Måndag med Libyen

BRYSSEL: När den nya dagen gryr här i Bryssel är uppmärksamheten alldeles självklart koncentrerad på vad som kan komma att inträffa i Libyen och de konsekvenser utvecklingen där kan komma att få.

Min dag börjar med frukost med mina kollegor från de nordiska och baltiska länderna. Vi brukar se om det finns möjlighet att stämma av i olika frågor innan det formella ministerrådet tar sin början.

Jag skulle tro att vi förutom utvecklingen i arabvärlden kommer att byta några ord också om utvecklingen i Vitryssland – president Lukashenko har nyss begått några hårresande uttalanden samtidigt som fängelsedomarna börjar att falla – och den tilltagande spänningen mellan Armenen och Azerbaijan och där EU inte bara får blunda.

Men vid lunchtid börjar så det formella ministerrådet med utvecklingen i främst Egypten, Tunisien och Libyen i självklart fokus.

I de två första fallen handlar det om att lyssna på dem för att se vilken hjälp vi kan ge.

Catherine Ashton kommer att vara i Kairo i morgon i detta syfte, och på onsdag har EU sammankallat ett möte här i Bryssel med bl a de internationella finansiella institutionerna för att diskutera hur vi kan gå vidare med olika former av främst ekonomiskt stöd.

Och jag kommer att ägna de närmaste dygnen åt samma frågeställning. Den kommer ju med alla rimliga mått mätt att bli mycket stor under en betydande tid framöver.

Utvecklingen i Libyen är – som jag redan skrivit – extremt oroande.

Ett sammanbrottsscenario i Libyen är alls inte otänkbart, och kommer att ha grava konsekvenser på en rad olika områden. I Medelhavsländerna är oron för vad det skulle komma att innebära stor. En omfattande flyktingström är förvisso en mycket påtaglig möjlighet, och kommer att ställa krav på europeisk solidaritet.

Men ingenting av detta påverkar självfallet vår syn på de grava övergrepp och den omfattande våldsanvändning vi nu ser.

14 Responses to Måndag med Libyen

  1. Rulle skriver:

    Bildt skriver: ”I de två första fallen (Egypten, Tunisien och Libyen) handlar det om att lyssna på dem för att se vilken hjälp vi kan ge”.
    EU`s nya policy? Har man på samma sätt lyssnat till Mellanösterns hittills enda demokrati? – Eller skall demokratier straffas?
    Carl Bildt har gjort bort sig så gravt att han inte längre är välkommen att delta i samtal om fred. Nu tjurar han, på en 5-årings sätt, med att på alla sätt förolämpa Israel. Tala om diplomati, är ett skamgrepp, på diplomatkåren i övrigt.

  2. sisotalo skriver:

    EU står handfallen inför oroligheter i arabländer, men presidentval i Vitryssland ger varje dag anledning till agressiva åtgärder och uttalande. Polens president Bronislav Komorovskij vill stoppa avtalet om gränshandel, som skulle träda i kraft elfte mars. Catherine Ashton uttalar mot domstolsbeslut i Minsk. Carl Bildt har hört att ”president Lukashenko har nyss begått några hårresande uttalanden”

    Vasilij Parfenkov erkände att han sökte tränga sig i Kanslihuset i Minsk och fick fyra år i fängelse, men vad har Lukashenko sagt som irriterar Carl Bildt?

    EU agerar med all kraft mot Vitryssland, men tittar på diktatorer i arabländer. Ett undantag är den litauiska presidenten Dalia Grybauskaitė, som envist driver kravet om visumfrihet för vitryska medborgare.

  3. […] This post was mentioned on Twitter by Martin Lindstrom, bloggingportal_2. bloggingportal_2 said: Carl Bildt (SE): Måndag med Libyen http://bit.ly/eGXboE […]

  4. stig2entreprenoren skriver:

    En diktator som släpper det minsta på förlåten åker snart dit. Khaddafi vet detta och försöker med järngrepp hålla alla i schack så länge det går.
    Lite glasnost och perestrojka kanske? Svårt!
    Han har inget val och ingen reträttväg. Vad skall han göra, vart skall han ta vägen?
    Efter att ha omgett sig med jasägare i 30 år vad finns då att göra nu?
    Finns någon utbildad och omvärldsorienterad medelklass som skulle kunna bilda civiliserad kärna? Det är tunt.
    Hörde om ett företag som skulle bygga en serviceorganisation i kölvattnet av ett projekt i Libyen. Man fick fram 30 kandidater för intervjuer. Ev kunde 1 av dessa vara användbar?? Det är tufft att komma framåt. Det finns ingen tradition av företagande av mått i något av de nordafrikanska länderna och vem skall då kunna anställa alla ungdomar? De som har lite förmåga och initiativkraft försöker dra någon annan stans. Inte så konstigt.

  5. Kachina skriver:

    På tal om diktaturer och oligarki.

    Hur samhällsfrånvända är våra svenska politiker. Har de en susning om ”var degen jäser” i vårt samhälle? Ledtråd; El, Finans, Hyror,….de områden som plundrar befolkningen.

    http://wwwc.aftonbladet.se/vss/special/storfragan/visa/0,1937,48557,00.html

    Det kanske är dags att göra något, före upproret.

  6. raianeh skriver:

    UK seeking to end ‘dirty Afghan war’

    Historically they say whenever the British make sure that they are incapable of winning a war, they resort to tricks and try to buy the other side of a conflict to end their own misery.

  7. soli01 skriver:

    Utvecklingen i särskilt Libyen är glödhet och börjar folk tända eld på den ena byggnaden efter den andra – kan det bli mycket illa. Båda parter måste nu besinna sig och det verkar snart vara inbördeskrig

  8. Anders Ljungberg skriver:

    http://anders-ljungberg-lulea-moderat.bloggplatsen.se/
    herr bildt det du sa om Libyen är en skam. att vi inte ska välja sida .när Khadaffi mördar folk

  9. karrman skriver:

    Det man ska tänka på är att de arabiska diktaturernas legitimitetskriterium har varit nationalism.

    Man framställer sig som fosterlandets försvarare och motvikten mot utländskt inflytande.
    Under frigörelsen från kolonialmakterna under 50- och 60-talet kunde de få folklig legitimitet för detta. De försöker därför med ljus och lykta finna utländska kopplingar till den pågående revolten. Mubarak försökte in i det sista att spela ut detta kort, men misslyckades eftersom dessa kopplingar saknades.

    Det gäller därför för omvärlden att inte låta sig luras med i detta spel. Särskilt gäller det för de forna kolonialmakterna.

    En tolkning av det pågående upproret i arabvärlden är att det är en demokratisk nationell revolution. Det handlar med andra ord inte om islamism eller teokrati utan istället om att slutföra den nationella frigörelse som inleddes med avvecklingen av kolonialväldet på 1950- och 1960-talen. Om detta lyckas kommer det att etableras en gemensam värdegrund mellan arabstaterna och demokratierna i väst.

  10. leewanta skriver:

    Bildt: ”…internationella finansiella institutionerna för att diskutera hur vi kan gå vidare med olika former av främst ekonomiskt stöd.”

    LW: Vaddå stöd? EU klubben står i konkurs, man trycker nya båg pengar för att klara dagens förpliktelser vilket driver upp baspriserna, vilket i sin tur utlöser revolter. Det bästa EU bastun kan göra är att hålla käft och upplösa monstret.

  11. […] Sverige representeras av utrikesminister Carl Bildt. Rådet för utrikes frågor den 21 februari Läs mer på Carl Bildts blogg EU-representationen i Bryssel, 21 februari […]

  12. metusalem skriver:

    I den mångfald av kommentarer som händelserna i Nordafrika fått i släptåg här på bloggen finns en klart lysande stjärna.Nämligen Karrman! Han förmår utan överdrifter sammanfatta bakgrund, aktuellt läge, och framtidsvyer.

    När hans signatur dyker upp läser jag inlägget gärna och med stor behållning. Fler än jag som önskar att kunna prestera så fina kommentarer?

  13. karrman skriver:

    metusalem

    Bara att hoppas att prognoserna slår in!

  14. The Golani Snowman skriver:

    Har ni tänkt på – FN och UNHRC har inte sagt ett dyft om Khaddafi, medan om en gatusopare i Israel fiser för högt så blir det vilda skrin och anklagelser – åtminstone om där stod en arab i närheten.

%d bloggare gillar detta: