Nu i riktning Vientiane

TABIANO: Via en serie av olika flygplatser börjar jag i dag att bege mig i riktning Vientiane i Laos för ASEM-toppmötet mellan Europa och Asien som inleds där måndag eftermiddag.

Och vid den tiden bör jag vara framme – om allt nu fungerar på det sätt som är avsett.

Toppmötet är det nionde i ordningen, och denna gång kommer vi att ha möjlighet att välkomna också Norge och Schweiz i den europeiska kretsen.

Alldeles självklart har detta inte varit, men vi har naturligt nog tillhört dem som drivit på för denna utveckling.

Stort blir mötet. Listan talar om att det bl a är 14 statschefer och 21 regeringschefer som samlas, och till det skall sedan läggas utrikesministrar och annat löst folk.

Länderna som nu samlas i Vientiane representerar ett solitt flertal av världens befolkning med sammantaget en solid dominans också av den globala ekonomin.

Det säger sig självt att det finns mycket att tala om.

Möten som dessa har sin formella dagordning och resulterar i sina formella dokument. Till stora delar är förhandlingarna om detta redan avslutade, men i skrivande stund återstår fortfarande viktiga frågor att klara ut.

Från svensk sida tycker vi att det är naturligt att frågorna kring friheten på nätet får sin plats också i detta sammanhang, men det säger sig självt att det finns de i kretsen som ser annorlunda på den saken.

I Vietnam har – för att ta ett exempel – några bloggare nyligen dömts till långa fängelsestraff för att de vågat ha kritiska synpunkter på landets regim.

Och Laos självt är ju en socialistisk enpartistat med allt vad det innebär vad gäller begränsningar, kontroll och förbud.

Också här finns politiska fångar.

Viktigare än de dokument som noggrant förhandlas är nog nyanserna och prioriteringarna i de olika inläggen i diskussionerna.

Och alldeles självklart den mångfald av bilaterala möten – formella eller informella – som toppmötesdygnet kommer att innebära.

Från asiatisk sida finns alldeles säkert ett intresse att höra hur vårt EU-samarbete utvecklas inte minst mot bakgrund av de ekonomiska utmaningarna. Vi är ju också i ekonomiskt hänseende allt mer beroende av varandra.

Och jag skulle tro att vi åter kommer att få höra om deras faktiska önskan att Europa kunde uppträda mer enigt och starkare i olika globala frågor.

De må ibland vara kritiska över det som EU i dag förmår, men det skall oftast uppfattas som en önskan om att vi faktiskt kunde leda upp till våra stolta deklarationer.

Mötet äger rum dagarna innan den kinesiska partikongressen möts, men premiärminister Wei Jinbao kommer ända att vara på plats.

På den asiatiska sidan saknas förvisso inte spänningar.

Kina har gjort det synnerligen klart att man inte uppskattar diskussioner om utmaningarna i och kring Sydkinesiska sjön i ett fora som detta.

Och reaktionerna i regionen på denna kinesiska ståndpunkt uppvisar intressanta variationer.

Här kommer det förvisso att finnas anledning att lyssna på nyanserna.

Förutom att delta i mötets plenardiskussioner ser jag självfallet fram mot diskussion med olika kollegor som är på plats.

Indien har i dagarna fått en ny utrikesminister, och jag kommer att träffa min nya kollega Salman Kurshid för samtal.

Näringsminister Annie Lööf har ju just varit i Indien och från sina utgångspunkter diskuterat det fördjupade samarbete vi strävar efter.

Och jag hoppas också kunna träffa min pakistanske kollega Hina Rabbani Khar för samtal om utvecklingen i regionen.

Men här finns också företrädare för en rad andra länder som vi har viktiga relationer med.

Indonesien och Thailand tillhör t ex mycket uppenbart denna krets, liksom alldeles självklart Japan och Korea.

Så det kommer att bli intensiva timmar med början omedelbart efter det att jag landat i den laotiska huvudstaden.

Innan jag lämnar den hoppas jag på under tisdagen också kunna träffa en del av de svenskar som lever och arbetar i landet.

Många är de inte, men de förefaller att representera en spännande spännvidd av olika verksamheter.

Och när vallokalerna fortfarande är öppna i USA:s viktiga val – tidsskillnaden mellan Vientiane och Washington är tolv timmar – kommer jag att sitta på olika plan som skall föra mig tillbaka till Europa och Sverige.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: