All fokus på Kairo

STOCKHOLM: Medan Fredrik Reinfeldt i dessa morgontimmar är på väg till EU-toppmötet i Bryssel tillbringar jag några förmiddagstimmar på UD innan det för min del bär iväg till den årliga stora säkerhetskonferensen i Munchen.

I huvudsak annat står på dagordningarna, men i såväl Bryssel som Munchen kommer självfallet mycket att handla om den fortsatta utvecklingen i Egypten och vad vi från omvärlden kan göra.

På UD är det nu i hög grad de konsulära frågorna som dominerar. Ambassaden i Kairo har förstärkts och arbetar heroiskt med att ge den konkreta hjälp som kan behövas. I går kväll och i natt har ju mycket handlat om att hjälpa TV:s Bert Sundström.

Varje dag som går med upptrappad konfrontation i Kairo gör den egyptiska situationen mer svårbedömd och mer riskfylld.

Det kommer att komma ett starkt budskap från EU i dag om vikten av att omedelbart och tydligt inleda en ordnad och demokratisk övergång.

Vägen till de viktiga valen måste stakas ut så fort som möjligt – och det kräver en bred nationell överenskommelse.

I Munchen kommer också möjligheterna för fredsprocessen i Mellersta Östern att stå i centrum.

Såväl FN:s Ban Ki-moon som USA:s Hillary Clinton, Rysslands Sergey Lavrov och EU:s Catherine Ashton kommer att vara på plats för ett möte med den s k kvartetten. Åtminstone är det EU:s starka förhoppning och vilja att ett sådant möte skall äga rum och att ett tydligt och klart budskap skall komma från detta.

Även om vårt fokus nu är på Kairo är det uppenbart att regionen i dess helhet befinner sig i gungning. En signal om steg framåt i en möjlig fredsprocess har sin alldeles uppenbara betydelse i det sammanhanget.

Men jag medger att jag skriver detta utan omedelbar optimism om att det skall lyckas. Vår skyldighet är dock trots detta att försöka.

31 Responses to All fokus på Kairo

  1. mkpictor skriver:

    Det vore mycket bättre för EU om Carl Bildt tog över Catherine Ashtons post som EU:s utrikesminister.
    Denna fru Ashton är en blek kompromissfigur som passar bäst till att ansa vidare i sitt rädisland. Är det någon som skulle känna igen henne på gatan? Knappast. Hon försökte pipa till en gång när Nicolas Sarkozy (inget vidare starkt kort det heller)slängde ut zigenare (ja romer då – alla vet vad man menar) från Frankrike. Sarkozy protesterade och Ashton flydde som en skrämd kanin tillbaka till tryggheten efter att ha spritt en sky av ursäkter omkring sig. Sedan dess har hon varit tyst och osynlig, och Sarkozy fortsätter att slänga ut zigenare som om inget har hänt. Han använder f.ö. bulldozers till det, som den ”statsman” han är.
    Ashton är inte den sorts utrikesminister som en stormakt (åtminstone ekonomiskt) som EU behöver. Vilket annat samfund med närmare ½ miljard medborgate nöjer sig med en så blek kompromissnolla till en så ledande befattning? Nej just det – ingen.
    Carl Bildt skulle utan tvekan göra ett betydligt bättre jobb än tant Ashton, och vem som skulle göra det bättre än Bildt kommer jag inte på i brådrasket. Möjligen skulle Jan Eliasson kunna tävla med honom, om det nu måste vara en svensk.
    EU:s president Herman Van Rompuy kan man knappt tala om över huvud taget, för vem är det? Jag tror att Lars Ohlys tofflor skulle göra ett lika bra jobb som Rompuy, och det säger inte lite.
    MKp

  2. utrat skriver:

    Stormakterna inom nuvarande EU kommer aldrig att tillåta att starka personer får makt att företräda EU. Är det bra eller dåligt?

  3. Bo W. Höglund skriver:

    Om dessa nollor får fortsätta att företräda EU kommer den att snart vara en betydelelös diskussionsklubb som FN ju är i dag. Dock kan man ännu hoppas att, till skillnad från FN, rena diktaturer inte kommer att släppas in i klubben!

    På tal om överstechefen – får man parafrasera Winnie – En tom taxi körde fram till EU högkvarteret och ut klev van Rompuy!

  4. claeshjalmar skriver:

    Om EU vill att man ”omedelbart och tydligt inled[er] en ordnad och demokratisk övergång” i Egypten innebär det att man vill ha Muslimska Brödraskapet vid makten.
    – Demokrati i vår mening är inte gammalt. Vi fick allmän rösträtt 1921. Och först efter andra världskriget blev det dominerande i Västeuropa. Spanien, Portugal… 1989… Sovjet föll julen 1991. Vänstern ser fortfarande Fidel som en idol, kanske rentav Kim Jong-il.
    – Men nu kräver man ”demokrati” i Egypten…! För den enskilde bör fred vara viktigare. Och möjlighet att påverka, även om prästerskapet säger annorlunda.

  5. claeshjalmar skriver:

    National Review har en bild (teckning) över Tahrir-torget som man hämtat från (”rättsinniga”) New York Times. Det för mig intressanta är att ”upprorsmännen” bara har kontroll över hälften av torget; den andra hälften kontrolleras av motståndarna. Som så ofta ger media ett felaktigt intryck. ”En miljon demonstranter”, minsann.
    http://www.nationalreview.com/developing/258814/layout-matthew-shaffer

  6. perfro skriver:

    Ännu har inte Mubarak avgått, nu med motiveringen att han är rädd för kaos.

    Samtidigt kräver nu hans allierade USA och även EU-länder att avgången ska ske omedelbart
    Det är nog inte bara kravet på nödvändiga politiska reformer och att det krävs en nödvändig stabilitet mot bakgrund av att Egypten måste få en ny konstitution, somfastställer hurr landet ska styra.

    Därutöver har vi oron för att de redan negativa teckning för att den globala ekonomin och finanssystemen kommer att utsättas för allt större inverkan

    Den nuvarande premiärministern gör ett förtroende givandeintryck. Till det positiva hör inte bara alla ursäkter utan främst att han inbjuder alla politiska grupperingar att delta i omvandlingen n, som beräknas ske inom två månader.
    I sig snabbt.

    Den starkaste politiska kraften är det Muslimska brödraskapet, som delvis är socialt inriktat.Den långsiktiga inordningen är dock att göra även Egypten byggd på skahiga-lagen.
    Då kan man räkna med stöd av t ex Saudiarabien, men främst förstås av Iran, som redan visar tecken på att de folkliga revolutionerna är ”deras”.

    Det saknas nu starka demokratiska politiska partier i Egypten, som kan förhindra att MB får ett stärkt inflytande.
    Detta kan medföra interna konflikter, att armén står som garant för stabilitet, men framför allt att Egypten måste få stöd utifrån.
    Det blir med stor säkerhet från USA.
    Och bakom dom finns Israel.

  7. karrman skriver:

  8. Konstaterar att Sverige fortsätter vara en pusselbit i de internationella symboliska fredssamtalen…som sagt politik är verkligen elakt!

    Hur står det till med demokrati och fred inom Sveriges gränser? Klassherraväldet är en skandal!

    http://liu.academia.edu/MagnusDahlstedt/Papers/132178/Demokrati_genom_civilt_samhalle_Reflektioner_kring_Demokratiutredningens_sanningspolitik

  9. perfro skriver:

    den är nog så i denna vår värld att länder måste samtala med varandra för att nå lösningar av olika slag.

    Det lyckas dock sällan via världssamfundet FN.

    Vad gäller vårt lands roll i mer globala sammanhang behöver vi inte skämmas över.

    Det visar inte minst denna blogg.

  10. leewanta skriver:

    Ett motiv för CIA´s operationer tycks nu ganska klar: skapa en fanatisk regim med Muslimska Brödraskapet för att spela Egypten vs Jordanien Sunni block vs Iran-Shiit block i en apokalyptisk ”clash of civilisations”.

    Muslim Bros skapade på 20-talet med hjälp av Brittisk intelligenta. Motivet för anglosaxerna var att motverka modernisering av befolkning och stat, vilket ger en ordning lättare att manipulera och styra för den transnationella eliten. Kissinger ärvde taktiken.

  11. claeshjalmar skriver:

    Islam är lite annorlunda, kan man tycka. Daily Star i Dhaka, Bangladesh, rapporterar om hur 14-åriga Hena våldtogs av sin 40-årige släkting Mahub en söndag. På måndag utfärdades en fatwa att hon måste få 100 prygelslag för detta. Hon fick nästan 80; sedan förlorade hon medvetandet och dog.
    http://www.thedailystar.net/newDesign/news-details.php?nid=172669
    – Kanske man också kan nämna att Högste Ledaren Khamanei uppskattar resningen i Egypten. ”Ekon av den islamiska revolutionen hörs. Det är en jordbävning och ett nederlag för USA:s politik, och zionisterna är mer berörda än någon annan”, sade han i sin predikan i Teheran. Det som hänt är en seger för den Islamiska Republiken Iran. ”Efter år av kamp ser det iranska folket att dess röst hörs tydligt i andra delar av den islamiska världen.”
    – Själv sätter jag mina slantar på den egyptiska armén.

  12. fripolitik2010 skriver:

    En kraftfull signal från världens demokratier om rättvisa val och reformer är naturligtvis vad Egyptens frihetstörstande folk efter decennier av USA och Europastött förtryck nu är i behov av.

  13. ardala skriver:

    Var det inte den förra USA-administrationen som drev en ideologisk pro-demokratisk politik, särskilt i arabvärlden. Höll inte utrikesminister Rice ett skarpt tal om rättvisa val,just i Egypten? Ett tal som togs mycket illa upp av Mubarak. Är det inte den nuvarande USA-administrationen som återgått till Kissingers ”realpolitik” ?

  14. leewanta skriver:

    E24.se ”Problemen som ledde fram till finanskrisen finns kvar och riskerar att leda till en ny katastrof på finansmarknaden 2015.”

    Nonsens. Det är samma kris som ständigt har återfinansierats med alla dessa kriminella stödpaket och heta likviditet. När du inte klarar av att betala ett lån försvinner inte problemen med att ta upp nya lån. Det är att försöka låtsas att bolaget står på en svart linje, och den bluffen överlever aldrig, istället har man mångfaldigat skalan av krossande bördor, och kriserna återkommer ständigt var gång de heta pengarna har vaporiserat på kapitalmarknaderna.

    Euron fungerar inte, så istället för att acceptera faktum förintar man hela Europa med oändligt ökande åtaganden genom nya stödpaket vilka aldrig får ett slut eftersom ekvationen redan är negativ. För att betala kasino luft. Vi får hoppas Bildt stödbetalar de evinnerliga förpliktelser han har sett sig självt ha rätten att utkräva av folken.

    För detta är vad man har ägnat sig åt; återfinansierat dödliga gift papper och därmed expanderat balansräkningarna i zombie banker, proppat upp konkursbon. Om kompetens existerade vore det omöjligt, men globaliseringen globaliserade även ett historiskt rekord av inkompetens, dårskap och transnationell korruption. Och allt vi behöver är den rätta stora krisen, och nationerna kommer att acceptera den nya världsordning. Eller hur är det globalisten?

  15. claeshjalmar skriver:

    Något som inte nämns är att 32.8% av egypterna är under 15 år; Sverige 15.5%. Siffran för 15–25 år anges inte, men är viktigare: Det är svårt att få arbete om man är ung och inte har kontakter.
    – Men det här är inte regimens ”fel”. Det är oundvikligt. Och det löser sig inte genom att införa ”demokrati” och bli islamistisk.

  16. utrat skriver:

    Intressant; medianåldern i Egypten är ung 24 år. I Sverige t ex 40 år. (Tyskland 43) Gamla Europa kommer snart att slåss om arbetskraft eller arbetsplatserna tvingas flytta.

  17. […] ligger i topp med sina eviga inlägg till förmån för män. Han har till och med detroniserat Carl Bildt. Men häromdagen segade sig Evelina upp till första plats genom sitt inlägg Den transparenta. Mer […]

  18. raianeh skriver:

    Hörde nyss att Carl Bildt har sagt ”Mubarak era is over”. Bra sagt Bildt, nu hoppas vi att du hjälper till att skapa riktig demokrati i Egypten. Då kan egypten fortsätta ta emot turister och hela världen kan resa dit för att uppleva en fungerande demokrati.

  19. claeshjalmar skriver:

    ”En talesman för president Obama sade att Egyptens omvandling till demokrati måste börja nu — och ‘nu betyder igår (fredag)’ … EU:s 27 ledare gjorde sitt starkaste uttalande om krisen hittills, och fördömde veckans våld ‘i de starkaste ordalag’ och krävde att Egyptens omvandlingsprocess ‘måste starta nu’.” (Times) ”US draws up names for new cabinet”:
    http://www.theaustralian.com.au/news/world/mubarak-stays-put-on-departure-day/story-e6frg6so-1226000591750
    – Egyptens invånare är till 66% läskunniga (räknat på vuxna). ”Demokrati” idag innebär islamism, en regim liknande Irans. Freden med Israel sägs upp, och vi får ett kontinuerligt krigstillstånd.
    – Om alltså inte armén — och de välutbildade — förmår hindra det.

  20. metusalem skriver:

    Här har riktats kritik mot att vår svenska statsledning inte tillräckligt entydigt deklarerat att Mobarak måste avgå. Antagligen vore nyttan tämligen begränsad. UN, EU och USA är väl att betrakta som stora hundar i sammanhanget. Rädslan för ytterligare en islamistisk diktatur dämpar antagligen tonläget från de stora.

    Man kan fråga sig hur vi fotfolk hanterat Egypten innan dessa krisdagar. Jag liksom väldigt många har besök landet ett antal tillfällen. Vi har givetvis konstaterat att detta är ett land som erbjuder mera av intressanta kulturyttringar än något land på nära flygavstånd.

    Vi har också konstaterat att den militära rätt påtagliga närvaron känns som en trygghetsfaktor. Nu tycker jag att alla vi som glatt nyttjat landet som förnämligt turistmål kanske inte så entydigt skall häckla våra politiker för att man inte i högsta tonläget kräver diverse saker.

    Givetvis vill man hoppas att landet lyckas hitta en smidig väg till någon form av demokrati, till glädje för Egyptierna, och även oss som gärna vill återvända.
    En islamistisk stat, typ Iran, ter sig inte som ett bra resultat av en mäktig folklig resning.

  21. karrman skriver:

    Om islamisterna i Egypten kommer till makten i fria och demokratiska är det inte självklart att de i nästa steg avskaffar demokratin och inför sin diktatur.

    Det som talar mot detta är att de inte kommer få en absolut majoritet så att detta inte blir möjligt.
    Protesterna på gatan har också varit en revolt mot auktoritärt styre så detta steg skulle inte ha folklig legitimitet. Den tredje faktorn är att armén alltmer framstår som garanten för demokrati och politisk stabilitet.

    Det kan vara så att jämförelsen med Turkiet är den rätta. De har en stark militär som är lierad med USA och den politiska islam som växer fram är inte revolutionär utan pragmatisk reformistisk.

  22. karrman skriver:

    Man kan också jämföra med arbetarrörelsens framväxt.
    Även där hade vi en splittring mellan pragmatiker och ideologer – reformister och revolutionärer.

    Lösningen blev en historisk kompromiss i Sverige och liknande länder där reformisterna gjorde upp med de traditionella makthavarna och införde politisk demokrati.

    Vad islamisterna behöver säkerställa är att de inte eftersträvar revolution – varken i Egypten eller på export. Då kan politisk pluralism och demokrati växa fram i hela mellanöstern.

  23. metusalem skriver:

    Karrman…
    Du har så rätt i det mesta. Du pekar på ett antal faktorer som absolut särskiljer Egypten från Iran för 30 år sedan. Jag hoppas livligt att du får rätt.

  24. florimond77 skriver:

    For every day mr Mubarak refuces to go the islamists will go stronger. Maybe Obama should try to convince Mubarak through Israel since he has a strong bond to them(as the US) that it would be better for all if he left NOW.

  25. karrman skriver:

    metusalem

    Man kan naturligtvis teckna alternativa scenarios, men jag valde att se de positiva möjligheterna för Egypten.En ytterligare positiv faktor är proteströrelsen inte har ett ursprung i islamism och att detta kommer ha betydelse för utvecklingen.

    Den stora risken är militären agerar mot de fredliga demonstranterna med våld och att detta utlöser en våldsspiral som leder till kaos och jihadister – dvs muslimska revolutionärer – tar initiativet och detta utlöser ett liknande scenario som det i Iran.

    Idag är detta scenario inte speciellt sannolikt.
    Sunni islam är mycket mer decentraliserat är shiia islam. Finns inget centralfigur som rörelsen kan enas kring som Khomeini.

    Om processen blir utdragen finns risken att vi ser att den ryska revolutionen kan upprepas. En liten grupp jihadister inom militären – om de finns? – skulle kunna genomföra en statskupp.
    Inte heller detta scenario är sannolikt.
    USA stödjer den egyptiska militären med runt en miljard dollar varje år vilket talar emot en statskollaps och ett ryskt scenario.

    Tror det mest sannolika i dagsläget är det demokratiska scenariot där islamisterna blir en maktfaktor bland andra.

  26. leewanta skriver:

    Eurozonens finansiella problembarn, Grekland, Irland, Portugal, Belgien, Spanien och Italien förväntas sanera via åtstramningar och samtidigt bli mer konkurrenskraftiga. Det antas åstadkommas så fort att överhängande skuld kan släckas ut. Tankeformen är lika dysfunktionell som verklighetsfrånvänd. En hallucigen och omöjlig idé. Mao/IMF sidan kräver åtstramningar och de imbecilla EU klåparna på andra sidan myntet gastar samtidigt efter mer tillväxt. Hur skall man beskriva en sådan inkompetens? En sådan total frånvaro av konsekvens och form?

    Pakter och unioner, eftersom de är socioekonomiska abstraktioner, fallerar nästan utan undantag. Anledningen till att konkurrenskraften oftast försvinner från pakter beror på att de oftast hämmar lokal utveckling anpassad efter lokala behov, vilket är A och O för en marknadsekonomi. Man kan inte ha en Marxistisk valuta och sedan låtsas som att en pakt agerar på en fri marknad av jämlikar, när dessa redan är låsta i en abstrakt union via en pappersprodukt. Alltså försvinner konkurrenskraften av helt logiska skäl. Att be Spanien anpassa sig efter en verklighet som inte var deras förintade deras ekonomi. Så förutsägbart.

    Problemen är lika de som Amerikanska stater och kommuner dras med. Det är produkten av att leva utanför sin egen natura och ordning, vilket innebär att man lever på någon annans, och det är att leva bortom sina resurser. Då hjälper det inte att dessa entiteter trycker pengar och de har ingen förutsättning att växa fort nog att betjäna skulderna, eftersom ordningen tog kål på cellväggarna. Man säger att landet finns samtidigt som en union finns. Vilket är centrum som etablerar behovet som besluten sedan ska anpassas efter? Grekland? EU? IMF? Vilka marxistiska rövare tror på detta? De kan inte manipulera deras kapitalisering eftersom de inte har någon kontroll i denna ordning. De har ingen kontroll över räntan eftersom Marx på ECB sitter på den. Den enda vägen blir således att hitta någon som ständigt pumpar in mer lån, till allt högre räntor eftersom risken bara stiger över tiden. Eftersom de var chanslösa på förhand forcerade att leva som om de var något annat än de i verkligheten var, blev de fallna tvungna att skapa sanslösa bubblor för att simulera ekonomin och kraven. Alla bubblor spricker.

    Man kan fråga sig, även om politiker lever på inkompetens, hur kunde hela bankvärldens sluga elit inte se problemen? Det gjorde de och slog till med detsamma. Koncepten emanerade ur intressen bakom Federal Reserve och Bank Of England. Och de vill ju ha en världsstat…Achtung!

  27. […] fortsätter i Egypten för att ha rätten till det fria ordet och den egna makten över sina liv. Carl Bildt skriver om det på sin blogg, men jag förstår inte denne man riktigt. Han, som jag faktiskt […]

  28. metusalem skriver:

    karrman…
    Jag hittar ytterligare en viktig omständighet. Troligen kortsiktigt den viktigaste. Nämligen armén, välutrustad och troligen med god sammanhållning gentemot sin ledning. Om militären, vicepresidenten och El Bahrein kan snabbt kan förhandla fram en färdplan som folket på torget kan tro på, då kanske det går vägen.

    Det vore tragiskt om islamisterna skulle lyckas upprepa det som kommunismen lyckades med i Ryssland
    ungefär 1917.

  29. karrman skriver:

    metusalem

    Håller med om att arméns roll är central.
    Alla tecken idag tyder på att de kommer spela en viktig roll att garantera politisk stabilitet i Egypten.

    De stänger vägen för jihadisterna och säkerställer en fredlig utveckling. Den andra faktorn är att de uttalat att de inte kommer att använda våld mot demonstranterna. Detta innebär att det sannolikt är en tidsfråga innan demonstranterna får igenom sin vilja och Mubarak avgår och en övergång till demokrati kan påbörjas.

    Sen är det viktigt att skilja på islamister och jihadister inom politisk islam. Islamister förespråkar en demokratisk väg för att uppnå sina mål medan jihadisterna förespråkar en väpnad kamp.
    Muslimska brödraskapet är islamister och förespråkar en fredlig demokratisk kamp medan Al-Qaida är jihadister och förespråkar väpnad revolution.

    Kan jämföra med socialdemokraters och kommunisters inställning till demokrati. Islamisternas är självklart ett mer oprövat kort, men det råder en grundläggande konflikt mellan dem och jihadisterna i synen på demokrati. Om du minns så ville socialdemokratin länge införa socialism (=kollektivt ägande) i Sverige om än på demokratisk väg.

  30. metusalem skriver:

    karrman…
    Det var intressant att bolla en del idéer med dej. I motsats till mej verkar du ha en mer gedigen kännedom om de olika politiska och religiösa strömningar som man har att väga in för att få en bra analys av tänkbar utveckling.

    Jag själv litar mera till min magkänsla om vad framtiden kan innebära. Med kunskap och känsla vill man ändå uttrycka en önskan om att det spännande Egypten skall komma förbi sin nuvarande kris med en utveckling mot bra levnadsvillkor för landets befolkning.

  31. perfro skriver:

    Det är tydligt att omvandlingen från diktatur i 60 år till endera någon form av demokrati eller inom ramen för detta ett förstärkt islamistisk inflytande

    Ombama har försvagats när han kräver Mubaraks omedelbara avgång medan hans sändebud efter sitt besök i Kairo ger efter för hans krav att inte kandidera i presidentvalet.

    Alla parter talar frimodigt om de universella rättigheterna, men inte ens EU vill så långt som Obama.

    Det verkställande utskottet har nu i varje fall avgått, vilket försvagat Mubarks ställning och banat väg för mer ”liberala” krafter, som vill inleda förhandlingar.
    Det betyder också mycket att sonen är borta.

    Dessa överläggningar ska menar man avslutas efter två månader, men redan har det blivit en splittring inom opposkigtionen. Få fredliga förändringar finns det också exempel på.
    Det är tydligt att Muslimska brödraskapet nu vill vara ledande och även tror att de ska vinna valet,
    Det vore förstås en katastrof oavstt vad våra politiker som även Carl säger utåt om att folket ska bestämma.

    Vad som kan göras är att förhindra att shaira-lagen skrivs in i en ny konstitution.

    Därutöver har Egypten en så viktig geopolitisk betydelse att det sannolikt blir en återgång till realpolitiken i ny skepnad.

    Längre än så går det nog inte att komma.
    Iran, med dem sympatiserande länder och stödet till Hamas smt Hitzbolla får inte bli en dominerande part och bli betraktade som demokratiska revolutionärer.

%d bloggare gillar detta: