Med yttersta allvar

VID MEDELHAVET: Den 22 februari utsattes Obdikhon Sobitkhony för ett mordförsök i en trappuppgång i Strömsund i norra Jämtland.

Han sköts bakifrån med en finkalibrig pistol.

Det var uppenbart att avsikten var att mörda honom så snabbt, så tyst och så effektivt som möjligt.

Han hade kommit till Sverige som kvotflykting 2006 efter att ha levt i exil från sitt land Uzbekhistan sedan 2000.

Han tillhörde alldeles tydligt oppositionen mot regimen Karimov i landet, och tillhörde alldeles uppenbart dem som regimen på ett eller annat sätt motverkade.

Jag skriver om detta därför att tingsrätten i Östersund i förra veckan i en dom ogillat ett åtal riktat mot två personer som stod åtalade för medhjälp till mordförsöket i Strömsund.

Den domen tänker jag av självklara skäl inte kommentera – rättsväsendets oberoende ställning är en viktig princip i vårt land – och jag vet inte heller om den kommer att överklagas av åklagaren och ärendet därmed gå vidare.

Men det som det finns stark anledning att uppmärksamma är att domstolen i sin dom skriver att ”attentatet mot Obidkhon Sobitkhony skett av politiska skäl” och att ”mordförsöket var planerat och genomfört av en organisation utanför Sverige.”

Den person som åklagaren angett som mördaren är identifierad, och hans olika aktiviteter fram till mordet och hans snabba färd ut ur Sverige i riktning Moskva därefter är väl kartlagd vid det här laget.

Domen beskriver hur man målmedvetet och med olika medarbetare försökte att ta reda på var i Sverige Obdikhon Sobitkhony fanns, hur mönstret i hans dag där såg ut och sätt att smidigt ta sig både dit och sedan därifrån och ut ur landet.

Bakom detta ligger organisation och erfarenhet.

Här handlar det således om ett av utländsk erfaren organisation genomfört politiskt mordförsök i Sverige.

Och det säger sig självt att vi måste se med det yttersta av allvar på detta.

De människor som söker och erbjuds en fristad i vårt land försöker vi självfallet att skydda på samma sätt som andra individer i detta land åtnjuter skydd.

Och vi har en påtagligt sträv inställning mot utländska regimen som försöker att bedriva olika former av flyktingspionage i vårt land.

Här handlar det dock om någonting som går avsevärt mycket längre.

Under de år som jag i olika positioner suttit i Sveriges regering har någonting motsvarande aldrig inträffat.

Att vi ser med yttersta allvar på det inträffade behöver jag knappast understryka särskilt.

Och alldeles uppenbart kommer berörda svenska myndigheter, liksom regeringen, att göra allt som göras kan för att gå till botten med denna fråga.

9 kommentarer till Med yttersta allvar

  1. Östersunds tingsrätt, ej Malmö tingsrätt.

  2. florimond77 skriver:

    Konstig rättvisa. Är det en förmildrande omständighet att dådet var planerat utanför Sverige? Det finns all anledning att göra det svårare att begå sådana brott.

  3. Kachina skriver:

    ”…. skulle ju i betydligt högre utsträckning gynna de
    utländska intressena av att “söndra och härska” för att inte bara
    få bort Assad-regimen ”

    Och på vilket sätt har klanen Assad styrt Syrien,…….annat genom att söndra och härska?

    bilderberg

    Väl värt att tänka på,…….även för mig, men jag kommer ihåg Giovannis lektion om den patriarkala makten och jag reagerar där kvinnoförtrycket är starkt, även här i Sverige.

    Jag har länge protesterat mot att hemarbetande fruar med flera barn, mister ett halvt livs pension när de avlastar daghemmen. De kostar ingenting, medan en dagisplats kostar samhället flera hundratusen.

    Det borde fler reagera mot. Dessa kvinnor är på ålderns höst, ”när mannen köpt ”lammkött i ostasien”, som tiggare och lever på nådegåvor, och har sämre levnadsstandard än äldre invandrare som inte gjort en enda arbetsdag i Sverige.

    Nej, jag är inte en främlingsfientlig norrländsk man. Jag intar en fientlig inställning till det patriarkala samhället. (Det gör nog var och en som tagit del av FOA:s utredning om manligt och kvinnligt. Vi har olika gåvor, och de kompletterar varandra.)

  4. bildterberg skriver:

    Kachina:
    ”jag reagerar där kvinnoförtrycket är starkt”

    Ok, och varför föredrar du i så fall en islamsk fundamentalistisk
    regim framför en sekulär regim?

  5. bildterberg skriver:

    När det gäller kvinnors rättigheter i Libyen kan du ju passa på
    att förkovra dig, Kachina:

    http://en.wikipedia.org/wiki/Women_in_Libya

    Efter det kan du fundera på varför denna wikipedia-artikel
    inte har uppdaterats med de förhållanden som gäller efter
    avsättandet (avrättandet) av Qaddafi. Konstigt va?

  6. bildterberg skriver:

    Här är i alla fall en kort artikel om de kvinnorättighetstrender
    som kan märkas i Libyen efter ”regimskiftet”.

    http://www.voanews.com/content/womens-rights-unclear-in-post-gadhafi-libya-133372338/147810.html

  7. Kachina skriver:

    Den här diskussionen hamnade under helt fel tråd och jag hoppas de som tar illa vid, ursäktar det.

    Visst, ”hönorna” i väst har fått det bättre sedan de gick från att vara burhöns till ”frigående” på golvet inom hönshuset. Men,……när de ser dagsljuset från de små fönstren högt uppe på väggen, väcks ur miljarder år en kunskap i generna om att de en gång kunde flyga fritt över ängar och i skog.

    Att kalla Libyen och Syrien för sekulariserade länder är ett direkt hån mot min förståndsbegåvning. Jag som sett tillvaron för ”hönorna” i Levanten och NordAfrika. Jag bodde inte precis på Hilton Hotel under mina resor, utan sov oftast på stranden eller på ett lastbilsflak.

    Som sagt tidigare, i ett inbördeskrig dyker det upp olika fraktioner och det kan tänkas att Sharia är högljudda och tillfälligt tar makten.
    Men,…..viljan till förändring kommer underifrån. Den viljan kan inte skapas, varken av USA eller Talibaner, utan den kommer ur den undermedvetna kunskapen att de ”en gång flög fritt”.

  8. Syrgak Abdyldaev skriver:

    Överste

    Efter att ha analyserat alla detaljer har jag allvarliga tvivel om att mordförsöket på livet den uzbekiska imam har en direkt bäring Nationella säkerhetstjänsten Uzbekistan (NSS Uz). Jag var tvungen att ta itu med verksamhet den nationella säkerhetstjänsten i Uzbekistan, och jag kan fortfarande tryggt säga att det finns inte handskrift är NSS Uz.

  9. Kachina skriver:

    ”Under de år som jag i olika positioner suttit i Sveriges regering har någonting motsvarande aldrig inträffat.”

    Nej, du satt inte i regeringen den 28 februari 1986 (28/2, råkar vara min födelsedag)

    Men,……vi som läst Leopold-report (vilket Leif G W Persson tydligen gjort) tror inte att Christer Pettersson var något annat än ”scapegoat” i sammanhanget. Mordet utfördes av utrikes i samarbete med inhemsk organisation och aningslösa ”getter”.

    Upprinnelsen har sin grund i en händelse hösten 1985. Jag skall inte nämna mer (annat än i ett privat samtal). Jag anser att vi bör lämna detta trauma bakom oss, det som skett har skett och nya aktörer har övertagit spelplanen.

    Jag säger det bara för att erinra om att det du anför inte är första gången utrikes makt anstiftat mord i Sverige.

%d bloggare gillar detta: