Det öppna och det slutna

TABIANO: Veckan som kommer innebär val av politisk ledning för de kommande åren i två av världens viktigaste länder.

Men kontrasten mellan de två kunde knappast vara större.

På tisdag är det presidentval i USA, och utgången torde vara oviss ända in i det sista.

Det förefaller som om Barack Obama har vänt den nedförsbacke han kom in i efter TV-debatten i Denver, och under den senast veckan är det ju den kraftiga stormen och dess effekter som totalt dominerat i betydande delar av landet.

Men i grunden kommer detta val att handla om vem som har störst trovärdighet när det gäller att hantera de ekonomiska utmaningar – inte minst när det gäller de offentliga finanserna – som USA står inför.

På torsdag samlas så i Peking det styrande kommunistpartiet till kongress, och till dess uppgifter hör att utse partiets och därmed statens ledning för de kommande åren.

Det kommer med all sannolikhet att vara en väl regisserad tillställning där vi ju redan vet resultatet på de viktigaste av posterna.

Men arbetat med att regissera fram denna kongress har med all sannolikhet varit fylld av betydande debatter och konflikter.

Skillnaden är bara att dessa skett utan någon offentlig insyn och utan något mera allmänt inflytande. Det kommunistiska partiets maktmonopol är det koniska systemets mest utmärkande drag.

Också Kina står inför betydande utmaningar under de kommande åren, och då inte minst på det ekonomiska området. Med all säkerhet finns det olika uppfattningar om hur dessa skall hanteras.

Om vi får se något av detta speglas i partikongressens anföranden eller ej återstår ju att se. Dess uppgift är ju i grunden bara att informeras om och formellt godkända det som de slutna kamrarna redan fattat beslut om.

Det amerikanska politiska systemet har förvisso sina sidor.

Under inte minst det senaste året har det talats mycket om de risker för handlingsförlamning som ligger i den politiska polariseringen och dragkampen mellan presidentmakt och kongress.

Hur det kommer att se ut efter valet återstår att se. Ofta mildras tongångarna en del när avgörandet har fallit.

Och i demokratisk dialog och i öppet kompromissande kan man då ta ställning till de viktiga frågor som kräver avgörande och de vägval som måste göras.

I det slutna systemet är allt detta påtagligt mycket svårare.

Kina har förvisso genomgått en imponerande modernisering och ekonomisk utveckling under de senaste decennierna. Ett totalt totalitärt system har luckrats upp och lett till ett samhälle som i alla fall i vissa avseenden i dag är öppnare.

Men begränsningarna är uppenbara, och den stora fråga som alldeles säkert inte kommer att diskuteras på partikongressen är om inte detta mer mångfasetterade och öppnare samhälle inte kräver också ett öppnare politiskt system.

Jag tillhör dem som tror det. En fortsatt modernisering av Kina kan inte göra halt vid dess politiska system.

En marxist skulle nog se detta som en ”överbyggnad” på samhället, och när detta förändras måste förr eller senare också det politiska systemet göra det.

Men det är knappast vad vi kommer att se under den kommande veckan.

I stället kommer vi att se kontrasterna mellan de två helt olika systemen.

Det öppna på tisdag kontra det slutna på torsdag.

26 kommentarer till Det öppna och det slutna

  1. stig2entreprenoren skriver:

    En bättre timing kan man knappast få?
    Hela världens folk, speciellt de som är ”inlåsta” kan här se hur det kan gå till ute i världen. Alla, precis alla, vill med säkerhet känna att de åtminstone har ett litet uns att göra med vad som skall bestämmas.

  2. mrmhalland01 skriver:

    Det tar nog ett tag innan Kina vågar öppna sig för sitt folk och omvärlden.
    Senast idag kunde man se eller läsa att det finns väldigt mycket spärrar på internet, men, också att många har hittat vägar att gå förbi dem.

    Jag såg på något nyhetsprogram där en ung kvinna intervjuades och fick frågan vad hon trodde om den nya presidenten.

    Hon svarade att : Hittills har det blivit bättre för varje generationsväxling i parlamentet.

    Så är det nog.

    För varje generation blir folket mer bildat och förståelsen för felet i att plåga sitt eget folk blir större.

  3. Kachina skriver:

    ”Men i grunden kommer detta val att handla om vem som har störst trovärdighet när det gäller att hantera de ekonomiska utmaningar – inte minst när det gäller de offentliga finanserna – som USA står inför.”

    Som bakgrund till detta kan det vara av intresse att läsa nobelpristagaren Joseph E Stiglitz artikel.

    http://www.svd.se/opinion/brannpunkt/romney-ar-ett-hot-mot-usas-framtid_7639858.svd

    Lägg märke till att även han förlägger förfallet i ekonomin till sin början på 80-talet.

  4. Nobelpristagaren Joseph E. Stiglitz angriper inte överraskande den ekonomiska politik, som han i rätt allmänna tolkningar anser att Romney skulle genomföra.

    Vi vet inte nu om han får rätt eller ej, men Romneys vicepresidentkandidat står ändå för det mest omfattande besparingsprogram, som USA behöver.
    Det kommer att ta lång tid oavsett vem som blir president och det kommer också att kräva det, som är så vanligt i amerikansk politik, nämligen samarbete över partigränserna.
    Ofta blocker presidenten det via sin vetorätt och den har också Obama använd sig av när det gällt det framtida besparingsprogrammet.

    Nu står ju Stiglitz demokraterna nära. Han var den kanske främste ekonomiske rådgivaren, som Bill Clinton hade.
    Och det var Clinton som drev igenom de super-prime-loan, som bidrog till den finanskris, som USA långtifrån har klarat av ännu.

    Det visar sig inte minst på byggmarknaden. Sen när skadan är skett tar det lång, lång tid innan marknaden har blivit någorlunda normaliserad

    Det finns många brännande ekonomiska frågor, som båda presidentkandidaterna undviker att diskutera och redovisa sina förslag till lösningar på, tyvärr är det så.

    En berömd nationalekonomisk råd som man nog ske se med betydande skepsis på är vänstermannen Paul Krugman. Hans recept är att bara ösa på med nya offentliga utgifter.

  5. http://www.economist.com/news/leaders/21565623-america-could-do-better-barack-obama-sadly-mitt-romney-does-not-fit-bill-which-one

    det finns minst två sidor av varje tving, varav fletalet blir oförutsägbara, som så vanligt vad gäller politik.

  6. Rulle skriver:

    Four years ago it was said:”Change has come to America”.
    Now the reality is: Sham has come to America.

    The world is laughing at the state that owe it all to the world,

  7. Kerstin Broste skriver:

    Har ingen någon kommentar över att pengarna har så stor betydelse och att det har införts restriktioner i många stater som kommer att betyda att många ej kan rösta. De grönas presidentkanditat arresterades när hon ville komma in på en valdebatt och valobservatörer hotas med arrestering om de kommer nära en vallokal

  8. Kachina skriver:

    Nej Per, orsaken var att alltför mycket pengar samlades hos alltför få. Till detta skal läggas 80-/90-talens yra på börsen då aktier ökade i värde bara för att de bytte ägare. En klockskojarnas marknad där de stenrika ökade sig till att bli diamantrika.

    Vi lever mitt i kollapsen. Vi har bara inte insett det ännu.

  9. Kachina
    Jag vet inte om du åtminstone indirekt är för de SubPrimelånen.,
    Att Clinton och längre tillbaks Carter, hade introducerat dem går inte att förneka. Likaså att demokraterna inte ville ställa upp på en förändring av dem.

    Dessa har ju bidragit till bostadsmarknadens kollaps, något som inte minst drabbat de med lägre inkomster, som skulle gynnas via dessa lån.
    De kan nu inte betala dem och deras huspriser har fallit dramatiskt.

    Detta i sin tur resulterade i den spekulationsvåg, som också de största amerikanska bankerna hade sitt ansvar för.

    Att även banker uppträder ansvarslöst är inte ovanligt. Det har också förekommit i vårt land.
    Det var också regeringeh Bildt, som fick ta hand om den svenska bankkrisen i början av 1990-talet, något som Feldt begrep skulle komma och därför avgick han när regeringen Carlsson inte ville ta nitu med hårdhandskarna,

    Flera amerikanska banker gick också i konkurs. Det började som bekant med Lehman Brothers.
    Vi fick den finanskris, som såväl USA som en rad europeiska länder har kännng av.

    Stora amerikanska företag som General Motors skulle också ha gått i konkurs om inte Obama ställt upp med frikostiga federala lån.

    Sånt går kanske för sig i enstaka fall, men kan naturligtvis inte användas när USA har så enorma skulder och budgetunderskott som nu.

    Även stora företetag kan ju annars gå i konkurs, få sin balansräkning på det viset sanerad och sedan utveckla sin
    verksamhet enligt tidigare verksamhetsinriktning.

    Oavsett vem som blir president måste detta lösas. Det kräver samarbete överr partigränserna och det kommer att ta lång, lång tid.

  10. https://www.avanza.se/aza/press/press_article.jsp?article=232046

    En initierad beskrivning av Avanza Bank hur den amerikanska börsen har reagerat under demokratiska och republikanske presidenter och i samband med maktskiften.

    Lägg märke till vad det står om Bill Clinton och hans SubPrime-lån.

    Nu är det så politiskt att också olyckliga beslut är mycket svåra att upphäva ellermodifiera.
    Så har det inte minst varit med dessa lån.

    Republikanerna å sin sida, som var emot Obama-care kommer nu oavsett vad vi svenskar inbillar oss att acceptera denna sjukvårdsförsäkring.

    Romney införde ett liknande sjukvårdssystem när han var guvernör, vilket han naturligtvis inte kan smita undan.

    Men nu menar republikanerna är det är delstaterna som är bäst besluta om och verka för att denna sjukförsäkring skulle ha beslutats om och sedan konkretiseras.

    Tipset är dock att Obama-care kommer att vara kvar även om Romney skulle bli president och rebublikanarna skulle få majoritet i kongressens båda kamrar.

    Så fungerar politiken, också i USA.
    .
    Sedan är det en annan sak att amerikansk politik på nationell nivå kännetecknas av en ökad polarisering, något som Erik Åsard mycket väl beskriver i dagens understreckare.

  11. mrmhalland01 skriver:

    Helt rätt Per Fredo.
    Vi har ju sett det tydligt även i Sverige när exempelvis (S) skissade fram F-kassans nya regler och påbörjade införandet, som nu fullföljts av nuvarande regeringen.
    Det finns massor av exempel.
    Det är naturligtvis likadant i USA.
    Det är dock inte helt oviktigt att rösta, för trots att olika partier ser samma sätt att lösa specifika problem, så har de olika visioner och inför därmed olika reformer etc.

  12. Länken gick inte heller fram så nu detta svar till mrmhalland.

    Bra vi är överens men politisk erfarenhet har lärt mig att det visionära inte är nåt hänga i julgranen om den inte väl kan konkretiseras

    Det gjorde inte Obama med sina locktoner om att han skulle svara upp emot Ett Nytt Amerika.
    Det får han äta upp nu, men ännu finns troende som vill ge honom en ny chans.

    Det är måhända nåt i stil med Den amerikanska drömmen, vilken också presidentkandidater appellerar till.

    Sen kan ingen vara amerikansk president utan att med handen på hjärtat avsluta flera av sina tal med God Bless Amerika!

  13. Torsten skriver:

    Per Fredo,

    Det är en ren fröjd att läsa Dina inlägg.
    Fortsätt för Guds skull ;-)

  14. Kachina skriver:

    Det går inte att införa SubPrimelån samtidigt som man ger ofantliga skattelättnader åt de redan superrika och finansväldets skattefrälse.

    Lånen måste finansieras och det gör man idag lämpligast genom reformen av år 1789.

    Det går inte att blunda hur länge som helst för vilken börda de superrika och skattefrälset är för samhället

  15. Kachina skriver:

    Världens rikaste man 2008, Warren Buffett, har länge fördömt systemet som gör de rika till ett skattefrälse.

    Jag tror på Subprimelån, men de måste finansieras ur de superrikas pengaberg, inte ur de fattigastes ringa skärv.

  16. spanaren skriver:

    I ekot av det i svensk media groteskt överpublicerade
    amerikanska valet, som inte angår Sverige mer än vad gäller
    den framtida amerikanska utrikes/handelspolitiken, finns kanske
    plats att åter ta upp för VÅRT lands intressen viktiga händelser.

    Sverige är fortfarande ett alliansfritt land – inte ens medlem av
    Atlantpakten.
    Av rapporteringen i media får man intrycket av att Sverige blivit en delstat i USA eller ett USA protektorat som Puerto Rico……

    Den svenska utrikes/säkerhetspolitiken med dess ensidiga
    ”Solidaritetsdeklaration” har nu fått ett grundskott utan att
    våra politiker/media reagerat – upptagna som de är med den
    västliga utomeuropeiska stormaktens inrikes affärer….

    http://tnsexton.wordpress.com/2012/11/07/puff-dar-sprack-den/

    Viktigare för OSS än det amerikanska valet?

  17. Kachina
    Det var presidenten Carton, som väckt tanken om Subprime-lånen och det var demokraten Clinton som drev igenom dem.

    Finansieringen av bostadslån kan inte överlåtas på staten, det har vi inte minst negativa erfarenheter av även i vårt land.

    Bankerna förleds då också tro sig om att kan tjäna pengar en kreditgivning till personer och hushåll, som vare sig kan betala
    räntor eller göra amorteringar.

    Det blir då låginkomsttagare som drabbas, inte som politikerna inbillade sig att de skulle gynnas.

    Detta har naturligtvis förstärkts av en växandde arbetslösheten.
    Den har berört inte minst de hushåll som via SubPrime-lån skulle kunna bo bättre och få mer att leva av.

    Detta har politiskt blivit en känslig fråga, som var sig Romney eller Obama velat beröra i valkampanjen.

    Ett politiskt fiasko är det och inget annat. Och det gäller inte minst kanske vi svenskar skulle anse Obama, en hedervärd statsman, som vanligt folk kan lita på och i alla avseenden företräder deras intressen.

    Svenskan har i dag ett reportage från Florida om detta. Där blandas enligt reportern glamour och sargade områden överfulla med tomma hus med varandra. Synen är deprimerande.

    En rivningsvåg och kraftigt fallande huspriser hör också till bilden och ett flertal delstater är berörda.

    Obama å sin sida har lanserat Home Affordable Progromme enligt vilket staten ånyo skulle hjälpa tll.

    7-9 miljoner amerikaner kunde då enligt beräkningarna omfinansiera sina lån för att på det viset undvika utmätning.

    Men bara 1 miljon har hittills fått hjälp. Kanske de inte tror på staten som hjälpgumma denna gång.

    Troligast är dock att situationen för dem skulle bli etter värre om dom än en gång skulle anamma ännu ett stödprogram.

    USA står nu inför mängder av problem att lösa.
    Detta med bostadslånen är det glömda och de som främst har hamnat ekonomiska svårigheter är Obamas och demokraterna traditionella väljaregrupper.

  18. Kachina skriver:

    Den politiska och ekonomiska katastrofen började med Thatcher/Reagandoktrinen som gav finansmarknaden möjlighet att göra finanserna till ett Monopolspel, där enskilda oligarker både i öst och väst gavs trumf och miljarder i Monopolspelet.

    Jag väntar, tydligen förgäves, på Carl Bildts gratulationer till President Obama.. Kanske för att den ytterst konservative Bildt nu inser att även de superrika med skattemedel måste bidra till samhällets drift.

    Även du Carl Bildt känner vår historia och borde inse att en kopia av 1700-talets skattefrälse inte kan upprepas på 2000-talet.. Samhälle består av två delar, det offentliga och det privata. Det privata kan inte särskilja sig från det offentliga, utan att samtidigt skapa sin egen undergång.

  19. Kachina skriver:

    Per

    Bostadsbubblan är en BUBBLA. Den som på sommaren är undervärderat, blir till vintern övervärderat. Så är det i samtliga sektorer, men tydligast i transportsektorn.

    En fastighet har ett fast värde över ett års sikt. Bubblan är en KÄNSLA som kan brista om den stärks av solarplexusreaktioner inom den finansiella sektorn.

    Fastighetsbubblan i Sverige -92 var en bubbla som brast eftersom man skapade ett stämningsläge efter vilket bankerna agerade. Den hade aldrig uppstått om man haft ”is i magen” ytterligare ett halvår.

    Sorgligt nog orsakade denna psykos ett flertal människors fall i misären.

  20. metusalem skriver:

    De bubblor som pinat mänskligheten ifråga om bostäder och finanser har fått många gissningar om orsak och verkan. Vårt svenska system med upplägget 13% löneökning och 10-12% inflation var ju en beklämmande historisk epok. Kjell-Olof Fäldt var tillräckligt klipsk för att förstå att detta var en matematisk omöjlighet .

    Det nuvarande mantrat om begränsad inflation är nog det bästa att ha som ledstjärna. Sen är vi tyvärr så beroende av att kunna sälja produkter till stater som saknar utrymme att köpa. Någon som upptäcker någon världsmarknad som kan dra igång den tröga konsumtionen? Nej, tänkte väl det, vänta och se alltså?

  21. mrmhalland01 skriver:

    Men, Kachina.
    I USA kan man ju inte direkt prata om bostadsbubbla.
    Suprime-lånen ledde ju till att enormt många lånade pengar till bostäder de inte hade råd till, vilket den ordinare lånemarknaden visste.

  22. http://www.svtplay.se/video/554682/del-2-av-8-riksbanken-chockhojer-rantan

    Lyssna på der här programmet, som kommer att följas av flera.

    Det handlar om en i decennier lång misslyckad ekonomisk politik, kännetecknad av devalveringar, hög inflation, höga räntor, stora löneökningar, vilket inte minst berodde på att den svenska kronkursen skulle vara fast, oavsett alla skadevekningar.

    Kachina kan ju också lyssna på vad som sägs om Margareth Thatchers ekonomiska politik.

    För övrigt Kachina:
    Det är statschefer och premiärministrar, som framför gratulationer när så bedöms lämpligt till segraren i ett val.

    Så har också skett till segraren i det amerikanska presidentvalet via Fredrik Reinfeldt.

    Reinfeldt hävdar också att de inför stora ekonomiska problem USA står inför bäst kan lösas av Obama.

    Likaså att en amerikansk ekonomisk återhämtning är nödvändig för svenska exportföretag.
    Därutöver att en kombination av besparingar och de nu extremt låga skatterna måste höjas.

    Så vi får som vanligt vänta och se.

  23. Kachina skriver:

    Bostadsbubbla folk inte hade råd till och bonusbubbla som företagen inte hade råd till. Istället för att amortera lånen tog styrelser ut miljardbelopp ur företagen och fortsatte att driva dem med lånade pengar.

    Bostadsbubblan hade aldrig uppstått om de superrika varit med och finansierat statsförvaltningen. subprimelånen förutsatte en sänkt skatt för medelklassen, på bekostnad av de superrika.

    Den skattesänkningen kom aldrig p g a bonusprogrammen och låg skatt på aktieutdelningen.

  24. Kachina skriver:

    Per

    Det var bra att Bildt, som Sveriges främste företrädare i omvärlden, gav sin syn på vår relation till Obama-administrationen.

  25. metusalem skriver:

    Kachina missar inte något tillfälle att gissla fru Thatcher för hennes insatser i Storbrittaniens ekonomi. Jag anser tvärtom att specerihandlardottern Maggi förde in ett sunt ekonomiskt perspektiv både i England och i viss mån i andra länder.

    De Brittiska fackföreningarna hade vid denna tidpunkt lyckats lägga en seg socialistisk hämsko över det mesta i landet. Den alerta fru Th.lyckades bryta denna förlamning och fick hjulen att rulla utan att bromsas av fackliga initiativ.

    Jag räknar inte med att denna summariska skiss skall bringa Kachina att tänka om. Sanningen kan möjligen vara mer nyanserad än så. Men jag anser det vara fel att skylla alla ekonomiska trubbel på de insatser som gjordes av Margreth Tatcher.

%d bloggare gillar detta: