STOCKHOLM: Tillbaka hemma igen efter utflykten för att diskutera utvecklingen i södra Kaukasus nere i södra Tyskland.
Och där hade våren självfallet kommit lite längre än här i Sverige.
Samtidigt fortsätter självfallet situationen i Syrien att kräva åtskillig uppmärksamhet.
Efter det som hänt de senaste dagarna i Damaskus värderar vi på nytt säkerhetssituationen för våra anställda där, och har i det sammanhanget nära samråd inte minst med Köpenhamn och Oslo.
Det har nu kallats till ett nytt möte med Friends of Syria i Istanbul söndagen efter den kommande, så det blir till att justera programmet för den helgen också.
Men alldeles självklart är det viktigt att vi har möjlighet att samlas och se vad som kan göras ytterligare för att försöka att stoppa dödandet och bereda vägen för en politisk lösning.
Och nu verkar det dessutom finnas vissa förutsättningar för att få FN:s säkerhetsråd att anta en resolution om Syrien.
Onsdagen blir en arbetsdag här i Stockholm, och därtill en tämligen hektisk sådan.
Efter lunch har jag samråd med riksdagens EU-nämnd om de olika ärenden som kommer upp till avgörande vid vårt utrikesministermöte i Bryssel torsdag kväll och fredag.
Åter med Syrien i centrum.
Alla Dessa Dagar 
Domstolen i Haag – har de börjat söka efter Assad ännu?
Frågan är va en FN.resolution kommer att innebära. Den lär bli urvattnad om den ska få stöd av Assads allierad Ryssland främst, men även Kina.
Asad lär inte heller bry sig om resolutioner,
Hans agerande hittills visar att han har en enorm vilja att motsätta sig alla de försök att få slut på blodbadet.
Han är i det avseendet en Khadaffi.
Enda möjligheten i nuläget få Assad att uppge sin strategi kan bli att han får inhemskt motstånd från de krafter, som stött honom.
Det kan röra sig om sånt som att affärsverksamheten inom landet sjunker radikalt, att uthandshandeln gör det än mer, att folks reallöner sjunker samt att det blir brist på elementära nyttigheter som elektricitet.
Detta talar kanske för en mer skarpare sanktiospolitik än nu.
Ryssarna förser ju Syrien med vapen så oppositionen är i det avseendet vida underlägsen.
Men vad kan Ryssland egentligen göra mot en långtgående internationellt stödd sanktionspolitik?