Vill de stoppa mobiltelefonerna?

STOCKHOLM: Just när jag skrev den artikel som publiceras på SvD:s Brännpunkt i dag kom nyheten om att regimen i Syrien nu försöker förbjuda och stoppa mobiltelefoner och deras kameror.

Nyheten är tyvärr inte förvånande.

Den arabiska vårens revolutioner har ju ofta beskrivits i termer av Twitter, Facebook och den stora betydelse som de nya informationsteknologierna haft. Att den kanske ibland överdrivs i förhållande till mer grundläggande politiska, ekonomiska och sociala faktorer förändrar knappast den saken.

Och det är ett faktum att den nya informationsteknologin i många avseenden blivit ett frihetsvapen runt om i världen.

Det kanske slagkraftigaste tecknet på den saken är ju hur repressiva regimer försöker förbjuda, begränsa eller kontrollera dem. Det har vi ju också sett i kritiska skeden av den så kallade arabiska våren – och vi ser det med än större tydlighet i andra länder och delar av världen.

För oss har det varit naturligt att gå i spetsen för diskussionen om de nya teknologiernas möjligheter i dessa viktiga avseenden.

Och Sverige har gjort arbetet för friheten på internet till en ny frontlinje i kampen för frihet och demokrati.

Att vi också varit beredda att ge konkret hjälp till de som försöker att bryta genom spärrar och kontroller är i dag – åtminstone i allmänna termer – ingen hemlighet.

Syrien är ett mycket slagkraftigt exempel på den nya teknologins möjligheter. Sedan i stort sett alla internationella medier spärrats från landet, och de inhemska helt kontrolleras av regimen, är det i stort sett bara genom de nya informationsteknologierna som vi vet vad som händer i landet.

På bilderna från demonstrationerna ser vi hur de håller upp mobilkamerorna och filmar repressionen. Och det är dessa flimrande filmer som sedan bär vittnesbörd till världen om den allt brutalare repressionen.

I brist på annat har olika typer av sanktioner blivit ett av våra instrument för att försöka att påverka utvecklingen i länder som Syrien och Iran.

Men tidigare decenniers bredare och klumpigare sanktioner, som inte sällan motverkat sitt syfte, har lett till att vi nu talar om smarta sanktioner.

Det innebär att vi riktar sanktionerna mot regimen – dess personer, intressen och möjligheter – så direkt vi kan, men att vi försöker undvika sådant som i onödan slår mot vanliga människor eller till och med kan försvåra den förändring vi strävar efter.

I mångt och mycket är det erfarenheterna från de mycket omfattande sanktionerna mot Saddam Husseins Irak som skrämmer. De drabbade hårt vanliga människor, men Saddam satt allt starkare i sina allt fler palats. De sanktionerna snarare stärkte hans grepp över Irak med allt det hemska som detta innebar.

I diskussionerna om Syrien har det varit självklart att införa förbud mot leverans av olika typer av övervakningsutrustningar för internet eller mobiltelefoner.

Det beslutet fattades i veckan.

Men däremot har vi all anledning att göra det vi kan också i Syrien för att bidra till att det finns ett fritt och fungerande internet och fri och fungerande mobiltelefoni. Allt annat skulle riskera att spela regimens repression i händerna.

Och det är därför vi tycker att man skall tänka både en och två och tre gånger innan man inför sanktioner som riskerar att få just den effekten. En del förslag på sanktioner behöver prövas mer grundligt innan de införs, så att vi vet att de träffar rätt.

Det är så arbetet med smarta sanktioner måste gå till – om de skall förbli smarta. Och det är bara om de är i verklig mening smarta som de blir i verklig mening skarpa.

Mängden med förslag prövas noga i en process där olika länder bidrar med sin kompetens och sitt kunnande.

Att Sverige har speciell kunskap om de nya informationsteknologierna och speciellt engagemang för deras frihet är i det sammanhanget väl bekant. Så kommer vi att fortsätta i det ena landet efter det andra.

I Iran är det ju uppenbart att de nya informationsteknologierna utgör ett fönster till frihet som betyder allt mer för allt fler. Vi talar om friheten på nätet när vi talar om mänskliga rättigheter i Kina.

Och också i helgens val i Ryssland är det ju alldeles uppenbart att dessa spelar en roll som de som har makten kanske inte i alla delar uppskattar.

5 Responses to Vill de stoppa mobiltelefonerna?

  1. Gustaf Johansson skriver:

    Det är även tack vare de nya informationskanalerna vi får reda på vad som händer i det stora landet i väster. Folk som filmar polisbrutalitet med sina mobilkameror i flera olika amerikanska städer – som taget från en polisstat. Hur ofta får du läsa om det i de rikstäckande tidningarna i Sverige? Nej här skriver vi om våldet på Tahrirtorget och andra håll i mellanöstern. Oroligheterna i USA eller andra delar av västvärlden får vi inte seriöst porträtterat i Sverige idag tyvärr.

    Men det kanske inte ligger i svenska folkets intresse att få reda på?

  2. florimond77 skriver:

    Helt rätt att inte sanktionera ett sådant viktigt media som mobilen. Hade det funnits för fler hundra år sedan hade tex indianerna i USA haft större makt och Nakban hade inte kunnat genomföras för att inte tala om Hitler tyskland som hade kanske fått ett snabbare slut.

  3. Jörgen Lindell skriver:

    Frågan i det här fallet är väl om Bildt gör demokratikämparnas eller Ericssons ärenden…

    Erkännes, ibland kan dessa sammanfalla, men hur vet vi vad Ericsson faktiskt säljer till diktaturerna?

    Det finns en historia här att dra slutsatser ifrån, och den pekar på att svensk telekomindustri gladeligen säljer övervakningsutrustning till diktaturer,

    Vad gör Sverige som land för att hindra detta? Det blir lite egendomligt med en utrikesminister som i det offentliga uttrycker sig som Bildt, medan samtidigt sveriges telekomjättar tjänar bra med pengar på att hjälpa diktaturena spåra de demokratikämpar regeringen hyllar…

  4. Vems ärenden Bildt går eller inte går kan vi väl lämna därhän så länge syriskan folket tjänar på tillgänglig teknik. Om mann ägnar all sin vakna tid åt att konstruera en massa konspirationer, finns risken att man blir paranoid. Man kan konstatera att det ärmsvårt at sia, särskilt om framtiden..

  5. coopcoor skriver:

    När jag läste vad Bildt skriver om att Sverige går i spetsen för friheten på internet så fick jag först nypa mig i armen och sedan kolla i kalendern om det var den 1 april. Men icke.

    Bildt har glömt hur regeringen kryper inför upphovsrättslobbyn. På beställning av denna lobby har regeringen trumfat igenom bl.a. Ipred lagen och en rad andra repressiva och frihetsinskränkande lagar. Samma lobby verkar i USA för att genomföra den s.k. SOPA-lagen som för evigt kommer att döda internet och den relativa frihet som fortfarande existerar. Upphovsrättslobbyns företrädare och förespråkare för SOPA-lagen lovordade dessutom internetcensuren i Iran och Kina som ett föredöme. Det är alltså dessa personer som regeringen kryper inför. Hur kan man häda att man verkar för frihet på nätet samtidigt som kompisarna anser att censuren i Kina och Iran är ett föredöme?

%d bloggare gillar detta: