Lucia och annat

STOCKHOLM: Det blev en härlig kväll först på Utrikespolitiska Institutet och sedan med stor buffémiddag på UD med de tre kvinnliga fredspristagarna.

Diskussionens vågor gick stundtals höga, men alla förenades i uppskattningen av deras insatser, och den källa till inspiration som deras gärning och deras Nobel-pris kommer att vara för de 3,5 miljarder flickorna och kvinnorna runt om i världen.

I morgon är det inte vilken dag som helst utan Lucia – denna italienska import som gjorts till en integrerad del av den svenska nationella kulturen.

Och för min del blir det Lucia både på morgonen – utanför tjänsten – och lite senare på dagen inom densamma.

Däremellan kommer jag att ta mot nya ambassadörer från Tanzania, Angola, Litauen och Island med den möjlighet detta ger att diskutera våra bilaterala relationer med dessa länder.

I Litauen var jag ju alldeles nyligen, och jag återvänder faktiskt dit inom mindre än en månad.

Och med Island tuffar de viktiga förhandlingarna om medlemskap i EU på i god fart.

Ute i Europa fortsätter diskussionerna om vad förra veckans EU-toppmöte egentligen kommer att innebära.

Mest handlar det om Storbritanniens kommande roll. Och de bekymrade rösterna är inte så få.

Tonläget i underhusets debatt i dag – jag hann bara se delar av den – var högre än på länge.

Min främsta farhåga är att det föga dämpade jublet hos dels de öbor som gärna vill skjutsa ut sin ö i Atlanten, och dels hos de nostalgiker på kontinenten som länge också drömt om möjligheten att göra just detta nu kommer att skapa en ny och farlig dynamik.

Det är lätt att tala om att det nu skapats två Europa men glömma att vår strävan ju har varit att skapa ett Europa – och att ett misslyckande med det i grunden kan komma att innebära att det inte finns något Europa alls.

Åtminstone i den mening vi strävat efter – ett Europa som kan forma sin egen framtid, och bli en stark kraft i världen för sina intressen och värderingar.

Jag har svårt att se annat än att det nu borde finnas en förpliktelse hos alla och envar att minska den möjliga skadeverkan av det som nu skett.

Och det borde också vara möjligt.

Förhandlingar återstår. Parlament måste konsulteras. Än är inte allt hugget i sten.

Men debatten i de olika länderna just nu är viktig, eftersom den ger vägvisare framåt.

Också för Sverige.

17 Responses to Lucia och annat

  1. stig2entreprenoren skriver:

    Vi kunde även hoppas på att Afghanistan sänder en stor kvinnlig friidrottstrupp till OS i London 2012.
    Vilket föredöme det vore.

  2. nolies skriver:

    En man vid namn Adolf försökte också bilda ett rike ett folk på odemokratisk väg av Europa. Kanske mångfald är bättre än enfald och därmed låta länder vara olika länder och skippa den totalitära politiska och ekonomiska enigheten. Man kan kan ha fred med andra utan att vara gift.

  3. Kachina skriver:

    Ett Europa, ett Storbritannien med sina europeiska kolonier, har tydligen varit britternas mål. En europeisk union har de hela tiden motarbetat. Nu får det vara nog. Lämnar de inte Unionen frivilligt, återstår bara att kasta ut dem.

  4. Per Fredö skriver:

    Europa är inte alltigenom enande union.
    Flera länder står utanför EU. Mångga vill inte ha euron som sin valuta.
    Flera har tyvärr inte accepterat de budgetregler, som sedan länge existerat. Konsekvenserna av det ser vi nu.
    Flera länder vill naturligtvis ha en ekonomisk politik, som vårt, anpassat till våra värderingar och vilka dessutom hör till fundamenta i parlamentariska demokratier.
    Flera vill inte med rätta bli påtvingade en lagstiftning, som är så europariserad att den avviker från inhemska önskemål. Tank bara på att våra ideella föreningar ska tvingas betala moms.
    Vi ha också andra samarbeten. Dit hör det viktia transatlantiska, som i sig förorsakar disputer. Nato dominerar men flera länder har sin egen säkerhets-och utrikespolitik.
    Tyskland hör till de stater, som motsätter sig att flera länder inte får komma in i Nato.
    Länderna har varierande inriktningen inom den globala ekonomin. Det råder skilda uppfattningarna om med vilka länder EU kan utvidgas. Turkiet ett exempel.
    Den bedrövliga populistiska jordbrukspolitiiken.
    Så detta med två Europa förefaller en aning överdrivet.
    Som Carl också har noterat, det finns också nostaltiker.
    Samarbete är bra men Europa kan int bli en gemensm marknad.

  5. Kachina skriver:

    Ja, de enda som gick på klagomålen mot jordbruksstödet var väl Norge, och nu kostar smöret där ettusen kronor kilot.

    Vi måste framför allt äta och skär vi bort jordbruksstödet blir det bara en liten promille som har råd att äta.

    Sedan hade han tydligen rätt, den amerikan jag hörde tidigt 90-tal. ”Europa kan aldrig bli en Union. De förstår inte Unionens grunder.”

    Så,…..gör pinan kort. Låt oss backa till kungarikenas och nationalismens lyckliga värld. Snabbt.

  6. stig2entreprenoren skriver:

    Amerikanerna är rädda för ett starkt Europa och för en valuta som är ”större” än dollarn. Detta faktum lyser igenom på många ställen genom åren. När det uppstår problem i Europa så ”kluckar” man förnöjt på andra sidan Atlanten. Det är något av ett kärleksförhållande, skulle man kunna säga.
    Idén om ett Europa handlar om fred men också om ekonomisk tillväxt. När USA och Japan gick framåt och de Europeiska länderna halkade efter så forcerades idén om Euro mm.
    Tror någon att USA varit rikare om man haft 50 olika valutor?

  7. Mrs G skriver:

    Lucia är en fin och högtidlig tradition så du gör alldeles rätt som firar Lucia ordentligt.
    Vädret är kanske inte det mest Luciavänliga, men ändå.
    Vi lever.
    Vi lever i ett fritt land.
    Vi får uppleva Lucia en gång till.
    Livet-att ej tas förgivet.

    Kram Mrs G

  8. metusalem skriver:

    Kachina verkar vara riktigt grilsk så här mot årsslutet. Det verkar vara Storbrittanien som är den stora anledningen till ilskan. Visst är GB den mest EUtveksamma medlemmen men man försäkrar dock att man fortsatt gärna är medlem.

    Det är ju 10 av 27 stater som är EUanslutna men icke Euromedlemmar. Personligen anser jag att vi borde varit medlemmar sedan 2003, men just nu jublar många över att vi inte tillhör medlemmarna. Vår just nu välskötta ekonomi hade förmodligen varit i lika bra skick inom EU som utanför.

    När många anser att GB borde kastas ut glömmer man tex att Europa utan GB hade varit den galne Kanslerns tusenårsrike. I nuläget kämpar man dessutom med att komma tillrätta med en Laborinspirerad konsumtion som gjort enorma hål i ekonomin. Om en viktig och verklig demokrati anser att man inte fn kan ansluta sig fullt ut så anser jag att man kan få lite respit innan vi påskyndar ett utträde.

  9. Per Fredö skriver:

    Det var ödesmättade ord inför mötet i Bryssel. EU skulle närmast gå under om man inte fann en lösning på skuldkrisen,
    a De EU-länder med betydande budgetunderskott och enorma statsskulde skulle inte bara få hjälp utan de skulle också hotas av sanktioner.
    Det var dom som menade att det krävdes ett Europas förenta stater med Tyskland och Frankrike i den ledande rollen.
    Penningstinna länder som vårt skulle också ställa upp, detta med betydande miljardbelopp men med god avkastning förstås.
    Köp av euroobligationer blev förkastad. Nu ska det i stället bli statsobligationer, förvaltade av ECB och dessutom via bankerna.
    Det säger sig självt att detta inte medför ett stabilt penningsystem.
    Euron har tyvärr spelat ut sin roll som stabilt bytesmedel.
    De länder, som går in i den nya så kallade stabilitetspakten tar naturligtvis på sig betydande risker.
    Allt vilar egentligen på att de skuldsatta länderna kan genomföra gigantiska budgetsaneringar och detta skyndsamt.
    Få om några tror att det är möjligt.
    Det finns då en betydande risk att även en del banker kommer att kollapsa som hos oss i början av 1990-talet.
    Likaså var det bankkrascher i USA, som låg bakom finanskrisen, .
    Men även svenska banker har i Baltikum gjort spekulativa investeringar, något som dessa länder ännu lider av.

    Jag har svårt förstå att hela europatanken.,som ju närmast innebär att förhindra nya krig, spolieras om Storbritannien ställer sig utanför en del av alla tokigheter, som man beslutade om i Bryssel..
    Nazism, fascism och i Europa även kommunismen existerar inte längre. Vi i stället fått en ökad främlingsfientlighet med partier av det slaget.
    Även i vårt Europa, som ju kännetecknas av vår egen kultur, väcks faktiskt frågor om islam kan förenas med demokrati.
    Vi står dessutom i de europeiska länderna inför en oroande befolkningsutveckling. Likaså en klart underskattad pensionsskuld.
    Handeln koncentreras alltmer till expansiva regioner som Kina, Indien och Brasilien. Förhoppningsvis också snart till Afrika.
    Europas roll vad gäller global handel blir alltmer marginell.

    Utanför-förskapet i vårt Europa även inriktas på framtida svårigheter.. Men det saknas inte heller möjligheter-kanske visioner.

  10. Mrs G skriver:

    Alltid lär man sig något nytt. Det här visste jag inte förrän idag. Bloggvärlden är fantastisk http://wp.me/p1uIV8-26W

    Mrs G

  11. sydsvenskeurope skriver:

    När det börjar blåsa kallt sluter av tradition sig en nation och dess folk sig inåt. De som är utanför är ju inte som oss, de har sina konstiga beteenden och alla vet ju hur en X är eller en Y. Nä, vi i Sverige vet ju litet mer och bättre än alla andra i Europa. Efter att ha rest och jobbat mycket i olika delar av Europa kan jag bara konstatera att jorden snurrar inte med Sverige som centrum…EU drivs ju knappast framåt av ”vems fel det är”. Vi måste respektera att det finns olika nationella intressen. Det gäller nu att balansera dessa för ett bättre Europa för oss och de som kommer efter oss.

  12. mrmhalland01 skriver:

    Kachina,
    Även du har många gånger sagt att vår historia är vägen framåt.
    Naturligtvis menar du att man inte framgångsrikt kan gå framåt om man inte kan sin historia.
    Jag håller med om detta och ber att få påminna om vilka som startade EG som numera har ersatts av EU.

    England (UK) var en av de drivande krafterna bakom detta projekt tillsammans med Frankrike och ”väst-tyskland” och några andra.

    Detta har senare utvecklats till något helt annat.

    Nu vill Bryssel (och Sverige) att de stater som ingick i unioner på 80-talet och lemlästade varandra ”hand i hand” ska ingå i EU.

    De är fortfarande långt ifrån ”vänner” men…Alla ska med…

    När väl detta är klart ska även deras opponenter med…

    Känns det som en union som är fredens garant i Europa ?

  13. Kachina skriver:

    metusalem, mrmhalland.

    Jag är medveten om att britterna var med från början och drev på för ett enat Europa, men när inträdet väl blev av, var det förenat med sådaana villkor att de i princip inte var med, även om de hade representation i parlamentet.

    Idag är läget så allvarligt att det inte finns utrymme för arrogans och dubbelspel. Att i dagens läge spela på rädslan för Tyskland är djupt orättvist. Är det någon i Europa som lärt sig läxan från WW2, är det väl Tyskland. Är det något land i Europa där välfärden och friheten har fördelats bättre under efterkrigstiden, än i Tyskland?

    I detta läge, där hela Europas välfärd står på spel, skrämmer britterna upp sina gamla spöken och försöker sprida dem i Unionen. Det är ett fult sätt att ta kommandot, med hot om att får de inte kommandot, drar de sig ur.

    Det finns ingen anledning för oss att krypa in under Samväldets flagg och vill de baxa sin ö ut i Atlanten, kan vi bidra med domkrafter för att sedan lösa våra problem inom det som är en Union.

    Storbritanniens utträde ger också en öppning för en omskrivning av fördaget. Jag vidhåller att en fullvärdig Union kan inte uppnås genom annar än en Federation och en monetär Union.

    Om vi i Sverige sedan vill äta krokiga gurkor och ha lagar under fördraget som reglerar förhållandena på plats, skall Bryssel högaktligen ge f-n i. Lokalt självstyre under övergripande normer var den föresättning på vilket EU skapades.

  14. Per Fredö skriver:

    Vi har nu fått en inrikespolitisk debatt om vårt land ska delta i europakten .
    Håkan Juholt var som vanligt först på plan och menade att allt redan var avgjort eftersom vi en folkomröstning beslutat att ha euron som vår valuta.
    Därmed blockerar han, om nu socialdemokraterna än en gång tvingas desavouera sin partiledare, att vi ska delta i denna finanspakt.
    Det krävs en helst kvalificerad riksdagsmajoritet och likaså att Reinfeldt får ett ja från socialdemokraterna
    Annars har ju Reinfeldt betonat att det saknas insyn i de legala förutsättningarna. Likaså vet vi inte vilka risker vårt land tar genom att bidra med ett betydande antal miljarder till IMF.
    Dessa är långt ifrån försumbara, vilket den ena oberoende analysen efter den andra visar.
    Argumentet att ändå ansluta sig blir då närmast att vi skulle kunna få ett inflytande, på marginalen förstås, genom att delta i hanteringen av alla dessa budgetregler, som det beslutats om i Bryssel och som hade Merkozy som arkitekter.

  15. metusalem skriver:

    Kachina…
    Du skriver så här I ”detta läge, där hela Europas välfärd står på spel, skrämmer britterna upp sina gamla spöken och försöker sprida dem i Unionen. Det är ett fult sätt att ta kommandot, med hot om att får de inte kommandot, drar de sig ur.”

    Jag kan inte hitta någon skrivning från GB som motiverar dina rader ovan. Angående vårt svenska engagemang, eller ej, i stabiliseringspakten. Jag tycker Alliansen gör klokt i att avvakta något innan man gör sitt val. Före ett nej kan vi möjligen påverka det som kanske inte blir så bra. Personligen önskar jag dock att pakten blir så vettig att vi kan vara med.

  16. Kachina skriver:

    Ja, nu gör man klokt i att avvakta. Det kan ju gå så illa att hela Unionen faller sönder. Jag har i flera år hävdat att det var ett misstag att inte samtidigt göra en monetär Union, för den gemensamma valutan skulle utgöra det kitt som kunde hålla ihop Unionen trots språk- och kulturella skillnader.

    Om Unionen skall finnas kvar måste den bli en federation med EN gemensam valuta.

%d bloggare gillar detta: