STOCKHOLM: En dag hemma efter dagarna i Budapest och Zagreb.
Och torsdagar börjar alltid med regeringssammanträde och allmän beredning. Diskussion av olika aktuella frågor.
Det inrikespolitiska läget just nu domineras ju av oppositionskrisen. Ett märkligt fenomen som jag lägger åt sidan i detta sammanhang.
På eftermiddagen hade jag så genomgång med medarbetarna i Stockholm och – via videolänk – Bryssel inför EU:s utrikesministermöte på måndag.
Diskussionerna där kommer sannolikt att domineras av Syrien och Iran, men också situationen kring Serbien och Kosovo kommer att komma upp.
Och när det gäller Iran är det ju minst lika viktigt att diskutera de politiska möjligheterna till konflikthantering som den ju annars ofta diskuterade sanktionsfrågan.
När sanktionerna skärps måste ju också de politiska ansträngningarna att nå en lösning skärpas.
Annas riskerar vi en haltande politik som kan komma att försvåra snarare än underlätta en lösning.
Alla Dessa Dagar 
Kjære Bildt
Kan du være så snill å definere mer konkret og mer utfyllende om hvilke politiske muligheter som enda står igjen og kan brukes ovenfor Iran.
Altså utover hardere handelssanksjoner eller ”worst case-cenarioet” – FN, EU eller Natostyrteangrep mot landets atomanlegg?
Läste Daniel Perssons artikel i SVD ang Iran. ”Vägen till Iran går via Syrien” skriver han. Han föreslår att man skall stötta upp det syriska folkets kamp istället för att tänka på krig med Iran.” Faller Assad kommer den iranska dominasen att brytas redan innan den etableras”. Ett alldeles utmärkt och klokt förslag. Anledningen till att man hittils inte blandat sig ini Syrien på samma sätt som i Libyen anses ju vara för att undvika en konflikt med Ryssland och Kina eller kanske för att inte Israel vill det? Ett krig med Iran torde vara ett större hot.
Det torde också vara en bättre ide än att som nu hålla på med dessa sanktioner som förmodligen mest biter på folket. Så var det ju i Irak. Det var folket som straffades. Lika kontraproduktivt som Israels terrordåd inne i Iran.
Thailand officially recognizes Palestinian statehood
– Thai foreign ministry spokesman Thani Thongphakdi said the recognition ”has been under consideration for some time”.
”We felt that now was an appropriate time to proceed with the recognition of the state of Palestine, which was done earlier this week,” he told AFP.
Mr Thani said the move was unrelated to the recent charging of a Lebanese man suspected of planning an attack in Bangkok, who had alleged links to the Iranian- and Syrian-backed Muslim Shiite group Hezbollah.
Vi har ju sett flera exempel på hur partier byter partiledare på grund av dåliga opinionssiffror.
Snart blir det en fight mellan Göran Hägglund och Mats Odell också.
Det liknar en del när ishockeyklubbarna byter ut sina tränare. Det behövs kanske också därför att en del svenska hockeyspelar har .en årslön på mellan 3 och 4 miljoner enligt Corren.
Men nu är det Ljugholt det gäller.
Enligt en blogg-källa så blev det 14-12 för hans version om budgeten, vilket minst sagt är tveksamt.
Nu väntar vi spänt på hur det mäktiga VU kommer att fatta för beslut.
Håkan Juholt, som ju har ett säkert stöd, kan dock inte räkna m ed LO-basinnans röst.
Enligt en trovärdig källa kallade han henne för ”en grälsjuk klimakterikossa”
Det blir nog en sen tillställning och mer aav inga kommentarer.
Helt off-topic, men enligt uppgift skall du, Carl Bildt, för kanske 10 år sedan skrivit (hos Svd?) att du hoppades att Sveriges hemliga bergrum för rikets ledning i krig (aka ”riksbunkern” i vissa kretsar, i andra ett mansnamn på exempelvis A) skulle öppnas för allmänheten att beskåda, ett monument över svensk ingenjörskonst och det kalla kriget som den var.
Var och när sades motsvarande av dig, jag önskar läsa och eventuellt citera det som sades? Jag går att nå på cornucopia@cornubot.se .
Mvh