USA-strategi med konsekvenser

SYDLIGARE NEJDER: Det var ett betydelsefullt dokument som president Obama offentliggjorde i försvarshögkvarteret Pentagon i dag.

Han talade om att man nu lägger ”ett decennium av krig” bakom sig, och därför kan ge den långsiktiga försvarspolitiken en ny inriktning.

Men bakgrunden är självfallet också USA:s statsfinansiella problem – faktiskt värre än de som eurozonen brottas med.

Nu talas det om besparingar på försvarsbudgeten kring 500 miljarder dollar på en tioårsperiod, men det skulle inte förvåna om behovet av besparing vart det lider kommer att uppgå till det dubbla beloppet.

Marginaler finns förvisso.

USA:s försvarsutgifter är nästan lika stora som resten av världens tagna tillsammans. Och det är förvisso rimligt att ständigt anpassa den grundläggande strategin efter nya omständigheter.

Det grundläggande budskapet är att inga besparingar skall drabba förmågor av relevans för Stilla Havs-området, Öst- och Sydasien.

Och därmed är också det grundläggande budskapet att betydande besparingar kommer att drabba förmågor av relevans för främst Europa och Västasien.

USA:s militära närvaro i Europa är numera långt mer begränsad än tidigare. På pappret finns fyra armébrigader, men faktiskt har det varit betydligt färre under senare år. Vissa flygstridskrafter finns på en handfull baser.

Viktiga är de förmågor man har i olika stödsystem, vilket på nytt blev uppenbart under Libyen-operationen. Det kan handla om underrättelse- eller ledningssystem, men också om annat.

Ett tydligt budskap från president Obama var att man inte längre skall vara inriktade på långsiktiga stabilitetsoperationer.

Det låter sig lätt sägas. Man glömmer lätt att när USA gick in i Afghanistan 2001 och Irak 2003 sade man i grunden samma sak. Och jag minns hur det lät i samma ämne i Bosnien 1995.

Men verkligheten är som den är. Och slutsatsen nu måste bli att ingripanden av dessa eller andra typer måste undvikas eftersom man inte kommer att ha förmågan att klara den nödvändiga ”eftervård” som utgörs av just långsiktiga freds- och stabilitetsoperationer.

De globala konsekvenserna av detta förtjänar att diskuteras. Behovet av sådana operationer kommer nog dessvärre att fortsätta att finnas.

Vi kan inte bara sjunka ner i sofforna framför TV-apparaterna och sucka över världens elände.

Kanske finns det anledning att på allvar se på möjligheterna för en förstärkt roll för FN i dessa frågor? Men det förutsätter ett säkerhetsråd som kan nå enighet om de nödvändiga besluten, och där är det långt ifrån säkert att vi är där.

Förutom besparingarnas hårda nödvändighet är det uppenbart att dagens dokument drivs av den långsiktiga kinesiska utvecklingen.

Skulle dagens trender fortsätta kommer de kinesiska försvarssatsningarna om ett par-tre decennier att börja att passera de amerikanska. Skulle det inträffa kommer det självfallet att få betydande konsekvenser.

Oron för detta driver redan nu amerikanskt tänkande.

Utrikesminister Hillary Clinton har redan i en linjeartikel markerat fokusförskjutningen mot Östasien. Och nu följs detta upp med den militära strategin.

Vissa satsningar kommer dock att ske i Europa, främst relaterade till det planerade missilförsvaret. Fartyg stationernas i Spanien, en avancerad radar kommer till Turkiet och baser byggs i Rumänien och senare i Polen.

Men för trovärdigheten i åtagandet gentemot de olika Nato-länderna är det avgörande att det också finns andra viktiga förstärkningsresurser. Flyg- och markstridskrafter.

Och detta åtagande är viktigt för stabiliteten i Europa i dess helhet. Också vår del.

Långt innan användandet av t ex ett missilförsvar blir relevant har en konfrontation gått igenom andra faser med andra krav på resurser.

Ökade försvarssatsningar i Europa lär knappast vara aktuella i de budgetlägen vi nu ser i olika länder.

Men säkert kommer konsekvenserna av den nya amerikanska militära strategin att påverka diskussionen runt om i Europa om ökat samarbete för att få bättre valuta för pengarna.

Också här uppe i Norden har vi ju anledning att tänka djupare i dessa termer.

29 Responses to USA-strategi med konsekvenser

  1. Magnus Redin skriver:

    Sverige är ett av de få länderna i Europa som har råd att öka sina försvarsutgifter. Vi har även möjligheter att utöka våra anpassningar till klimatförändringarna, sinande olja och andra risker för störningar i världshandeln. Att försvaret skall fungera är en del av det större arbetet att hantera sådana osäkerheter, fungerar försvaret minskar risken att någon försöker utpressa oss och vi kan även hjälpa flera.

  2. bildterberg skriver:

    Frågan är om den vision som presenterades av
    PNAC (Project for a New American Century) för 12 år sen
    i och med detta löper en risk att inte implementeras fullt ut:

    http://www.newamericancentury.org/RebuildingAmericasDefenses.pdf

  3. bildterberg skriver:

    Fast en sak verkar dock redan ha implementerats
    (s. 51 (58 i pdf-sidnumreringen), rad 3-7):

    ”Further, the process of transformation,
    even if it brings revolutionary change, is
    likely to be a long one, absent some
    catastrophic and catalyzing event – like a
    new Pearl Harbor.”

  4. nolies skriver:

    Orwellskt nyspråk: ”Ett tydligt budskap från president Obama var att man inte längre skall vara inriktade på långsiktiga stabilitetsoperationer.”
    Och: ”förmågan att klara den nödvändiga ”eftervård” som utgörs av just långsiktiga freds- och stabilitetsoperationer.”

  5. bildterberg skriver:

    Om avsikten är att byta ”långsiktiga stabilitetsoperationer”
    mot kortsiktiga d:o finns det kanske en viss anledning till oro.

  6. gruelse skriver:

    Att USA skulle behöva göra drakoniska besparingar i försvaret har jag insett åtminstone från och med hösten 2008. Att detta skulle innebära en minskning av USA:s militära förmåga i Europa har också varit självklart.

    För att kompensera detta bortfall i Europa ombeds Natos europiska stater att upprusta, vilket de ogärna gör.

    Ska vi se Sveriges skrotande av såväl territorialförsvaret som värnpliktssystemet (riksdagsbeslut 2009), och uppbyggandet av den Natoanpassade ”Insatsorganisation 14” , som ska personalförsörjas av kontrakterade soldater med utlandsobligatorium, i första hand som ett kompensationsbidrag till Nato i tomrummet efter USA och de europeiska Natoländernas bristande försvarssatsningar?

  7. Per Fredö skriver:

    Denna nya strategi har nog Obama inte kunnat utarbeta utan ett betydande stöd från Pentagon.
    Den har lite grann karaktär att att Obama inte vill ge Pentagon så stora resurser att den kan agera på egen hand och att presidenten sedan inte kan hejda att USA griper in i en rad bekymmersamma geopolitiska konflikter.
    Samtidigt ska Nationalgadet kunna mobiliseras med yttersta snabbhet om nu USA:s militära säkerhet hotas.
    Det verkar ha till syfte att lugna amerikanarna att de har en handlingskraftig president.
    Obama vill säkertt inte heller ha deett som en träta inför presidentvalet.

    Obama tycks också vilja ändra på den militära strategi han ärvt från George W. Bush, nämligen att USA ska kunna vinna två krig samtidigt och sedan ge dessa länder möjlighet till att befrias från terrorn och själva utvecklas till en demokrati
    Frågan är om verklingen går åt det hållet när nu USA har lämnat Irak och planerar en reträtt från Afghanistan.
    Det verkar som om USA nu bara kan medla om det nu går.
    .

  8. observer61 skriver:

    Ryktesvis skall Muslimska brödraskapet säga upp fredsavtalet med Israel. Ytterligare destabilisering är således att förvänta.

    Frågan återkommer gång på gång genom åren – kommer Israel att (oförskyllt) att vara den tändande gnistan i denna del av världen?

  9. bildterberg skriver:

    Muslimska reflektioner från 2003:

  10. florimond77 skriver:

    Det har kommit alarmerande uppgifter från bla a Jerusalem Post. USA planerar att skicka tusentals soldater till Israel samt fartyg med robotar í januari eller under våren.
    Är detta en aktion från Obama i tron att man kan vinna valet? Livni, Barak o Omert genomförde massakern på Gaza (som de kallade krig men som enligt hundratals soldater och media inte var något krig utan en regelrätt massaker) för att vinna ett val men de förlorade. Obama borde tänka sig för.
    Man använder ”hotet” från Iran som svepskäl för samma motiv som under de galna Bushkrigen. Dvs olja och storfinnans.
    Om detta sker bör Norge ta tillbaks fredspriset.
    Alla vill att Obama vinner eftersom de övriga verkar helt blåsta. Därför är det viktigt att inte Obama gör bort sig.
    USA har fortfarande så stor i makt i världen att det ligger i allas intresse hur det blir. Det är svårt att se något annat alternativ faktiskt. En militäroffensiv i Israel skulle vara ett direkt hot mot freden i MÖ. En direkt provokation mot allt vad fred heter.
    Mänskligheten har kommit till en punkt där samvetslösa krig bör få ett slut. Beträffande Iran finns tusen och en andra sätt att lösa problemet på…om man vill.

  11. flyktingar skriver:

    florimond77

    Jag vill inte strö sand i såren men kanske skulle det förbättra din verklighetsbild att läsa lite om Saddam Husseins syn på Israel, speciellt hur viktigt det är för Israels fiender att få tillgång till kärnvapen. Mellan raderna förstår man hur starka banden mellan Israel och USA är och hur avancerad den israelsika akademiska analysen av den av arabiska världen är. En professor från Haifa universitetet , Amatzia Bar-Am chef för centret för irakiska studier, sammanfattar irakiska bandupptagningar från 1978-2003, som konfiskerades i samband med ockupationen av Irak 2003.

    http://www.haaretz.com/weekend/week-s-end/saddam-hussein-s-dreams-of-an-end-to-the-zionist-nightmare-1.405806

  12. florimond77 skriver:

    Flyktingar, Att kritisera zionismen behöver inte betyda att man startar ett krig mot Israel (det är Israel så bra på själv) även om man hette Sadam Hussein. De dokument som du refererar till från 70-talet handlar de inte om samme man som genom USA förde ett långdraget krig mot Iran?
    För övrigt har jag aldrig fattat vad de där ”starka banden” USA har till Israel grundar sig på? Varför skulle USA ha det till ett litet apparteid- land i Mellanöstern som bryter mot snart sagt varenda lag i mänsklighetens namn och ändå till får kalla sig demokrati? Kan någon förklara det?

  13. un2here skriver:

    Är det naivt att tro på en fredlig upplösning av den sionistiska mardrömmen?

    – While the Palestinians have a right to resent the idea of the Israelis’ claim to what they consider their homeland, they must now recognise the reality of Israel’s existence. The Israelis must not only stop the occupation and dismantle the settlements, they must also accept responsibility for all that happened—and all that did not happen—while it lasted. They have a right to secure borders along those of pre-1967 with small modifications; they must accept East Jerusalem as the capital of Palestine and the fact that nobody has a moral right to deny another people a right of return. – D. Barenboim

    A way ahead for the Middle East
    – Daniel Barenboim, conductor, argues for a fresh approach to the conflict between Israelis and Palestinians

  14. flyktingar skriver:

    florimond77

    Även jag undrar över varför du inte ”fattar”. Kanske har du ett skruvat perspektiv för att du vägrar ta in hela bilden. Jag uppmanar dig att inte ge upp. Den som söker den finner men att säga ”jag fattar inte” leder inte någonstans.

    un2here

    När araberna lägger ner sina försök att förinta Israel, så kommer alla knutar att lösas upp i ett slag. När den dagen kommer, så kommer somliga israeler att ta åt sig äran för ett blomstrande Levanten och ta ansvaret för de mått och steg man, rätt eller fel, bedömde vara nödvändiga längs vägen, var så säker.

  15. un2here skriver:

    Men är inte ”israel” i ditt tycke helt pseudonymt med vad vi andra kallar för ”sionistisk mardröm” – hur skal det gå till?

  16. florimond77 skriver:

    Flyktingar, oavsett om denna artikel är sann eller ej (det är vanligt att arabiskan förvrängs vid översättningar) så måste jag säga att det finns en logik i tanken om en balans i den militära makten.
    Ja du kan alltså inte heller svara på det ”heliga” bandet. Kanske det inte finns något svar annat än ett uttryck för det ologiska i sammanhanget.

  17. flyktingar skriver:

    un2here

    Så länge araberna väljer att låta sig ledas av Saddam Hussein-kopior, lyssnar på europeiska anitsemiter eller låter sig utnyttjas av vänsterfolk som använder konflikten som slagträ för sina egna syften, så kommer situationen att vara låst.

    Innerst inne vet alla araber att samverkan med Israel är det arabiska folkets väg till demokrati och välstånd, vägen från Bath-förtryck och vägen från sharialagar. När man i detta ser något löftesrikt snarare än ett hot, så kommer den sanna arabiska våren.

  18. un2here skriver:

    För att återgå till ämnet:- Är det naivt att tro på en fredlig upplösning av den sionistiska mardrömmen?

  19. flyktingar skriver:

    un2here

    Israel är en blomstrande oas mitt i ett arabiskt kaos av sekulärt, religiöst och militärt förtryck. Innerst inne vet alla araber att samverkan med Israel är det arabiska folkets väg till demokrati och välstånd, vägen från Bath-förtryck, från feodalism och vägen från sharialagar. Pakten mellan Israel och USA utgör en uthållig garant för de arabiska och israeliska folkens gemensamma fredliga framtid på Levanten, vilket ett flertal arabiska krigsherrar, som velat annorlunda, redan erfarit.

  20. un2here skriver:

    Du pratar strunt, flyktingar

    Alla vet att Israel blomstrar pga av att ni har tagit palestiniernas resurser (land, vatten etc) ifrån dom – och gärna skryter med detta

    Alla kan läsa i den offentliga debatten hur israeler – i motsättning till vita i Sydafika – anser palestinier vara helt onödiga bihang.

    – ”Rånoffret har efter dådet inget värde i sig, den våldtagna är endast ett tomt skal som kan slängas på tippen…”

  21. Per Fredö skriver:

    USA:s relationer till Israel har sin bakgrund i att detta land är emot antisemitism i alla dess former och att därför ingen mer judeutrotnig ska äga rum.
    Det betyder också att USA liksom andra demokratier vill försvara Israels rätt till nationell självständighet
    Det innebär förstås ett klart avståndstagande från de terrorgrupper, som inte bara förnekar den utan också anväder sig av terroraktioner i syfte att krossa staten Israel.
    Det har ägt rum åtskilliga fredsförhandlingar och nu är åter en aktuell.
    Hamas och Hizbollah har inte fått delta i dem på godta grunder. Den medlande part, som varit mest aktiv är USA. Det har ägt också ägt rum i högsta grad via informella kontakter.
    USA och andra länder kan inte heller ha något intresse av att de goda relationerna med Egypten försvinner.
    Det är oklart om militären eller Muslimska Brödraskapet får makten eller om den i realiteten kommer att delas.
    Det är sannolikt att vi i Egypten får något i stil med en shaira-lagstift och därutöver ett islamistiskt finanssystem.
    Det blir naturligtvis en svår nöt att knäcka om det skulle bli väsentligt försämrade relationer, vilket näppeligen skulle kunna vara till gagn för inblandade parter.
    Också Egypten har ju inte minst spända relationer med Iran.
    Vad gäller Obamas nya strategi så är det troligt att USA kommer att delvis samordna sin politik gentemot Iran även om Israel inte är inblandad i sanktionspolitiken.
    Alla amerikanska presidenter måste också räkna med en israelvänlig hemmaopinion.
    Det utesluter inte kritik mot Israel för dess bosättningspolitik, likaså förslag till fredsavtal, som båda parter inte direkt gillar.

  22. florimond77 skriver:

    Så USAs ´”starka band” till Israel vilar på hur situationen var efter andra världskriget då västvärlden led av ett fruktansvärt dåligt samvete över att inte kunnat hindra Hitler i tid även om man till slut lyckades. Även det dåliga samvetet över att man blundat för antisemitism. I dagens läge har termen antisemitism spelat ut sin roll. Den är för det första språkligt missvisande eftersom även andra folk är semiter. I dagens läge finner vi många folkslag som diskrimineras och utsätts för utrotningsförsök.
    Istället för att fokusera på det hemska som skett i historien finns det all anledning att blicka framåt och istället ta vara på de lärdomar man fått.
    Så länge ”amerikanska presidenter måste räkna med en israelvänlig hemmaopinion” är det något som gått snett tyvärr. Dock sprids sanningar fram som förhoppningsvis tar död på gamla fördomar även bland folk i USA.

  23. Per Fredö skriver:

    Dessa kommentarer ska ju avse Obamas nya försvarspolitik och dess geopolitiska konsekvenser.
    Diskussionen har nu nästan som vanligt mmit in på kritiken mot Israel, som till och med beskylls för att vara en apartheidstat.
    Nu menar Obama att USA inte längre kan åta sig långvaria stabiliserade uppgifter.
    Det kan förstås få sina konsekvenser, inte minst om Israel skulle lltmer isolerad och att det behövs, stöd för att en tvåstatslösning,förhindras inte minst av det har mot judar, som karakteriseras palestinaterrorismen.
    Nu menar florimond77 att termen antisemitism spelat ut sin roll. Men antisemitismen är fortfarande en realitet även bland oss européer.
    Demonideerna mot Mellersta Österns judar är tydliga.
    Förintelsen är bara en enstaka företeelse som hör till historien och förresten äger en rad andra folkmord rum, som är lite ursäktande..
    Till de antijudiska bilderna hör också att det gäller att föra ett ”defensivt” krig mot ”världssionismen”
    Den påstås kontrollera världen och smitta av sig på ickejudar.
    Så säger Irans president.
    Fllorimod77 lutar åt det hållet.

  24. florimond77 skriver:

    Per
    Det finns inte längre renodlade antisemitister. Ingen hatar judarna. Men man hatar det israelerna gör och har gjort. Palestinierna skulle ha all anledning att hata judar men inte heller de ger något större uttryck åt hat. De visar frustration och förbittring men det är en annan sak. Men israelvänner tycks lätt dras in i hatteorin och anklagar gärna kritiker för det ena och det andra.

  25. bildterberg skriver:

    Här är en artikel angående USA-strategier med konsekvenser
    signerad Veteran Intelligence Professionals for Sanity (VIPS):

    http://consortiumnews.com/2012/01/04/avoiding-another-long-war/

  26. bildterberg skriver:

    En liten tillbakablick på USA:s insatser i Irak:

  27. nolies skriver:

    När man inte fann några massförstörelsevapen i Irak ändrade man strategi och tog dit sina egna, med vissa konsekvenser:
    http://uruknet.com/?p=m84580&hd=&size=1&l=e

  28. florimond77 skriver:

    Videon ovan får alla brott under andra världskriget att blekna. Det är ohyggligt sorgligt när man förstår vad denna västliga maktapparat ställer till med samtidigt som man påstår sig strida för demokrati och mänsklig rättigheter, Vi lever fortfarande i andra världskriget värsta fasor. ”The mad americans” håller på att rasera tron på demokrati och det blir ganska logiskt varför man blundar för Israels brott. Vi snackar om antisemitism men blundar för ren och skär rasism i alla dess former. Dom skulle hjälpa Irak att bli av med en grym ledare men istället åkte dom dit och släppte loss jävulen själv.

  29. Per Fredö skriver:

    Läget i Syrien är fruktansvärt. Arabförbundets så kallade övervakning har haft ytterst begränsad verkan.
    Det kommer till och med krav på att den ska upphöra. Misstanke finns om att Syriens ledarskikt till och med får stöd från Arabförbundet.
    Men Syrien har ju också mäktia budsförvanter i Kina och Ryssland. Dessa blockerar varje kraftfull resolution från säkerhetsrådets sida.
    Nu i detta läge med pågående folkmord skickar Ryssland till och med fartyg till en syrisk hamn.
    Men det är inte direkt första gången.
    Syrien får löpande vapen från Ryssland.
    Så det spända läget i detta område gäller inte bara Irans hotfulla reaktioner på att tillgrikpa inte minst sanktioner, detta genom att, säger man, blockera Hormutzsundet.
    Nu är det nog mest munväder. Iran vet att att USA är överlägset och skulle förhindra det.
    Vi kan såtillvida känna oss lugna.

%d bloggare gillar detta: