Inför veckan

STOCKHOLM: Medan våra media domineras – naturligt nog – av den socialdemokratiska krisen har vi all anledning att noga följa avgöranden i dessa dagar i andra delar av världen.

I Finland är det i dag vad som sannolikt blir första omgången i val av ny president.

Allt tyder på att Sauli Niinistö kommer att få det särklassigt högsta röstetalet, och mycket av spänningen ligger därmed i frågan vem han kommer att ställas mot i den andra och avgörande omgången av valet om tre veckor.

Den frågan är inte oviktig.

Finlands presidentämbetes formella makt är inte längre vad den var förr, men ämbetets betydelse skall för den skull inte underskattas. Presidenten har en faktisk roll som är av betydelse både i landet och gentemot omvärlden.

Och det gäller också relationerna till Sverige.

Inte minst under såväl Martti Ahtisaaris och nuvarande presidenten Tarja Halonens tid har förbindelserna mellan Finlands president och Sverige varit starka och viktiga.

Och vi hoppas självfallet att den nyvalde presidenten redan under sina första månader kommer att komma till Stockholm på sedvanligt officiellt besök.

I Kroatien är det i dag den avgörande folkomröstningen om landets medlemskap i EU, och alldeles självklart hoppas jag på ett klart ja-resultat när vallokalerna stänger i kväll.

Längre bort i USA har ju det republikanska primärvalet i South Carolina gett ny dramatik till frågan om vem som kommer att utmana president Obama i presidentvalet den 4 december.

Själv reser jag redan i kväll till Bryssel för informell middag med några av utrikesministrarna i den politiska EPP-familjen.

De utrikespolitiska ställningstagandena går visserligen mer sällan efter de linjer som skiljer de olika partigrupperingarna i Europaparlamentet åt, men informella samtal i denna krets har detta till trots ofta ett betydande värde.

I morgon är det så möte med EU:s utrikesråd Foreign Affairs Council.

Men redan till kvällen är jag tillbaka här i Stockholm för middag med Estlands president Toomas Ilves som är på informellt besök i Sverige. Det är alltid lika trevligt att tala med honom och hans medarbetare.

Och Östersjö-relationerna är som bekant centrala för Sverige.

Men det finns också andra viktiga saker att ha i fokus dessa dagar.

I morgon samlas på Long Island utanför New York grek- och turkcypriotiska ledare för att under ordförandeskap av FN:s generalsekreterare Ban Ki-moon göra ett avgörande försök att komma överens om en återförening av den ö som ju varit delad sedan 1963 och – mer dramatiskt – 1974.

Om den politiska viljan finns på bägge sidor har förhandlingarna nu kommit så långt att det borde vara fullt möjligt.

På onsdag är det så ett år sedan den s k 25 januari-revolutionen i Egypten, och det kommer alldeles säkert att vara utgångspunkten för massiva demonstrationer inte minst i Kairo liksom olika diskussioner om hur långt den s k arabiska våren kommit sedan dess.

För min del kommer resten av veckan därefter att domineras av sedvanligt deltagande i World Economic Forum i Davos i de schweiziska alperna.

Dit kommer också såväl Anders Borg som Gunilla Carlsson, och vi har alla tre våra scheman fulltecknade av olika möten och diskussioner.

Vad Sverige tycker och gör tilldrar sig ju ett icke oväsentligt intresse på den internationella arenan.