Europadagen!

STOCKHOLM: I morgon onsdag är det så Europadagen och det kommer att prägla också min dag.

I riksdagen är det debatt om EU:s utveckling under det senaste åren, och där kommer vi alldeles säkert att höra vänsterpartister och Sverigedemokrater i mer eller mindre skön förening sjunga sin isolationismens sång.

På eftermiddagen är Birgitta Ohlsson och jag tillsammans ute på Stockholms Universitet för att prata och svara på frågor om Europa i dag.

Och vi fortsätter sedan på ett seminarium på EU-kommissionens kontor uppbyggt också kring den bok om Sveriges väg till EU som kommit ut med anledning av Frank Belfrages födelsedag nyligen.

Förhoppningsvis blir det livliga diskussioner på bägge platserna om hur vi skall utveckla det europeiska samarbetet vidare. 

Sverige tillhör ju de länder som har ett mycket uppenbart intresse av detta. 

Men dagen bjuder också på förberedelser inför mötet med EU:s utrikesministrar i Bryssel på måndag. 

Då är det viktigt att vi också kan vara tydliga om den oroande frånvaron av en fungerande fredsprocess mellan Israel och palestinierna och de negativa effekter den israeliska bosättningspolitiken har.

Men också Afghanistan står ju på dagordningen, och i dag har jag en längre diskussion med det speciella brittiska sändebudet Mark Sedwill om möjliga vägar framåt i den politiska processen där.

Tyvärr är det inte så mycket som händer i dessa avseenden just nu.

40 kommentarer till Europadagen!

  1. mrmhalland01 skriver:

    >”och där kommer vi alldeles säkert att höra vänsterpartister och Sverigedemokrater i mer eller mindre skön förening sjunga sin isolationismens sång.”

    Det är bra att det finns olika åsikter om bl.a EU i vårt parlament.
    Du vill springa för fort Carl Bildt !
    Nu måste vi stabilisera det samarbete vi ev. har inom EU innan vi skyndar vidare med fler svaga ekonomier inom unionen.
    Troligen blir alla gynnade av att vi hjälper dem ”externt” istället för att integrera dem i EU.
    Det finns många avtal som är ratificerade som fortfarande inte fungerar.
    Schengen är ett.

    Vi i Sverige har ett antal FN-konventioner att leva upp till, inte minst barnkonventionen.

    Vi stoltserar med kungafamiljens engagemang i childhood Foundation, men, respekterar inte vad FN statuerar.

    När det gäller EU-frågorna tycker jag att du springer för fort.

    Stanna upp..Lyssna av..känn in framtiden !

  2. Jon Reina skriver:

    Det er vel med EU som demokrati,,Det er mangelfullt og dårlig i mye – men dog det beste som finnes.

    Å fravelge demokrati og heller velge et totalitært system vil vel ikke falle særlig heldig ut. Og det å smelde Sverige ut av EU og detts indre marked hadde vel heller ikke vært poe lykket sjakktrekk?

    Så stå bare fortsett å stå på du, Carl Bildt … .

  3. stig2entreprenoren skriver:

    När man tar in Kroatien och Turkiet i EU så kan detta balanseras med att samtidigt ta in Island och Norge.
    Dessutom hårda krav, snabbare beslutsprocesser och reformerat jordbruksstöd för då ges förutsättningar för rejäla framsteg som alla kommer att gilla på något sätt.
    EU är en svårstyrd skuta som behöver fler ingenjörer och något färre politiker för att ges god styrfart.

  4. Per Fredö skriver:

    Alla länder har ju sina nationaldagar och naturligtvis finns det all anledning uppmärksamma även en Europadag.
    Dess syfte är inte minst att visa på på hur EU-systemdet fungerar i dag, Dessvärre har få medborgare i medlemsstaterna klart för sig det utan det finns starka krafter, exempelvis partier, och opinioner, som vill lämna EU.
    Och flera ha valt i politisk enighet att stå utanför.
    Vi klarar oss själva är deas motto.
    Detta begränsar en naturlig europaidentidet.
    Likaså syftar ju EU till sådant som öppna gränser, till en harmonisering av lagstiftning och likaså till en framtida övergång till en gemensam valuta.
    Inte i sig så konstigt att många inte förstår nyttan och fokuseringen av ett sådant system.
    Ett starkt Europa krävs inte minst nu när flera länder befinner sig i en lånekris med alla dess negativa följdverkningar.
    Sådant kan inte varje land lösa var för sig utan kräver den typ av finansiella barriärer och lånesystem , som nu finns på plats.
    Dessa -och allt annat inom EUsamarbetet-har skapats via politiska kompromisser.
    Inte minst så har vårt land aktivt medverkat till detta och fått gehör för sina förslag, vilket kanske bara uppmärksammats i våra medier kortfattat och utan närmare analyser.
    Det leder också sällan till någon särskilt inflammerad och konstruktiv debatt.
    Få vet väl egentligen vad våra eoropararlamentariker har för sig, vilka frågor de driver och att det även existerar ett nära samarbete inom olika nationella partier, vilka samarbetar inom EU.

    Men inte att förglömma EU skapades för att förhindra nya krig och för att medverka till framväxten av politiska demokratier och därmed också till respekt för och en övergång till mänsklia- fri-och rättigheter.
    Denna utveckling har visat sig vara en lång väg att gå.
    Dit hör inte minst att länder, som varit ockuperade av Sovjetunionen med alla dess konsekvenser ska kunna integreras med EU.
    O flera av dem har också valt att bli medlemmar av Nato.
    Europadagen måste naturligtvis också inriktas på att förhindra framväxten att populistiska och främlingsfientliga partier.
    Att valet i Grekland resulterade i att ett ny-nazistiskt parti kom in i nationalförsamlingen visar inte minst att EU kraftfullt måste agera så att medborgarna i olika länder nu vill lämna europa-samarbetet.

    .

  5. Kachina skriver:

    Håller med dig Per, men tycker ändå att Norge borde komma in före Turkiet.

  6. kris08 skriver:

    Håller med mrmhalland01. Att vara arrogant och förringa problemen och systemfelen förstärker bara folks motstånd mot EU.
    Man kan inte planera ständiga ofinansierade utbyggnader och nyförvärv när resten av fuskbygget glider isär eller kollapsar!

    Visst ska man utveckla samarbetet med Turkiet, men det är en löjlig tanke att de skulle bli med i unionen.

  7. spanaren skriver:

    Även det andra Europa – Ryssland – har sin Europadag som
    helt förbigås i våra media……

    Intresserade har möjlighet att via länken se hela paraden
    och lyssna till Putins tal.

    http://rt.com/news/victory-parade-photos-moscow-822/

    ”STRATFOR” har samtidigt idag en gratis artikel om ett
    NATO som utan USA är en ”papperstiger”……

    USA är som de flesta läsare vet på väg bort från Europa.

    Men vad spelar det för roll när den eviga freden brutit ut
    i vår del av världen….?

    Återkommer med länk till STRATFOR.

    Ref ovanstående inlägg:

    Är det inte så att ett sammanbrott av både EU och Euron
    inte alls är osannolikt? Vad händer då?

    Är det inte troligare att fd sovjetrepublikerna möjligen med
    undantag av Baltstaterna på ett eller annat sätt kommer
    att införlivas med det nya Euroasien som bildats av
    Ryssland/Vitryssland och Kazachstan.
    Först på tur Ukraina?

  8. spanaren skriver:

    Länkar till ”STRATFORs” artikel om NATO.

    De som inte är övertygade om historiens slut och
    en NWO i Pax Amerikana kanske finner artikeln
    ha viss relevans i den reella verkligheten….

    http://www.stratfor.com/analysis/natos-ordinary-future-robert-d-kaplan

  9. spanaren skriver:

    Den svenska militära bloggen ”Observationsplatsen”
    har en bättre länk till dagens stora militärparad i Moskva
    än den undertecknad delgav läsarna.

    http://oplatsen.wordpress.com/2012/05/09/segerdagsparaden-2012/

    Finns det något att säga om den återuppståndna ”Stormakt Röd”,
    USAs uttåg ur Europa och EU:s möjliga sönderfall tillsammans
    med en eventuell kollaps av Euro valutan?

    Verklighetsfrämmande svartmålning från ”Spanaren”?

  10. Jon Reina skriver:

    stig2entreprenoren, og kachina.

    Nå er det dessverre slik at i det dagens Norge at det finnes en nesten 75% velgermotstand mot at landet søker EU-medlemskap. Og det er grunn til å tro at EU-motstanden er enda høyere på Island…

    Motstanden har heller ikke blitt mindre ved at Storbrittnia i den siste tiden har gitt flere signaler om at landet kanskje vil avslutte sitt EU-medlemskap. Dette har fått mange norske EU-tilhengere til å sette seg på gjerdet – og håpe på (eller drømmer om) at Storbrittania trekker seg ut og inviterer oss (Norge og Norden) med på å uvikle en helt ny Europaunion …
    Og md tanke på all det politiske fusket, fandenskapen, korrupsjon og maktmisbruk som har blitt EU til del, så er det ikke svårt å forstå at folk har blitt skeptiske…

    Det som synes å være enda mer bekymringsfullt når det gjelder Norge, er at det også finnes sterke krefter som også vil bryte opp EØS-avtalen. Og dette skyldes fremst at EØS-avtalen som EFTA-landene i fellesskap forhandlet frem – har medførert at vi i Norge har blitt tvunget til å godta altfor mange av EUs skrullete direktiver, og lovverk..

    Ja noen ganger har jeg selv vanskeligheter med å være positiv til EU.
    Og det er ikke ideen om et forenet Europa som byr meg i mot, men alt fiffelet i maktens korridorer….

  11. Kachina skriver:

    ”Är det inte så att ett sammanbrott av både EU och Euron
    inte alls är osannolikt? Vad händer då?”

    Precis samma som hände vid inbördeskriget i USA, med den skillnaden att hela EU:s yta blir ett enda slagfält. Därefter kommer en tid av ordning och uppbyggnad.

  12. Leo Occam skriver:

    Europadagen 2012 är väl då en slags sorgedag, EU-flaggan på halv stång vore lämpligt. Tokerier som att dra in fler länder som kulturellt, religiöst, historiskt och organisatoriskt är inverser av mönsterländer som Sverige, Tyskland, Danmark ( för att nämna några) måste avvisas. Turkiet måste hållas utanför, vilket Sarkozy begrep men tydligen för få av väljarna och ej heller Bildt.

    Sedan kan jag bara ge rådet att lämna Israel-Palestina-eländet åt sitt oklara öde. Vi kan inte låta detta lilla område ta upp mer tid än det redan gjort.

    Eget bo behöver nu städas och börja gärna med att befria Grekland från euron och ta sedan ett grepp på immigrationsproblemet i EU. Där ligger nyckeln tid framtiden !

  13. Leo Occam skriver:

    Visst Kachina, men efter det STORA slaget vilken sida skall vi välja, vad skall vi bli ? Shia eller Sunni ?

  14. Kachina skriver:

    Ingetdera. Vi skall bli humanister som gemensamt formar vårt samhälle.

  15. gruelse skriver:

    Dagen bör också hyllas med fakta. (Antag en valutakurs på 8,9 kr/€.)

    Med hjälp av underlag från de två nedanstående källorna, blev 2011 den beräknade genomsnittliga månadsinkomsten hos en EU-anställd:

    140*10^9 * 0,03 / (12 * 47000) = 7447 € = 66300 kronor/månad

    samt årskostnaden för EU:s byråkrati:

    140*10^9 * 0,06 = 8,4 miljarder € = 75 miljarder kronor.

    Från ”EU Budget 2011 Finacial Report” fås:
    ”The EU budget was around € 140 billion in 2011, which is very small compared to the sum of national budgets of all 27 EU Member states, which amount to more than € 6,300 billion.”

    ”The EU’s administrative expenses amount to less than 6% of the total EU budget, with salaries accounting for around half of that 6%.”

    Från Riksdagens EU-upplysningen:
    ”På Europaparlamentet, EU-kommissionen och de andra EU-institutionerna arbetar cirka 47 000 personer som tjänstemän. De är anställda av EU och betalar EU-skatt.”

    ”EU-anställda är befriade från nationell skatt men betalar skatt till EU. Skattens storlek varierar beroende på hur hög lönen är i spannet 8 – 45 procent.”

    Kommentar:
    Med en sådan månadslön blir det enklare för en svensk EU-tjänsteman att tala sig varm för EU!

  16. nolies skriver:

    En europeisk union av skulder, massarbetslöshet, tung och kostsam byråkrati, odemokratiskt valda ledare, separat finanspolitik men gemensam valuta, osv..
    Det är klart vi firar detta med en Europadag!

  17. gruelse skriver:

    Eftersom Frank Belfrage var en av Sveriges representanter under förhandlingarna med de Europiska gemenskaperna och Europeiska unionen, sänder jag som svensk skattebetalare härmed över en senkommen födelsdagspresent till honom i form av en tabell över EU:s medlemsländers nettoavgifter till EU (2:a kolumnen) samt deras nettoavgift per capita (3:e kolumnen) år 2010. Jag vill passa på att ge honom erkänsla för det gedigna arbete han har uträttat, som har bäddat för att vi intar en av tabellens toppositioner, vilket förmodligen inte riktigt framkommer i den av bloggägaren nämnda födelsdagsboken:

    Land… [M€]… [€]
    NL… 3467,5… 209
    SE… 1596,9… 171
    DK… 854,8… 154
    DE… 11947,4… 146
    UK… 7913,8… 128
    FR… 6475,7… 100
    IT… 5834,9… 97
    AT… 805,3… 96
    FI… 392,6… 73
    CY… 6,5… 8
    RO… -1174,3… -55
    ES… -3095,1… -67
    BG… -869,9… -115
    MT… -51,2… -123
    BE… -1361,9… -126
    IE… -671,3… -151
    SI… -369,1… -180
    CZ… -1917,9… -182
    PL… -8165,2… -214
    SK… -1257,7… -232
    PT… -2530,9… -238
    HU… -2695… -269
    LV… -668,6… -297
    EL… -3438,6… -304
    LT… -1332,8… -400
    EE… -665,5… -497
    LU… -1293,1… -2575

    Källa: EU budget 2010 Financial Report. Nettoavgiften = total revenue – total expenditure. Med andra ord är nettoavgiften till EU = landets medlemsavgift minus de pengar som kommer tillbaka till landet från EU.

  18. Per Fredö skriver:

    http://swedish.ruvr.ru/2012_05_10/74271938/

    Kanske något för spanaren och Jon att grunna över.

  19. stig2entreprenoren skriver:

    Att DK, SE, NL, DE och UK är flitigast var ej förvånande men att LU och BE ligger så långt ner?
    Man borde även uppmärksamma utvecklingstakt och olika framsynta åtgärder. Föredömets makt är stor. Hur såg det ut för 10 år sen jämfört med idag? Hur ser det ut om 10 år? Hur får vi Lissabonprocessen att gå snabbare?
    Hur ser studentutbytet ut mellan länderna?
    Hur går flyttströmmar och integration?
    Hur många av EUs medborgare har besökt varandras länder?
    Skall du bjuda hem någon långväga EUmedborgare till din sommarstuga på besök i år?

  20. spanaren skriver:

    Per Fredö,

    Norge och Ryssland har reglerat gränserna för respektive
    länders intressesfärer i Arktis.
    Varför skulle inte örlogsbesök kunna ske i nuvarande fredstid?

    Kriget kommer -inte bara till Norge – när USA/NATO överskrider
    Putins ”röda linje” och föranleder en rysk militär insats.

    Det amerikanska missilförsvarets planerade utbyggnad i
    Östeuropa kan bli den tändande gnistan…..
    I vårt närområde kan amerikanska ”Aegis”-fartyg i Östersjön
    som ingår i detta system bli anledning till en rysk frambasering
    där Östersjön med S-400 fjärrluftvärn och ”Iskander” på Gotland
    gör Östersjön till en ogenomtränglig rysk ”vallgrav”.

    Carl Bildts gode vän Saakasjvilij i Tblisi missbedömde grovt
    den ryska viljan att fortsätta politiken med andra medel när
    Georgien angrep Sydossetien och endast ett franskt initiativ
    förhindrade att Ryssland inom några få dagar åter gränsat till Turkiet i söder.

    Borde vi inte ta lärdom av vad som hände i Georgien vad
    gäller viljan/förmågan hos den återuppståndna ”Stormakt Röd”
    att lösa konflikter med militära maktmedel som en sista utväg?

    Tänk om den ryska ”Stavkan” verkligen menar vad de säger.
    Vad händer då vid en provokation från USA/NATO i vårt
    närområde?

    http://www.nytimes.com/2012/05/04/world/europe/russian-general-threatens-pre-emptive-attacks-on-missile-defense-sites.html?_r=1

  21. Per Fredö skriver:

    Det är flera stater, som kommer att delta i exploateringen av Arktisk.
    Norge och Ryssland har betydelsefulla gemensamma intressen av att inte hamn ar på en okontrollerbar kollisionskurs med varandra.
    Dessa båda länder har sökt förhindra detta på fredlig väg.
    Det har skett via ett avtal, vilket förefaller tillgodose båda parters intressen.
    Vad gäller de på militär nivå omfattande övningar, vilka spanaren inte anser vara så märkligt, är det ändå ett av flera tecken på att det kalla kriget nu är ett avslutat kapitel.
    Detta hindra naturligtvis att det finns ett flertal konfliktområden, vilka inte minst är av geografisk betydelse och som också rör Europa.

    Ryssland vill exempelvis ha såväl Vitryssland samt Ukraina som buffertstater gentemot Nato och EU.
    Ryssland har i nuläget nått betydande framgångar därvidlag.
    Men man kan inte av det skälet hävda att det krävs någon typ av militär konfrontation är exklusivt nödvändig för att dessa länder ska kunna demokratiseras.
    Det gäller också en omfattande militär upprustning, något som
    spanaren pläderar för.
    Man ska nämligen inte underskatta den inrikespolitiska utveckling, som ändå är både västinriktad och vill orientera sina länder mot EU med de krav som då ställs för ett medlemskap.
    Tidshorisonten är naturligtvis inte lätt att bedöma.

    För vår egen del har vi ju ett långtgående säkerhets-och militärt samarbete mellan de skandinaviska och baltiska länderna.
    Det inkluderar som känt även ett nära samarbete med Nato vilket innefattar militära övningar – alltså inte någon motsvarighet till de gästbesök som nu förekommer mellan Ryssland och Norge.

  22. gruelse skriver:

    Bristen på uttalad svensk officiell hållning, från både utrikes- och den nya försvarsministern, till Ryssland och dess militära upprustning och geopolitik i vårt närområde börjar bli alarmerande, med tanke på upplösningstendenserna i EU och stormakternas energianspråk i Arktis i kombination med Sveriges obefintliga markförsvar.

    I den tyska, rätt frispråkiga intervjun ”Griechenland hat keine wirkliche Wahl” i ”Die Welt” med Carl Bildt, nämns inte Ryssland annat än som hotfull granne till Ukraina.

    I en av försvarsminister Karin Enströms första TV-intervjuer hävdade hon att våra grannländer nedrustar. Antingen räknar hon inte de båda upprustande länderna Norge och Ryssland till våra grannländer eller så är hon så otroligt inkörd på att vi har den eviga freden i vårt närområde, varför inget får störa en bilden. Oavsett vad som låg bakom hennes uttalande så är hennes ställningstagande föga intellektuellt smickrande med tanke på verkligheten i vårt närområde.

    Kan det vara så att sittande regering inte vill oroa den svenska allmänheten med svensk säkerhetspolitik och vårt försvar? Om det är så, har tystnaden om Ryssland motsatt verkan, i alla fall hos mig.

  23. Jon Reina skriver:

    Per.
    Jeg syntes spaneren svarte utmerket og vil derfor bare komplimenter det han skrive med det at Russland og Norge har samme interesse av å opprettholde en terrorfri sone i nordområdene siden flere av de store oljeresoarende under havet der oppe i nord ikke har vært like dyktige til å overholde terrorialgrenser som nasjoner som Russland og Norge…;.)

    Det er altså klart at Russland og Norge har felles interese av å påse at andre nasjoner og unioner holder fingrene ssine fra (olje)fatet der oppe i nord…

  24. spanaren skriver:

    Jon Reina,

    Tack för att Jon än en gång skrev under på mitt inlägg

    För att ge ett perspektiv på mina skriverier länkas till ett
    omdöme från en verklig expert på området känd som
    ”TNsexton” här innan Hammarberg öppnade egen blogg.

    http://tnsexton.wordpress.com/2009/06/07/ryssland-ovar-for-vad/

    Det finns kanske ett mellanläge mellan alarmistism/konspiration
    och blind och döv – eller?

    Då Jon inte har någon svårighet att läsa svenska kan jag
    rekommendera en ny bok som även skriver mycket om
    norska/NATO militära förhållanden under det första ”Kalla kriget”.
    Den handlar om den verkliga svenska politiken som alla
    utom vi svenskar
    - inte minst GRU/”Stavkan” i Moskva – väl kände till.

    ”Den dolda alliansen” Sveriges hemliga NATO-förbindelser.
    Författare: Mikael Holmström.

    ”Livlinan” skulle Sverige dra i vid ett sovjetiskt angrepp men
    Norge/NATO tydligen kunde tänka sig att ”ockupera” områden
    i nordligaste Sverige väster om ”Kalixlinjen” vid en sovjetisk
    framryckning i norra Norge/Finland.
    Jmf den västallierade planeringen under ”Finska vinterkriget”.

    I dagens perspektiv med NATO:s manöver Cold response 2012
    och den ryska Ladoga 2009 (som även övade landstigning
    mellan Petsamo och Murmansk) finns onekligen
    möjlighet till funderingar för de alarmistiskt/konspiratoriskt lagda.

    Alla övriga – sov vidare i vårt eget ”Dårarnas paradis” som
    en annen expert på säkerhetspolitik (Pellnäs) skrev redan före
    Georgienkriget.

    ——

    Utrikesministern intresserar sig för allt annat än ”Stormakt Röd”.
    Ryssland existerar tydligen inte i svensk utrikes och
    försvarspolitik.
    Är det order från högre ort (Borg)…..?

  25. Per Fredö skriver:

    http://www.regeringen.se/sb/d/10048/a/115248

    För den som vill bot anisera lite vad gäller den svenska synen på Rysslands agerande militärt och geopolitiskt, liksom nödvändigheten av förstärkta de fredliga kontaker med detta land-och det inkluderar även EU- så finns mycket att hämta exempelvis via utrikesdepartementet.
    Det finns tillgängligt på denna blogg.

    Jag skrev i sökrutan Sveriges relationer till Ryssland och fick 110 träffar.
    Även försvarsdepartementet kan vara värt ett besök om man vill ha en nyanserad bild av hur vårt land agerar säkerhetspolitiskt.

  26. florimond77 skriver:

    Ett starkt Europasamarbete bör kunna gynna fredsprocessen i Mellanöstern och våga sätta Israel på plats.
    Tyvärr hindras detta av personer som Birgitta Ohlsson och den inskränkta syn hon har i frågan tillsammans med det hon representerar.
    Israel måste förstå att staten Israel är fredsprocessen. Utan en fred med palestinierna och en palestinsk stat enligt 67 års gränser kommer aldrig den israeliska staten att bli repekterad som demokratisk stat i världen. Världen och Eu, som på många håll är enade i denna fråga måste tvinga Israel att följa de demokratiska lagar och regler som gäller. Israel måste hindras från att förinta det palestinska folkets rätt till en egen stat. Låt inte detta hända mer!

  27. Jon Reina skriver:

    Jeg takker spaneren for tipset om boken ”Den dolda alliansen” av Mikael Holmström.
    Jeg har hørt om ‘boen tidligere, med ikke lest den fordi jeg tror jeg er ganske godt kjent med rollen Sverige spilte som såkalt ”oberoende nasjon” under den kalde krigen.
    Jeg er også (som spaneren)sikker på at gamle Soj’vjet var mer enn klar over hvor de hadde Sverige – og deres planer med landet – om situasjonen hadde tilspisses seg mellom øst og vest…
    Men så har det da også falt mye regn i sjøen – siden den kalde krigens dager…

    Norge riktignok stadig et Nato-medlem av Nato, mens Sverige har blitt et EU-land som numere også er en åpen støttespiller til Nato som fredsgarantist på flere internasjonale arenaer.
    Nytt av tiden er også at russiske observatører nå inviteres med, når Nato avholder militærøvelser nær deres grenser – eller deres interesseområder…
    Forholdet er derfor i betydelig grad forbedret – og mindre spent mellm øst og vest enn hva det var under den kalde krigens dager. Dette vises da også klart gjennom alle joint venture type samarbeidsprosjekter Norge og Europa har inngått og startet opp med Russland og andre tidligere sovjetstter…

  28. Per Fredö skriver:

    Jag har läst Mikael Holmströms bok.
    Han är helt enastående på att både som journalist och författare gräva fram källmaterial, som säkert på sina håll är obekväma.
    Vår säkerhetspolitik har ju officiellt varit och är ännu, Alliansfriheten i fred, syftande till neutralitet i krig.
    Den har också varit lyckosam såtillvida den forna svenska krigarnationen inte varit involverad i något krig sedan slutet av 1700-talet.

    Det har dock haft sitt pris, Dit hörde inte minst eftergiftspolitiken gentemot nazi-Tyskland under andra världskriget,, vilken bejakades av alla partier, som då ingick i en samlingsregering.

    Men det är först under det kalla krigets dagar, som neutralitetspolitiken på allvar kom att testas.
    Vi genomförde då en betydande upprustning av vårt försvar, men ändå skulle vi inte ha klarat oss i händelse av ett ryskt angrepp.

    Nato, erkanneligen USA, var vår enda skyddsmakt och vårt land hade i själva verket ett intimt samarbete säkerhetspolitiskt med USA.
    Det dokumenterar Mikael Holmström på ett klargörande och förtjänstfullt sätt.
    Ledande politiket, främst inom socialdemokratiin var införstådda med detta, däremot saknade partigrupperna kännedom om hur nära vårt samarbete med USA var.

    Parallellt härmed stod delar av socialdemokratin för en antiamerikansk politik.
    Det var främst Olof Palme som stod för den även om han som Holmström visar var en verklig amerikavän.
    Han ville emellertid av populitiska skäl stå upp för en politik, vars syfte var att väcka sympati hos 68-vänstern.
    I det avseendet var han också lyckosam, inte minst sin enastående retorik.

    Palme visade sin dubbelmoral när han gav den socialdemokratiske utrikesministern Sten Andersson beskedet att berätta för amerikanarna att de inte skulle bry sig om hans utåt visande antiamerikanism.

    Svenska folket var naturligtvis ovetande om spelet bakom kulisserna.
    Det är delvis så även nu.
    Vad gäller de svenska partierna står inte miljöpartiet och vänsterpartiet står bakom vårt militära samarbete med Nato.
    Göran Persson gick så långt att det av det skälet var uteslutet att bilda regering med dessa partier.

    Våra alltmer inriktade internationella insatser sker som bakant i samarbete med Nato och även EU.
    Främst socialdemokratiska regeringar har företrätt den uppfattningen att skilda konflikter huvudsakligen borde lösas via insatser från FN.
    Den linjen har mestadels inte varit verklighetsförankrad.

  29. spanaren skriver:

    Per Fredö,

    Instämmer helt i din kommentar vad gäller förhållandena
    före det svenska säkerhetspolitiska ”hjärnsläppet” efter
    vad som många trodde och fortfarande tror – att Fukuyamas
    förutsägelser om ”historiens slut” och den ”eviga freden”
    i en globaliserad NWO värld aka ”Pax Amerikana” är den
    reella verkligheten som innebär att ett svensk existensförsvar
    är helt onödigt. Det räcker med dagens ”vifta med flaggen”
    insats, i vad gäller stridande förband plutonstyrka, i USA/NATO:s
    angreppskrig.

    Ryssland är ännu inte Sovjetunionen militärt men i vår del av
    världen är det den helt dominerande militära ”Stormakten”.
    Rest-NATO utan USA som är på väg till Asien är en ”papperstiger”
    i jämförelse. Jmf STRATFORs analys som tidigare länkats.

    Sverige saknar idag nästan helt militär förmåga vilket framgår
    av en annan bok:

    ”Fredens illusioner”: Det svenska nationella försvarets
    nedgång och fall. Författare Wilhelm Agrell som är
    professor i säkerhetspolitik.

    Är detta en hållbar svensk utrikes/säkerhetspolitik där
    den västliga ”snubbeltråden” i Baltikum är lika betydelselös
    som den ryska jagaren utanför Syriens kust som annat än
    just en snubbeltråd?

    Sverige är ett militärt tomrum som omedelbart kommer att
    besättas av den som hinner hit först. Vem har närmast?

    F’låt Det blir ju aldrig några konflikter i vårt närområde.
    Sådana tankar är bara alarmism och konspiration i
    vårt eget ”dårarnas paradis”.

    Rekommenderar boken…..

  30. florimond77 skriver:

    ”Exploateringen av Arktis…?” Ni menar skövlingen av Arktis.

  31. Jon Reina skriver:

    Etter å ha lest spanarens siste innlegg minnes jeg tilbake til hva jeg har lest meg til om mellomkrigsårene i Norden.

    Jeg har blant annet lest at svenske myndigheter hadde luftet planene om svensk forsvarssamarbeid med Norge og Finland, med stormakten Tyskland. Slik jeg forstår det hadde Hitler-Tyskland ingen innvendinger mot en forsvarsallianse mellom Finland og Sverige, men ikke Norge som de mente lå innenfor deres eget interesseområde.
    Nå hører det til saken at forsvarsalliansen med Finland aldri ble noen realitet – og at Finland i 1931 gikk med i en forsvarsallianse med Tyskland. Og da var løpet kjørt for Sveriges del…

    Interessant i denne sammenheng er også at etter svenskene hadde gjort Norge kjent med interessen Tyskland viste overfor landet, så fortsatte Norge nedbyggingen av forsvaret. Og dette foregikk helt til Arbeiderpartiet med Johan Nygaardsvold som statsminister, fikk regjeringsmakten i 1935.
    Selv om det stadig ikke er allment kjent, så viser historiske fakta er at statsminister Nygaardsvold forsøkte med alt som sto i hans makt å stoppe nedbyggingen og bygge opp igjen det norske forsvaret. Men det er som kjent lite selv en satsminister kan utføre på noen korte år – og spesielt når statskassa er nærmest tom…

    Det urettvise i saken er at Johan Nygaardsvold har fått et ettermæle nesten som en feig og tiltaksløs landssviker som la Norge åpent for tysk okkupasjon.
    Dette er faktisk så kvalmende langt fra sannheten når det gjelder personen og statsministeren, Johan Nygaardsvold…

  32. gruelse skriver:

    @Per Fredö

    Under förutsättning att din kommentar 11 maj 2012 kl. 08:13 är ett svar till min kommentar 10 maj 2012 kl. 16:49, kan jag bara säga att du skjuter över målet. Du ber mig följaktligen att jag ska gurgla på nätet, speciellt på Utrikes- och Försvarsdeparetmentet hemsida. Till vilken nytta? Var mer precis i din argumentering!

    Ingenstans har jag sett från Alliansregeringen eller 2000-talets socialdemokratiska regeringer, vad svensk aktuell säkerhetspolitik beträffar, något verklighetsförankrat svar på Rysslands militära upprustning i vårt närområde. Snarare tvärtom med tanke på 2004 års försvarsbeslut samt avskaffandet av värnplikten!

    Vad jag däremot har erfarit, efter diverse officiella uttalanden i massmedia, som motiv till svensk militär närvaro i Afghanistan inom ramen för ISAF, att Sveriges säkerhetsintressen bäst skyddas genom militära aktioner i utlandet under den så kallade Långtbortistandoktrinen.

    Huruvida doktrinen är lyckosam eller inte kan diskuteras mot bakgrund av att Sverige, i en västerländsk jämförelse, har tagit emot extremt många invandrare från muslimska kulturer, ävenledes den muslimskt radikaliserade självmordsbombaren som anförde Sveriges militära närvaro i Afghanistan, som motiv till sitt planerade terrordåd på Drottninggatan i Stockholm 11 december 2010.

    Emellertid avstyrdes terrordådet, får vi förmoda genom ett ingripande av Guds hand, då terroristen leddes in på en bakgata, där bomben kunde desarmeras utan att några oskyldiga förolyckades.

    Sverige är militärt alliansfritt och även en av signatärerna av Lissabonfördraget. Alliansregeringen har genom ratificeringen av Lissabonfördraget, lyft fram Solidaritetsförklaringen som en viktig komponent i vår säkerhetspolitik. Solidaritetsförklaringen har formellt sett inget med Nato att göra. Den är enkom en EU-grej.

    Vad som gör mig mörk i sinnet är, efter att ha studerat ämnet noga och dragit egna slutsatser, låt vara via datorn och pappersutgåvan av Svenska Dagbladet, att Solidaritetsförklaringen är substanslös. Detta i kombination med vårt obefintliga markförsvar. I det senaste Regleringsbrevet från Regeringen till Försvarmakten daterat 2011-12-22 är målet:

    ”- att en bataljonsstridsgrupp, med delar från olika manöverbataljoner, ska finnas tillgänglig från 2013-01-01″

    Med andra ord, tidigast efter årsskiftet kommer Sverige, som har en lång kust och yta på 450000 km², och där Rysslands viktigaste gasledning passerar Gotland med bara några kilometrar, att försvaras med 1200 – 1500 man enligt Insatsorganisation 2014, om målet i Regleringsbrevet uppfylls.

    Hur är det med historiekunskaperna, Per Fredö?

    Är det inte så att Sverige deltog tillsammans med Preussen, Ryssland och Österrike i slaget om Leipzig mot Frankrike och Sachsen oktober 1813?

    Jon Reina, det är väldigt intressant att höra dina synpunkter, från norsk synvinkel, angående Andra världskriget och den efterföljande perioden.

  33. spanaren skriver:

    Jon Reina

    Vad gäller FÖRKRIGSREGERINGEN Nygaardsvold är det väl
    så att det i tidsandan efter ”det sista kriget (VK1)” även i
    Norge var ”det bräckta gevärets” politik som gällde.
    Försvarsminister blev den som kunde dra in mest på
    kostnaderna för ”militären”. En försvarsminister var tex
    dömd för vapenvägran. Inget nytt under solen (Tolgfors)….

    ÖB Laake varnade för en potentiellt hotfull kraftigt upprustande
    blivande militär stormakts möjliga avsikter vad gällde Norge
    - Hitlertyskland. Hans varningar klingade ohörda – det rådde
    ju fred i vår tid och Laakes varningar var väl att anse som
    alarmism/konspirationsteorier. Jmf dagens Sverige.

    I vårt land vaknade den tidigare pacifisten Per Albin Hansson
    ”inte en man inte en krona till försvaret” 1936 och såg då
    skriften på väggen vilket resulterade i en svensk alltmer
    forcerad militär upprustning. Sverige hade sedan fram till
    vår tids ”hjärnsläpp” ett trovärdigt existensförsvar.

    Norge lärde sig något 1940 och har nu ökat försvarsbudgeten
    med 7% och förstärkt det militära försvaret i Nordnorge.
    Varför gör ni det? Har ni inte sett ”ljuset från Stockholm”?

    Kan inte riktigt förstå kritiken mot Nygaardsvold som i
    brittisk exil ledde den fortsatta kampen om Norge som
    slutligen ledde fram till befrielsen 1945.

    Mycket talas om Quislings landsförräderi men det talas
    mindre om den oduglighet/feghet/landsförräderi som
    visades av vissa högre befäl i den norska krigsmakten
    som ledde till att Sydnorge måste uppges/utrymmas.

    Vi skall inte glömma de norska flygarna som sakta och majestätiskt
    uppsteg i sina föråldrade dubbeldäckade Gloster Gladiator
    för att möta dåtidens modernaste stridsflyg.

    Ej heller det norska kustartilleriets än idag välkända insats
    i Oslofjorden.

    Enligt min mening vilar inga skuggor över Norges krigsinsats
    bortsett från Quislingarnas landsförräderi.

    Eftersom Sverige avskaffat det militära försvaret får vi aldrig
    tillfälle att jämföra ländernas insatser i ett historiskt perspektiv.

    Blir det som i Norge/Danmark 1945 vid ett försämrat läge
    i vårt närområde även i Sverige ett riksrättsförfarande mot
    de som bär ansvaret för dagens säkerhetspolitik?

  34. Per Fredö skriver:

    http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/hermanlindqvist/article12047116.ab

    Att vårt land inte deltagit något krig sedan slutet av 1700-talet skrev jag förstås utan att närmare ha kartlagt våra sista krig eller som i detta fall deltagande i striderna vid Leipzig.

    För den intresserade finns en mycket läsvärt artikel om detta av Herman Lindqvists i Aftonbladet.

    Att få full vetskap om vår nuvarande militära kapacitet är nog inte så lätt.
    Inte heller gäller det hur man från högsta militärt håll bedömt tänkbara scenarior vad gäller tänkbara operationer i vårt grannskap eller direkt riktade mot oss.
    Det mesta ligger nog under sekretess.

    Vi kan dock med säkerhet utgå från att det inte bedöms som troligt, ja, helt osannolikt, att dagens Ryssland skulle angripa oss med alla de konsekvenser det skulle innebära.

    Det skulle i så fall resultera i ett krig liknande andra världskrigets.

    Däremot kan man inte utesluta att Ryssland vill hävda anspråk på delar av de baltiska länderna.

    Det är bland annat av den anledningen vi har ett nära samarbete mellan de skandinaviska länderna och berörda östersjöstater.

  35. Jon Reina skriver:

    Spanaren:
    Du vet tydeligvis mer en svensker flest (og har mye rett)- om Norge i Krig…:-).

    Men vi bør kanskje fordype oss mer i verdenssituasjonen under tidsepoken mellom 1. og 2, verdenskrig – siden tidsepoke r har en tendens til å kopiere seg…

    La oss starte med å slå fast at allerede før 1. verdenskrig, så hadde alle de nordiske landene flagget at de var uberoende, nøytrale stater. Alle nordiske land første altså en kald og nøktern realpolitikk uten å dvele med historisk innarbeidet vennskap med den ene eller andre siden.
    Våre politikere trodde (eller håpet) at nøytraliteten de flagget ville lose landene like trygt og skadefritt gjennom en 2. verdens krig, som den vitterlig hadde gjort under 1. verdenskrig…
    Og akkurat dette burde vel våre daværende politikere hatt ros for – og ikke blitt kritisert i ettertid for…?

    La oss for ordens skyld dvele ved noen tanker om saker som med høy grad av sikkerhet har påvirket våre nordiske land til unisont å redusere alt hva de kunne på forsvarsutgiftene i mellomkrigsårene.

    1.Den første verdenskrig var som kjent en skitten krig som påført alle europeiske land stor nød og mye lidelser. Selv nøytrale stater som Norge og Sverige fikk lide siden varer, forsyninger og andre importerte livsnødvendigheter snart ble en mangelvare på grunn av de krigsførende makters blokade av havnene våre.
    Da 1. verdenskrig sluttet var det altså fredstanken og ”det brukne geværs” politikk som ruvet gjennom hele Europa – med slagord som ”Peace in Our Time”.
    Det er derfor grunn til å si at nedrustning var tidens moteord i mellomkrigsårene…
    2.Nedrustningen bidro også stort til å få orden på statsfinansene, siden penger avsatt til våpen og mannskap kunne overføres til andre trengende budsjettposter.
    Og det å flytte penger fra forsvarsbudsjettene, ble ikke mindre nødvendig når den store verdensomspennende depresjonen inntraff etter børskrakket på Wall Street i 1929…
    3.Når det gjelder Norden generelt og forholdet til Hitler og hans Nazi-Tyskland, så var det (nesten) bare sosialister og sosialdemokrater som til en viss grad fryktet han og hans lands politikk på 1930-tallet. De fleste fra borgerskapet så på Hitler som en stor og karismatisk leder som raskt hadde fått orden på Tysklands statsfinanser, skaffet fremtid og arbeid til et land som tidligere led av stor arbeidsløshet – og dertil effektivt hadde satt en stopper for alle tidligere arbeideropptøyer som kommunister, bolsjeviker, sosialister og anarkister hadde klart å organisere nokså fritt under tidligere år.
    Og det var jo akkurat det sistnevnte som trolig trigget kjente hederspersoner som den tidligere høyt respekterte akademimedlemmet, professoren og litteraturkritikeren og Hegner-spesialsten, Fredrik Böök – til varmt å forsvare Hitler og Nazi-Tyskland i sin bok, reiseskildingen ”Hitler-Tyskand 1933”.
    4.Selv blant sosialister og sosialdemokrater var det store grupper som også så på Hitler som en stor foregangsmann. Det var jo Hitler (sammen med Mussolini) som var den første statsleder i verden til å beordre betalte ferier (semester) for tyske fabrikksarbeidere, samt i samme åndedrag lot bygge en rekke sterkt subsidierte ferieanlegginger langs kysten der arbeiderne hadde råd til å dra på ferie med sine familier.
    Ikke noe annet land i hele verden hadde på denne tiden tilsvarende velferdsgoder å tilby sin arbeiderklasse på denne tiden, bare Nazi-Tyskland. Og på toppen av dette ga Hitler også den tyske bilindustrien ordre om å utvikle en bil som selv vanlige arbeidere hadde råd til å kjøpe, noe som resulterte i utviklingen av WW-bobla.
    Det bør derfor ikke herske den minste tvil om at NSDAP faktisk var å anse som et forbilde i verden når det gjaldt innhemsk sosialpolitikk.
    Ja selv Norge i dag bærer enda preg av nazistisk sosialpolitkk under okkupasjonsårene (en norsk bok jeg i farten ikke husker tittelen på, beskriver i detalj de mange sosiale reformene Tebovens naziregime igangsatte i Norge).
    Et eksempel jeg husker er ”Norges Råfiskelag”, som ble dannet på tysk ordre for å organisere det norske kystfisket. Og ”over natten” bidro dette til å regulere fisket, samt også høye fiskernes status og økonomi i samfunnet vårt…
    5.Det er viktig å huske at menneskeverd og sosiale rettigheter, ikke hadde samme klang og tyngde på 30-tallet, som i dag. På denne tiden var det for eksempel lov å kalle en farget ”neger” og fremstille slike med sprettrompe ikledd bastskjørt med overdrevent store negerlepper og flere gullringer stablet rundt hals og ankler.
    Og jøder hadde for eksempel til langt utpå 1930-tallet, ikke engang lov til å eie jord i Norge…
    Det er derfor viktig å forstå at det var en helt annen tid og en annen verden, med helt annet menneskeverd på 1930-tallet – enn i våre dager…

    Sett i lys av de 5 overnevnte punktene, samt med tidsepoken som bakgrunn. Ja da var det kanskje ikke så rart at mange på denne tiden hadde Nazi-Tyskland og Hitler som sitt forbilde?
    Nå var selvfølgelig ikke hele den borgerlige siden som oppfattet Nazi-Tyskland og Hitler som bra. Og på alle områder gjorde heller ikke den svenske professoren Fredrik Böök, det. I hans ”reiseskildring” fra 1933 skinner det nemlig klart igjennom at han syntes å være høflig opprørt over nazihirdens behandling av jøder, samt også alle bokbålene Hitlejugend regisserte og brente…
    Min meget borgerlige morfar var en av de som hatet alt hva Nazi-Tyskland og Hitler sto for – og så gjorde også faren til min vennAage Holt-Seeland. Hans far og familien bodde og arbeidet i Berlin frem til et års tid før selve krigsutbruddet. (Hans far blir kanskje mer gjenkjennbar om jeg forteller at han var oppfinneren bak fargefilmprinsippet som var i bruk i filmindustrien helt frem til på 1980-tallet). Men uansett så meldte han sin sønn ut av den tyske Steinerskolen han gikk på og tok sitt pikkpakk og flyttet hjem til Norge nettopp på grunn av sitt store mishag mot Hitler og NSDAP. Hans bror som hadde bodd hele livet sitt i Norge, hadde nok et helt annet forhold til Hitler – for han ble fylkesfører i Buskerud for det Vidkund Quislings Nasjonal Samling…
    Om jeg tar en snartur tilbake til min egen morfar, så eide og drev han en mindre norsk våpenfabrikk under mellomkrigsårene. I den anledning var relativt ofte i Tyskland siden det meste av halvfabrikata han trengte ble produsert og anskaffet fra dette landet.
    I motsetning til mange andre, så var min morfar var blitt mer enn ille opprørt over hirdens og Hitlerjugends trakkaseringer og herjinger. Dette medvirket da også tat da krigen ankom Norge, så la denne sterkt cansersyke gamle høvdingen seg i sin tregård på Jar – og skjøt med sin beste jaktrifle mot de tyske flyene som kom eller tok av fra den daværende storflyplassen på Fornebu utenfor Oslo.
    Det bør tilføyes at morfar stoppet denne skytingen allerede etter noen få dager – etter han var blitt kjent med at tyskerne hadde sent ut et dekret som sa – at personen og familiene til alle som gjorde motstand mot krigsmakten måtte forvente å bli skutt for sine illgjerninger.
    Så det var altså sykdmmen canser som tok livet av min morfar sommeren 1940, ikke nazistene..:-)

    Når det gjelder alle varslene som Norge fikk (og tydeligvis ikke brydde seg om) fra egne spioner, de allierte og Sverige. Da bør man først forstå at mange i politi og forsvarsledingen, faktisk var nazisympatisører som ønsket ”herrefolket” velkommen litt landet for å få hjelp til å rydde opp.
    Sett i tidens tegn var vel dette kanskje naturlig, siden deres visjoner og verdier var å opprettholde lov og orden i samfunnet. Og etter deres fornuft var det var jo bolsjeviker, kommunister og sosialister de hadde sett som erkefiende helt siden den russiske revolusjonens dager. De mange ville streikene på staren av 1930-tallet og de blodige kampene på Menstad (Menstadslaget i1931) der oppviglere og arbeidere braket sammen mot politi og militærmakten. Det var også sterkt risset inn i minnet til de som hadde som oppgave å være ordningsmakt i landet.

    Nå gir selvfølgelig dette ikke hele bildet, for det fantes nok av høyt oppsatte politi embedsmenn og høye militære som var lojale, men at nazistene blant dem undergravde Norges forsvarsevne, er nok dessverre en sannhet…

    Nå var Norge så heldig at de på midten av 1930-tallet hadde fått en brilliant, intelligent ung tysk flyktning til landet. Og han var uhyre godt informert om Nazi-Tysklands tropper og styrker. Denne personen var en glødende sosialist ved navn Herbert Ernst Karl Frahm som på rekordtid lærte seg norsk og raskt ble en av de mest betydelige journalister for den norske a-pressen i de senete mellomkrigsårene.
    Han varslet også partifellene i Arbeiderpartiet (ja han skrev sågar en bok om dette før krigsutbruddet) – at vinneren av den neste verdenskrigen ville være det landet eller alliansen som behersket Nord-Atlantern. Uten å eie dette sjøområdet militært ville enhver krig i Europa være tapt. Og Frahm henviste også til en pensjonert tysk admiral som hadde beskrevet dette i en bok som utkom rett etter 1. verdenskrig slutt.
    Frahm advarte også regjeringen og Arbeiderpartiet allerede i 1938 – om den store flåteoppsamlingen Nazi-Tyskland over tid hadde latt bygge opp i Swinemûnde (nå polske Świnoujście) i Østersjøen. Han presiserte også at dette var Tysklands Atlanterhavsflåte – og at det derfor var mer enn normal risiko for at den ville bli satt inn mot Danmark og Norge…
    Men Herbert Ernst Karl Frahm talte tydeligvis for døve ører…

    Frahm anså seg selv som sosialist, men fikk tross dette innpass i ”Mot Dag-rørelsen” i Arbeiderpartiet, som nærmest var et familieforetagende av ungdom fra den kjente norske Bull-familien (Brynjulf, Francis og Trygve Bull), ”Mot Dagistene” var på sin tid ganske illkjent for å stå langt til venstre for Arbeiderpartiet. Og akkurat dette passet sikkert sosialisten Frahm, som hånd i hanske…
    Nå var det imidlertid nettopp tiden i ”Mot Dag” og arbeidet som journalist i a-pressen – som fikk Frahm til å ta avstand fra den autoritære sosialismen. Hans omgivelser påvirket og formet han altså til å bli mer og mer lik den ”norske” typen sosialdemokrat. Ja så skriver han i hvert fall selv i sine memoarer…
    Nå var Frahm ikke bare en intelligent ung mann med skriveferdigheter, men også en jentfut (tjej-tjuser) av stort format. Og på toppen av det var han også en umåtelig modig person.
    Han stoppet nemlig ikke opp sin aktive motstandskamp mot nazistene når han levde i Norge, men under dekknavnet Gunnar Gaasland dro han også tilbake til Tyskland som spion forkledd som norsk student i 1936. Ja han var også dristig nok til å dra til Spania under den spanske borgerkrigen – som utsendt journalist. Etter hvert som krigen nærmet seg Norge ble Frahms situasjon i landet mer og mer usikker. Han byttet derfor navn til navnet han hadde brukt under flukten via Danmark til Norge Danmark, nemlig navnet Willy Brant…
    Dekknavnet Gunnar Gaasland brukte også Willy Brant under sine mange turer til Sverige under krigsårene, og så vidt meg bekjent var det også under dette navnet han fikk utstedt sitt første Norske pass. Han var altså nordmannen Gaasland – og tyskeren Willy Brant…:-)
    Nå har jeg skrevet for mye om for lite, men jeg slutter av her – selv om jeg langt i fra har klart å kommentere alt som spanaren har skrevet. Jeg har en tregård og kone å ta hensyn til, så jeg håper du unnskylder meg…:-)

  36. spanaren skriver:

    Jon Reina,

    Tack för ditt långa och mycket intressanta svar som innehåller
    uppgifter som jag tidigare inte känt till bla Menstadslaget som
    är en exakt kopia av det svenska ”Ådalen” där militär sattes
    in mot strejkande arbetare.

    Även i andra avseenden verkar utvecklingen under
    förra mellankrigstiden visa stora likheter.

    Willy Brandts historia känner jag till men inte så detaljerat
    som beskrivs i ditt inlägg.

    För svenska läsare som vill veta mer om ”Weseruebung”
    (det tyska kodnamnet på invasionen av Norge) kan jag
    rekommendera faktabokserien ”Sverige inför andra världskriget”.

    Bokens chefredaktör och författaren till bokens artikel om
    Norges senaste krig Bo Hugemark torde inte behöva någon
    närmare presentation för svenska läsare här på CB blogg.

    PS.

    De föråldrade (nåja som dagens JAS 39 Gripen jämfört med
    ryska PakFa) norska Gloster Gladiatorerna (i Sverige J8)
    lyckades nedkämpa ett antal moderna tyska Messerschmitt
    och Heinkel plan.

  37. Jon Reina skriver:

    Kort kommentar om Ådalen:

    Dette gikk nok betydelig heftigere for seg i Ådaalen, enn på Mendstad. Meg bekjent döde det også langt flere i Ådalen – enn på Menstad……

  38. gruelse skriver:

    Rättelse till min kommentar 11 maj 2012 kl. 21:35:

    Enligt SCB:s senaste kartering där Sveriges yta beräknas enligt sfäriska koordinater, är Sveriges totalareal 528 447 km², där landarealen är 407 340 km², inlandsvatten (insjöar och vattendrag) 31 236 km², de fyra stora sjöarna 8 844 km² samt havsvatten 81 027 km². Tillsammans ger detta en totalareal innanför territorialgränsen på 528 447 km².

    Genom att använda sfäriska istället för som tidigare cartesiska koordinater har vi tydligen ”förlorat” ca 3000 km² av vårt territorium.

  39. Jon Reina skriver:

    Bravo, det viser at Norge ta innpå – uten å hevde våre rettigehet i syd- og nordishavet….:-)

  40. [...] dominion from foreign powers. The castle of Strasbourg is under constant attack. The Swedes are celebrating Europe, probably also to grasp for the throne. The chair of the European citizen chamber wants to [...]

Följ

Få meddelanden om nya inlägg via e-post.

Gör sällskap med 1 324 andra följare

%d bloggers like this: