En bok eller två…

STOCKHOLM: Med lite lugnare dagar ett tag har plötsligt möjligheten öppnats att ta sig an några av de intressanta böcker som nyss letat sig vägen till mig.

Innan jag ger mig in på det internationella området måste jag nämna Markus Uvells och Erik Meier Carlsens ”Folkhemspopulismen – Berättelsen om Sverigedemokraternas väljare”.

Den borde jag – och andra  – ha läst tidigare.

Men bättre sent än aldrig. Och jag har inte sett den problematik som valrörelsen visade beskrivas bättre.

I dag landade Bob Woodward’s ”Obama’s War” på mitt skrivbord dagen efter den hade kommit ut i USA.

På det sätt han gjorde med president Bush och konflikten i Irak försöker Bob Woodward här skildra hur beslutsprocessen i Washington gått till när det gällt Afghanistan.

Jag – och många med mig – har lärt mig att ta dessa i och för sig ambitiösa försök till ”instant history” med en rejäl nypa salt. Men det hindrar inte att läsningen kan vara intressant.

I dag dök också den engelska utgåvan av Lilia Shevtsovas senaste bok om Ryssland och dess politiska utveckling – ”Lonely Power” – upp hos mig.

Jag har alltid läst Lilia med stor behållning, och kommer säkert att göra det nu också. Ämnet upphör inte att fascinera – och viktigt är det förvisso.

I New York i förra veckan plockade jag upp Richard McGregors ”The Party – The Secret World of China’s Communist Rulers”.

Titeln låter lite sensationssökande, men boken är ett ärligt och intressant försök att ge en skildring av hur olika delar av det ofta slutna kommunistiska systemet i Kina fungerar.

Författaren älskar uppenbart sitt Kina, och det ger hans skildring av de som fått fram sanningen om bl a de oerhörda och politiskt orsakade svältkatastroferna under Mao Tsetungs värsta år en än större tyngd.

Men intressant är bilden av ett system som trots allt har blivit öppnare.

I New York inhandlade jag också Carter Vaughn Findley rätt massiva ”Turkey, Islam, Nationalism, and Modernity – A History 1789 – 2007.

Det kommer säkert att ta sin tid att ta sig igenom detta massiva verk, men författarens angreppssätt på moderniseringsproblematiken är fascinerande, och boken kan mycket väl komma att bli en ny klassiker på sitt område.

Den dagliga utrikespolitiska hanteringen handlar ofta om snabba ställningstaganden när de olika processerna inom t ex EU och FN rullar på. Det måste skötas.

Men det går egentligen inte att sköta utan en lite vidare och djupare bakgrund.

Och då är det nödvändigt att då och då kämpa sig till möjligheten att läsa också en bok.

Eller två.

9 Responses to En bok eller två…

  1. perfro skriver:

    Tony Blair har nu kommit ut med sina memoar, A Journey.
    Dessa avser inte minst hans samsyn med Bush vad gäller interventionen i Irak.

    Denna bok recenseras i dagens understreckare i Svenska Dagbladet under rubriken Viktiga frågor obesvarade i Blairs memoarer.

    Kanske det också gäller recensenten, Sveriges fd ambassadör i London vid namn Mats Bergqvist,
    Han är säkert inte obekant för Carl.

  2. florimond77 skriver:

    Tack för boktipsen!
    Varför skulle dock perfro förstöra allt och dra upp Blairs bok? Hitler skrev ju också en bok i samma anda om än något mer uppblåst. Sadam Huseins skulle säkert också ha skrivit en bok. Hans fru har gjort det. Om honom. Bush lär väl inte skriva något – han kan väl knappt läsa. Åtminstone inte historieböcker. Om det hade funnits en hobbybok som hette ”Hur man ockuperar ett land” skulle det varit en lämplig present till duon Bush/Bläir.

  3. utrat skriver:

    Ska läsa Lonely power. Verkar intressant. Vi behöver spegla Ryssland bättre. I veckan fick Luzhkov, borgmäastaren i Moskva, gå och jag har inte sett en rad i svenska tidningar. Kanske har jag missat? Hursomhelst blev det inte den stora nyhet(och bakgrunden till den) som den faktiskt förtjänar. Att Kreml idag kan centralstyra på det här viset är faktiskt anmärkningsvärt. Och opponerar sig Luzhkov får han samma plats som Chardorkovskij. Personen Luzhkov är kanske inte så viktig men systemet som nu byggs upp är intressant för oss att följa

  4. perfro skriver:

    Florimond
    Finns det inga kopplingar vad gäller Obamas krig, som faktiskt nu gäller både Irak och Afghanistan. och Blairs memoarer som på det internationella planet mest förknippas med Irakkriget?

    Både Obama och Blair hade ju dessutom sin bakgrund som inrikespolitiker.
    Men varje amerikansk president vare sig han hette George W Bush eller som nu Obama tvingades ju ta upp kampen mot den internationella terrorismen.

    Både USA och Storbritannien var även delaktiga i kriget mot Saddam Hussein när denne via sin intervention i Kuwait hade som målsättning att ta kontrollen över oljan i arabvärlden.

  5. vallingbymats skriver:

    Hm, bara inte dessa bokköp indikerar att Carl tänker få mycket tid att läsa framöver… Du behövs som utrikesminister!

  6. bestofmankind skriver:

    Undrar när boken ”Lars Ohly, mannen bakom Obamas beslut om reträtt i Afghanistan” komma. I enlighet med Carl Bildts egen observation och uppfattning.

  7. florimond77 skriver:

    Perfro
    Bush den yngre skapade ” kriget mot terrorismen”.
    Ja USA och Storbritannien går alltid hand i hand uti kriget som två barn som går vilse i skogen. Vad hade Bush för hållhake på Blair, han som ser så snäll ut, har jag ofta frågat mig.
    Efter ca 13 år hade det irakiska folket så småningom börjat bygga upp sig efter krig 1, även om barn fortfarande dog av förorenat vatten. Då var det dags att smälla igen. För ingenting. Vilken av presidenterna ska skriva om den sagan eller Sagan om de två tornen – fast den finns visst redan.

  8. ekesioviensis skriver:

    Härligt att se! En av vårt lands tyngsta politiker tar sig tid att förkovra sig i litteratur. Politiker, särskilt på högerkanten, kan lätt bli bekväma i sig själva och sluta upp att ta in nya intryck. Men inte Bildt, som synes. Härligt!

%d bloggare gillar detta: