Kofi Annans besked

VID MEDELHAVET: Kofi Annans besked i dag att han inte står till förfogande för en förlängning efter det att hans mandat går ut i slutet av denna månad är självfallet djupt beklagligt.

Samtidigt finns det tyvärr en betydande logik i det som sker.

Med ett säkerhetsråd som splittrats är möjligheterna att bringa de olika parterna i den syriska konflikten samman i realiteten mycket små.

Det är, och jag har skrivit om det tidigare här, den alldeles entydiga lärdomen från andra liknande konflikter och andra motsvarande fredsförsök.

Med ett splittrat säkerhetsråd riskerar man en situation där de olika parterna förlitar sig på stödet av en viss del av rådet och inte ser någon anledning alls att kompromissa.

Inledningsvis hade Kofi Annans ansträngningar viss framgång med att dämpa våldet, men när detta inte kunde följas av en politisk process eskalerade våldet igen.

Som ett nytt försök samlade han vad som kom att kallas Syria Action Group och lyckades uppnå enighet kring ett uttalande om en övergångsregering.

Men det var när olika tolkningar av detta dokument ledde till nya motsättningar i säkerhetsrådet, och detta i sin tur ledde fram till ett ryskt-kinesiskt veto mot den amerikansk-europeiska resolution som situationen började att närma sig det omöjliga-

Och Kofi Annan har tydligen gjort bedömningen att det i detta läge så gott som helt saknas förutsättningar för en politisk process.

Så är det säkert just nu, men samtidigt vore det fundamentalt fel av det internationella samfundet att ge upp ansträngningarna.

Om en utdragen, blodig, sekteristisk och regional konflikt skall kunna undvikas måste det till någon form av politiskt arrangemang.

Och ett sådant krävs också för att en övergång till en ny regim inte skall sluta i ett allmänt och utdraget kaos. Någonting har vi i alla fall lärt oss.

Ljustecknen i situationen just nu är inte många.

Möjligen skulle man kunna hoppas att de allvarsord Kofi Annan nu riktat till alla – till säkerhetsrådets medlemmar, till regionens länder, till de olika parterna i Syrien självt – leder till en ny insikt om att en politisk process är nödvändig.

Om den sedan är möjlig – ja, det är dessvärre en betydligt mycket svårare fråga.

15 kommentarer till Kofi Annans besked

  1. pimpe skriver:

    Det är bara att konstatera att Putin och Kina har lyckats kasta in käppar mellan ekrarna när västvärlden kom cyklande i Syrien-frågan. Samtidigt har västs ögon tvingats upp inför ett och annat, vilket har dämpat stridsviljan. Assads mord måste man numera väga mot regimkritikernas mord. Assads regim är kristen (endast till namnet dock), oppositionen består av islamister – ett muslimskt mördarpack som förgiftar stora delar av jorden. Detta gör det mer tveksamt för väst att fastställa vem man ska ”heja” på.
    Kofi Annans fredsplan byggde på önskedrömmen att även de materialistiskt totalitära regimerna i Kina och Ryssland skulle dela västvärldens medkännande med de civila som massakreras i Syrien. Det var en felberäkning från Annans sida – Ryssland och Kina struntar fullständigt i blodbadet – för dem är det bara prestigen att få sin vilja igenom som gäller. Den enskilde individens lidande betyder absolut ingenting för dem.
    Kofi Annans önskedröm om att även Ryssland och Kina skulle känna medlidande med civilbefolkningen, var således endast en önskedröm.
    Det är därför svårt att ta ställning även för väst. Det är inte längre självklart att man föredrar en fanatisk, islamistisk terrorregim i Syrien i stället för mördaren Assad. Hur som helst är det en milsvid skillnad mellan östs och västs människosyn. Medan väst lider med de civila medmänniskor som slaktas och känner för dem, ser Ryssland och Kina känslobefriat de slaktade kvinnorna och barnen som en sorts materiell biomassa som möjligen skulle kan användas till att gödsla åkrarna med.
    Det är i denna oerhört olika människosyn den stora skillnaden mellan öst och väst ligger, och det är denna klyfta som Annans fredsplan inte kunde överbrygga.

  2. flyktingar skriver:

    Putin har ärvt det kalla krigets geopolitiska analys. Enligt den behöver Ryssland axeln Iran/Syrien som buffert. Annars skulle denna politiska front hamna oroväckande nära Ryssland och hota imperiets sönderfall. Enligt Putins analys skulle ett regionalt krig i Mellanöstern obönhörligen leda till att Syrien och Iran förlorade, med eller utan Rysslands hjälp. Därför föredrar Putin status quo ante i Mellanösten. Hans problem är Assad/Ahmadinejad-axelns egna ambitioner i Levanten, dvs att status quo inte är hållbart eftersom gossarna inte vill sitta stilla i båten. Denna analys delas av Kina, vars inrikespolitiska problem inte är olika Rysslands. Därför kan inte dagens Ryssland och Kina frivilligt acceptera Assadregimens fall. Därför har FN:s säkerhetsråd neutraliserats. Återstår att låta fakta etableras på marken i Syrien. Vapen från väst understödjer rebellerna, vapen från öst regimen, allt medan Syrien slits i stycken, människors vardag ödeläggs och världen översköljs av ännu en våg av flyktingar.

  3. Carl Bildt, kan du inte förespråka ett användande av Responsibility 2 Protect + uniting for peace-resolutionen, dvs Resolution 377 A? Då kan man skippa hela säkerhetsrådet. Kanske hela havet stormar politiskt sett, men det kanske skulle sätta eld i baken på Kina och Ryssland.

    ”By adopting A/RES/377 A, on 3 November 1950, over two-thirds of UN Member states declared that, according to the UN Charter, the permanent members of the UNSC cannot and should not prevent the UNGA from taking any and all action necessary to restore international peace and security, in cases where the UNSC has failed to exercise its ‘primary responsibility’ for maintaining peace. Such an interpretation sees the UNGA as being awarded ‘final responsibility’—rather than ‘secondary responsibility’—for matters of international peace and security, by the UN Charter.”

  4. bildterberg skriver:

    Tre paradoxer:

    1. Al-Qaida är ett av huvudmålen i ”the War on Terror” men
    samtidigt gör de ”nytta” i Syrien så där är de OK. Vem jobbar de
    EGENTLIGEN för?

    2. Alternativet till Assad-regimen är en islamistisk-fundamentalistisk
    regim i Syrien. Hur kan det sistnämnda vara det bästa ur ett
    israeliskt perspektiv?

    3. ”Arabiska våren” är en våg av folkliga revolutioner som bejakas
    av västvärlden. Varför talas det aldrig om att understödja någon
    ”arabisk vår” i Saudiarabien och Bahrain?

    Det är väl en orwellsk-pavlovsk process av hjärntvätt i media som
    möjliggör allmän acceptans för så pass uppenbara motsägelser.

  5. He he Bildterberg en ”orwellsk-pavlovsk process av hjärntvätt” var ordet sa Bull!

    Eller kanske det är sånt man menar med det som kallas den manliga logiken

    Som en del andra kallar för den manliga mystiken?

  6. Kachina skriver:

    Mystik? Nej du,…….det kallas Moment22, ett typiskt resultat när man har för många logiska enheter att hantera, samtidigt.

    Det kan ses som mystiskt ur mannens perspektiv, men faktum är att mannen bara klarar att hantera en logisk enhet åt gången. Blir det fler, rör han ihop det till ett Moment22.

  7. Per Fredö skriver:

    Det är inte förvånande att rebellerna,oppositionen eller Syria Action Group hur de nu kallas, fortfarande är oeniga om hur ett framtida Syrien ska se ut.
    Det blir naturligtvis en långvarig politisk process. Även när nu den blodtörstiga Assad för länge sedan gått över Rubicon så kommmer han efter det att han störtats ha kvar mängder anhängare.
    Riskerna för en långvarig instabilitet blir betydande.

    Det är väl det argumentet som de som egentligen stöttar Assad rider på.

    Vad gäller Putin så är det förstås fråga om att behålla kontakterna med en kamratligt sinnad stat, som i utbyte mot avancerade stridsvapen ger ryssarna tillgång till en för dem geopolitiskt viktig hamn.

    Men den enligt ryssarna kallade kontraproduktiva politik, som säkerhetsrådet ägnar sig åt, är nog mest en fruktan för hur den alltmer inpopuläre Putin ska tvingas lämna sin presidentpost inom en relativt snar framtid.

    Vi kanske kan få en rysk vår.
    Den kinesiska lär vänta på sig dessvärre.
    Altså en föränderlig politisk process på hemmaplan.

  8. Per Fredö skriver:

    http://www.nytimes.com/2012/08/07/world/middleeast/syrian-state-tv-reportedly-attacked-as-propaganda-war-unfolds.html?_r=1&ref=global-home

    Vi ser naturligtvis ännu inte en övergång till en ny regim i Syrien, vilken inriktning den nu kan få.

    Därmed finns det alltfler tecken på att Assad inte länge kan lita på nödvändig lojalitet ens från hans närmaste politiker och militärer.

    Nu har premiärministern faktiskt flytt,
    Dessutom kom det beskedet från den syriska statsradion.

    Det rör onekligen på sig.

  9. Stackars Kofi Annan. Han kan verkligen inte haft det lätt!

    Patriarkates dubbelstandard. Tror de ens själva på sin Gud?

    Det vet ju ju alla att det är så här de höge herrarna själva beter sig och alltid har betett sig sedan sk urminnes tider vare sig de är kristna eller muslimer, medan de påbjuder de mest grymma straff som tänkas kan för de kvinnor som inte finner sig i deras strängt sexualfientliga lagstiftning eller tom utsätts för deras egna övergrepp! Kung David i GT hade tex ett harem och våldtog sin egen grannes fru och mördade sedan honom för att inte bli utsatt för hans hämnd. Vad som hände med den våldtagna kvinnan själv förtäljer inte historien, men hon blev väl antagligen stenad som straff därför, för det var så som lagstiftningen såg ut på den tiden.

    Inte bara hos judarna utan överallt i de områden där dessa rövarband drog fram, de som brukar kallas arier (eng. ariyans – IRAN!) Mannen som våldtagit, straffades för sitt brott genom att den våldtagne kvinnans man istället därför i sin tur erbjöds det höga nöjet att istället våldta och misshandla hans lagvigda eller någon av alla hans lagvigda hustrur.

    Morgonen därpå fick scapegoaten Eva sönderslagen och förnedrad krypandes släpa sig hem till sin egen lagvigde make. ( För mer info, se: When God Was a Woman av Merlin Stone!)

    Dessa rövarsamhällen har aldrig levt på sitt eget arbete utan alltid sett till att bygga upp sitt sin vräkiga lyxtillvaro på gratis slavarbete. Och så sker även idag i full skala i Qatar och Saudiarabien mfl liknande länder styrd av dessa kungafamiljer med deras salifitiska och wahabistiska prästerskap som intelligence agency att hjärntvätta befolkningen med.

    Just snygga företrädare att alliera sig med för att bomba fram sk ”demokrati” i övriga arabstater som dessutom innehaft sekulär lagstiftning för kvinnornas del.

    Saudi Prince in Night Club spends one million dollar

    Migrant workers mistreated in Qatar

  10. bildterberg skriver:

    Apropå saudiska prinsar: Var har prins Bandar (alias Bandar Bush)
    egentligen tagit vägen?

    http://www.voltairenet.org/Saudi-daily-denies-Prince-Bandar

  11. spanaren skriver:

    Från Syrien meddelas nu att tre av de 48 fängslade iranierna
    förolyckats vid ett flyganfall mot deras uppehållsort och
    att återstående 45 kommer att avrättas av rebellerna om
    inte flygangreppen från regeringssidan upphör.

    Kommer Ahminejad då kommendera utlösning av plan
    ”Vägen till Jerusalem” med Damaskus som nytt mål?
    (Vägen till Jerusalem är en inövad iransk militärmanöver)

    En notis från vår ”hemmafront” om Sveriges beredskapsläge
    inför det kanske nära förestående WW3 som Debka-file skriver om
    – tack bildterberg

    Läs berättelsen om vårt eget ”dårarnas paradis” efter ”hjärnsläppet”
    vid ”Murens fall och Sovjets (tillfälliga?) upplösning”

    http://wisemanswisdoms.blogspot.se/

  12. Kachina skriver:

    ”Summa Summarum. Majoriteten i Ryssland och Vitryssland
    stödjer den rådande ordningen inkl. “styrd demokrati”.”.

    Spanaren, de törs inte annat. Jag har inget emot att bedriva subversiv verksamhet mot Putins och Lukasjenkos ”rättsordning”.

    Det jag pekar på är att republikanerna i USA, mycket aktivt sedan år 2000, håller på att införa samma ”rättsordning” i den moderna demokratins kärna.

    De bekräftar min tes att kommunism och kapitalism är två aspekter ur samma egensinne, ondskan. De passar i varandra som not och spont och är de som sluter djurmänniskans livscykel. De är början och slutet, livet och döden.

    Däremellan finns demokrati, harmoni och medmänsklighet. Det är , för tillfället, sparsamt med den varan på den här planeten just nu.

    Kanske är det dags för den här civilisationen, liksom för Lemurien och Atlantis, att ersättas av en ny civilisation byggd på en högre medvetenhet än vår.

%d bloggare gillar detta: