Den orimliga Gröna Zonen

NICOSIA: Tidigare i dag avslutades utrikesministermötet i Paphos, och efter diverse andra samtal åkte jag upp hit till Cyperns huvudstad Nicosia.

Mötet i Paphos blev bra med en inträngande och viktig diskussion om Syrien under förmiddagen. Det var viktigt att vi utbytte informationer och perspektiv som underlag för kommande ställningstaganden.

Att ytterligare öka den humanitära hjälpen är viktigt, och i går anslog EU ytterligare 50 miljoner Euro – närmare en halv miljard kronor – för att inte minst hjälpa flyktingar.

Men vi var också eniga i att ge vårt stöd till FN:s och Arabförbundets sändebud Lakhdar Brahimi i den minst sagt svåra uppgift han åtagit sig.

När vi träffas om några veckor i New York har vi kanske en lite klarare bild av de politiska förutsättningarna för hans arbete. 

Då kan han rapportera direkt från sina samtal i Damaskus. De av oss som har diplomater kvar i Syrien – och EU tillhör också dessa – kan bli viktiga när det gäller att hjälpa honom.

Men sedan åkte jag upp hit till Nicosia för att tillsammans med Catherine Ashton besöka FN-missionen här och ömsom promenera och ömsom åka bil genom den s k gröna zon som delar denna europeiska huvudstad sedan 1964.

Och det blev en märklig upplevelse.

På något ställe är zonen bara lite mer än tre meter. På andra kan den vara några hundra meter.

Och inne i denna zon där bara FN får finnas finns bara förfall och ruiner och ödslighet. 

Men vi passerade också den passage för fotgängare som för några år sedan öppnades kring Ledra Street och kunde se de som promenerade mellan stadens och landets bägge delar.

I grunden är det självfallet fullständigt orimligt att en huvudstad i den Europeiska Unionen – och ett land – skall vara delat på detta sätt.

Men den delning som till stor del skedde redan i samband med oroligheterna 1963 och 1964 och sedan blev närmast total efter den grekiska kuppen och turkiska invasionen 1974 måste förr eller senare övervinnas.

Och vi har nog anledning att fundera lite djupare över de vägar som måste beträdas för att detta skall ske.

Kompromisser kommer att krävas, men i slutändan kommer alla att vara vinnare, och samarbetet och den europeiska integrationen i denna region få helt nya och viktiga möjligheter.

I kväll blir det mer privat middag med FN-chefen här Lisa Buttenheim – vi har arbetat nära tillsammans i andra sammanhang – och i morgon bitti bär det så åter till Sverige.

Kommentarer inaktiverade.

%d bloggare gillar detta: