Avgörandets dag

ASTANA: Ny dag och nya insatser under detta möte – även om det är planerat att gå mot sitt slut strax efter lunch.

Hillary Clintons plan har redan lyft i riktning mot Bishkek i grannlandet Kirgisistan. En regering har nyss bildats i landet, men dess problem är sannerligen inte över.

Jag kommer att träffa henne igen i Manama i Bahrain på fredag kväll.

Då vet vi också hur detta möte kommer att ha slutat. Det blir några intensiva timmar av förhandlingar här på förmiddagen. Utgången är alls icke given.

Logistiken gör att jag därefter kommer att vara här ytterligare en kväll och natt innan det blir en möjlighet att flyga vidare tidigt fredag morgon.

Om vädret tillåter det tar vi oss en liten bit norrut och ser på det som finns kvar av ett av den sovjetiska tidens mest beryktade GULAG-läger.

Dit sändes kvinnor associerade med ”folkets förrädare” enligt Josef Stalins ytterligt generösa definition. Inte många kom därifrån.

Den moderna kazakiska staten är skapad över ruinerna av det sovjetiska experimentets tragedier.

Stalin-tidens GULAG-läger följdes av Chrustjov-epokens kärnvapenteser och planmässig plöjning av stäppen.

Minnena lever – och konsekvenserna finns kvar.

Och det är på denna bas vi steg för steg försöker att bygga ett bättre Europa.

13 Responses to Avgörandets dag

  1. spanaren skriver:

    I dagens SvD finns artiklar som berör den för
    oss svenska medborgare fördolda verkliga svenska
    utrikes och säkerhetspolitiken.
    VARFÖR har VI inte tillfrågats om detta i valen?

    Nu framstår Carl Bildts agerande i ”husse” Clintons
    ledband f’låt den transatlantiska länken vid mötet i
    Astana i förklaringens ljus ävenså ”försvars”minister
    Tolgfors agerande som Pentagons ”agent in place” vid
    raserandet av det svenska folkförsvaret och dess
    omvandling till en obetydlig styrka av yrkesmilitärer
    för insats i USA:s krig och ockupationer medan vårt
    eget land lämnas helt oförsvarat.

    Är det av intresse för Sveriges folk att Carl Bildt
    får leva ut sina ”Poltavakomplex” och ”ryssfobier”
    eller vore det för oss svenskar gynnsammare med en politik visavi Ryssland i Karl den XIV Johans anda?

    http://www.svd.se/nyheter/inrikes/usa-bekraftar-svensk-natokoppling_5764589.svd

  2. spanaren skriver:

    Efter morgonens utgjutelser vad gäller Svenska Dagbladets artiklar om den för oss svenskar fördolda utrikes och säkerhetspolitiken länkas till en trovärdig nätsidas analys.

    Min egen fråga:

    Är det helt trovärdigt att avskaffa det svenska
    existensförsvaret med tanke på utvecklingen i
    Ryssland och USA? Hjälpte någon Georgien 2008?

    http://krigskonster.blogspot.com/2010/12/som-man-baddar-far-vi-ligga.html

    I sakfrågan skriver idag Georgia Times om att
    västmakterna och även Carl Bildt försöker få
    till stånd ett ryskt tillbakadragande från Abchasien och Sydossetien och återställande av Georgiens förkrigsgränser.

    Hur troligt är det att Putin särskilt med tanke
    på hans uttalanden i CNN och Medvedevs tal till nationen går med på detta?

    Troligare är kanske att Ryssland/Kina åter tar upp
    frågan om den västmaktskontrollerade serbiska
    provinsen Kosovo i synnerhet om den nuvarande regimen i Belgrad vid nästa val ersätts av en nationalistisk regering och Republika Srbska bryter sig ur den konstlade statsbildningen Bosnien/Herzegovina.

  3. mikaelaakerman skriver:

    Carl!

    Har förstått att du har begränsade möjligheter att kommentera innehållet i den artikel som vi i dag publicerar om den amerikanska ambassadens syn på säkerhetssamarbetet mellan Sverige och USA och Sveriges inställning till Nato, men får du en lucka får du gärna slå mig, och oss, en signal. Jag nås bäst på 0767-98 72 15, alt. mikaela.akerman@svd.se.
    MVH
    Mikaela Åkerman, reporter Svenska Dagbladet.

  4. utrat skriver:

    mikaelaakerman
    utrikesministern är i Astana på OSSE-mötet(11 år sen sist)1500 mediarepresentanter tycker detta möte är viktigt. Ska vi få nöja oss med Bildts rapportering därifrån? Med detta aktuella möte som bakgrund kan man nog nöja sig med att svaret från Bildt kan dröja tills mötet är över.

  5. perfro skriver:

    Svenska Dagbladets toppnyhet om att vi skulle ha en fördold NATO-anknytning i den bemärkelsen att USA skulle värna om vårt territorium i händelse av ett ryskt angrepp är knappast någon nyhet.

    Så har fallet varit nu i flera decennier,
    Sedan är det en annan sak att skilda regeringar samt även militärledningar inte av inrikespolitiska skäl velat upplysa allmänheten om vilken säkerhetspolitisk inriktning som gäller.

    Det som nu pågår är inget annat än att detta samarbete intensifierats i skilda konfliktområden som i Kosovo och nu i Afghanistan

    Den nya är måhända att den tidigare amerikanske ambassadören i Stockholm gjort bedömningen, knappast föga sannolik , att om det blev känt att vårt land har en pragmatisk orientering mot NATO och då främst USA så skulle Norge lämna denna allians.

  6. Kachina skriver:

    Statligt sanktionerade avrättningar, tortyr, en underrättelsetjänst som våldför sig på den egna befolkningen, politiska mord. De förekommer i statsskick dominerade av politiska och religiösa ytterligheter som i Ryssland, Iran, Irak, Kina, Nordkorea och USA.

    Kan någon förklara för mig hur någon människa vid sina sinnens fulla bruk kan älska det ena och samtidigt hata de andra, när de är samma sak?

    Lever dessa människor, oavsett nation, i en illusion präglad på dem av statlig propaganda eller av en mer subtil attitydpåverkan genom ”vita dukens” makt, film och skådespel.

    Till den senare kategorin torde räknas stora delar av det politiska etablissemanget i Europa. Att Carl Bildt inte kan förlika sig med Poltava, får räknas som hans egen kamp mot väderkvarnarna.

  7. geneina skriver:

    Mycket tal om demokrati och mänskliga rättigheter. Hur vore det om vi praktiserade lite av det i Sverige? Enligt 1 kap. 6 § regeringsformen så är ”regeringen är ansvarig inför riksdagen.” Det innebär bl.a. att ministrar bör svara på interpellationer, men den demokratiska principen struntar Carl Bildt i. Och när de två interpellationer jag har i åtanke gäller grova brott mot mänsklaga rättigheter i Västsahara och lika grova brott, i vilka Lundin Oil var inblandade, i Sudan, så tyder detta också på en oseriös attityd i förhållande till mänskliga rättigheter. Man kan inte prata om vikten av demokrati och mänskliga rättigheter i central Asien och strunta i dessa på andra håll.

  8. tsolin skriver:

    Spanaren: Mycket märkliga kommentarer Du lämnat ovan. ”Husse” Clinton, Tolgfors ”agent in place” etc.

    Jag tycker de läckta Wiklipediatelegrammen (läste nyss de från Stockholm) inte kastar något nytt ljus allt. Så har det ju varit sedan andra världskrigets slut – en nära relation med USA, utan att vi varit medlemmar av NATO. Genom Wennerström mfl har ryssen haft full insyn i detta hela tiden så inget nytt under solen alls. Jag har allt svårare att förstå Din ryssvänliga agenda i Dina ständiga inlägg på Bildts blogg som tycks gå ut på en sak – följ Moskvas lnje. Varför argumenterar Du hela tiden för en återgång till ”territorialförsvaret” (en mycket gammalmodig lösning – och mycket dyr) snarare än att hävda det som vore den självklara slutsatsen: att Sverige biorde gå med i NATO?

  9. spanaren skriver:

    Tsolin,

    Som jag ser det går utvecklingen i vår del av
    världen mot en militär konfrontation mellan
    USA/NATO och Ryssland/Kina/CSTO/SCO där Sveriges
    möjlighet att undgå att dras in är en återgång
    till tidigare neutralitet och alliansfrihet med
    stöd av ett trovärdigt eget existensförsvar och
    utnyttjande av tidigare ”marginaldoktrin”.

    Om ”ryssen kommer” så är det troligt att USA
    av egenintresse inte ger upp terrängen östra Skandinavien utan ingriper som i Korea 1950 oavsett om vårt land är medlem i NATO eller ej.
    Det försvarslösa Gotland är den militärstrategiskt viktigaste platsen i hela Östersjöområdet.
    (Tänk ryska S-400 vid Visby).

    Svenska regeringens viktigaste uppgift är idag som
    igår och imorgon att bevara den svenska freden som
    vi med Karl den XIV Johans politik lyckades göra
    i nästan 200 år.

    Min agenda är INTE ryssvänlig utan bara ett försök
    att se hur det geopolitiska läget kan se ut i vår del
    av världen om några år med ett USA som fokuserar på vad de kallar ”The Pacific rim”, ett splittrat EU
    med tysk/franskt/rysk samarbete, ett av ekonomiska
    skäl nedrustat NATO OCH ett topprustat Ryssland
    med ambitioner inom vad som var Sovjet med närområde
    (Det ryska huset med omgivande vallgrav).

    Vilken politik bör Sverige i detta läge föra för
    att bevara svenska folkets fred?
    Vi har ju dessutom en tradition av att närma oss den för dagen starkaste makten i vårt närområde
    – det är i morgon inte USA/NATO.

    Framgår det inte av vad Carl Bildt själv skriver
    att han handlar helt i linje med USA:s intressen
    och att Tolgfors har ett nära förhållande till
    Pentagon?
    Är USA:s geopolitiska intressen även Sveriges?

    Rekommenderar STRATFORS senaste artikel i en serie
    som behandlar utvecklingen i Ukraina som nu åter
    fullt ut deltar i CIS mm osv.

    Nu får vi avvakta slutkommuniken från Astana.

  10. tsolin skriver:

    Spanaren,

    Man kanske inte skall fortsätta denna diskussion nu flera dagar efteråt (och med flera nya blogginlägg av Bildt om andra saker). Men det Du förespråkar (konsekvent) ända sedan jag första gången såg något inlägg av Dig (själv har jag inte varit så flitig att skriva) är det som på engelska kallas för ”Appeasement” och som definieras på detta sätt i Wikipedia:

    ”Appeasement is commonly understood to refer to a diplomatic policy aimed at avoiding war by making concessions to another power. It was used by European democracies in the 1930s who wished to avoid war with the dictatorships of Germany and Italy, bearing in mind the horrors of the First World War.

    The term is most often applied to the foreign policy of British Prime Minister Neville Chamberlain towards Nazi Germany between 1937 and 1939”.

    Skall detta verkligen vara vår politik 2010 och 2011, femton år efter det att vi gick med i EU? En ständig anpassning till Rysslands politik?

    Vattendelaren för mig är om man accepterar Sovjetunionens sönderfall 1991 och uppkomsten av ett antal (15) självständiga stater, varav Ryssland är en. För en del av dessa stater har det gått lysande (Baltikum). För andra (Centralasien) var kanske tillvaron i Sovjetunionen bättre.

    Men det viktiga är att acceptera dessa länderna självständiga val. Georgien vill bli NATO-medlem och kommer också att bli det en dag. Det återbekräftades så sent som vid NATOs toppmöte för två veckor sedan.

    Du uttrycker hela tiden, spanaren, oro över Sveriges situation i framtiden, med en nedrustat försvar och en påstådd naivitet (Du skriver hela tiden om ”fredens hav” inom citationstecken).

    Är vi så naiva? Tror vi att ett territorialförsvar kan byggas upp igen som kan hålla ryssen borta om det blir hett om 15 år? Ja går gör det kanske i teorin men en mycket mer rationell metod att säkra vårt oberoende är väl att gå med i NATO. Vad har Du emot NATO, spanaren? Vore inte den både bästa och billigaste lösningen för Sverige?

  11. spanaren skriver:

    Tsolin,

    Tack för svar på mitt inlägg och dina alltid
    tänkvärda synpunkter.

    I grunden tror jag att skillnaden mellan oss
    är att Du tror att de förändringar som skedde
    vid Sovjets upplösning blir bestående medan
    jag i ljuset av Rysslands historia tror att
    de är, liksom förändringarna efter den första ryska geopolitiska katastrofen under 1900-talet
    – VK1, bolsjevikkuppen, inbördeskriget –
    är av tillfällig natur och att varken vi, USA, EU eller NATO kan påverka denna utveckling.

    Varför skulle inte historien upprepa sig efter den
    andra ryska geopolitiska katastrofen under 1900-talet
    – Sovjets upplösning?

    Efter ”den stora oredan” kom Peter den Store, efter
    den första geopolitiska katastrofen i vår tid kom
    Stalin och efter den andra katastrofen kom Putin….

    Har jag möjligen förläst mig på rysk historia och
    i verkligheten historien sällan upprepar sig.
    Vad som händer inom den av Kreml proklamerade ryska
    intressesfären styrs av Ryssland oavsett vad VI
    tycker och tänker. Visade inte mötet i Astana att
    världen förändrats sedan 1999? Hade dagens Ryssland
    avblåst den redan inledda militära operationen till
    stöd för Serbien mot den angripande övermakten?

    Vi har tidigare organiserat ett trovärdigt eget
    existensförsvar. Finland gör det än i dag till
    mindre kostnad än vad vi betalar för ingenting.
    Vad hindrar oss att skaffa ett ”finskt” försvar?
    Utvecklar det inte vidare utan hänvisar
    till militärbloggarna ”Wiseman’s Wisdoms” och
    ”Sverige och världen”. Den sistnämnda har ett
    roande utdrag ur en norsk dagstidning om Sveriges
    militära ”förmåga”.

    Jag har inget emot västmakternas av USA ledda
    militärallians NATO men vill att Sverige återgår
    till vår tidigare politik som höll vårt land utanför
    de europeiska konflikterna i 200 år. Om det skulle
    bli konflikt i vårt närområde har vi med ett ”finskt”
    försvar med tanke på ”marginaldoktrinen” möjlighet
    att hålla oss utanför kriget. Idag blir vi utan
    egen militär förmåga inblandade från dag 1 där vi
    tom kan gå i krig mot Ryssland i Baltikum om vår
    ”solidaritetsdeklaration” skall tas på allvar.

    Notera att den tidigare ”livlinan” inte skulle utlösas
    förrän en sovjetryskt angrepp mot Sverige var ett faktum.

    STRATFOR har en ny artikel som idag handlar om
    Polen och tar upp delar av vad vi utbyter tankar om.

    http://www.stratfor.com/analysis/20101202_geopolitical_journey_part_7_poland

    Friedman har samma åsikt som undertecknad vad gäller illusionen att EU innebär ett fredsrike där lejonen skola sova med lammen….

  12. Kachina skriver:

    Jag ser det som att Ryssland, genom Medvedevs moderniseringspolitik, är på väg att anpassa sig till Europa. Naturligtvis har även det ryska myntet två sidor, men att inleda samarbete med och därmed ge stöd åt den europavänliga sidan, är väl ren självbevarelsedrift för att slippa framtida ”grannfejder.”

    Att säkra vårt oberoende gör vi bäst genom ett EU-försvar i tätt samarbete med NATO. Men,……vi får inte räkna med att den amerikanska delen av NATO kommer att finnas kvar för evigt i Europa. De kan få sitt att göra på annat håll.

    Den största faran mot den Europeiska civilisationen ligger inte i Ryssland, utan i den mentala cancersvulsten i Afghanistan, som sprider sina metastaser längs allt längre leder

  13. spanaren skriver:

    Kachina,

    Satsa inte på fel häst. Är det inte troligt
    att Putin återkommer till makten i Kreml 2012?

    http://www.themoscowtimes.com/opinion/article/a-triumph-of-aimlessness/425482.html

    Oavsett vem som blir näste president -Medvedev,
    Putin eller Dugin- kommer enligt min mening
    återupprättandet av de facto rysk kontroll över
    vad som var Sovjetunionen att fortsätta –
    inte om det kan undvikas med militära medel utan geopolitiska som i dagens Ukraina

    Kriget kommer om en ny neocon-regim tar makten
    i Washington och fortsätter Bushpolitiken.

    Om EU inte blandar sig i den ryska sfärens inre
    angelägenheter finns alla möjligheter till fredlig
    handel och samfärdsel i en ny Wienkongressanda i
    vår del av världen med Ryssland, Tyskland, Frankrike
    och Italien som ledande makter.

    Detta betecknar Tsolin som eftergivenhet liknande
    1930-talet. Är ett kommande krig att föredra för
    vårt lands del?

    De ledande kontinentala makterna nedrustar idag
    av ekonomiska skäl sina krigsmakter ehuru inte
    lika radikalt som Sverige som avskaffat Försvaret.
    Det torde bli svårt att organisera ett EU-försvar
    även om USA troligen försvinner mot Stilla Havet.

    Problemet Afghanistan är troligen löst inom några
    år – på samma sätt som skedde 1842 och 1989…..

%d bloggare gillar detta: