Åter en dag med Afghanistan

STOCKHOLM: Tillbaka för en arbetsdag i Stockholm innan det tidigt i morgon bär iväg till Abu Dhabi och helgens informella samtal om såväl fredsprocessen i Mellersta Östern som den iranska frågan.

Men närmast är det först regeringssammanträde med beslut och sedan pressträff om propositionen om Afghanistan-styrkan.

Jag vet inte om det finns några kvarvarande frågor – men jag vill i alla fall ge möjligheten att ställa dem och att få de svar som jag har möjlighet att ge.

På eftermiddagen träffar jag också vår ambassadör i Kabul Torbjörn Pettersson för att diskutera inte minst hur processen med övergång från stridande och stödjande insatser, och övergången till en civil ledning för vårt s k PRT 2012, mer konkret skall kunna gå till.

På det nordiska utrikesministermötet i Reykjavik i går hann vi inte fullt ut med den fördjupning av våra diskussioner om Afghanistan som nu kommer att krävas.

Men jag kommer att träffa Alexander Stubb i London nästa vecka och Jonas Gahr Störe i Oslo veckan därpå, så det kommer att finnas rikliga möjligheter att göra det.

Från Helsingfors har det redan sagts, men också i andra nordiska huvudstäder handlar det ju om en inriktning av politiken av den modell som vi presenterade i måndags. Och vid Nato- och ISAF-toppmötet i Lissabon om två veckor kommer tongångarna att vara mycket snarlika.

Under dagen hoppas jag att mitt exemplar av Kai Eides bok om sina erfarenheter i Afghanistan – han var ju FN-chef där intill i början av detta år – kommer fram.

Boken kom ut i Oslo i går, och blir alldeles definitivt min litteratur på morgondagens långa flygningar.

11 Responses to Åter en dag med Afghanistan

  1. gubbstut skriver:

    Synd att du han fara iväg, innan boken släpptes, den om våran konung: ”Den motvillige monarken” hade kanske annars varit din lektyr, under långa och många flygtimmar. Undrar om en kung, kan vara en säkerhetsrisk, nja kanske eller vad säger du Carl?

    http://www.aftonbladet.se/nyheter/kolumnister/oisincantwell/article8066584.ab

  2. florimond77 skriver:

    Hade tänkt göra ett inlägg om Afghanistan men så läste jag gubbstruten här.
    Jag är ingen maläten royalist men jag tycker den här historien med boken är minst sagt oetisk och jag förmodar att författarna skrivit den för ekonomisk vinst i första hand. Det är lite väl sent att komma med denna ”uppseendeväckande” bok så här långt efter. Det är som om chefen skulle komma efter 30 år och anklaga mig för dåligt uppförande.
    70 talet var faktiskt väldigt olik vårt 20000 tal. Kvinnokampen låg i sin linda och det var mycket som inte var diskuterat och så självklart som idag.
    Det här handlar ändå inte om prostitutionshandel med unga utsatta kvinnor som en hel del av den tidens riksdagsmän blev anklagade för. Dessa riksdagsmän och många med dem var så förblindade om den gamla fördomen om ”den lyckliga” horan att man blev både blind och döv. Som vuxna män borde de tagit avstånd men vad händer med vuxna män som lever i en manspåverkad värld? De gör som alla andra gör utan att tänka. Vi i Sverige har kommit långt i den här frågan medan man i övriga Europa fortfarande lever kvar i vanföreställningar.
    Under den här tiden som kungen anklagas för att tillsammans med sina polare, ett gäng bortskämda och stormrika adelsmän får man anta, ha beställt damer till kaffet var det nog så att många hade skrattat åt den bok som nu väcker sådan avsky. Det är en skymf av kvinnan på högsta nivå, det ska inte förnekas, men det hände -då- inte idag, får man verkligen hoppas.
    Denna bok är en veritabel skvallerbok som jag skulle skämmas att betala pengar för och samtidigt är det ett mycket läckert köttben till de som vill avskaffa kungahuset.
    Jag är varken royalist eller republikan. Jag tycker synd om barn som ska växa upp för att bo i guldburar och jag tycker att när det är dags ska kungahuset under värdiga former säga upp sig självt, för så blir det i alla fall en vacker dag.

  3. claudius49 skriver:

    ”Den motvillige monarken” har publicerats idag, och jag gör här en motvillig kommentar: Är någon förvånad? Sveriges konung är väl sannolikt ungefär som andra furstar.

    Och enligt medias upprörda kommentarer kring boken verkar de mest braskande förgripligheterna ligga rätt långt bakåt i tiden. Numera kanske rentav preskriberade.

  4. Kachina skriver:

    Var går gränsen för offentlig person och privat person?

    Är den offentliga personen offentlig 24 tim/dygn alla dagar på året?

    Ja, kanske i England och USA där paparazzis dolda objektiv bevakar dygnet runt.

    Är vi i Sverige verkligen intresserade av smaskiga detaljer ur de offentligas privatliv?

    Jag är intresserad av filosofi, strängteori, religion, politik, samhälle, musik,……men personerna bakom yttringarna är mig totalt likgiltiga.

    Så länge kungahuset marknadsför Sverige till den låga kostnad de utgör får de göra det, men kungens privatliv är jag INTE intresserad av.

    Måste vi bli som anglosaxerna? Kan vi inte behålla den del av det samhälle fram till sekelskiftet, att vi var fostrade att skilja på den offentliga personen och hans privatliv.

    Det skulle ALDRIG falla mig in att åka till Medelhavet för att ställa mig och titta på Carl Bildts sommarstuga. Det skulle aldrig falla mig in att inleda ett offentligt samtal med en offentlig person, inom hans/hennes område, om denne inte först tydligt exponerat sig som varande ute i offentligt ärende.

    Jag menar att den offentliga personen inte är offentlig dygnet runt. Det måste vi respektera.

    Boken ”Den motvillige regenten” kan kort kommenteras och därefter ignoreras.

  5. Pravo skriver:

    En majoritet av väljarna röstade på partier som före valet sade att de stödde det rödgröna förslaget om Afghanistan. Jag kan ännu inte smälta att S och MP inte kommer att rösta för det rödgröna förslaget utan istället rösta för en ”kompromiss” som i praktiken består av alliansens förslag förklädd i nya ord. Varför sade ni inte det före valet?

    Över 50% av befolkningen vill ta hem trupperna från Afghanistan snarast. Många, många av dem har röstat på S och MP i tron att de skulle företräda den politik de utlovade före valet. Jag är oerhört besviken. Inte på alliansen, de har röstat precis som de sade före valet. Jag är besviken på S och MP.

  6. Pravo skriver:

    Eftersom skillnaderna mellan blocken var så små i övriga frågor förutom Afghanistan kunde S och MP lika gärna gått upp i alliansen redan före valet. Det hade gett en mer rättvis bild av dagens politiska läge och det hade gett både väljarna och statsvetarna något att fundera på.

  7. soli01 skriver:

    Pravo – inte ska du vara besviken inte. Var glad att det finns partier som kan ändra på något dumt! Det nu förslag som troligen går igenom vid stundande röstning är det enda vettiga och visar att vi svenskar inte är några ”harpaltar”.

  8. Kachina skriver:

    Ett val är ett val. Efter valet är trovärdigt stabil politik, inrikes som utrikes, det enda försvar vi har, militärt och ekonomiskt.

  9. Pravo skriver:

    Ur ett demokratiskt perspektiv tycker jag man kunde talat om vad man står för före valet och sedan låta väljarna avgöra. Att säga en sak före valet och sedan göra precis tvärtom en månad efter valet är inte förtroendeingivande.

    På det här sättet har man kört över inte bara Vänsterpartiet utan en majoritet av svenska folket. Är det verkligen viktigare med ”stabilitet” än med demokrati?

  10. Kachina skriver:

    ”Ur ett demokratiskt perspektiv tycker jag man kunde talat om vad man står för före valet och sedan låta väljarna avgöra. Att säga en sak före valet och sedan göra precis tvärtom en månad efter valet är inte förtroendeingivande.”

    Det var det sossarna förlorade valet på. Det fanns ingen stabilitet i den uttryckta politiken. Den röd-gröna koalitionen byggde på att köpa röster styckevis, att var och en skulle vinna genom den andre. Det fanns ingen genomtänkt politik och att S böjde sig för V i en fråga de tidigare varit mycket tydliga, blev ”fritt fall ner i pottan.”

    Valet är över och det är uppfriskande statsmannaskap att inte sätta käppar i hjulen för den sittande regeringen.

    Det kommer ett val till och jag tror att S under tiden fram till dess kommer att vinna på att visa gott statsmannaskap samtidigt som de stabiliserar sin politik och förankrar den ”i hälleberget.”

  11. orust skriver:

    CB,
    När du nu ska igång med att diskutera MÖ igen så glöm inte Cypernfrågan – den är mer central än man tror. Arbeta för att erkänna Norra Cypern som den stat den varit i snart 40 år! Återförening verkar vara en utopi.

%d bloggare gillar detta: