Europa behöver tillväxt


STOCKHOLM: Torsdag och som sådan början med regeringssammanträde och allmän beredning av olika ärenden.

Och det vackra försommarvädret håller fortfarande i sig.

Gårdagens informella möte med EU:s stats- och regeringschefer i Bryssel fortsatte diskussionen om hur de ekonomiska utmaningarna i vissa europeiska länder skall hanteras.

Det hade självfallet sitt värde, men mer rejäl inriktning vad gäller tillväxt genom strukturella reformer blir det knappast förrän ordinarie toppmötet i juni.

De kortsiktiga ekonomiska utmaningarna på sina håll är uppenbara, men det finns skäl att också fokusera på den mer långsiktiga utmaning som ligger i att Europa haft för låg tillväxt under en längre period.

Få skulle nog komma på idén att lösningen på detta skulle ligga i att öka på de på sina håll redan alldeles för stora underskott.

Det handlar i stället om strukturella reformer inriktade inte minst på att fördjupa och bredda den inre marknaden. Där finns en mycket påtaglig potential för ökad tillväxt i Europa i dess helhet.

Och i den debatten har vi all anledning att vara pådrivande.

I dag går det egyptiska presidentvalet in på sin andra dag, och alla rapporter tyder på ett väl genomfört val. Resultatet blir spännande att se.

Från Bagdad kommer än så länge bara sparsamma rapporter om förhandlingarna med Iran i den nukleära frågan.

Reellt handlar den just nu till stor del om vad omvärlden är beredda att ge i form av olika lättnader om och när Iran är berett att upphöra med vissa av sina nukleära aktiviteter.

Hur skall de olika stegen i denna process se ut? Om det fortsätter samtalen under dagen.

Själv beger jag mig senare i dag ner till södra Tyskland för ett seminarium i dag och i morgon om olika europeiska framtidsfrågor i regi av German Marshall Fund.

Det finns som bekant en del att diskutera i detta ämne.

16 Responses to Europa behöver tillväxt

  1. kris08 skriver:

    ”strukturella reformer inriktade inte minst på att fördjupa och bredda den inre marknaden”

    Och vad betyder det konkret?
    Flytt av tillverkningsindustri till låglöneländer, först Östeuropa men sen Asien? Flytt av kapital från den bortslumpade offentliga sektorn först till lågskatteländer, men sen skatteparadis?
    Är tanken att bönder, sköterskor och industriarbetare ska flytta efter till Luxemburg eller Cayman-öarna?

  2. florimond77 skriver:

    Om man krävde att Israel la ned sina kärnvapen skulle man inte ha något problem med Iran. Om man sedan mötte denna stat med neutral respekt torde man vinna hela kakan. Kan man möta ett apparteidland som bryter alla lagar så kan man även bemöta en diktatur med samma respekt. Men bakom allt ligger förstås en annan agenda. Det handlar mer om makt än kärnvapen. I synnerhet från ett visst land.

  3. Kan någon förklara för fransmännen och övriga stimulansförespråkare att Europas tillväxt under de senaste 10 åren har varit baserad på skuldökningar. Att tillväxten nu stannar när skulderna slutar växa är inget konstigt. Västvärlden har haft sin tillväxtresa, den är ingen naturlag som varar för evigt och nu gäller det att anpassa oss till en ny verklighet – inte artificiellt skapa tillväxt genom att låna ännu mer vilket bara kommer ge oss ännu värre konsekvenser längre fram. Hollande m.fl. borde vara med i Lyxfällan på TV3 och lära sig lite grundläggande ekonomisk teori om hur man balanserar utgifter med intäkter och vad som händer när man baserar sin konsumtion på krediter.

  4. un2here skriver:

    Att de statliga skulderna ökar samtidigt med att klyftorna i samhället okar indikerar att skatten är för låg eller obefintlig för de som har som rikligast. Det finns dock ingen anledning för staten att vare sig låna eller betala ränta. Det är bara att inkassera – vi har polis, kronofogde och en armé om det skulle behövas.

  5. Per Fredö skriver:

    Vårt land har nu nästan nolltillväxt även om vi har stabilare offentliga finanser än andra länder-och därmed resurser för specifika stimulansåtgärder.
    Vi är ett exportberoende land och när efterfrågan sjunker i Europa, främst i skuldländerna, så påverkas även vår tillväxt negativt.
    Euroobligationer är definitivt ingen lösning på nuvarande lånekris i de länder, som själva struntat i att respektera EU:s budgetregler.

    Vad gäller Holland så har har nu all uppmärksamhet riktad på sig.
    Han ha sin smekmånad.
    En majoritet av de franska väljarna har satt sin tillit till hans löftespolitik.
    Han kan naturligtvis inte överge inför det stundande valet till nationalförsamlingen.
    Och vågar egentligen övriga partier driva en motståndpolitik om än så berättigad?

    Vi ser nu framför oss två läger.
    De EU-länder, som vill ha denna typ av subventioner. Detta tragiskt nog även når dessa länder har en borgerlig regering och att dess politiker borde veta bättre.
    Och så förstås alla lånekrisens länder, vilka inte låter sig nöja med alla andra beslutade stödpaktet.
    Per Nilsson lär inte få något trovärdig svar på sin väl definierade fråga.

  6. karrman skriver:

    Det kan vara så att Hollande fortfarande bedriver valrörelse och att man inte ska ta hans retorik som ett kvitto på den faktiska politik han kommer att bedriva.

    Parlamentsval äger rum den 10 och 17 juni i Frankrike. Innan dess är det nog svårt att dra några bestämda slutsatser om vilken politik han kommer att föra.

    Hollande tillhör den moderata socialliberala falangen i det franska socialist partiet. Ungefär som Kjell Olof Feldt. Har sett hans ekonomiska rådgivare skriva att Hollande är den första socialistiska president som kommer att driva en utbudsstimulerande tillväxtpolitik.

    Vi får som sagt avvakta till efter parlamentsvalen för att kunna avgöra hur mycket sanning det finns i det påståendet.

  7. Jon Reina skriver:

    Hollande har overtatt et Frankrike som er i stor krise. Mer tross dette er hans målsetting å bygge landet videre gjennom å senke landets arbeideløshet ved å åpne for flere jobber i den offentlige sektoren. Og i tillegg har Hollande også presisert at han heller ikke vil sette igang tiltak mot den økende strømmen av ifattige afrikanske nnvandrere som strømmer til riket…

    På meg virker det som at Hollande bevisst har lagt opp til å føre en politikk som vil utarme landet enda mere og trolig skremme opp det franske folket til å stemme på Front National ved neste valg…

  8. nolies skriver:

    ”Få skulle nog komma på idén att lösningen på detta skulle ligga i att öka på de på sina håll redan alldeles för stora underskott.”

    Knappast troligt Carl – en liten räntehöjning, kostsamma löften för att bli omvalda, för att kunna betala en del av nuvarande skulder och löften, frikostiga nödlån med skattebetalarnas pengar för att rädda banker som sedan lånar tillbaka skattebetalarnas pengar med ränta – är bara några få exempel på varför underskotten kommer att öka.
    Lägg sedan till den fantastiska -av samma politiker- heliga globaliseringen med företagsflytt till asien som resultat, så ser man bilden av ett politiskt EU-projekt i förfall….

    “You can ignore reality, but you can’t ignore the consequences of ignoring reality.”
    –Ayn Rand

  9. Kachina skriver:

    När jag var liten, före skolåldern, lekte vi affär. En liten grupp barn sålde knappnålar, kolapapper, skruvar och muttrar. För varje vara som bytte ägare, genom ”interndebiteringar i gruppen”, ökade priset och skapade en hyperinflation. Leken slutade när mängden låtsaspengar blev större än varulagret.

    I veckan träffade jag en man från Skellefteå som haft en svår hjärtinfarkt. Blodet hade tagiit ny väg och skapat en stor bula på sidan av hjärtat. Detta kan lösas genom ett gummiband runt hjärtat och en dryg timmes arbete.

    För detta ville Umeå Lasarett ha 450.000 kronor.

    ”Av vem”, frågade jag. Vet inte, svarade mannen. Kanske av Skellefteå Lasarett,……..iaf av oss skattebetalare. Det blev alltså ingen operation. Det var för dyrt.

    På något sätt påminner mig statens, kommunens och landstingen interndebiteringar om tiden då vi som barn lekte affär.

    Interndebiteringar skapar kostnaders som inte finns. Det är luftpengar som trots stora nedskärningar varje år skapar nya underskott nästa år.

    Vi lever i de nyliberala ekonomernas dockteater. Det blev något utav h-e fel den där gången 1985 när Palme lämnade rummet för att han var trött och less, varpå Thatcher-papegojorna lämnades fria att förverkliga sina fantasier.

    Vi kan inte i den offentliga sektorn ”leka affär” med varandra. Statens, kommunens och landstingens interndebiteringar, där olika avdelningar tävlar i att vara smartast att debitera, måste upphöra.

  10. Per Fredö skriver:

    Den politiska etikettten på Holland som karrman kommit med täcker nästan alla politiska åsikter, som kan finnas i ett parti, som ändå är socialistiskt. Han glömmer dock den vänsterfalang, som finns i alla socialistiska partier.
    Den förre socialdemokratiske finansministern Kjell Olof Feldt har egentligen alltid varit kritisk mot det egna partiet.
    Han är det ännu, inte minst hur vår socialdemokrati utformat sin skattepolitik.
    Feldt har också betecknande nog inte fått något ledande roll.
    Och innan vår egen finanskris i början av 1990-talet på allvar hade inletts så hoppade Feldt av.
    Han visste vad som skulle komma.

    Hollande är emellertid fransk president och hans stimulanspaket i kombination med kravet på införa euro-obligatier, något sådant skulle Feldt sannolikt inte ha föreslagit

    Nu finns det tre förslag på hur dessa euro-obligationer skulle se ut.
    De har dock en sak gemensamt.
    Tyskland ensam ska stå för kostnaderna, vilket allvarligt skulle hämma den positiva ekonomiska utvecklingen i detta land.

    Och krisländerna skulle få ytterligare stöd, redan beviljat och kommande.
    Krisländerna skulle få lite andrum innan de måste nödvändiga besparingar.
    Det skulle då medföra icke önskvärda politiska följdverkningar.

    Kachinas kommentar är obegriplig.

  11. karrman skriver:

    Min poäng var att Hollande representerar en socialliberal falang i det franska socialistpartiet. Om de blir dominanta i partiet eller inte återstår att se.

    Notera att François Bayrou i mittenpartiet Demokratiska rörelsen stödde Hollande. Traditionellt brukar de stödja UMP. Bayrou var Frankrikes utbildningsminister 1993-1997 i de konservativa premiärministrarna Édouard Balladurs och Alain Juppés respektive regeringar. Bayrou fick 9,13% i presidentvalets första omgång.

  12. kris08 skriver:

    Socialisterna verkar ha infiltrerat SvD (och Financial Times!):
    http://www.svd.se/naringsliv/nyheter/sverige/borgs-overskottsmal-ar-absurt_7225525.svd

    Tillväxt, arbetslöshet, forskning och utveckling, utbildning, infrastruktur?
    Glöm det, det enda intressanta är budgetöverskott och ökade inkomstklyftor!

  13. bildterberg skriver:

    Israelisk oenighet om attack mot Irans kärnkraftsanläggningar:

  14. Kachina skriver:

    Per, en nation är inte ett aktiebolag och kan inte drivas i form av ett aktiebolag med dotterbolag som debiterar varandra både kors och tvärs.

    En nation är en sammanslutning av människor som närmast kan liknas vid en familj.

    Prova själv att ”leka aktiebolag” inom din egen familj. Alltså att ni debiterar varandra för olika tjänster ni gör varandra, så får du se hur det går.

    Jag kan redan nu säga hur det går. Nya underskott varje år p g a ”friserade debiteringar” mellan varandra.

    Även du borde reagera när en timmes arbete och ett gummiband (runt hjärtat) kostar 450.000

    Detta är ett resultat av Thatcher-psykosen. Det tog kommunisterna sextio år att sätta planekonomin ur spel. Det tog Thatcher bara trettio år att haverera marknadsekonomin.

    Vissa delar av nationen kan inte drivas i form av aktiebolag.

  15. Per Fredö skriver:

    Carl menar
    att få skulle väl komma på att lösningarna på den låga tillväxten inom EU-länderna ligger i att öka på underskotten ytterligare.
    Ja, det politiska problemet är naturligtvis att det nu finns starka krafter inom EU att man ska använda sig av just den modellen.
    Det skulle inte längre duga med den hjälpande handen, som redan finns.
    Utan nu ska i stället alla EU-stater hjälpa varandra solidariskt och rättvist.

    Något sådant kan förstås inte länder delta i, vilka närmast är konkursmässiga.
    Dusörerna måste i så fall komma från något enstaka land eller några andra länder.
    Till den senare gruppen räknas vi och från franskt håll utpekas också vi som de där länderna i norr.
    Detta leder förstås till inrikespolitiska debatter och fejder.
    Min gissning är att oavsett partifärg så tror jag faktiskt inte att något parti vågar sig på rollen att agera som frälsningssoldater.
    Ändå har det på vänsterkanten varit tyst, tyst.
    Vad gäller Kachina är det en starkt förenklad bild att likna en nation en familj.
    Och därutöver som ett aktiebolag men dotterbolag som debiterar korsan och tvärsan.
    Vi lever tack och lov i en marknadsekonomi eller snarare i en blandekonomi.
    Utan ett sådant ekonomiskt system så skulle vi inte kunna ha en politisk demokrati
    Likaså innebär den globala ekonomin både alla typer av kontakter med länder, som skiljer sig sig ibland radikalt från vårt.
    .
    Vi medborgare lägger också våra röser i allmänna val på de partier, som vi anser vara bäst skickade att besluta om hur stat och kommuner ska skötas och som överensstämmer med våra grundläggandee värderin gar.
    Sådant kan inte gärna liknas vid en familj,
    Möjligen skulle våra kristdemokrater använda sig av denn a förenklade bild för att beskriva hur vårt samhälle fungerar.

%d bloggare gillar detta: