Ökat politiskt tryck

PARIS: Detta det tredje ministermötet om Syrien – efter de tidigare i Tunis och Istanbul – samlar representanter för över 100 nationer och olika internationella organisationer.

Tanken är att på alla de sätt vi kan öka det politiska trycket på regimen i Damaskus för att på detta sätt öka förutsättningarna för ett genomförande av den linje som den s k kärntruppen enades om i Geneve.

Att utvecklingen i landet försämras råder det dessvärre ingen tvekan om. 

Att regimen successivt försvagas, och har förlorat varje möjlighet att överleva, är tydligt, men smidigt ökar också det mänskliga lidandet.

Det talas upp ca 200.000 flyktingar i andra länder och ca 1,5 miljoner fördrivna inom landet. Antalet döda uppskattas till över 15.000 personer.

Att det fanns ett drag av frustration i våra diskussioner var knappast förvånande. 

Hillary Clinton tillhörde dem som tydligt pekade finger på Ryssland och Kina. Andra var mer allmänna i sin frustration över situationen. 

Men det är svårt att se några enkla eller självklara alternativ i denna situation. 

Om Kofi Annans ansträngningar tillsammans med kärntruppen kommer att lyckas eller ej återstår att se, men något alternativ med bättre möjligheter att minska lidandet och ge en bättre framtid till landet är svårt att se.

Viktigt i Paris var den starka närvaron av olika delar av den syriska oppositionen, och våra möjligheter att mer konkret diskutera vårt stöd till deras ansträngningar. 

Förr eller senare är det ju de som kommer att få ta st konkreta ansvaret för sitt land.

Vårt nästa möte kommer att äga rum i Marocko, och vi hoppas alla innerligt att vi då kommer att vara i en helt annan och bättre situation. 

Nu lämnar jag Paris, och i sällskap med Slovakiens utrikesminister Miroslav Lajcak och USA:s biträdande utrikesminister Phil Gordon styr jag kurs mot Dubrovnik för middag där i kväll med grupp av stats- och utrikesministrar från främst den delen av Europa.

10 kommentarer till Ökat politiskt tryck

  1. Kachina skriver:

    Det farligaste i denna lokala konflikt är Rysslands åtaganden gentemot Syrien, precis som under WW!, Rysslands åtaganden mot Serbien.

    På andra sidan finns motsvarande åtaganden genom Nato mot Turkiet.

    Den egentliga lösningen är en samordnad invasion från Ryssland och Nato, men den torde inte komma till stånd, om inte Putins högra hjärnhalva får vätas med lite signalsubstans.

    Det mest skrämmande i det här är att en tredje part, hur liten han än är (kanske bara en man som rubbar den politiska balansen, kan sätta igång bägge parternas respektive åtaganden.

    Då har vi ett tredje världskrig.

    (Bollen ligger hos Putin)

  2. Per Fredö skriver:

    Stefan Löfven har just nu avslutat sitt almedalstal.
    Han inledde med att hälsa en del poolitiska vänner bland publiken välkommna.

    Därpå blev det en kortfattad internationell utblick.

    Löfven kunde då förstås inte undvika redovisa hur han såg på läget i Syrien.

    Syrierna, som längtat efter frihet skulle också få en hållbar frihet.

    Det kunde inte ske utan att genomföra Annan-planen.
    Målet skulle vara att bilda en koalitionregering.
    Det kunde inte nås utan att det blev slut på striderna,vilka också kunde sprida sig till angränsande områden.
    Löfven betonade också den roll som säkerhetsrådet har.
    Vidare var grunden för människornas rätt till hållbar frihet.
    Den kunde inte nås utan att folk fick jobb.

    Mer än så blev egentligen inte sagt.
    Nästan inget av de hittills olösta frågeställningar, som Carl tar upp i sin bloggkommentar l i dag undvek Löfven att ta upp..

    Dessvärre ed Löfven som statminister så skulle vårt land få en politisk ledare, som nästan helt saknar kunskaper i internationella frågor.
    Han skulle behöva en mängd sakkunniga bakom om sig som skulle kunna vägleda honom om nu vårt land ska kunna spela den aktiva roll som nu är fallet.
    Löfven har förvisso varit en duglig facklig ordförande för Metall, men steget in i inrikes-och utrikespolitiken.

  3. Torsten skriver:

    Helt riktigt Per.

  4. spanaren skriver:

    Carl Bildt behöver inte bry sig om ”långbortistan – Syrien” längre
    utan kan nu få tid att ägna sig åt SVERIGES utrikes och
    säkerhetspolitiska problem.

    Koffee Annan medger idag att medlingsförsöken misslyckats
    pga oöverbryggliga motsättningar mellan världens Stormakter
    – USA å ena sidan och Ryssland/Kina tillsammans med Iran
    å den andra sidan.

    Samtidigt rapporteras från Syrien att regeringsarmen är
    på offensiv och har rensat motståndsnästen inne i landet
    samtidigt som infiltrationsförsök från Turkiet/Libanon
    stoppats vid gränserna där resterna av rebellstyrkan flydde
    tillbaka till Turkiet/Libanon med fortsatt bekämpning på
    libanesiskt område.

    Om inte USA, vilket är föga sannolikt, ingriper militärt med
    risk för mycket stora förluster i främst stridsflyg/personal
    kanske det syriska upprorsförsöket kommer att nedkämpas
    och västmedias enkelspåriga krigspropaganda står där
    naken och avslöjad.

    Instämmer med Kachina i att den nu enda skönjbara
    lösningen är en överenskommelse mellan Ryssland och
    USA som kan accepteras av båda de globala stormakterna.

    Historiska paralleler är mötet mellan Napoleon och Tsar Alexander
    vid Njemen som resulterade i Europas första delning och
    Moskva augusti 1939 Molotov/Ribbentroppakten som visade
    sig vara Europas andra delning i modern tid.
    Tredje delningen är naturligtvis Jalta där Stalins Sovjetunion
    tilldelades allt territorium öster om Elbe i Tyskland.

    Historien har tagit slut – OMÖJLIGT! –eller?

    Vad gäller Östersjöområdet har vi ju redan från högsta ort
    i Moskva fått en glimt av vad som kan väntas…

    http://www.guardian.co.uk/world/2012/jul/07/annan-failed-syria-violence

    Spanaren anser Annans budskap vara balanserat om än
    naturligtvis uppgivet.
    Vad anser övriga läsare?

  5. spanaren skriver:

    Tillägg till mitt 07 juli 2012 kl. 17:38

    Länkar till en ”alternativ källa” där en amerikansk
    analytiker ger sin syn på Syrien.

    http://www.presstv.ir/detail/2012/07/07/249752/us-britain-after-world-war-iii-analyst/

    Har analytikern fel i allt?
    Om så hur ser då ”sanningen” ut?

  6. spanaren skriver:

    Dagligen matas vi med krigspropaganda från västmedia
    inkl. filmsnuttar av oidentifierbart ursprung.

    Vore det inte av intresse att ta del av regeringssidans syn
    på sakernas tillstånd och vilka åtgärder den vidtar?

    Det är inte bara det syriska luftvärnet som avskräcker USA/NATO
    med tanke på hemmafrontens krav på nollförluster för den egna sidan. I Sverige krävs till och med polisutredning för MORD
    om en svensk NATO-soldat stupar i FI eldöverfall……

    Självklart har inte Syrien militär förmåga att ensamt en längre
    tid motstå en stormaktsinvasion – men måhända några dagar
    till dess mäktiga vänners militära styrkor anländer.
    Vad händer sedan i Syrien-Levanten-Världen?

    Verkar scenariot bekant? Var detta inte vårt lands plan
    ”Om kriget kommer” – när vi fortfarande organiserade
    ett militärt försvar?
    Idag är det Mogens Glistrups tänkande som gäller i Sverige.

    http://www.sana.sy/index_eng.html

    Uppgift för MÖP:ar. Vilken typ av sjömålsrobotar visas?

  7. spanaren skriver:

    Spanaren har med sina jämförelsevis ringa kunskaper i
    militär underrättesetjänst identifierat de syriska
    kustartillerirobotarna som ryska ”Bastion”.

    Verkliga experter – rätt/fel?

    http://warfare.ru/?catid=312&linkid=2578

    För att återgå till Makarovs karta finns dessa mssiler
    kanske snart på en plats nära dig – varje fall på Gotland
    om/när Gotlands Kustartilleriförsvar återupprättats
    ”under new management”.

    Skall HSB Borg då fortsätta samma ”I natt jag drömde…” politik?
    Skall Carl Bildt intressera sig för allt annat än Ryssland?

    Två gamla sanningar som kanske bör beaktas:

    Rätten sitter i spjutstångs ände.

    Alla länder har en arme – sin egen eller någon annans.

  8. spanaren skriver:

    Fru Clinton hotar idag från Japan Syrien med ett massivt
    angrepp mot landet om inte president Assab faller till föga
    och kapitulerar och ger plats för en ”regime change” i landet.

    Varför verkar varken Syrien eller Iran skrämda av dessa hot?
    Ryssland/Kina tycks även de ta hoten med ro……

    Har dessa kustförsvarsmissiler som kan armeras med
    kärnstridsspets redan levererats till det syriska kustartilleriet
    vilket kunde förklara den uteblivna reaktionen hos Syriens
    statsledning på fru Clintons alltmer uppskruvade tal om
    militärt våld mot landet.

    http://www.tvzvezda.ru/news/forces/content/201207060932-s71f.htm

    Ingen är intresserad – jag vet.
    Vänligen ha överseende – slutar snart/blir stoppad av censuren.

  9. Per Fredö skriver:

    http://www.economist.com/node/21558276

    Det är nog mer så Spanaren att Hillyo Clinton ”pekade finger åt Kina och Rysland” än att USA skulle planera något massivt angrepp mot Syrien för att ta makten från Assad, även om Clinton då och då markerat att så måste ske.

    Det i sig medför betydande svårigheter få acceptans för Annan-planen, som ju FN och säkerhetsrådet ändå ställt sig bakom.

    Nu kan ju Assad ändå räkna med att han nästintill i alla lägen kan räkna med att få erforderligt stöd av Kina och Ryssland.
    Något regimskifte som dessa stormakter vill medverka till blir det helt enkelt inte ha.
    Kina och Ryssland måste också tänka på att nån slags motsvarande revolt skulle växa fram i deras länder.
    De spärrar därmed en ett slt på detta krig och en fredsuppgörelse.

    Det vissnande stödet från dessa stomakters sida innebär därför huvudsakligen till att inbördeskriget kan få sitt slut såtillvida att rebellerna inte får något större inflytande.
    Detta kommer förstås rebellerna aldrig att gå med på.
    Det är svårt se hur denna ekvation ska gå ihop.
    För tillfället tycks hoppet ligga i att den militära ledningen i Syrien hoppar av.
    Likaså att Turkiet skärper tonen mot Assad

    Den ena konferensen efter den andra lär båta föga i varje fall för närvarande.
    Reaktionen från Kinas sida mot Clintons klarspråk var inte oväntat mycket skarp.
    På motsvarande sätt lär ryssarna tycka.
    Ingendera av dessa tre stormakter vilk emellertid gå så långt att de vill äventyra rådandeofta konfliktladdade relationer.
    Konflikten i Syrien får därmed inte sin ”lösning” om dessa stormakters geopolitiska intressen skulle äventyras.

  10. spanaren skriver:

    http://www.aljazeera.com/indepth/opinion/2012/07/20127581333324728.html

    (Ursprunglig källa: Asia Times)

    Har uppspanat en alternativ trovärd källa: Asia Times

    Undertecknad anser det ligger mycket i vad denna neutrala
    källa skriver om inbördeskriget och stormaktspelet i Syrien.

    Vi får se hur det blir – trots den amerikanska hysterikans
    uttalanden både här och där.

%d bloggare gillar detta: