Demokratiskt val i Kina

STOCKHOLM: Lugn lördag hemma. Kan behövas då och då.

På Taiwan har presidentvalet resulterat i ännu en mandatperiod för president Ma Ying-jeou från det klassiska kinesiska nationalistpartiet Kuomintang.

Under sin första period har han åstadkommit en betydande förbättring av relationerna till Peking.

Han säger nej till självständighet, men säger också nej till en återförening med det övriga Kina, och har på den basen åstadkommit en imponerande utveckling av de samlade förbindelserna.

Så resultatet av dagens val noteras säkert med tillfredsställelse i åtskilliga huvudstäder.

KMT-partiet har ju sin bakgrund i den kinesiska revolutionen 1911, men resterna av dess regim trängdes efter inbördeskriget 1948 tillbaka till ön Taiwan där man etablerade en auktoritär militärregim med det formella hoppet att man skulle kunna komma tillbaka till det av kommunistpartiet styrda fastlandet.

Så blev det som bekant inte.

Det betydelsefulla som skedde var i stället – efter några decennier – en demokratisering av regimen som samtidigt bäddade vägen för en imponerande ekonomisk utveckling.

Och även om det funnits de som argumenterat för ett självständigt Taiwan, trots att världen i övrigt är tydligt på att vi erkänner bara ett Kina, har den demokratiska processen successivt lett till en konsolidering av den konstruktiva linje som bekräftats på nytt i dagens val.

Att ett demokratiskt styre etablerats och fungerar väl i denna del av Kina har vi självfallet all anledning att notera med tillfredsställelse.

Och det har förvisso sin betydelse för Kina i dess helhet.

22 Responses to Demokratiskt val i Kina

  1. Anon (@AnonOdd) skriver:

    Tänker du kommentera demonstrationerna ”Det våras för Bildt” i Stockholm, Göteborg, Malmö, Helsingborg och Borås?

  2. Jon Reina skriver:

    Vi må ialdri glemme at Taiwan (Indo-kina) rrepresenterte Kina i FN helt frm til utpå 1960-tallet da landet over natten ble en ikke-stat og kommunist.Kina tok over stolene deres i FN.

    Vi må heller aldri glemme at verdenssamfunnet var er mer enn villig til å ofre den ubetydlige øya Taiwan – til fordel for fastlands-Kina.

    Og vi må heller ialdri glemme at når fastlands-Kina trok over Taiwans medlemskap i FN ble samtlige fastlands-kinesere som hadde rømt landet med gammelt britisk commonweath-pass, over natten statsløse.
    For alle fastlandskineserne som hadde slått seg ned i USA uten å ha tatt ut amerikansk statsborgerskap, ble følgene av dette at de over natten ble definert som illegitime innvandrere. Dette medførte i andre hånd at de amerikanske emmigrantfengslene i en flere år var overfylte av såkalte statsløse kinesere.som ikke kunne sendes tilbake til hjemlandet.

    Taiwan mangler i dag verdensamfunnets støtte til å bli en fullverdig, selvstendig og fri stat. Dette er også den fremste årsakenog eneste årsak til at landet ikke tør å flagge sin uavhengighet til fastlands-Kina. Jeg registrere derfor med sorg at Carl Bildt trofast følger opp samme strutsepolitikk som samtlige vestlig utenriksministre har ført før ham gjennom å føre en politikk vis a vis Taiwan som ikke unødig tirrer opp fastlands-Kina.

  3. Mrs G skriver:

    Ja i synnerhet eftersom snart all världens produktion sker i Kina.
    Ta tex oss svenskar som ofta talar om hur duktiga vi är när det gäller miljöfrågor, utsläpp av farligt avfall osv…var sker vårt lands produktion? var tillverkas de produkter som finns i våra svenska butiker, bilarna som rullar på våra vägar etc etc? Jo i Kina, ett tungt belastat land med urdåliga arbetsförhållanden, livskvalité på gränsen till obefintlig etc etc…så mycket utsläpp att det aldrig blir riktigt solljus där…
    Lätt att vara duktig när man skitar ner på annat ställe än hemma hos sig själv…

    Mrs G

  4. flyktingar skriver:

    Ytterligare en svensk har blivit arresterad i utlandet. Denna gång i Tailand och för att ha planerat spänga israeliska mål i landet. En kämpe för Hizballah och svenska ideal har blivit fråntagen sin frihet att göra skillnad. Utgår från att UD gör allt i sin makt för att bistå honom och att skälet för att vi inget hör om saken är att den tysta diplomatin går på högvarv.

    http://www.ynetnews.com/articles/0,7340,L-4175513,00.html

  5. foxbill skriver:

    Det kommer at bli intressant att följa hur detta utvecklas.

    Tystas det ned? Kommer media att förutsätta att eftersom det är en svensk, så är han oskyldig och därför bör släppas direkt?

    Förhoppningsvis så tar det thailändska rättssystemet hand om honom och ger honom logi de närmsta 10-15 åren.
    Mycket pekar mot att det är dags för någon (USA/Israel) att stoppa Irans djävulskap. Eller så kanske Carl kan åka dit och tala med dem? Han kan säkert få dem på bättre tankar.

  6. un2here skriver:

    Hezbollah jagar IDF – när de åker på semester?

  7. Per Fredö skriver:

    Vi får inte glömma vilka fruktansvärda politiska och mänskliga konsekvenser, som blev fallet när kommunisterna segrade i inbördeskriget.
    Om Kou-Min-Tang hade vunnit hade kineserna säkert i dag kunnat leva i en stat motsvarande exempelvis den sydkoreanska.
    Kina hade också som väl är känt fått en betydande ekonomisk utveckling, men som i allt är styrd av det kommunistiska partiet
    Alltfler länder hamnar i en beroendeställning till Kina.
    .
    Kina förtrycke sin befolkning, särskilt de som lever i yttersta fattigdom.
    Detta hade naturligtvis inte blivit fallet om Kina fått ett demokratiskt rättssystem.
    Samtidigt är det sannolikt att det med en annan regim tagit sin tid efter inbördeskriget kunnat bli ett flerparti-system samt en parlamentarism liknande den västerländska.
    Nu är vår värld i hög grad beroende av den positiva ekonomiska utvecklingen i det kommunistiska Kina.
    Det innebär att den globala ekonomin måste anpassa sig till det, vilket långtifrån alltid är så trevligt.
    Detsamma gäller de diplomatiska kontakterna, vilka ska vara fredliga men som också måste ses mot bakgrund av de säkerhetspolitiska konflikter som existerar och som inte minst beror på Kinas agerande.

    Dessa känner inte minst Carl till. Men samtidigt så gäller det för en svensk utrikesminister att inta en mjukare hållning, som har sina likheter med Obamas.
    USA ar ju ändå markerat tydligt att ma behöver koncentrera sin säkerhetspolitik i högre grad gentemot Kina.

    Det skulle för övrigt inte skada om våra massmedia beskriver hur människorna lever i de båda kinesiska länderna.
    Men så lär inte bli fallet.

  8. bildterberg skriver:

    Testing testing här också.
    Verkar som om censurfiltret gått i baklås.

  9. Kerstin Broste skriver:

    Detta är helt åt h-vete. Jag kan komma ut med en annan dator men jag får inte skriva vad jag vill.

  10. bildterberg skriver:

    Ok, då försöker vi väl så här istället:

    google(”Atris Hussein Exist”)

  11. bildterberg skriver:

    Censureras alla http-länkar eller vad handlar detta om?

  12. Kerstin Broste skriver:

    Jag ska försöka med en annan vinkel som verkar fungera. Käre norrman för mig får du skriva på vilket språk du vill

  13. Kerstin Broste skriver:

    Kineserna minns kanonbåtsdiplomatin som nu har återuppstått. Väst stödde kuomingtang som deras ”puppet”.

  14. karrman skriver:

    Amerikanarna har två komponenter i sin Kina politik.

    Den ena är en integrationspolitik i det internationella politiska och ekonomiska systemet och det andra är en försäkringsstrategi där man sluter allianser med andra asiatiska stater som Japan, Indien, Sydkorea, Taiwan mfl.

    USA vill att Kina ska bli en ”responsible stakeholder” i det rådande systemet och vara med att finansiera olika globala kollektiva varor för politisk och ekonomisk stabilitet runt om i världen. Detta är nödvändigt för att kunna upprätthålla tillväxten i den globalt decentraliserade marknadsekonomin. Hittills har Kina åkt snålskjuts på den stabilitet som USA byggt upp i systemet efter andra världskriget. USA betraktar Kina inte som en makt som vill avskaffa detta system – som var fallet med det gamla Sovjet – utan som en ”free-rider” på systemets stabilitet.

    Den strategiska utmaningen är att i en multipolär ordning integrera det framväxande Kinas makt i detta globala system. Det kommer att innebära att USA:s relativa ställning kommer att försvagas och att den amerikanska hegemonin som gällt under efterkrigstiden kommer att brytas.

    Samtidigt finns det en genuin osäkerhet om vilken roll Kina kommer att vilja att spela i framtiden. Är Kina ett nytt Tyskland som kommer att utmana USA i framtiden? Vill Kina spela rollen som hegemon?
    För att försäkra sig mot detta utfall har USA byggt upp ett system av allianser. USA kan på detta sett balansera Kinas framväxande
    makt och stabilisera den politiska utvecklingen i regionen.
    Här beror mycket på vilken inrikespolitisk väg Kina väljer. Om de ökar transparensen och öppenheten i sitt samhälle kommer grannländerna ha ett mindre behov av alliansbyggande med USA.
    Om de däremot hotar sin omgivning som varit fallet den senaste tiden så ökar behovet av alliansbyggande.

    Den intressanta frågan är om dessa båda politikkomponenter är kompatibla i fallet Taiwan eller kommer i motsättning med varandra.
    Kina definierar Taiwans integrering med fastlandet som ett kinesiskt nationellt kärnintresse som det inte går att kompromissa om. Är det möjligt att politiskt integrera ett demokratiskt Taiwan med ett Kina som styrs av ett enpartisystem?
    Kan den kinesiska nationen var uppbyggd av olika politiska system? Även om man efter Hong Kongs integrering talat om en nation två system är det lätt att inse problematiken i detta upplägg och att det kommer skapa friktion i relationen mellan USA och Kina.

  15. metusalem skriver:

    Angående Kina versus Taiwan kan vi möjligen hämta en jämförelse på Skandinaviska halvön. År 1905 ville Norge bryta sig ur Unionen och efter visst huvudbry accepterades detta av Sverige. Ett vidhhållande av status quo från Sveriges sida hade naturligtvis kostat blodiga insatser från båda kantrahenterna.

    Bäst som skedde, bortsett från oljeinkomsterna. I den ojämförlgt större konflikten mellan de två Kina hävdar den store att Taiwan alltid varit en del av hela Kina. Men historien är ju full av diverse erövringar och rockader mellan länder. Ett modernt sätt att tackla problemet borde vara att ge Taiwan egen stat, men med goda förbindelser mellan länderna.

    Sverige var ju en gång en tämligen stor stat med Finland, delar av Baltikum, och norra Tyskland inom sina gränser. Troligen bäst som skedde. Vi har ju däremot hyfsat våra gräser med Skåne-Halland inom Sveriges gränser. Därigenom är Carl Bildt, och faktiskt även jag
    svenskar istället för danskar.

  16. karrman skriver:

    Problemet är att en stor andel av invånarna på Taiwan anser att de bör återförenas med fastlandet. Mycket talar också för att denna grupp kommer att öka sin andel framöver när Taiwans ekonomi alltmer integreras med fastlandet. Idag arbetar 200 000 taiwaneser på fastlandet. Till detta kommer den mycket starka viljan på fastlandet att återförenas.

    När det gäller Norge och Danmark så hade jag föredragit att Kalmarunionen aldrig hade upplösts. Det hade varit mycket mer spännande att leva i en skandinavisk federation än i dagens nationalstater.

  17. metusalem skriver:

    Karrman är som vanligt välinformerad. Jag hade inte klart för mej hur stämningarna är beträffande återförening. Givetvis hoppas vi att folkviljans flertal får bestämma. Haken är väl att fn. är ”stora Kina” inte intresserade av demokrati, vilket Taiwan i varje fall säjer sig vara.

    Kalmarunionen hade förvisso varit nånting bra. Då den skrotades en bit in på 1500-talet är det tyvärr inget att hoppas på.

  18. karrman skriver:

    Opinionen på Taiwan beror förmodligen på hur fastlands Kina hanterar frågan. Om de gör trovärdigt att en nation med tre olika system – en parti Kina, Hong Kong och Taiwan – är ett realistiskt projekt kan det nog fungera, annars inte. Så även om det idag ser ut som de går mot en återförening så kan det hela ändras om Kina agerar på ett sätt som upplevs som ett hot.
    Kan för lika om Kina för att kunna ge någon prognos.

    Håller med om att en skandinavisk federation är utopisk idag.

  19. geneve2 skriver:

    Metusalem började den här intressanta diskussionen. Jag tog fasta på när du skrev: ”Bäst som skedde, bortsett från oljeinkomsterna”
    Det var PG Gyllenhammar som arbetade för att vi skulle göra byte med Norge. Vi skulle bli delägare av oljan och de skulle bli delägare i Volvo,
    Det var en liten ordförande i Aktiespararnas förening som satte stopp för det.

  20. pigeon skriver:

    Opinionen på Taiwan beror förmodligen på hur fastlands Kina hanterar frågan. Om de gör trovärdigt att en nation med tre olika system – en parti Kina, Hong Kong och Taiwan – är ett realistiskt projekt kan det nog fungera, annars inte. Så även om det idag ser ut som de går mot en återförening så kan det hela ändras om Kina agerar på ett sätt som upplevs som ett hot.

%d bloggare gillar detta: