Hemåt mot Örebro

LAHORE: Snart lämnar jag Punjab, Pakistan och denna region efter ett antal dygn som råkat sammanfalla med att dess frågeställningar åter toppar de globala nyhetssändningarna.

På mitt hotellrum i dag på morgonen följer jag BBC World:s rapportering från Kabul om den aktuella situationen.

Gårdagens kommuniké från talibanerna var intressant inte minst genom att den var en genomarbetad politisk ståndpunkt. Vi kommer säkert att få se åtskilliga sådana under de kommande åren.

Nu avbryter man t v de diskreta kontakter man haft med främst amerikanska företrädare. Anledning anges vara att Washington inte riktigt levererat det som talibanerna ansett att de bör leverera. Främst handlar det nu om överförandet av fem fångar från Guantanamo till Qatar.

Och då går det att läsa uttalandet som en förhandlingsmanöver snarare än som ett förhandlingsavbrott.

I media har det spekulerats mycket om dessa samtal och om deras möjliga resultat. Jag tror att man skall ha mycket lågt ställda förväntningar på dem i den situation som nu är. Och erfarenheten av andra motsvarande processer visar dels att de tar betydande tid och dels att motgångarna i dem ibland framstår som dominerande över framgångarna.

Men viktigt är att vi nu tydligt är på väg in i en fas av konflikten där det är det politiska spelet som kommer att dominera, och det oavsett om det handlar om internt i Afghanistan, i den region som ju också omfattar såväl Pakistan som Indien eller om inrikespolitiken i t ex USA.

Utgången är oviss. Och mycket står på spel.

Själv styr jag nu vidare med Örebro och det moderata Sverige-mötet där som destination.

Jag skall berätta om aktuell utrikespolitik.

Och av sådan finns det just nu åtskillig.

7 Responses to Hemåt mot Örebro

  1. florimond77 skriver:

    Stäng Guantanamo!

  2. Bo W. Höglund skriver:

    Jag tror att det är bäst att utrikesministern skaffar sig ett utedass och kallar det Guantanamo – då, och först då, – kan han stänga Guantanamo!

    Annars tycker jag att han kan ägna sin tid åt att förklara varför en renoveringsverkstad för granatgevärsammunition inte är detsamma som en ”Missilfabrik i Öknen” – det borde ju fd talröret för milömupparna (som troligen tom gjort lumpen) veta själv?

    Men, det är klart, ”kolla aldrig en bra historia – då spricker den”!

  3. Jon Reina skriver:

    Jeg ville være uhyre varsom med å ta forhandliger med taliban – for god fisk…

    Jeg tror overhode ikke på deres påståtte vilje til å skape demokrati i Afghanistan. Deres ”track record” så langt stinker i lange baner….

  4. Per Fredö skriver:

    Det var Obama som lovade amerikanska folket, men kanske mest på honom troende i andra länder, att nu ska jag stänga Guatemanamo.
    Och som vanligt omedelbart.
    Nu har Obama fårstått att vår världs värsta terrorister, aktiva inom hela västvärlden, ett allvarligt hot särskilt mot USA och inte minst verksamma i arabvärlden, måste fängslas.
    Det krävs för dessa terrorister, typ al-Qadia, ett specialfängelse.
    De torteras inte där som i andra länder, exempelvis nu i Syrien, och de släpps sedan de bedöms ha avtjänar sina straff.
    Krigsdomstolar är ibland nödvändiga.
    I många länder bestämmer helt enkel makthavarna straffet.
    De som får straff betraktas som motståndare till regimen eller obehagliga individer.
    Dit hör inte minst stormakten Ryssland.
    Mot denna bakgrund är Guatananamo ett paradis.

  5. Tackar för ett mycket intressant föredrag i Örebro.

  6. florimond77 skriver:

    Ingen vet vad som händer i Guantanamo. Mig veterligt sitter där fortfarande folk utan att veta varför. Guantanamo är en skamfläck för mänskligheten. Sätt dit krigsförbrytare som Bush Blair och Nethanjahu om det ska finnas kvar. Ja listan är lång. Det finns säkert plats för fler.

  7. Per Fredö skriver:

    Afghanistan är en bufferstat.
    Geopolitiskt kommer det att påverka landets relationer till sina grannstater liksom maktbalansen stormakterna emellan.

    Det rör sig om kommande stärkt inflytande från Pakistan, Indien och även Iran i Afganistan.
    Iran kan spela på sin traditionella roll, att destabilisera läget i Afghanistan.

    Pakistan måste därtill bestämma sig för hur man vill agera i de bergsområden, där al-Qadia haft en säker position, som delvis har understötts av pakistansk militär.
    Dessutom är Afghanistan splittrat i flera etniska grupper.
    Ingen lätt ekvation.
    Och vad kan vårt land bidra med förutom det vi gjort i vår gen zon och via våra diplomatiska kontakter med Kabul?

%d bloggare gillar detta: