iran kan tycka att det är meningsfullt resonera om.

    Tills vidare är nog tipset ändå att Iran vill ha betydande lättnader på de ekonomiska sanktionerna.
    Och ocks då lär det bli svårt nå någon vart.

    USA kan nu inte ge löften i det fallet, som också andra parter skulle ställa upp på, inte minst EU.
    Nåt för Carl att bita i kan tänka.

    Likaså lär det bli konfrontationer om kriget i Syrien skulle tas ut liksom fiendskapen mellan Iran och Israel.

    FN ska ju också fungera som en fredsmäklare, men även i det fallet lär det inte bli något av.
    Positionerna stormakterna emellan i säkerhetsrådet förhindrar något sådant.

  12. bildterberg skriver:

    ”Till Washington kommer från EU nu att anlända ett mycket tydligt budskap om nödvändigheten för USA att nu och med kraft engagera sig för en fredsprocess värd namnet mellan Israel och palestinierna.”

    Knappast troligt …

    http://landdestroyer.blogspot.se/2012/11/the-israeli-nightmare.html

  13. florimond77 skriver:

    Smartaste sättet att lösa Iranproblematiken vore väl att istället för kärnkraft erbjuda Iran fullt ut stöd och ekonomiska resurser att förverkliga solkraft. Men det är klart då har man både Israel och alla dem som skor sig på kärnkraft mot sig.
    Men någonstans måste vi börja byta energikälla.
    De verkliga fienderna i vår tid är inte bakåtsträvande gamla regimer utan den del av marknaden som inte vill släppa ifrån sig sin makt och sina pengar. DVS elbolag,kärnkraftsbolag och oljebolag. Det är mot dessa kriget borde sättas in.

%d bloggare gillar detta: