Frågor vid östra Medelhavet

BODRUM: Fortsatta diskussioner en synnerligen vacker dag här vid östra Medelhavet. Frågorna är många.

Kommer det att vara möjligt att nå en överenskommelse om att övervinna Cyperns delning med alla de positiva effekter en sådan skulle få?

FN-representanten Alexander Downer var inte alldeles uppgiven när jag träffade honom senast i New York, men här är det åtskilliga som klagar över det låga tempot i förhandlingarna och vad man uppfattar som oviljan att komma till ett avgörande.

Om det blivit en uppgörelse 2004 – den lösning som fanns fälldes som bekant i en folkomröstning av grekcyprioterna – hade det i dag längre inte funnits några turkiska trupper kvar på ön. Samarbetsklimatet i denna del av Europa hade varit långt bättre.

Och med all säkerhet hade hela Cypern haft en markant bättre ekonomisk utveckling.

Att en lösning inte är lätt är uppenbart. Nationella konflikter av denna art leder ofta till komplicerade konstitutionella konstruktioner. Vare sig Belgien eller Bosnien framstår som ideala modeller.

Men var finns egentligen de realistiska alternativen? En delning borde inte ligga i någons intresse.

Kommer Turkiet att ha kraften att gå vidare mot en lösning av den kurdiska frågan?

Att det skett mycket betydande framsteg under de senaste åren, och att EU-processen är av största vikt i detta sammanhang råder det ingen tvekan om.

Men mycket återstår ändå. Många vittnar om ett besvärligt och spänt läge i sydöstra Turkiet. I viktiga avseenden återstår åtskilligt att göra när det gäller respekten för de medborgerliga fri- och rättigheterna.

Att relationen nu blivit så god mellan Ankara och den Kurdiska Regionala Regeringen KRG i norra Irak är dock av allra största betydelse. En konfliktrisk har så gott som eliminerats.

Finns det en risk för att konflikten mellan Armenien och Azerbaijan om Nagorno-Karabach kommer att flamma upp igen?

Jag nås av röster som anser att den s k Minsk-gruppens förhandlingar inte går någonstans alla, att frustrationen bygger upp och att EU borde engagera sig mer konkret för en lösning. Och någon som t o m hoppas att det kommande OSCE-toppmötet i Astana skall kunna föra frågan framåt.

Och jag kan bara hålla med om att detta är en s k frusen konflikt som riskerar att explodera om det inte läggs mer kraft på att försöka att få till stånd en lösning.

Finns det en risk för att Turkiets aktivare utrikespolitik under de senaste åren leder till försämrade relationer till Washington och Bryssel?

Ja, i Washington finns det kanske på sina håll tecken på detta, men svaret från Bryssel är nog snarast det motsatta. Aktivt engagemang för konfliktlösning i områden som trots allt ligger Europa nära visar snarare på betydelsen av att stärka relationen.

Och det trots ett och annat uttalande i Ankara som ter sig lite svårt att förklara.

10 Responses to Frågor vid östra Medelhavet

  1. Kachina skriver:

    Jag tror att flera parter håller på att inta sina positioner inför en eventuell konflikt. Alltför mycket i deras agerande tyder på det, en annan är guldpriset där kapitalet tydligen förbereder sig på radikalt ändrade förutsättningar.

  2. baalvsallah skriver:

    ”Den Kurdiska frågan”
    Den kan inte lösas, och varför kan inte kurderna nöja sig med norra irak skall man ge dom turkiet,iran,syrien innan dom är nöjda?

  3. mrmhalland01 skriver:

    baalvsallah,

    Jag tror inte Kurderna kräver Turkiet, Iran och Syrien.
    De flesta är nog nöjda med att bli behandlade som människor i dessa länder där de bott länge, helt utan rättigheter.

  4. Ing. Sven-Olof Bengtsson-Svensson-Lundin skriver:

    Intressant att Ryssarna intresserar sig.

    Pravda:
    ”Russia will help to resolve the Cyprus problem. This was announced by Russian President Dmitry Medvedev during his official visit to the Republic of Cyprus.”

    Hade ingen aning om att ryssarna var intresserade av detta. Men de kanske vill ha in bästa kompisen Turkiet i EU, och med tiden närma sig EU själva.

    Bra relationer är ju även bra för bjizzniz.

  5. gruelse skriver:

    Cypern:
    Det var för mig obegripligt när EU godkände Cypern som fullgod medlem 2004, trots att landet de facto är delat och har en olöst konflikt mellan grek- och turkcyprioter där kontrahenterna Grekland och Turkiet är inblandade. EU:s utvidgningsansvariga synes ha haft en övertro på EU:s förmåga att lösa inre etniska konflikter. Möjligen hade de redan då 2004 planer på att inlemma Turkiet i EU, och trodde därmed att konflikten skulle få en lösning. Med tanke på Frankrikes, Tysklands och många EU-medborgares hållning verkar ett turkiskt EU-medlemskap osannolikt.

    Då kommer ett delat Cypern högre upp på dagordningen. Varför ska inte de, som erkände Kosovos utbrytning från Serbien med påföljande självständighet, samtidigt kunna erkänna Cyperns delning de jure?

    Hur som helst, låt den bräckliga statsbildningen Cypern bli ett varnande exempel till EU-utvidgare, som i framtiden vill ge medlemskap åt icke-suveräna länder med inre etniska konflikter.

    Turkiet:
    Jag tror att Turkiet klarar sig relativt bra utan att vara en fullvärdig medlem i EU, om handeln dem emellan även i fortsättningen kan vara tullfri. De EU-anpassningar som landets institutioner har gjort får man hoppas består även utan ett EU-medlemskap.

    Landets utrikespolitik verkar ha blivit mer offensiv och självständig. Den följer inte i lika hög grad USA:s dito. Detta visade sig när Turkiet inte ställde sig bakom handelssanktionerna mot Iran, till USA:s förtret. Turkiet ville inte äventyra byggandet av gasledningen som ska gå via Turkiet mellan de iranska gasfälten och sydöstra Europa. När det energiutarmade Kontinentaleuropa kippar efter naturgas vill det inte bara vara beroende av Ryssland utan även kunna plugga in sig på de iranska och centralasiatiska gasfälten. Turkiet har således ett strategiskt läge som det kan dra nytta av.

    Turkiet gör också en offensiv satsning mot terrorister, dels bombas PKK-nästen i norra Irak, dels deltar turkisk militär i ISAF i norra Afghanistan. Då turkisk militär är övervägande islamtroende accepteras de lättare än icke-muslimsk svensk militär av den afghanska muslimska civilbefolkningen. Detta faktum borde svenska beslutsfattare känna till. Vid ett eventuellt svenskt militärt tillbakadragande skulle det säkerhetsmässiga vakuumet kunna fyllas ut med turkisk militär.

    I en värld de närmaste åren som inte lika fullt domineras av USA, EU och Nato (alla med ekonomiska bekymmer) får vi nog se att andra länder tar mer plats på den världspolitiska scenen. Bland dessa får vi nog räkna Turkiet.

  6. mrmhalland01 skriver:

    gruelse :
    Ska vi tolka det som att du ser att Turkiet är beredda att göra en del uppoffringar för att nå frihandelsavtal (och lite annat) med EU och sedan hoppar av själva medlemskapet ?

    Det vore ju lite smart.

    Kan det inte vara så att även EU är med på detta scenario ?
    Med tanke på vad som kan hända i Iran och Israel/Palestina och Turkiets roll där, är det ju ofattbart att någon vill att Turkiet blir medlem.

    Hela Europa kommer ju drabbas av Irans vrede om Turkiet är med i EU och accepterar ett anfall från NATO.

  7. baalvsallah skriver:

    Mrmhalland01 iran skulle bli krossad av turkarna på mindre än en dag, din humor är i högform, perserna vet inte ens fram och bak på koranen dom är inte speciellt intelligenta.

  8. gruelse skriver:

    mrmhalland01:
    Jag tror att Turkiet inte vill gå med på alla EU:s krav för att bli medlem. Stötestenen kommer nog vara att svälja EU:s krav på mänskliga rättigheter med hull och hår.

    Turkiet ingår redan i en tullunion med EU. Det betyder att landet har en friare handel med EU än vad exempelvis Norge har. EU har också blivit Turkiets viktigaste och största handelspartner.

    Jag bedömer att Turkiet i stort sett har ett relativt förmånligt avtal med EU utan att vara fullvärdig medlem.

    Hypotetiskt resonerat: med EU-medlemskap skulle Turkiet få regional- och jordbrukstöd och med stor sannolikhet bli en stor nettobidragstagare. Medlemskapet skulle inte accepteras i första taget varken av EU:s tongivande nettobidragsgivare (Sverige undantaget) eller av nuvarande nettobidragstagare med tanke på EU:s ansträngda ekonomi. Dessutom skulle Turkiet, som har en större folkmängd än Frankrike, få många röster i EU:s viktigaste organ. Därmed skulle EU:s nuvarande maktkonstellationer kunna rubbas.

  9. […] Att hålla ett ofruktbart Bosnien vid liv tjänar inga amerikanska intressen, menar Carpenter. Läs hela artikeln […]

  10. […] skriver i sin blogg att det finns ”ett och annat uttalande i Ankara som ter sig lite svårt att […]

%d bloggare gillar detta: