STOCKHOLM: Tillbaka igen efter en dag som började i Budapest men som ägnats politiska samtal över betydande bredd i Zagreb.
Folkomröstningen nu på söndag avgör om Ktoatien kommer att bli EU:s 28:e medlemsland igen – nio år efter det att man lämnade in din ansökan om medlemskap.
Opinionsundersökningarna tyder på en klar ja-seger, men i sammanhang som dessa är det klokt att ta det säkra för det osäkra.
Och visst märktes en viss nervositet i mina samtal i ett soligt Zagreb under dagen.
Att Sverige stött och hjälpt Kroatien under denna process, och att man är tacksam för detta, uttalades många gånger under dagens olika samtal med president, premiärminister, utrikesminister och oppositionsföreträdare.
Och jag var också den första besökaren på hög nivå i Zagreb efter regeringsskiftet, vilket noga noterades.
På måndag hoppas jag att min kroatiske kollega Vesna Pusic kommer att kunna sätta sig som observatör vid rådsbordet i Bryssel när vi utrikesministrar i EU samlas.
Därmed förbereds mer direkt det fulla medlemskap som inträder efter det att alla 29 berörda parlament – dagens 27 medlemsstater, Kroatien och Europaparlamentet – ratificerat avtalet om medlemskap.
Men många av dagens samtal kom att handla om situationen i regionen i stort.
Det finns även i Zagreb en påtaglig oro för att förseningen med att ge Serbien kandidatstatus försvagat Europa- och reformvännerna i landet på ett sätt som kan bli svårt att reparera i tid före de val som väntas i april.
Och därmed finns en risk för en utveckling som kan komma att försvåra för regionen i dess helhet.
Det borde inte ligga i någons intresse.
Annars är det de ekonomiska utmaningarna som dominerar för den nya regeringen på samma sätt som i Europa i övrigt.
Man har väntat till efter folkomröstningen med att lägga fram en ny budget, men därefter krävs det relativt omgående relativt omfattande åtgärder både för att minska underskott och för att öka möjligheterna till ekonomisk tillväxt.
Medlemskapet i EU kommer utan tvekan att underlätta – men det är de nationella åtgärderna som är avgörande.
Tyvärr tycks Carl Bildt lida av en näst intill fanatisk fixering vid småländerna som är kvar efter Jugoslaviens sönderfall. Han var aktiv där som allmän fixare under balkankriget utan att egentligen lyckas fixa något. Sedan dess verkar han inte kunna slita sig därifrån utan beter sig som om dessa helt marginella lilleputt-länder vore världens centrum.
Alla andra än du struntar fullkomligt i vad de ofta fanatiska spillrorna efter Jugoslavien bråkar om, Bildt. Nu är du Sveriges utrikesminister och du ska ägna dig åt Sveriges intressen – inte åt dina privata preferenser. Om det är småländer du vill ägna dig åt så är det våra baltiska grannar som är Sveriges närmaste intresse. Det är inte 90-tal längre, väx upp och fatta att du ska ägna dig åt annat än det totalt ointressanta Balkan, som du ständigt tjatar om. Sveriges befolkning skiter i Balkan hur mycket du själv än älskar dessa struntländer. Lämna denna bisak nu och försök ägna dig åt politik som betyder något – det är det svenska folket betalar dig för.
svaamer.
Hva er det for skitt du kommer med?
Kroatia har en befolkning på rundt 4,5 millioner innbygger, altså tilsvarende hva Danmark, Finland (og Norge) har. Det er altså ingen fis-liten satt i europeisk sammenheng. Og den ligger faktisk også i Europa, ..
En annen sak er at Carl Bildt, som EU-landet Sveriges utenriksminister – er forpliktet til å arbeide for et forenet og samlet Europa. At han var fredsmegler i stor-Jugoslavia på 1990-tallet har altså fint lite med dette å gjøre – utover det faktum at han trolig kjenner Kroatias probblemer flere hundre ganger bedre enn dhva du gjør.
La nå Bildt gjøre jobben sin. Han kan det, ikke du…
”Nu är du Sveriges utrikesminister och du ska ägna dig åt Sveriges intressen.”
Haha!
Nåja, ska inte märka ord. Men Carl, det vore intressant att höra vad du tycker om SOPA. Du har alltid kämpat för ett fritt internet, och det skulle vara väldigt intressant att veta dina åsikter om detta.
CB – Do small things have wider significance?
Knappast i det här fallet. Irans agerande och uttalanden är inte så inkonsistenta som den judiska extremhögerns spinn.
Det ligger NÅGOT i vad Svaamer skriver, men den heltäckande repliken om dessa länder fälldes iaf av P G Woodehouse redan under 30-talet: ”Any news, Jeeves? – No Sir, some slight friction in the Balcans, but otherwise, nothing, Sir!”
Över huvudtaget finns det ingen anledning att knyta mer båtar till det havererande skeppet.
Svaamer har tryckt ur sig sin käpphäst, nämligen att vår utrikestjänst huvudsakligen skall ägna sig åt vårt närområde. Norra Europa kanske, eller vad menas?
Jag känner desssutom en stark önskan att bemöta din synpunkt om det ”totalt oinressanta Balkan”. I detta ointressanta område inträffade den tändande gnistan till första världskriget. (Googla gärna på dödsskotten i Sarajevo”). Detta första världskrig fick ett slut som fick den missnöjde korpralen att lura med sig sitt folk i världskrig nr 2.
Så nog finns det starka skäl att håla ögonen på Balkan. Bäst bör detta ske om de enskilda staterna välkomnas i EU. Denna organisation har ju lyckats avhålla de två stora, Tyskland-Frankrike från att starta yttrligare masslakt. Om förståndet får råda och uppslutningen omkring stabilitetspakten blir stor, kanske,kanske EU-medlemmarna lär sig att hantera ekonomi så att välståndsaspekten i EU kan blomma ut.
Min käre man har sagt nu i flera månader med jämna intervaller att ”Nu går Grekland i konkurs”.
Vi får se vilken dag han får rätt, nära nu va?
Kram Mrs G
Åja Svaamer, nu tror jag att du tar i lite väl mycket. Kan du specificera lite närmare vad du tycker att en utrikesminister ska syssla med? ”Sveriges befolkning skiter i Balkan”! Jaså, missade du flyktingdebatten under 1990-talet. Sverige är kanske det land i Europa som har störst intresse av att regionens länder utvecklas åt rätt riktning. Noterbart är också att Sveriges export till Kroatien, som åtminstone till ytan är ett större land än ”lilleputt-landet” Danmark, uppgår till flera miljoner euro. I landet finns ett trettiotal svenska företag representerade, däribland ABB, Electrolux, Ericsson, Sandvik, Scania, SKF, Tetra Pak, Volvo Trucks, Tele2 och inom kort även Ikea. Du borde alltså med andra ord vara glad över att utrikesministern genom dessa besök värnar och när svenska affärsintressen.