Oro för Serbien

CHICAGO: Resultatet från den avgörande omgången i det viktiga presidentvalet i Serbien kom att dominera många diskussioner här under kvällen.

Själv satt jag mer Chicagos borgmästare Rahm Emanuel på den stora middagen på Field Museum för alla dem från olika delar av världen – FN:s Ban Ki-moon bland dem – som kommit hit utan att vara medlemmen av Nato.

Och det var förvisso både trevligt och intressant.

Men samtidigt var textmeddelandena och samtalen om Serbien många.

Boris Tadic har nu förlorat, och Tomislav Nikolic blir landets nya president.

Det är det demokratiska val vi självklart måste respektera.

Men det hindrar inte att det finns en betydande oro för vad detta kan komma att innebära.

Risken för att krafter med en annan agenda än de europeiska reformernas och försoningen i regionens kommer att vinna inflytande är högst påtaglig.

Hur Serbiens kommande regering kommer att se ut blir självklart av stor betydelse, och det kan fortfarande bli en regering baserad på en annan majoritet än den som nu gav Nikolic segern.

Och sedan blir det viktigt att se om Nikolic själv förmår att skapa förtroende för de europeiska ambitioner han i ord säger sig företräda.

Alldeles säkert kommer vi att fortsätta att diskutera om dessa frågor i morgon söndag.

Tidigt landar Fredrik Reinfeldt för att vara med på Afghanistan- och partnerskapsmötena. Det är viktigt för Sverige.

Och för min del blir det fortsatta informella samtal i de mest skiftande frågor.

18 Responses to Oro för Serbien

  1. alivga skriver:

    Mycket märkligt att serberna i detta presidentval valde att ta ett steg bakåt istället för framåt. Å andra sidan slutar detta land aldrig att förvåna. Dock tror jag inte att omvärlden behöver oroa sig allt för mycket. Piska-morot-politiken som EU bedriver ger bra gensvar i Serbien och Nikolic kommer med all säkerhet att foga sig. Resan till EU har i och med Nikolics seger blivit något längre och Serbiens relationer till sina grannländer kommer med all säkerhet få sig en och annan törn med honom vid rodret. Jag hoppas att Tyskland framöver ges ett större utrymme i utformningen av EU:s politik gentemot Serbien – de vet av historiska skäl hur man löser problem i denna del av Europa.

  2. sydsvenskeurope skriver:

    Hur Tyskland löser problem på Balkan, hoppas detta var ett skämt! Det positiva klimatet mellan Zagreb och Belgrad kommer att förhoppningsvis fortsätta trots presidentskifte i Serbien. Vi behöver inte automatiskt måla ut alla serber idag 2012 som krigshetsare och bakåtsträvare. En hel generation är födda efter 1991 och upplösningskrigen, dessa är framtiden!

  3. alivga skriver:

    Sydsvenskeurope: Jag förstår att det kan låta provocerande att låta Tyskland/Österrike ta större plats i utformningen i EU:s politik gentemot Serbien. I synnerhet om man i detta läser in den förödelse Nazityskland ställde till med 1940-1945. Inte bara på Balkan utan i hela Europa. Det är inte denna typ av tysk inflytelse jag efterlyser. Jag anser att tyskarna kanske mer än någon annan (mer än Sverige, Frankrike och Storbritannien) känner denna region. Tyskland/Österrike förstod t.ex. långt före många andra europeiska länder hur Europa borde förhålla sig till forna Jugoslaviens upplösning. De för och har alltid fört en konsekvent politik mot Serbien – hård med rättvis. Detta bör ses i ljuset av andra europeiska stormakter vars politik i regionen förts med egenintresset i första rum. Tyvärr delar jag inte din optimism rörande relationerna mellan Zagreb och Belgrad. Vad vi kommer att se framöver är ett kallt och avvaktade Zagreb. Samma reaktioner är att vänta från de flesta europiska huvudstäder. Att Serbiens grannrelationer skulle bli bättre med Nikolić vid makten är föga troligt med tanke på hans bakgrund. I bästa fall är status quo att räkna i frågan om Serbiens grannrelationer. Jag tycker inte heller att alla serber ska målas ut som krigshetsare men Nikolić är inte direkt en person som jag skulle karaktärisera som en fredsduva.

  4. nollnollsju skriver:

    Vad förväntar man sig när man sparkat på ett helt folkslag i decennier, Nu är det bara att hoppas att relationerna till Ryssland blir bättre och Republika Srpska kan få folkomrösta om självständighet, självklart ska de få sin självständighet genom ett fredligt demokratiskt val! Tyskarna har gjort tillräckligt för serberna (Jasenovac)

  5. sydsvenskeurope skriver:

    Självklart tar Slovenien och Kroatien gärna emot tysk hjälp! Danke Deutschland! Serbien kanske också får vara med i finrummet, men bara om man följer spelreglerna…
    Gamla, historiska bindningar löses inte i upp i ett kort perspektiv. Vi vet alla var folken i ex- Jugoslavien har sina bundsförvanter respektive motståndare. Men visst, Tyskland sätter den europeiska agendan idag, detta märker inte minst Grekland.

  6. spanaren skriver:

    Återstår att se i vilken grad Nikolic övergett ”Rysslandsvägen”
    och istället för den ”Slaviska Unionen” (Ryssland, Vitryssland.
    Kazakhstan) satsar på ett bankrutt EU under upplösning….

    Undertecknad har tidigare skrivit om vår utrikesministers
    flitiga umgänge med ryska dissidenter bla ”Zapadnik” Nemtsov.
    Kanske har vi nu fått svaret…….

    http://www.kniivila.net/2012/svenska-spioner-styr-ryska-oppositionen/

    Den ryska orginalartikeln kan läsare med kunskaper i
    ryska ta del av med hjälp av länken.

    Ställer åter frågan vad har SVERIGE och de svenska väljarna
    att vinna på Bildts subversiva verksamhet inom den ryska
    intressesvären mer än pluspoäng i Washington?

    Har det avrustade allianslösa Sverige något att vinna på
    en dålig relation med den totalt dominerande ”Stormakten”
    i vår del av världen?

    ”Solidaritetsdeklarationen” är med tanke på vårt lands
    nästan obefintliga militära förmåga något som få utanför
    Sverige tar på allvar – minst av alla Ryssland(?)….

  7. alivga skriver:

    Nollnollsju: Din fråga kan likaväl appliceras på Kosovo samt på olika historiska skeenden i denna region. Jag tror att många av Serbiens grannar ställer sig samma fråga. Vad förväntar man sig efter att ha trampat på i princip alla sina grannfolk under flera sekler?

    Sydsvenskeurope: Alla får och kan vara med i finrummet – det gäller bara att känna till spelreglerna. Att samarbeta innebär ibland att man måste kompromissa – något de serbiska politikerna måste lära sig.

  8. nollnollsju skriver:

    alviga: Trampat på grannfolk i sekler? Vad menar du då?
    Att serber blivit etniskt förföljda i sekler är det lätt att hitta histrieskildringar om (otmanska riket med blodsskatt, österriken-ungern vilket utmynnade i skottet i sarajevo, nazitiden med ss handzar ss skandebeg och jasenovac) men jag blir nyfiken, vilka hemskheter har serberna utsatt andra folkgrupper för innan 90-talet? Hursomhelst borde det tillämpas någon form av konsistens i regelverket, antingen borde kosovo, republika srpska och krajina alla få bli självständiga eller ingen, är det en helt galen tanke? kompromisser måste ske på bägge parters bekostnader eller ska det vara ensidigt?

  9. alivga skriver:

    Nollnollsju: De hemskheter och förföljelser av serberna som du beskriver går inte att ursäkta eller på något sätt förneka. Samtidigt måste man ju någonstans inse att dessa händelser är en kulmination, eller ett svar på/protest mot, vad flera av Serbiens grannfolk upplever/upplevde som serbisk dominans och tyranni. Flera händelser i regionen kan direkt kopplas till serbisk chauvinism och drömmen om ett Storserbien. Du känner säkert till uttrycket ”många bäckar små…”.?

    I Kosovo (där albanerna till en början var en minoritet som kom att växa till en majoritet) diskriminerades albanerna, deras kultur och språk under flera årtionden. Människor (albaner) fängslades, misshandlades och torterades. Resultatet av denna dominans blev en folklig resning som kulminerade i att serber fördrevs och att Kosovo blev självständigt.

    Ustaša-rörelsens framväxt under 1920/1930-talet kan ses som en reaktion mot serbisk dominans i Kroatien. Under 1800-talet sökte kroaterna större autonomi inom Österrike-Ungern. En sådan autonomi hade gynnat den serbiska minoriteten vars politiska representanter istället valde att samarbeta med Wien och Budapest. De så att säga förrådde kroaterna i hopp om att en dag kunna förena sig i ett Storserbien med sina serbiska bröder i öster. När Österrike-Ungern upplösts skapades Jugoslavien (som av serberna kom att ses som ett Storserbien). Serbernas totala dominans kom att yttra sig våldsyttringar. Protester i Zagreb kom att slås ned med flera dödsoffer som följd och kroatiska politiker (Stjepan Radić, Ivan Pernar m.fl.) sköts brutalt ner i det gemensamma parlamentet i Belgrad. När Kroatien bröt sig ur Jugoslavien på 1990-talet kunde serberna inte under några omständigheter tänka sig att bli en minoritet i ett självständigt Kroatien. Återigen hägrade drömmen om Storserbien vilket mynnade i att kroatisk civilbefolkning fördrevs och mördades. Kroatiska städer bombandes urskiljningslöst. Resultat? Kroatien svarade med att en gång för alla lösa ”den serbiska frågan”.

    Det här blev ett längre utlägg en tänkt. Vad jag vill säga är att pudels kärna är den serbiska chauvinismen. Serberna vägrar att foga sig och samarbeta. Ett annat alternativ till ett Storserbien finns helt enkelt inte. Denna politik motiveras med att hela världen är emot serberna och att om ett Storserbien inte uppnås kommer serberna att utplånas. Tanken är galen. Serberna har ju drabbats av dessa olyckor pga sin politiska agenda och inte för att det finns ett genetiskt medfött serbhat hos andra folkgrupper. Du efterlyser ett konsekvent regelverk. Men varken Serbiens grannländer eller omvärlden i stort kommer att ge några eftergifter för storserbiska drömmar – inte minst för att det skulle kunna skapa ett prejudikat för andra stater med storhetsdrömmar. Tyvärr visar valet av Nikolić att serberna ännu inte är redo att släppa drömmen om ett Storserbien och Nikolić om någon personifierar denna dröm.

  10. nollnollsju skriver:

    Byter man ut serb mot jude i ditt resonemang så får man tysklands 40-tals politik. Du inleder med att man inte kan rättfärdiga den ofattbara slakt som gemene man aldrig hört talas om, sedan fortsätter du med att det är en kulmination av att serberna inte velat foga sig och samarbeta, var det så med judarna också? Det hela låter ju som nått manifest i kast med andra ”stora tänkare”. Serber liksom andra folkgrupper ska väl inte fogas, eller är det den generella synen på serber du har, att dessa är slavar? Du talar om storserbien? Den tanken är sedan länge krossad, men dagens tankegångar lutar mer åt ett storalbanen(finns mycket information om detta på nätet)

    Fortsättningsvis talar du om kroatiska politiker som mördats och civila som att detta vore unikt, är du medveten om att den jugoslaviske kungen vart lönnmördad av kroater? och hur många många serber finns kvar i kroatien nu efter kriget/operation storm?

    Både du och jag vet att både kroater och albaner, under 1900-talet, har ängnat sig åt en fruktansvärt grov etnisk rensning av hundratusentals serber. Inte konstigt att serber inte vill vara ”fogliga”

    Vad exakt är skillnaden mellan serber i bosniens rätt till frihet och albanerna i kosovos rätt till frihet? Att albaner är mer värda? Att alla serber är massmördare?

  11. alivga skriver:

    Nollnollsju: Det är tragiskt att se denna paranoida offermentalitet som du exemplifierar genom att dra paralleller mellan judar och serber. Denna offermentalitet är en förutsättning för den storserbiska idén och ger serberna (om man frågar dem) legitimet att fördriva andra folkgrupper och begå horribla krigsbrott. Tysklands ”40-tals politik” byggde på en föreställningsvärld som inte hade förankring i verkligheten. Judar beskylldes för än det ena, än det andra. I fallet om sydöstra Europa finns det solklara och bevittnade övergrepp som serberna begick på andra folkgrupper och slutligen kulminerade i folkliga uppror i vilka serberna kom att ”bestraffas”. Att du inte råkar känna till dessa övergrepp eller bagatelliserar dessa tyder på avsaknad av kunskap, empati och en vilja att hitta ett svar till varför serberna är ”missförstådda”. I din argumentation blandar du fakta med föreställningar. Den jugoslaviske (serbiske) kungen mördades av en etnisk makedonier (ännu en folkgrupp som hade utsatts för serbisk underkastelse) eftersom han var en symbol för serbisk dominans och tyranni. I planeringen av detta mord var kroatiska Ustaša medhjälpligt. Vad jag vill komma till är att allt du nämner; mordet på den jugoslaviske kungen, koncentrationslägret Jasenovac, Krajina, operation Storm, Kosovo etc. är reaktioner och folkliga uppror mot serbisk diskriminering, tyranni och dominans.

    Alla nationer i världen har samma rättigheter och skyldigheter. Alla nationer måste göra eftergifter om varaktig fred ska uppnås. Problemet är att serberna inte alls har släppt tanken om ett Storserbien – ett Serbien som omfattar alla territorier där det bor serber. Enligt denna idé ska detta Storserbien vara etniskt rent från minoriteter eller i värsta fall även bebos av minoriteter som till fullo fogar sig och underkastar sig serbisk dominans. Hör och häpna – det är få som köper denna idé. Ungrarna i Vojvodina är än så länge ”fogliga” och likaså bosniakerna i Sandžak. Men om serberna inte släpper tanken om total dominans kommer vi framöver att se en fragmentisering av Serbien. Du återkommer gärna till WW2 och jag vill därför dra en parallell som du kanske kan förstå: För Serbiens grannfolk är serberna vad tyskarna är för serberna.

  12. nollnollsju skriver:

    Nämn exempel på denna tyranni nämn dessa hemskheter som serberna utsatt sina grannar för innan 90-talet, Hittar ingen sådan information så du kan ju upplysa mig. Hittar ingen sådan information så du kan ju upplysa mig. vilka händelser rättfärdigar dessa förvisningar och folkmord? Du sitter ju och propagerar för att serberna har sig själva att skylla för jasenovac, det är helt sjukt!
    Förövrigt så beordrades mordet på Aleksander av Ante Pavelic, är inte han kroat? och Vlado Chernozemski var väl bulgar?

    Så frågan lyder vilka hemskheter spred serberna innan 90-talet?
    Svaret får mer än gärna vara faktabaserat likt det jag skriver om är!

  13. alivga skriver:

    Nollnollsju: Det finns en stor mängd litteratur i detta ämne att finna. Det går även att läsa om det på internet men jag har varken tiden eller orken att rada upp den. I vilket fall som helst menar jag inte att serbernas dominans och diskriminering av andra ”rättfärdigar” övergrepp på dem som folkgrupp. Likaså anser jag inte att historiska händelser (oavsett vad som skett) rättfärdigar serberna att begå folkmord på sina grannfolk eller sträva efter att skapa ett Storserbien. Däremot hävdar jag att orsaken till serbernas ”olyckor” går att finna i historien. Det är ju inte så att albanerna i Kosovo plötsligt vaknade upp en dag och tänkte att just denna dag ska vi fördriva serberna, bränna deras kyrkor och utropa Kosovo självständigt. Likaså vaknade t.ex. inte kroaterna upp en dag och tänkte att vad ska vi göra idag, jo vi upprättar ett koncentrationsläger och utrotar serberna. Det är ju naturligtvis olika processer som lett fram till detta. Det rättfärdigar inga övergrepp men borde kanske ge en signal om att någon är på fel kurs. I detta fall Serbien. Dessa händelser är ju konsekvensen av den storserbiska politik som åtminstone under 200 år bedrivits och planerats från Belgrad. Eller menar du att slovener, kroater, bosniaker, albaner, ungrare etc. av naturen är notoriska serbhatare? Om du själv tänker efter måste du ju tycka att det är ganska ologiskt att hela världen skulle ha något emot Serbien och serberna. Eller? Hela världen vände sig mot Adolf Hitler och Nazityskland. Alla vet varför! Men frågan är om du förstår eller vet varför omvärlden är avigt inställt mot Serbien?

  14. nollnollsju skriver:

    Okej, jag förstår ditt resonemang, eftersom serberna förtryckt alla dessa folk så skedde mord på serber, på samma sätt så har dessa folk senare förtryckt serber så därför skedde morden på dessa folkgrupper precis på samma sätt som judarna förtryckte tyskarna, så alla utsatta kan skylla sig själva…

    Det du gör är att ha olika teorier beroende på vilken folkgrupp du talar om, de ”onda” eller de ”goda”

    Jag anser att antingen så låter man alla vara självständiga eller ingen, Du har fortfarande inte förklarat vilken exakt skillnad det är mellan serber i bosniens rätt till frihet och albanerna i kosovos rätt till frihet?

    Serbien har de senare åren försökt att ha en västorienterad politik men det här presidentvalet kanske borde ge en indikation på att nått är fel med behandlignen av serberna.

  15. alivga skriver:

    Nollnollsju: Den stora skillnaden är att judarna inte förtryckte tyskarna. Det finns inte några belägg för detta. Nazityskland byggde sin politik på ett föreställt hot från judarna och det tyska folkets genetiska överlägsenhet. Den storserbiska idén bär vissa likeheter med nazismen men är till sin natur helt avlägsen den samma. De storserbiska strömningarna är en kombination av storhetsvansinne, paranoia och våldsutövande för att nå målet. Till skillnad från judarna utövade serberna de facto en fysisk diskriminering av sina grannfolk. Ofta på politisk nivå men många gånger genom direkt våldsutövande – allt för drömmen om ett Storserbien. Judarna i Tyskland hade inte en sådan agenda. De utgjorde en ”tyst” minoritet och sköt t.ex. inte ned tyska politiker i Bundestag – serbiska politiker (och deras lakejer) tog sig dock denna frihet i motsvarande dito i Belgrad. Mina ”olika teorier” bottnar i att analysen av de vitt skilda processerna ger olika svar. Din fråga bör ses ur ett moraliskt perspektiv vilket innebär att det inte alltid är logiskt men ur en västkristen synpunkt och värdegrund helt rättvis. Enkelt uttryckt innebär detta att albanerna i Kosovo förtjänar självständighet eftersom serberna under flera årtionden förtryckt dem (på alla nivåer) och en samvaro inte längre är möjlig. På samma sätt förtjänar Bosnien självständighet eftersom en majoritet av befolkningen var för detta. Serberna i Bosnien kan inte tillåtas ansluta till Serbien eller hålla en omröstning om självständighet eftersom detta skulle vara det samma som att ge legitimitet för storserbiska idéer. Serberna i Krajina kan inte tillåtas självständighet eller anslutning till Serbien med motiveringen att de fick lida under WW2. Det som skedde under WW2 var ”toppen av ett isberg” som föranletts av serbisk chauvinism. Inte heller kan operation Storm användas som någon slags förevändning. Operation Storm var Kroatiens legitima svar på en i internationell mening olaglig ockupation. Serberna hade ditintills erbjudits olika alternativ men kunde inte acceptera att bli en minoritet. Kom ihåg att serberna inte är de enda ”offer” i världspolitiken. Om vi tillät ett Storserbien måste vi ju även tillåta Tyskland att återigen göra anspråk på Sudeten. Varför får inte Österrike ansluta till Tyskland? Ungrarna är kanske de som förlorat mest under de senaste 200 åren. Om Republika Srpska tillåts hålla folkomröstning alternativt ansluta still Serbien varför skulle det samma inte gälla för Vojvodina och Transsylvanien? Belgien? Vad är det för en stat? Den bör kanske delas mellan Frankrike och Holland? Som du förstår går det inte att ”släppa anden ur glaset” utan serberna ger bäst i att, precis som alla andra europeiska folk, foga sig och vara beredda på att göra eftergifter. De blir i sådana fall inte de första.

  16. nollnollsju skriver:

    Okej, jag håller med men för att få konsistens i argumenten så bör även kosovo tillhöra serbien, dels för att inte spä på nån dröm om ett storalbanien dels för att inte ”släppa anden ur flaskan” och ge incitament för andra utbrytargrupper att starta krig för ett eget land.

    Det är ju som du säger, folk får foga sig och någon hänsyn till tidigare konflikter kan ej tas då andra folkgrupper har varit med om betydligt värre saker och överlevt, ty kosovo är ju som du själv säger inget unik konflikt i det stora hela, se georgien, bosnien, kroatien, tibet, palestina med mera

    Tror dock inte att det skulle vara någon större förlust för serberna med en folkomröstning i vojvodina då majoriteten där är serber.

  17. spanaren skriver:

    Ref mitt 22 maj 2012 kl. 06:23

    Min fråga fick ett tidigt svar…

    http://www.b92.net/eng/news/politics-article.php?yyyy=2012&mm=05&dd=23&nav_id=80392

    Nu väntar vi på besked om vilka partier som bildar
    regering i Serbien och vad det kommer att innebära.

    Har någon läsare en åsikt?

  18. alivga skriver:

    Nollnollsju: Enligt min teori är Kosovo föralltid ”förlorat” såvida inte albanerna återigen skulle erkänna serbisk överhöghet (föga troligt). Serbien förlorade Kosovo för att man under årtionden diskriminerade albanerna istället för integrera dem och ge dem de rättigheter som tillföll dem som medborgare i Serbien. När denna diskriminering så småningom kom att leda till ett folkligt uppror brukade Milošević-regimen ett övervåld av sällan skådat slag. I det krig som följde förlorade Serbien. Och som brukligt är ”bestraffades” förloraren – Serbien tvingades att avträda territorium. Vi har sett det tidigare – Ungern förlorade 1/3 av sitt territorium i samband med Österrike-Ungerns upplösning. Tyskland förlorade sina östra besittningar till bland annat Polen och sudettyskarna fördrevs från det fria Tjeckoslovakien efter WW2. Facit är det samma: Om en stat uppför sig aggressivt, brukar ett orationellt övervåld, brukar det i regel slå tillbaka på ett eller annat sätt. Ett Storalbanien kommer inte att kunna skapas av den anledningen att omvärlden kan acceptera ett självständigt Kosovo – men inte en anslutning av Kosovo till Albanien. Även i Makedonien finns det albanska krafter som försöker provocera fram en situation liknande den i Kosovo – men hittintills har de makedoniska myndigheterna spelat sina kort rätt och adresserat frågan på ett korrekt sätt. Om Makedonien (likt Sebien i slutet av 1990-talet) skulle svara med ett övervåld gentemot albanerna är det högst troligt att opinionen skulle vända till albanernas fördel. Det skulle kunna betyda ytterligare en albansk stat i Europa men inte skapandet av ett Storalbanien.

    Spanaren: Jag är föga förvånad över att Nikolićs första utlandsbesök går till Ryssland. Vi vet vem Nikolić är och vad han står för. Framför Serbien väntar en turbulent tid präglad av intern osämja. Detta är konsekvensen av valet av Nikolić som president. Om Nikolićs SNS och SPS (Miloševićs gamla parti) bildar regering väntar troligtvis försämrade relationer till grannländerna och ett haltande närmande till EU. Om SPS och DS bildar regering väntar framförallt intern osämja mellan regeringen och den sittande presidenten. Oavsett vad kan Serbien för närvarande inte gå en ljus framtid till mötes. Visserligen tror jag inte att det behöver bli allt för dramatiskt – men bra är det inte. Frågan är nu hur ”vass” EU:s piska är?

%d bloggare gillar detta: