Ett dynamiskt Turkiet

BRYSSEL: Klockan är kring midnatt och jag har anlänt till Bryssel efter mina intensiva samtal i Ankara och Istanbul.

Det visade sig att det – trots intensiva kontakter i övrigt – inte varit något officiellt besök av en svensk utrikesminister i Turkiet på ett betydande antal år. Och därför blev det nu detta besök med olika samtal.

Men tidpunkten var från olika utgångspunkter bra.

Kommissionens utvärderingsrapport om Turkiet har just publicerats, och i slutet av månaden sammankallar FN:s Ban Ki-moon partnerna på Cypern till avgörande samtal i New York.

Tvärs genom mina samtal i Ankara och Istanbul lyste en betydande bitterhet över just Cypern-frågan.

Att den överenskommelse man gett sitt godkännande 2004 röstades ner av den grekcypriotiska sidan, och att EU därefter inte levde upp till de löften man gav till den turkcypriotiska sidan om bl a handelsmöjligheter, sitter mycket djupt.

Detta har i sin tur lett till att Turkiet inte levt upp till sina förpliktelser enligt det s k Ankara-protokollet om att öppna hamnar och flygplatser för Cypern, och detta har i sin tur lett till att Cypern blockerar, försvårar och bromsar så gott som varje del av det turkisksa närmandet till EU.

I sak borde det inte vara svårt att åstadkomma den lösning som förenar Cypern i den gemensamma stat det skall vara, men på sina håll reses ofta frågan om viljan till den slutkompromiss som krävs verkligen finns.

Just nu ser läget relativt dystert ut. Den inrikespolitiska situationen på Cypern – den grekcypriotiska delen – är sådan att man kan ifrågasätta om det finns den rationella beslutskapacitet som läget kräver.

Det är möjligt att det helt enkelt blir nödvändigt att ta en paus för att reflektera över läger och de optioner som kan finnas.

Hur som helst – och trots dessa olika låsningar – har Turkiet och EU all anledning att fortsätta att fördjupa sin relation.

Och det kommer att ske. Inte minst på det utrikespolitiska området är det en absolut nödvändighet. Det räcker med att nämna Syrien, men det finns åtskilliga andra exempel.

Men ekonomin är ett annat område.

Turkiet är i dag den sjätte största ekonomin i Europa men siktar på att till 2023 – när republiken fyller 100 år – bli den tionde största ekonomin i världen.

Den snabba ekonomiska integrationen med Europa är en viktig nyckel till detta.

Och även om besvikelsen med EU på sina håll i dagens Turkiet är påtaglig – vad man säger om vissa länder och ledare som upplevs som blockerande skall inte återges – har jag ett bestämt intryck av att närmandet nu fått sitt eget momentum.

Av egen kraft och i eget intresse kommer den turkiska reformprocessen att fortsätta, och av sig självt kommer den att föra landet allt närmare EU.

Jag skriver detta utan att underskatta de utmaningar man står inför.

Den kurdiska frågan är måhända alla dessa utmaningars moder. I grunden handlar det om vare sig mer eller mindre än att omdefiniera Turkiet självt med alla de svårigheter som ligger i detta.

Att lösa detta kan bara Turkiet självt göra. Och trots alla svårigheter är det inte svårt att se hur det rör sig framåt. Även de som i samtal staplar problemen ovanpå varandra säger att det är en väldig skillnad mot för bara några år sedan.

Sverige tillhör de länder som är tydligast i stödet till Turkiets reform- och Europa-ambitioner.

För det finns det starka skäl. Ett är att vi ser att det steg för steg leder till ett mer öppet, demokratiskt och framgångsrikt Turkiet. Ett annat är att ett EU med ett sådant Turkiet skulle vara en både tyngre och mer trovärdig aktör inte bara på den regionala utan också globala scenen.

Andra ser annorlunda på saken, och fruktar att allt skulle bli besvärligt, och att landet är alldeles för annorlunda.

Men då handlar det i grunden ju om bristande tilltro till kraften och möjligheten i den europeiska integrationsprocessen självt.

Och till den svårmodsfalangen skall vi inte räkna oss.

Ett besök i det dynamiska Turkiet visar tvärt om den europeiska utvecklingens möjligheter.

12 Responses to Ett dynamiskt Turkiet

  1. florimond77 skriver:

    Just nu struntar jag i att den här kommentaren inte hänger ihop med ovanstående. Säger bara att utvisa den gamla 90 åriga sjuka tanten är en skam för Sverige. Hade aldrig hänt i massor med andra länder där folk är fattiga men där inte anständigheten har dött som den tycks göra i vårt ”västerländska välstånd”.

  2. The Golani Snowman skriver:

    Hur kommer det sig att ju mer fakta i kommentarer på denna bloggen desto större är chansen att den tas bort???

  3. snushane skriver:

    Tycker du skulle hålla dej i Etiopien! Och fixa Frigång för dom Svenska Journalisterna…. Tror du behövs mer där, än i Turkiet!!

  4. Ove Eriksson skriver:

    Tack för ett bra inlägg om Turkiet. Helt klart att Turkiet blir en ”motor” i det ”utvidgade Europa”. Känns bra för oss och våra studier i dessa områden och vara där när utvecklingen från den ”arabiska våren” gör att Turkiet blir en sk ”mittfältsspelare”
    PS
    Hoppas resten av kommentarerna kopplas till huvudinläggen inläggen

  5. Kachina skriver:

    ”Det är möjligt att det helt enkelt blir nödvändigt att ta en paus för att reflektera över läger och de optioner som kan finnas.”

    Just det. Jag tror att det är nödvändigt,……

    ”Av egen kraft och i eget intresse kommer den turkiska reformprocessen att fortsätta, och av sig självt kommer den att föra landet allt närmare EU.”

    …….,av den orsaken. Jag brukar säga att det måste komma av sig självt för att det skall bli hållbart. Det är inte lönt att tänka så det knakar, konstruera teoretisk samhörighet. Det faller eftersom det inte är förankrat i folksjälen. Men,……det kommer, av egen kraft ett Turkiet och EU i samverkan om man låter det utvecklas genom kommunikation (Internet) och handel. Så, sikta mer på förmånliga handelsavtal än på medlemskap, så kommer medlemskapet av sig självt när tiden låtit närvaron/samvaron mogna.

    ”Andra ser annorlunda på saken, och fruktar att allt skulle bli besvärligt, och att landet är alldeles för annorlunda.Men då handlar det i grunden ju om bristande tilltro till kraften och möjligheten i den europeiska integrationsprocessen självt.”

    Ja, för att ni försöker ”springa förbi” integrationsprocessen. Den måste ha sin gång och växa genom e-kommunikation mellan individer, turism och handel.

  6. Jan Fredman skriver:

    Kachina: Håller faktiskt med dig i detta fallet med Turkiet. Tiden får avgöra om vilken väg dess befolkning vill gå. Och om man får tillåtelse att extrapolera Erdogans egen agenda, så blir det konfrontation med Israel och Väst, läs främst USA, fastän Turkiet är ett Natoland. Turkiet är ett land vars ledning, och säkert en stor del av dess muslimska befolkning, visar två ansikten och disparata avsikter!!!

  7. florimond77 skriver:

    Turkiets nuvarande utrikespolitik är en frisk fläkt i den unkna och förlegna maktbalansens simmiga gamla fraser som ständigt ska upprepas som en tråkig och tämligen meningslös hemläxa.
    Däremot har man på hemmaplan en hel del att damma av.

  8. Jan Fredman skriver:

    florimond77: Vänd på resonemanget, så har du min ståndpunkt när det gäller Erdogans agerande!!!

  9. florimond77 skriver:

    Jan det är ingen nyhet att du tillhör den gamla mummelkören

  10. The Golani Snowman skriver:

    Erdogan har lyckats göra sej osams med Syrien, Iran, Israel USA, EU, Cypern och Ryssland (som står på Cyperns sida i turkarnas försök att stjäla deras gasfyndigheter) med sina neo-Ottomanska drömmar. Han har gjort sej osams med Egypten inkl.det Muslimska Brödraskpet genom att försöka bli arabernas ledare, något de vill vara själva. Minns Wikileaks ”Turkey’s role is to spread Islam in Europe, ”to take back Andalusia and avenge the defeat at the siege of Vienna in 1683″”

  11. Jan Fredman skriver:

    The Golani Snowman: Äntligen en person som talar klarspråk utan att mumla, som florimond77 försöker pådyvla oss!

  12. spanaren skriver:

    Vår utrikesminister fortsätter att intressera sig för allt
    utom vad som verkligen är ett svenskt utrikes och
    säkerhetspolitiskt intresse -idag som för 300 år sedan –
    Ryssland och dess utrikespolitik nu aktuell med Putins planer
    på ett Euroasien med Ryssland som dominerande stormakt.

    Innan Bildt funderar på huruvida ett huvudsakligen asiatiskt
    land som Turkiet skall ingå i EU borde vi kanske notera vad
    som händer på Balkan. Serbien kan mycket väl vända EU
    ryggen och närma sig sin historiska skydds makt Ryssland
    – vad händer då?

    http://www.b92.net/eng/news/politics-article.php?yyyy=2011&mm=10&dd=18&nav_id=76916

    Varför har vi inte fått veta att alla fd sovjetrepubliker vägrade
    låta sig ”västdemokratiseras” i Warszawa?

    Kanske den allianfria småstaten Sverige borde ägna sitt
    intresse mera åt närområdet och mindre åt fjärran länder
    som Indien.

    Vilken utrikes/säkerhetspolitik för det liksom Sverige
    alliansfria Finland??

%d bloggare gillar detta: