Egypten i sig själv – men Libyen bredvid

KAIRO: Sen kväll vid Nilen efter en synnerligen intensiv dag av samtal. Catherine Ashton borde nu ha landat i Bryssel, men jag fortsätter här till torsdag morgon.

Egypten lever nu helt och hållet i sin egen värld.

Allt här handlar om vad som egentligen hände, och än mer handlar om vad som kan komma att hända. Vägen framåt är inte självklar, och många av dagens diskussioner har varit påtagligt sökande.

Landet lever i ett politiskt lyckorus som också förmedlar en stark och imponerande hoppfullhet för framtiden.

Och detta har genomsyrat alla av mina diskussioner i dag.

Med bloggare och Internet-aktivister. Med företagare och ekonomer. Med de ungas viktiga revolutionsråd. Med företrädare för nya och gamla politiska grupperingar.

Men genom det hela har dock då och då den allt hemskare verkligheten i grannlandet Libyen trängt sig på, om inte annat för att det finns mer än en miljon egyptier i landet som man känner en starkt berättigad oro för.

Och samma sak gäller självfallet oss.

Arbetet att hjälpa svenska medborgare att lämna landet har just nu allra högsta prioritet.

Den har sannerligen inte minskat efter Khaddafis TV-anförande tidigare i kväll.

Min enda kontakt med honom var för några år sedan när jag tvingades lyssna till ett olidligt långt, osammanhängande och märkligt anförande i FN:s generalförsamling.

Men kvällens framträdande förefaller att ha distanserat även detta. Att karakterisera det inom ramen för acceptabelt offentligt språkbruk låter sig svårligen göras.

Framträdandet måste dock läsas som en vilja att ytterst ta till det yttersta av våld för att försvara sig själv och sin regim. Den slutgiltiga utgången må vara given, men vägen dit inger trots detta de yttersta av farhågor.

Jag hoppas nu att överläggningar i FN:s säkerhetsråd i New York resulterar i kraftiga och tydliga ställningstaganden. Och att detta kan påskynda en utveckling som leder till att våldet och repressionen kan upphöra och en ny framtid för Libyen i dess helhet kan börja skapas.

Alldeles säkert kommer Libyen att bli en fråga också vid morgondagens samtal med den sittande regeringens utrikesministrar liksom med Amr Moussa och Mohammed El Baradei.

Men säkert kommer de än mer konkret att handla om hur omvärlden i allmänhet och den Europeiska Unionen i synnerhet kan ge hjälp och stöd åt den alls inte enkla övergångsprocess som ju landet bara befinner sig i inledningen av.

12 Responses to Egypten i sig själv – men Libyen bredvid

  1. digitalcurtain skriver:

    Bäste Carl Bildt, jag har en stark medkänsla både för Din åsikt avseende läget i Libyen och avseende onyttjan att driva konflikten vidare i landet och möjligtvis förståelsen at se ett föredöme för ytterligare och ännu mer allvarligare konflikter. I detta läge borde de som haft makten i Libyen ha förstått att ju längre de stannar desstå värre blir det. Visst kunde även vi ha agerat annorlunda, länge sedan.

    Men läget är inte hopplöst. Om EU agerar rätt och snabbt, dvs. inte reagerande utan agerande, finns det fortfarande hopp om att demokratin sprider sig och därigenom har EU chansen att vara en av de bästa avseende konkurrenskraftens ökande. Kort sagt: då de andra har bättre levnadsstandard. får de mer betalt och våra produkter blir konkurrenskraftigare.

    Dock för tillfället tyck Libyen splittras minst i två bitar, om FN inte agerar fysiskt ad hoc och ytterst snabbt.
    Mvh
    Jouni Pulli
    Femkanten i Helsingfors

  2. florimond77 skriver:

    Det verkar som om USA med västländer mest är oroade över oljan mer än dödandet.

  3. Bo W. Höglund skriver:

    ”Jag hoppas nu att överläggningar i FN:s säkerhetsråd i New York resulterar i kraftiga och tydliga ställningstaganden. Och att detta kan påskynda en utveckling som leder till att våldet och repressionen kan upphöra och en ny framtid för Libyen i dess helhet kan börja skapas”
    Enligt de senaste meddelandena därifrån tycks FN fortsätta att agera som den diskussionsklubb den numera har degenererat till!

    Varför blir jag inte förvånad?
    MBST
    bwh

  4. florimond77 skriver:

    Vad ´kan göras? Går man in med militär ”hjälp” är ju risken att det blir ett storkrig samtidigt som man vet nu att våld hjälper föga. Men humanitär hjälp borde väl snarast kunna skickas ned. Det finns ju ”befriade” zoner. Alla sitter bara och är rädda och oroade över att förlora kontrollen. (över makt och olja)Man snackar men det ekar ganska tomt. Och i grannländer som tex Israel är det knäpptyst trots att Ghadaffi hatar dom. Men det är ju klart. Folk som bara kan våld vet ju inte hur man ska uttrycka sig i såna här situationer. Dödssiffran har ännu inte hunnit med vad Israel hann med under Gaza massakern.

  5. piasvenssons skriver:

    CB, jag har en fråga jag alltid har funderat över.

    ”Arbetet att hjälpa svenska medborgare att lämna landet har just nu allra högsta prioritet.”

    Varför är vår största prioritet att få ut de svenska medborgarna ur krislandet? Visst, det är väl viktigt.
    MEN.
    Vad händer med folket som är medborgare i krislandet? Bara för att de inte är svenska medborgare, ska man inte försöka hjälpa dem så fort som möjligt? Ni politiker tänker ofta såhär.
    Men något ni verkar ofta glömma är att vi alla är människor. Vi är av SAMMA ras. Medborgarna i krisländerna är liks utsatta som de svenska medborgare som befinner sig där.

    Om medborgarna i krislandet lyckas fly från deras hemland, vart ska de då ta vägen? De får troligtvis stöd från FN och liknande organisationer, men de har det fortfarande fruktansvärt svårt. Inga pengar, inget tak över huvudet, kanske massa barn med sig?
    De svenska medborgarna vi tar ut, de har ju i största sannolikhet vänner och familj här i Sverige. De har pengar då, tak över huvudet och mat på bordet.
    Tycker du inte krislandets medborgare har det liiiiiite svårare?

    Förlåt om jag verkar helt borta. Jag går i skola i Stockholm. Jag twittrar, bloggar och facebookar. Jag har åsikter.
    Jag är 15 år och är född på 90-talet. 90-talet var det decennium filmen Lejonkungen kom. Redan som liten då fick jag lära mig att ”WE ARE ONE”. (dock är detta från Lejonkungen 2) Ringer en klocka hos dig?
    Om inte; i Lejonkungen lärde jag mig att vi alla är förenade. Vi tillhör varandra. Tar vi död på en del, dör en annan.

    Libyen har 5 miljoner invånare. Egypten har 83 miljoner invånare. Tunisien har drygt 10 miljoner invånare.
    Hur många svenska medborgare befinner sig i länderna? Tja, inte direkt två miljoner.
    Så. Snälla. Sluta. Tänka. På. Bara. SVERIGE.
    Hjälp världen.

    we are one

    en annan låt du bör lyssna på

    (sista raden är den bästa. tänk lite. det är nyttigt för dig + dina politik-kompisar.)

    Sist vill jag nämna att jag står för mina åsikter. Jag är inte rädd för att uttrycka mig. Jag var i slutet av förra året på det kungliga slottet och pratade inför 400 ministrar, ambassadör-folk och inför kungafamiljen. Även några av dina blåa kompisar.
    Plus. Jag förstår att du säkert inte hinner att svara på det här. Men det skulle betyda väldigt väldigt mycket för mig ifall om du gjorde det. Då blir nog min SO-lärare glad… :)

    Mvh
    Pia Svensson
    http://www.piasvensson.blogg.se <- läs mer om mina åsikter om hur Sverige styrs.

  6. mnemosynesphinx skriver:

    Som tur är går inte alla vi vanliga politiska mänskor på den mediala propagandan att FN, USA, EU, Nato m.m. är enbart goda och utan egenintresse för sig själva och andra kommersiella och militära intressen kan hjälpa länder i kaos, som nu i de här Mellanösternländerna. Frågan är vilka som man kan lita på i den här situationen? Om de här länderna som nu genomgår sånt kaos vore helt utan naturresurser som västvärlden vore intresserade av så kanske dessa större organisationer kunde hjälpa till och vore mer tillförlitliga.
    Tyvärr finns det risker med att olika storföretag, militära makter och koloniala västerlandsländer inför nya sorters förtryck och utsugning av dessa länder och dess befolkning.
    Det är viktigt att lämna de som vill ha äkta demokrati och jämlikhet ifred att bygga upp sitt land och bistå med administrativa kunskaper osv. Sverige kanske kunde skicka dit skickliga kommunchefer och andra att hjälpa dem med detta och kunniga personer som sysslar med individuell människohjälp?
    Vi måste nog också klargöra vad verklig demokrati och frihet är. Detta har vi inte på långa vägar förverkligat ens i Sverige ännu.
    I en harmonisk fri stat med demokrati ska det vara jämlikhet på alla plan mellan kvinnor och män, man ska inte vara beroende av utländska storföretag, ingen spekulation av livsmedelspriser ska ske, inga utländska makter ska kunna köpa tex. fiskerätter. Funktionshindrade ska kunna leva under drägliga förhållanden med tex. personlig assistans. Det ska inte finnas några direkta klyftor mellan fattiga och rika.
    Bara de som verkligen strävar efter att hjälpa dessa länder att bygga upp detta i praktiken är värdiga att ´lägga sig i´deras politik och organisation.

  7. foxbill skriver:

    florimond77 mfl.
    Jag vet precis vad som borde göras just nu!
    Ett välriktat skott mot Khadaffi och massor av liv skulle sparas. Eller en missil mot där han befinner sig.
    Nog borde USA och EU ha möjlighet att genomföra en sådan operation? Men politiskt omöjligt.
    Hundratals eller tusentals människor kommer således att offras på det politiskt korrekta.
    Israel är ju rätt på det här. Vi kanske kan beställa ett lönnmord från dem. De riskerar ju ingen badwill heller, för alla hatar ju redan dem ändå.

  8. Rulle skriver:

    mnemosynesphinx,
    Ja i de lyckligaste av världar skall alla vara lika på alla plan. Var och en tar hand om sina avkomma. Ingen röker, snusar, dricker alkohol eller tar droger.
    Alla som har sommarstuga lämnar dom öppna så alla som så vill kan nyttja skärgården.
    Ingen skall vara beroende av att köpa kläder från storföretag i Kina eller fisk från Fjärran östern. Ingen får spara på energi eller begära mer betalt för potatis, fläsk eller äpplen än vad staten har bestämt.
    Alla har rätt att vara lata men skall ändå ha bästa omvårdnad på ålderdomen.
    mnemosynesphinx, dina idéer är rätt patetiska och det förstår Du nog om Du tänker efter.

  9. […] Blogg: Thomas Böhlmark; Carl Bildt […]

  10. pixie111 skriver:

    Svensk Myndighetskontroll: USA och dubbelmoral
    23 februari 2011, kl 08:44 Skrivet av Michael Gajditza Anmäl !

    Det är påfallande ofta när jag tittar på utrikesnyheter och i samband med sådana hör amerikanska representanter uttala sig i olika frågor som jag slås av vilken dubbelmoral detta USA uppvisar i olika sammanhang.

    Landet i väster, som också utpekas som världens enda reella supermakt, sägs också vara inte bara demokratins försvarare utan även det land som vill sprida demokrati i världen. Det går inte att neka till att den amerikanska konstitutionen i den kontexten utgör ett fantastiskt dokument som vid sin tillkomst låg långt, långt före allt annat i världen vad gällde maktdelning och folkligt inflytande.

    Än idag är konstitutionen ett fantastiskt dokument men det måste ifrågasättas hur man idag tolkar och nyttjar de friheter som konstitutionen skänker. Alldeles särskilt gäller detta USA:s förhållande till andra länder och den utrikespolitik som USA bedrivit sedan andra världskrigets slut.

    Åtskilliga är de exempel där USA genom olika typer av interventioner och manipulationer agerat på ett sätt som inte kan sägas ha främjat frihet och demokrati utan blott och bart har varit en politik för att gynna amerikanska intressen. Påfallande ofta har detta också visat sig bli en politik som på olika sätt har visat sig vara direkt kontraproduktiv för amerikanarna själva.

    Det amerikanska förhållningssättet gentemot länderna i mellanöstern är det kanske tydligaste exemplet på denna kontraproduktivitet. USA:s ursprungliga stöd till Sadam Hussein i Irak då denne 1979 tog makten är bara ett exempel.

    Det amerikanska stödet till Saudi Arabien, till den nyligen störtade president Mubarak och till olika sultanat har i hög grad bidragit till att bibehålla dessa odemokratiska regimer och givit dem legitimitet. I samtliga dessa fall och även i andra så kan man säga att ekonomisk vinning och affärer i varje enskilt fall fått stå över och gå före principer om mänskliga rättigheter, frihet och demokrati.

    Detta framgår också tydligt då man ser t.ex vilka länder USA gör gemensam sak med i vissa internationella frågor.

    FN:s generalförsamling kallade till en konferens i Rom den 4 juli 1998 för att skapa ett regelverk för en internationell brottmålsdomstol. Nästan alla stater röstade ja till regelverket, utom USA, Israel, Kina, Irak, Qatar, Libyen och Jemen. USA och Israel skrev dock under regelverket, men kommer antagligen inte att vilja ratificera reglerna än på länge.

    Även i det s.k ”Kriget mot terrorism” ser vi ett klart mönster av förbrytelser mot grundläggande mänskliga rättigheter vilka kommit att framgå ännu tydligare och mer detaljrikt än tidigare genom alla de avslöjanden som kommit genom Wikileaks.

    Mot denna bakgrund så blir EU:s och Sveriges eftergivenhet mot USA än svårare att överse med och förstå. När vi utan ifrågasättande låter USA ta del av passagerarlistor, banktransaktioner etc. så gör vi det i vetskap om att dessa uppgifter kan komma att användas på olika sätt som strider mot såväl FN-konventioner som Europakonvention.

    Med detta gör vi oss själva till hycklare då vi samtidigt påstår oss värna de intressen och grundläggande fri- och rättigheter som dessa konventioner uttrycker. Att vår demokratiska trovärdighet därmed ifrågasätts av grupperingar och motsatta intressen som t.ex de som uttrycks av iranska ledare blir därför inte särskilt underligt. Vi har ju själva, genom den förda politiken, öppnat för just den kritiken.

    Om vi med trovärdighet ska kunna driva frågor om frihet och demokrati så måste vi själva vara konsekventa och rakryggade i vårt försvar av dessa. Vi får helt enkelt inte göra avkall på eller kompromissa med dessa värden. Affärer får inte stå över eller gå före rättssäkerhet, integritet, frihet och demokrati.

    Om vi tror på vårt eget system så måste vi helt enkelt stå upp för det och inte göra avkall på det och kompromissa bort delar av det för kortsiktiga vinster på andra områden. Vi får sluta vara så förbannat veliga och istället ställa krav utifrån de demokratiska principer som vi säger oss stå för.

    Allt annat utgör ett erkännande av att vi själva inte tror på vad vi säger och kan aldrig leda till annat än att vi upplevs som opålitliga, ryggradslösa och fega.

    Läs även andra bloggares åsikter om USA, dubbelmoral, utrikespolitik, demokrati, frihet, rättssäkerhet, intehgritet, EU, Sverige, hyckleri

%d bloggare gillar detta: