Besök från Grekland

25 augusti 2011

HALMSTAD: Nu på morgonen lämnar jag dimman vid ett stilla Kattegatt och återvänder till huvudstaden vid Östersjön.

På programmet för dagen står först och främst besök av min nya grekiske kollega Stavros Lambrinidis.

Det blir överläggningar, där med stor sannmolikhet omvälvningarna i Nordafrika och Mellersta Östern kommer att stå i centrum för våra samtal.

Men alldeles självklart är jag också intresserad av hans bedömning av hur hanteringen av den ekonomiska krisen i Grekland utvecklas.


Hemma i Halland

24 augusti 2011

HALMSTAD: Den gamla monarkins flagga fladdrar nu över större och större delar av Libyen, men än kommer det att ta sin tid innan en ny ordning och respekten för lag etablerats i det vidsträckta landet i övrigt.

Min dag har upptagits först av besök på Luftvärnsregementet och därefter SNS:s stora konferens om Kina här i Halmstad.

På luftvärnsregementet här har nu koncentrerats några av Sveriges – och kanske världens – mest kvalificerade resurser när det gäller luftövervakning och luftvärn.

Den rörliga radarstationen UndE23 har jag tidigare sett på olika platser utanför landets gränser, men det var intressant att nu få dess imponerande kvalitet demonstrerad mer ingående.

Men därefter bar det av ut till Tylösand för diskussioner om Kina och dess betydelse för den globala utvecklingen.

När näringslivet samlas är det ibland naturligt att de mer kommersiella perspektiven dominerar diskussionen, och betydelsen av dessa tillhör jag de sista att negligera.

Men min uppgift i diskussionen var måhända att anlägga ett kompletterande och lite mer strategiskt perspektiv på den kinesiska utvecklingen och dess möjliga konsekvenser i framtiden.

För mig var det självfallet lite speciellt att komma tillbaka till det Halmstad där jag ju har mina rötter. Jag kände mig mer som hallänning än som svensk under denna dag i mina hemtrakter.

Tidigt i morgon bitti bär det så tillbaka till Stockholm.

Och då är jag svensk och europé igen.


Till Halmstad – och om Kina

23 augusti 2011

STOCKHOLM: Gradvis reduceras de fickor och områden i Libyen där olika till Kaddafi fortfarande trogna har kontroll, men samtidigt återstår den avgörande uppgiften att etablera lag och ordning i de områden som nu befriats från Kaddafi.

Jag hoppas att det snart skall vara möjligt för det s k övergångsrådet i Benghazi att flytta till Tripoli, bredda sig och där etablera den övergångsregering som ju behövs.

Min dag har dock till betydande del upptagits av det fortsatta sändebudsmötet, och där inte minst en diskussion med Alec Ross från amerikanska UD om cyberdiplomati och hur den nätverkade världen är en annan värld.

Och i det sammanhanget hann vi också diskutera hur vi skall föra vårt gemensamma arbete för friheten på nätet vidare. Den alliansen vill vi bygga allt starkare och bredare.

Tidigt i morgon bitti bär det av till Halmstad för mig.

Där blir det först besök på regementet Lv6 för att informera mig om dess verksamhet och för en del saker som mer har med familjens historia att göra. Min farfar var en gång chef för det Hallands regemente som var en föregångare till dagens centra för Sveriges luftvärn.

Men sedan bär det ut till Tylösand och den traditionella konferens med Studieförbundet Näringsliv och Samhälle som i år helt är ägnat åt frågan om Kina.

Intressant blir det alldeles säkert.


Libyen i fokus

22 augusti 2011

STOCKHOLM: Av lätt insedda skäl kom utvecklingen i Libyen att dominera min dag.

Fram mot kvällen hade vi en utrikesministeröverläggning per telefon med bl a USA:s, Frankrikes, Turkiets och andra nyckelstaters för Libyen-operationerna utrikesministrar.

Läget är ännu inte stabilt med motståndsfickor från Kaddafi-styrkor på olika håll och ett osäkert läge i icke oväsentliga delar av landet.

Vi var överens om att våra militära operationer – och i synnerhet spaningsinsatserna – fortsätter intill dess att vi har ett klarare läge. Och i detta deltar självfallet Sverige fullt ut.

Men viktigt är nu att ge övergångsrådet hjälp att bredda sin politiska bas, att etablera sig som övergångsregering och att etablera sig i Tripoli.

Där och i övrigt är det ju dessutom – som jag redan tidigare skrivit om – viktigt att undvika att ett maktvakuum uppstår.

Ett möte mellan våra politiska representanter i Istanbul mot slutet av veckan kommer att diskutera våra olika hjälpinsatser ytterligare, och därefter skulle jag tro att det vid någon tidpunkt kommer att vara aktuellt med ett högnivåmöte i dessa frågor i Paris.

Då vet vi förhoppningsvis mer om den hjälp och det stöd som Libyen vill ha.

Och vi är eniga om att det först och främst är FN som nu har till uppgift att planera och förbereda insatser i detta syfte.

Redan i morgon kommer Turkiets utrikesminister Davutoglu – som var i Addis Abeba när vi talades vid – att komma till Benghazi för överläggningar.


En glädjens stund

22 augusti 2011

STOCKHOLM: Vi nalkas nu definitivt en glädjens stund för Libyen, arabvärlden och det internationella samfundet.

Med alla rimliga mått mätt ser vi nu slutet på varje möjlighet för Kaddafi att fortsätta att utöva makt och inflytande i Libyen. Även om strider tydligen fortsätter i vissa delar av Tripoli har regimen Kaddafi nu slutligen brutit samman.

Och frågan förskjuts nu till vad som kommer att hända härnäst.

Övergångsrådet TNC i Benghazi är ju just ett övergångsråd, och inom dess ram har ju gjorts olika planer för hur en övergång kan komma att ske.

Dess sammansättning kommer med all sannolikhet nu att breddas för att säkra att det uppfattas som genuint representativt.

Viktigt nu blir att förhindra ett säkerhetsvakuum i Tripoli eller andra viktiga platser.

Men mitt intryck är att man i sina olika planer har tagit intryck inte minst av erfarenheterna från Bagdad 2003.

Även om den Nato-operation vi deltar i fortsätter som stöd till FN:s säkerhetsråds resolution 1973, förutsätter jag att vi relativt snabbt får en ny resolution i FN:s säkerhetsråd som dels häver de existerande sanktionerna och dels anger riktlinjerna för de internationella insatserna med att hjälpa Libyen under övergångsskedet fram till en demokratisk och fungerande stat har kunnat etableras.

De utmaningar som ligger i detta skall inte underskattas, men betydande förberedelser har dock skett, och den krävande uppgiften blir nu att föra dessa från teori till praktik.

I det arbetet är det självklart att man kommer att ha det internationella samfundets stöd.


Från världens alla hörn

21 augusti 2011

STOCKHOLM: Tillbaka i Stockholm igen efter dygnen på andra sidan Östersjön.

Och hade möjlighet att härifrån också följa delar av den gripande minneshögtiden i Oslo.

Från Libyen kommer nu en allt stridare ström av informationer om den offensiv som pågår mot Kaddafi-styrkorna i och kring Tripoli.

Att det är ett nytt skede i konflikten är alldeles uppenbart. Och att Kaddafis dagar vid makten är räknade är det också.

Jag hoppas bara att vi får ett snabbt sammanbrott och att det inte behöver gå till omfattande strider i staden med allt vad det riskerar att innebära. De olika delarna av regimen borde nu inse att det inte finns någon återvändo.

I morgon samlas i Stockholm våra sändebud från världens alla hörn för en årligen återkommande vecka av diskussioner och överläggningar.

Inte minst är det viktigt för dem att på det sättet knyta kontakten med den politik och det samhälle de ju ytterst skall representera.

Så för min del kommer detta att bli en vecka helt och hållet inom landets gränser – åtminstone som planeringen ser ut nu.

Inom landet blir det dock på onsdag en utflykt ner till Halmstad och Tylösand som jag av olika skäl ser fram mot.

Och mot slutet av veckan träffas regeringen för överläggningar inför den kommande riksdagshösten i mer avkopplande miljö.

Besök kommer jag dock under veckan att få av Greklands sedan någon månad nye utrikesminister Stavros Lambrinidis. Vi kommer att ha åtskilligt att diskutera.


Firande i Tallinn

21 augusti 2011

TALLINN: Lördagen var dagen då den estniska nationen högtidhöll minnet av hur man för 20 år sedan kunde återvinna sin självständighet som nation.

Vi var sex utrikesministrar som gästade den konferens på förmiddagen som diskuterade lärdomar av de decennier som gått.

Och på eftermiddagen var det så ceremonier, tal och musik uppe i borgen Tompea som ju numera hyser det estniska parlamentet. Riksdagens talman Per Westerberg talade som representant för de nordiska parlamenten.

Men höjdpunkten var den stora utomhuskonserten på sångarfältet strax utanför Tallinn.

Jag vet inte hur många som var där, men när vi lämnade fram mot tiotiden på kvällen uppskattades det till ca 80.000 människor och då strömmade publiken fortfarande till.

President Ilves talade – han kommer med all sannolikhet att återväljas av riksdagen nästa vecka – och USA:s Hillary Clinton bidrog med en hälsning på de jättelika TV-skärmarna.

Men för mig var det mycket ett återseende med vänner från den dramatiska tiden för tjugo år sedan.

Mart Laar, Marje Lauristin, Trivimi Velliste, Tunnö Kelam och alla andra var alldeles självklart på plats. Och det fanns mycket att tala om.

I dag är det Islands dag här i Tallinn som erkänsla till att Island var det första land som erkände självständigheten under de dagarna.

Sverige kom ju först efter det att Ryssland erkänt de baltiska staternas självständighet.

Och det var ju först i och med detta som ockupationen upphörde och det fanns en självständig nation som det var möjligt att erkänna.

Men nu fortsätter vi att vandra runt i den vackra staden i avvaktan på att flyga tillbaka till Stockholm.

Turismen verkar ha slagit rekord denna sommar i Tallinn, och staden ger blomstrande intryck i all sin charm. Den estniska ekonomin växer just nu snabbast av alla i EU, och med Euron som årsskiftet känner man en ny tillförsikt.

Grekland verkar ligga mycket långt borta.