Europa i fokus

DAVOS: Här går det ena mötet och diskussionen i den andra – intensiteten finns det inte anledning attt klaga på.

Och i går hann jag – ovanligt nog – inte ens med att sköta min närvaro här på bloggen.

Åtskilliga av diskussionerna handlar självfallet om situationen i Europa. Om den globala osäkerheten tidigare var fokuserad på situationen i USA, är det nu mot Europa som de oroliga blickarna riktas.

Måndagens EU-toppmöte blir viktigt, och beskedet om enigheten i Sverige har alldeles självklart mottagits positivt.

Vi vill ju inte vara en marginalstat i det europeiska samarbetet.

Men annars finns det faktiskt en viss känsla av att den europeiska krisen har passerat sin mest besvärliga fas.

En och annan från Asien och USA går runt och säger att vi européer låter alldeles för pessimistiska om våra möjligheter.

Detta sagt utan att på något sätt underskatta de utmaningar vi står inför. Och många både formella och informella diskussioner har handlat om just detta.

Det europeiska samarbetet behöver en vitamininjektion. För sin egen skull – för den betydelse det har för världen i övrigt.

I går stod också Ukraina i fokus här med en lunchdiskussion med bl a president Yanukovich.

Och jag var mycket tydlig med att det associeringsavtal mellan EU och Ukraina som nu förhandlats fram de facto sattsa i fängelse genom den senaste politiska utvecklingen i landet.

Jag sade offentligt vad vi sagt privat till den ukrainska ledningen under de senaste månaderna.

Men sedan kom det för min del också att handla mycket om nätets allt större betydelse i den snabba utveckling vi nu är inne i och, på kvällen, utvecklingen i arabvärlden ett år efter det att vi på allvar började att se den arabiska våren.

Nu har lördagen inletts, och jag är strax på väg till kongresscentrat för nya diskussioner och samtal.

11 Responses to Europa i fokus

  1. Jon Reina skriver:

    Bildt fortjener stor ros for å törre å tale så direkte som han gjorde, til Ukrainas delegasjon om demokratiseringsproblemene landet synes å lide under.
    På den andre siden mener jag at en asosieringsavtale mellom EU og dette lande,t burde legges på is i ytterligere noen år. Ukrainas befolkningen er nemlig så splittet i synet på EU at det å presse gjennom en assosieringsavtale på nåværende tidspukt, synes både korttenkt og lite klokt.
    Jeg mistenker nemlig at Ukrainas befolkning ikke er klar for noen ytterligere integrering med vest-Europe og EU på nåværende tidspunkt…

    Alle vet (eller burde vite) at EUs fireri mot Ukraina, opprörer Russland som betrakter dette landet som sitt interesseområde. Dette burde vel ikke være vanskelig å forstå, siden Russland (i motsetning til EU) har investert mye i Ukraina siden jernteppet lukket seg for snart 70 år siden.

    At deler av landets nåværende politiske elite nå synes å ha godtatt EUs frierier, mötes derfor ikke med særlig stor entusiasme fra ledelsen i Kreml.
    Og når også det Ukrainske folket synes å være delt noenlunde på midten i sympatier for- eller imot EU/Russlad – ja da kan situasjonen i regionen lett bli alvorlig betent…

  2. Kachina skriver:

    Carl, glöm inte att lyssna till de grupper som ifrågasätter kapitalismen och marknadsekonomin i dess nuvarande form.

    Jag menar att raset för nationsbyggena kom med Thatcher och Reagan. Sedan dess har alla välfärdssamhällen rasat som en sten och hotar nu hela världsekonomin.

    Blandekonomi där den offentliga sektorn och den privata sektorn hålls isär, är det enda ekonomiska system som ännu inte delar grav med kommunism och kapitalism.

  3. stig2entreprenoren skriver:

    Angående Ukraina och att bekämpa hungern.
    Ukraina har bördig jord i storlek som 70 Skåne. Rätt skött borde detta räcka en bra bit.
    Undrar bara hur EU-jordbrukspolitik då kan påverkas.

  4. peacecreek skriver:

    Hej Carl!
    Hoppsan inget brev? Jag minns när Du gifte dig med AnnaMaria och firade ”smekdagar” på Canarias. Då skrev Du punktligt nyhetsbrev på kvällarna. Dock inte om privata göromål. Skämt!
    Vag gäller den muslimska våren i norra Afrika, så finns det vissa som vill tala om en liberal baksmälla. Blev våren höst?
    Morernas återtåg?
    Hoppas Östersjön förblir ett Fredens Hav. Tänk om Gotland (Vår Fästning i Östersjön) kunde utvecklas till en officiell Fredens boning? Kan Bryssel, så kan Visby?
    Kämpa på Carl! Hoppas inte Sveriges röst i Världen hesnar eller tystnar!
    Med liberal uppskattning
    Hans-Erik

  5. Kachina skriver:

    Carl Bildt, angreppen på dig som folkmordsmiljonär kan jag lätt avfärda genom att kräva bevis med substans. De bevisen finns inte utan det som avslöjas är en känslomässig reaktion som övergått till psykos, utan krav på solida fakta.

    Men,……vad f-n är detta;

    http://www.dagensarena.se/innehall/reportage/fortsatt-rea-pa-kommunal-verksamhet/

    Sitter du tyst och stilla medan de kapitalistiska Jeltsin-kommunisterna plundrar nationen?

    Vad är du med om att göra?

    Ge gärna en utförlig förklaring, med stabila bevis. Jag vill veta hur mycket billigare det blir för oss skattebetalare att betala drift-vinst till bolaget- a-kassa till de som blivit uppsagda för att skapa vinsten i bolaget.

    Jag misstänker att det blir avsevärt dyrare för oss skattebetalare, men du kan ju visa på annat om det finns hållbara fakta bakom dina siffror.

  6. Marcus Rosander skriver:

    Euron är inte problemet i denna kris. Problemet är bananrepublikerna Italien, Grekland, Spanien och Portugal.

  7. Var tog resolution 1325 vägen?
    År 2000 undertecknade Du denna i Fn:s säkerhetsråd och lovade att implimentera den i Sverige!!
    Nu är det 2012 och okunnigheten lyser med sin totalla frånvaro!
    Vad tänker Du göra för att leva upp till detta löfte?

  8. Visionären skriver:

    Kachina borde kanske också se filmen om Tatcher…

    http://www.sydsvenskan.se/opinion/pertohlssonkronika/article1604539/En-film-for-Lofven.html

    …för att få lite lite sans och balans i sina utfall.

    ;-)

    V

  9. gruelse skriver:

    Rosander 17:03:
    ”Euron är inte problemet i denna kris. Problemet är bananrepublikerna Italien, Grekland, Spanien och Portugal.”

    Jaha, nu har tydligen ”Ja till euro”-kampanjen åter stuckit upp sitt fula tryne från politikens avskrädeshög och vädrat morgonluft efter att nyliberalerna lyckades gesvint ersätta den euro-/europaktsskeptiske Juholt med den euro-/europaktspositiva Löfven som ledare för det största oppositionspartiet. Därmed ser det ut som att euron kan föras in Sverige bakvägen via kommande ratificering av Europakten.

    Jo det är euron och Eurozonens allmänna låga räntenivå som är problemet i nuvarande kris.

    Spanien som ingår i den famösa PIIGS-klubben mottar numera mottar indirekta räddningspaket från ECB, efter en sprucken lånefinansierad tillgångs- och fastighetsbubbla. Bubblan växte tack vare billiga krediter, euron och fritt flöde av kapital. Detta har resulterat i en skyhög arbetslöshet.

    För att hjälpa dig in på rätt hjärnbana tar jag Paul Krugman till hjälp. Han tilldelades Sveriges Riksbanks pris i ekonomisk vetenskap till Alfred Nobels minne 2008. Han skrev i http://www.nytimes.com/2010/11/29/opinion/29krugman.html :

    ”Why is Spain in so much trouble? In a word, it’s the euro.”

    ”Through the good years, by the way, the Spanish government appeared to be a model of both fiscal and financial responsibility: unlike Greece, it ran budget surpluses, and unlike Ireland, it tried hard (though with only partial success) to regulate its banks. At the end of 2007 Spain’s public debt, as a share of the economy, was only about half as high as Germany’s, and even now its banks are in nowhere near as bad shape as Ireland’s.

    But problems were developing under the surface. During the boom, prices and wages rose more rapidly in Spain than in the rest of Europe, helping to feed a large trade deficit. And when the bubble burst, Spanish industry was left with costs that made it uncompetitive with other nations.”

  10. Per Fredö skriver:

    Jonas Sjöstedt och hans parti kommer nog få vind i seglen med sitt dogmatiska nej till euro-pakten.
    Han använder sig av misstron mot euron, Sjöstedt menar också att folkomröstning mot att vårt land inte ska ansluta sig till euron
    ändå skulle betyda ett nej till europakten.
    Det sprider ytterligare oro, vilket också är meningen.
    Han vill också ge sken av att europakten bara ska skydda de svinaktia bankerna från att ta sitt ansvar för att lösa skuldkrisen.
    Sjöstedt liknar också sverigedemokraterna såtillvida att det nationalistiska betyder mer än internationalism.
    Det visar vänsterpartiets avsky för vad de menar vara ett kapitalistiskt system en global ekonomi och därmed också att vänsterpartiet inte bryr sig om att vi är ett konkurrensusatt, exportinrikktad land.
    Hur kan denne Sjöstedt göra anspråk på att tala för de svaga i samhället, som inte minst är beroende av jobben?
    Sjöstedt anklagar också socialdemokraterna för svek, vilket möjligen kan motiveras med Juholts kategoriska nej till europakten inledningsvis.
    Det i sin tur visar att vänsterpartiet inte var berett att sätta sig in i vad europakten kommer att betyda för svenskt vidkommande.
    Smutkastning i stället för sakpolitik.
    Det visar också på att de röd-gröna blir alltmer splittrade.
    Vänsterpartiet har alltid varit emot svensk anslutning till EU.
    Detta parti har inte förstått eller brytt sig om att EU ska säkra fred och inte resultera i förödande krig.
    Det synsättet är i sig inte så märklig mot bakgrund av vänsterpartiets ideologi och koppling till kommunismen så länge som Sovjetunionen ockuperade de öst-eropeiska länderna.

    Jag är en kommunist, som den nu avgående partiledaren Lars Ohly har bekänt i en anda av klarsynhet.

%d bloggare gillar detta: