Zhara och Joakim

STOCKHOLM: Jag är inte säker på att jag träffat vare sig Zhara Abidi eller Joakim Dungel personligen, även om det mycket väl kan ha skett under något av deras eller något av mina uppdrag i olika delar av världen.

Men vad jag vet är att jag genom åren mött många Zhara och Joakim.

På gatorna i Hebron. I flyktinglägren i Makedonien. I misären i Abeche. På FN-camperna i Afghanistan. Eller någon annanstans i världen.

Ofta förknippar vi begreppet FN med bilderna från New York, diskussionerna i säkerhetsrådet eller uttalanden av generalsekreteraren.

Men för mig är FN – efter mina år ute i olika situationer, också som FN:s generalsekreterares speciella sändebud – kanske ändå mera Zhara och Joakim och alla de andra som frivilligt och självuppoffrande och drivet av ett engagemang som är lika brinnande som äkta vill göra sin insats för att genom att göra det bättre för några också göra det bättre för alla.

De kan sällan skydda sig bakom pansar och betong och murar.

Fredsarbete och hjälparbete är arbete ute bland människorna själva i samhällen som oftast är sargade och sönderrivna och där säkerheten för FN- eller hjälparbetare ibland knappast kan göras bättre än säkerheten för de människor de brinner av längtan att hjälpa.

Att det innebär risker – oavsett om det är i Abidjan eller i Mazar-i-Sharif – är de självfallet medvetna om.

Det är ju för att hjälpa människor i fara som de själva är i fara.

FN-arbetare som Zhara och Joakim är fredsarbetare i fredsarbetets allra främsta frontlinje.

Ibland får deras insatser inte alltid det erkännande det förtjänar.

Men en dag som denna känner vi inte bara djup sorg över deras öde och djup medkänsla med deras anhöriga – utan också stor stolthet över den heroism som de faktiskt representerar.

13 Responses to Zhara och Joakim

  1. Pravo skriver:

    Jag brukar i vanliga fall bara skriva när jag känner för att kritisera någonting. Men i det här fallet kan jag inte annat än hålla med. Att arbeta fredligt för FN är det närmaste altruism det går att komma. All heder till dem. Däremot gillar jag inte militära insatser. Men fredliga insatser som Zhara och Joakim arbetade med är hedervärda. Kondoleanser.

  2. […] Carl Bildt skriver fint om de två svenskar som har dött idag. I fredens tjänst. […]

  3. Visionären skriver:

    ”Men en dag som denna känner vi inte bara djup sorg över deras öde och djup medkänsla med deras anhöriga – utan också stor stolthet över den heroism som de faktiskt representerar.”

    Samt en stor ilska och bitterhet över okunniga, religiösa fundamentalister som inte förstår annat än att uttrycka sig med våld. Dessa människor borde ö.h.t. inte blivit födda till denna värld. De borde ha blivit kvar i den mörka håla de rätteligen tillhör.

    V

  4. Kachina skriver:

    Liemannen på slagfältet heter, Slumpen.

    Det är Slumpen och Vinden som avgör om kulan passerar en centimeter från ditt huvud och dödar kamraten bakom dig.

    Slumpen dödade Zarah.

    Joakim dödades av religiösa fundamentalister i USA och Afghanistan. De har inlett det jag fruktat länge, försöken att dra in religionen som motivation i den arabiska revolutionen.

    Vi får inte ryckas med i religiös fundamentalism. Den arabiska revolutionen, konflikterna i Afghanistan och Elfenbenskusten har alla samma grund, att bygga och försvara demokratin.

    Modiga män och kvinnor har gett sina liv för demokratin. Låt oss hedra dem genom att vägra släppa in den religiösa fundamentalismen i våra sinnen.

  5. lena6001 skriver:

    R.I.P Joakim och Sahara! Viktigt arbete som utförs av bl a svenskar ute i världen.

  6. lena6001 skriver:

    R.I.P Joakim och Zahra…

  7. Anjo skriver:

    Bra skrivet. Det är så jag känner också. Sorg över att oskyldiga människor dödas, men stolthet över att så många gör allt för att våra medmänniskor ska få det bättre.

  8. flyktingar skriver:

    I dagens globaliserade värld är engagemangen globala och det händer allt oftare att hjälparbetare dör i främmande land i den internationella solidaritetens namn. Där önsketänkande och god vilja möter en oförutsägbar verklighet skördas offer. Det sker varje dag. Likafullt är det tragiskt i det enskillda fallet.

    Angående önsketänkande och ”god vilja”, så vill Goldstone revidera sin tendentiösa FN-rapport till Israels fördel. Läs och begrunda:

    http://www.haaretz.com/news/diplomacy-defense/goldstone-claims-of-israel-s-gaza-war-crimes-should-be-reconsidered-1.353630

  9. mycketyck skriver:

    Absolut vi måste ge erkännande till både Zhara och Joakim.

  10. hsaubert skriver:

    Tack Carl för att du nämner Zahra och Joakim i din blogg. Joakim känner jag inte personligen. Zahra däremot var en av mina närmaste väninnor. Det har varit en tung helg. Sorg är besvärligt att hantera och än mer när man dessutom samtidigt ska försöka vara fokuserad på sitt arbete (ambassaden i Damaskus). Du har inte träffat Zahra. Hade du gjort det är jag övertygad om att du skulle ha kommit ihåg henne. Hon gick aldrig genom livet obemärkt. Zahra var en fantastiskt ödmjuk och varm person samtidigt som hon var målmedveten och enträgen om att göra något gott för mänskligheten. Det är en tragedi att ett fullständigt onödigt vådaskott avslutat hennes liv. Tack alla som tidigare skrivit inlägg på bloggen om Zahra och Joakim. Nu ska familjen och vi vänner försöker hantera smärtan och saknaden så gott vi kan.

  11. The Golani Snowman skriver:

    Konstigt, man behöver inte skriva mycket så försvinner kommentarer här, speciellt om de innehåller olämpliga länkar.

    Varför nämner han inte Goldstones avvbön för hans attacker mot Israel, som är identiska vad Bildt gjorde efter det att han blev visar runt en timme i Gaza av Hamasröstare – Goldstone har klart sagt att det var ren lögn att Israel på något sätt skulle ha med vett och vilja attackerat civila. Det är vad Bildt påstod efter att ha talat med Hamas men inte med Israel – och han har inte talat med Israel därefter heller, han har skytt landet som pesten i två år. Tala om att känna sej dum.

%d bloggare gillar detta: