Vårt djupa deltagande

VID MEDELHAVET: Denna dag har – i alla fall emotionellt – helt dominerats av de hemska dåden i Norge.

Som nation känner vi en stark medkänsla med vårt brödrafolk, och deltagandet i dess sorg är både brett och djupt. På många håll i vårt land flaggar vi i dag spontant och naturligt på halv stång.

Omedelbart i går eftermiddag – efter snabba kontakter med Oslo – gick vi i regeringskansliet igenom våra olika möjligheter att hjälpa.

Det handlade bl a om sjukvårdsresurser om så skulle krävas, men till detta kom ju ett konkret samarbete när det gällde att under natten kontrollera gränsövergångarna för den händelse att någon eller några möjliga gärningsmän försökte att fly in i Sverige. Vi förstärkte vår ambassad i Oslo.

Då visste vi ingenting om terrordådens bakgrund. I dag är det ju bilden av ett dåd med inhemska rötter som tonar fram. Ett vansinnesdåd av en art vi knappast hade kunnat föreställa oss.

Inhemsk eller nationell terrorism av det ena eller andra slaget saknas det dessvärre inte exempel på i olika europeiska länder under senare tid. USA har också sin bittra erfarenhet.

Ändå framstår dåden i Oslo i sin avskyvärdhet och brutalitet som närmast unika.

Närmare om motiv och bakgrund kommer vi att veta mer om längre fram, och då måste vi också diskutera hur vi bättre skall värna våra öppna och mänskliga och mångfacetterade samhällen mot bestialitet av den typ vi såg detonera i dåden i Oslo i går.

Att uppgiften är viktig behöver knappast betonas.

Men just nu är det viktigaste vårt deltagande i den norska nationens stora sorg.

Norden förenas i sorgen.