Att bli en del av Europa

BAD ELMAU: Dödsskjutningarna mot en judisk skola i Toulouse i Frankrike både skrämmer och upprör på ett sätt som är alldeles självklart.

Och vi har all anledning att så tydligt vi förmår fördöma detta dåd och allt det som kan ligga bakom det.

Själv befinner jag mig nu i södra Tyskland för diskussioner om situationen i södra Kaukasus med speciell inriktning på Georgien och dess europeiska orientering.

På vägen hit läste jag den nyvalde tyske presidenten Joachim Gaucks ord efter det att han i söndags med stor majoritet valts till sitt ämbete.

Det var den 18 mars 2012.

Och han tog oss tillbaka till den 18 mars 1990 när invånarna i det som ju fortfarande var DDR – den staten skulle upphöra att existera inom lite mer än ett halvår – för första gången efter 56 år av diktatur hade möjlighet att delta i ett fritt och demokratiskt val.

Han talade om hur han aldrig skulle glömma detta tillfälle, och sade med formuleringar som är svåra att översätta att han genom detta val ”wusste, diese meine Heimatstad und diese graue, gedemütigte Land- wir würden jetzt Europa sein.

Det var drömmen – att bli en del av det fria Europa.

Så nu är denna protestantiske pastor från Östersjöl-kusten Tysklands nya president. Ett ämbete med föga politisk makt, men på vilket det ställs förväntninar om moraliskt och etiskt ledarskap av en art som alls inte skall underskattas.

Lite verkar det, när msn läser tidningarna, som om Tyskland söker sin Vaclav Havel.

Dåvarande presidenten Richard von Weizsäcker betydde mycket för att klarlägga Tysklands förhållande till historien. Hans tal till den tyska förbundsdagen på årsdagen av den tyska kapitulationen 1945 kallas fortfarande Die Rede – Talet, i bestämd form singularis.

Så förväntningarna är stora. Och att de finns visar att Tyskland känner ett starkt behov av ett ledarskap som går utöver den aktuella politiken.

Här finns jag i kväll och några timmar i morgon – sedan bär det av tillbaka till Stockholm för uppgifter och möten där.

3 Responses to Att bli en del av Europa

  1. […] i dag bloggar vårt lands utrikesminister lite om det som hände i går. Raderna, där han inte nämner barnen och […]

  2. Rulle skriver:

    Carl Bildt skriver: ”Dödsskjutningarna mot en judisk skola i Toulouse i Frankrike …” Kan det vara så svårt att uttala att beskjutningen var riktad mot en judisk lärare och Israels barnbarn. Inte mot en skolbyggnad. Hur virrig är vår utrikesminister?
    Att EU:s Catherine Ashton jämställde i går morden i Toulouse med de befogade reprisarierna i Gaza är vidrigt.
    EU bär uppenbarligen ett stort ansvar till att somliga perversa individer anser att det är legitimt att skjuta judar.
    Även de som på denna blogg stämplar till mord på judar genom att försvara grupper, som har som skriftlig policy att förgöra Israel, kan ta åt sig skammen av det som nu hänt i Frankrike.

    Carl Bildt bör ansöka om tillstånd att personligen få framföra sin ursäkt för sin klantighet och kondoleans till Israels regering inne i Jerusalem.

    Bildt uppvisar en avskyvärd motvilja mot judar. Han tar emot Irans vice utrikesminister och reser runt i MÖ och träffar bl.a Assad och Erdogan, men besöka Israel eller bjuda in någon israelisk politiker på hög nivå från MÖ:s enda demokrati har aldrig varit aktuellt för vår utrikesminister.

  3. florimond77 skriver:

    Jag hoppas man får fast den kallblodige mördaren i Toulouse. Mord på barn var det än sker och under vilka omständigheter det än sker är det är det värsta av alla brott.

%d bloggare gillar detta: