FN-vecka i högt tempo

NEW YORK: Efter landning på eftermiddagen har det ena mötet gått slag i slag med det andra – så brukar det vara under den s k FN-veckan.

Och egentligen  har den varit igång ett antal dygn redan.

Jag missade såväl den s k transatlantiska middagen med Hillary Clinton som dagens överläggning mellan EU och Rysslands Sergey Lavrov.

Men det har varit möten under de senaste timmarna med bl a FN:s politiske chef Lynn Pasco, med mina kollegor från de andra nordiska länderna, amerikanska UD:s politiske chef William Burns och Irans utrikesminister Mottaki.

I morgon bitti börjar så den allmänna debatten i generalförsamlingen.

Traditionellt är det Brasilien som inleder, och det blir president Lulas sista framträdande i denna egenskap. Och därefter följer presidenterna på rad.

Mycket av diplomatin här handlar just nu om Mellersta Östern.

Möten har kommit igång mellan den israeliska och den palestinska sidan, men möten är inte riktigt samma sak som förhandling, och nu hänger åter frågan om de israeliska bosättningarna tungt över möjligheten att på ett rimligt sätt fortsätta processen.

Jag träffar USA:s Georg Mitchell på fredag och får då säkert höra mera.

Men torsdagen blir diskussionen i generalförsamlingen, Ban Ki-moons lunch för delegationscheferna, öppet möte i säkerhetsrådet om konfliktförebyggande insatser, möte med Henry Kissinger och sedan framåt kvällen president Obamas traditionella mottagning för delegationscheferna.

Man håller sig sysselsatt.

22 Responses to FN-vecka i högt tempo

  1. jdsolle skriver:

    Jobba lugnt
    o hoppas att du hinner med att gå på en bookstore here in the USA
    rec Bob Woodward Obamas wars
    best
    O

  2. Rulle skriver:

    Nu vilar ansvaret tungt på er i FN-korridorerna att förmå President Mahmoud Abbas att ta tillbaks sitt outrageous and childish deman att avbryta förhandlingarna om inte israelerna stoppar egnahemsbyggandet i det förlovade landet.

  3. claudius49 skriver:

    Och nu har FN:s råd för mänskliga rättigheter konstaterat att Israels bordning av Mavi Marmara m fl fartyg den 31 maj var ett ”ofattbart övervåld”, på internationellt vatten i Medelhavet (vilket ju syntes med önskvärd tydlighet på de bilder som visades vid tillfället i fråga).

    Carl B, Du kanske kan få lite mer info om detta på plats i FN-högkvarteret?

    Det chickenrace som nu pågår mellan Israel och PA tills på söndag den 26 tycks redan ha resulterat i nya dödsskott mot stenkastande ungdomar, som försöker försvara den palestinska marken mot fastighetstjuvar. Är det realistiskt att under sådana omständigheter räkna med några fortsatta förhandlingar mellan Israel och PA om en tvåstatslösning och fred mellan parterna efter den 26 sept?

  4. spanaren skriver:

    När skall den allianslösa nationalstaten Sveriges
    utrikesminister börja ägna intresse för vårt lands
    utrikes/säkerhetspolitiska angelägenheter?

    Överlåt världspolitiken till de stormakter som
    har resurser att påverka utvecklingen i världen
    utanför den svenska ”intressesfären”.
    Som miltärt tomrum inskränker sig våra insatser till
    ”prat och utbyte av papperslappar”
    – som en modern Chamberlein.

    När skall våra media, som tex de norska, underätta
    oss om den reella verkligheten i vårt närområde
    särskilt öster om ”Den Eviga Fredens Hav”?

    http://cornucopia.cornubot.se/2010/09/bjornen-har-inte-gatt-i-ide.html

  5. spanaren skriver:

    Utrikesminstern avslutade sitt inlägg med
    ”Man håller sig sysselsatt”

    min fortsättning ”med allt utom Konungariket
    Sveriges utrikes/säkerhetspolitiska angelägenheter”

  6. florimond77 skriver:

    Nu måste man sätta hård press på Israel!

  7. claudius49 skriver:

    Det är bra att Sverige har en utrikesminister som arbetar med UTRIKESPOLITIK.

    Vad bör utrikesministern annars syssla med?

  8. spanaren skriver:

    claudius49,

    Sveriges utrikesminister skall arbeta för
    nationalstaten Sveriges utrikes/säkerhetspolitiska
    intressen vilka i många stycken inte är desamma
    som den västliga militära stormakten USAs som
    Carl Bildt i många sammanhang okritiskt gynnar.

    Viktigare för SVERIGE vore att återupprätta
    goda förbindelser med den östliga militära stormakten
    Ryssland även om det innebär kritik i Washington.

    Överhuvudtaget borde utrikesministerns flygande och farande och inblandning i världspolitiken hållas
    på den nivå som övriga alliansfria EU-medlemmar
    -Finland, Österike och Irland har eller ännu hellre
    det neutrala Schweiz nivå.

    Sverige som inte ens har militär förmåga att hävda
    vårt eget lands territoriella integritet borde avhålla
    sig från inblandning i stormakternas göranden och låtanden för att inte framstå som ”Musen som röt”

  9. inst1 skriver:

    Vi har en ovanligt skicklig utrikesminister, som sysslar med just det som han ska – utrikesförbindelser.
    Nu ser jag fram emot att Israels kriminella framfart stoppas. De illegala bosättningarna och bosättarna måste bort från Palestinskt territorium. Jag ser dagligen prov på deras terror på plats. Förra veckan fick en nio-åring handen bruten av bosättare, när han var på hemväg från skolan. Såg också stenregnet över de palestinska bilarna och folken. Enough is enough!
    Det verkar också Obama tycka.

  10. bildterberg skriver:

    Obama har inte visat prov på någon genuin
    självständighet gentemot ADL/AIPAC/israel (till
    skillnad från JFK) så det mesta är snarast ett
    spel för gallerierna. När det gäller JFK finns
    följande bok (vilken härmed rekommenderas):

    ”Final Judgment” av Michael Collins-Piper.

  11. gruelse skriver:

    Jag tycker att svensk utrikes- och säkerhetspolitik har försummats i jämförelse med storstilade projekt där svensk militär trupp ska vara en global aktör och utdela krutdoftande nålstick varhelst konfliktbölder dyker upp på jordens yta. Många med mig tycker att det allianslösa Sverige har försummat försvaret av sitt territorium, till lands, till sjöss och i luften. En serie incidenter i närtid har bekräftat detta. Skiftet på försvarsministerposten 2007 (föregånget av Anders Borgs uttalande att försvarsbudgeten kunde bantas med 10 %) från reservofficeren Mikael Odelberg till Sten Tolgfors bär också syn för sägen.

    ”Solidaritetsförklaringen” i Lissabonfördraget, är heller ingen godtagbar garant för svensk säkerhet i ett ”skarpt läge”. Förmodligen kommer också Nato i den närmaste framtiden dra ner på sina globala säkerhetsambitioner pga. ekonomiska problem hos den ytterst viktiga anglo-atlantiska axeln (Förenade kungadömet och USA). Utan att veta exakt status på svensk smyganpassning till Nato, borde det således inte bli lika sannolikt för Sverige att hoppas på militärt bistånd från Nato.

    Därför borde Sverige uppdatera hotbilden och ha ambitionen att försvara Sverige inklusive Gotland. Härvidlag borde det vara självklart att ta del av våra grannländers hotbilder. I det nya parlamentariska läge som Sverige befinner sig i bör svenska beslutsfattare ta till sig vad Sverigedemokraterna har att säga om svensk försvars- och säkerhetspolitik. Deras politik är i detta hänseende både genomarbetad och respektingivande.

    Jag önskar också att den kommande svenska utrikesministern ska koncentrera sig mer på Sverige, svenska intressen och vårt närområde. En utrikesminister från ett land med en solid och respektingivande säkerhetspolitik kan agera med en helt annan pondus på världsscenen. Dock kan han inte frångå det manus som kommer från Lady Ashtons stab.

  12. stig2entreprenoren skriver:

    Att kunna uppträda på världsarenan i stort och smått, avlägset eller nära och i de mest komplicerade sammanhang är få förunnat att klara upp. Inte många klarar tyvärr detta, inte ens med hjälp av stora ekonomiska eller militära muskler. Det är annat som krävs. Att Sverige lyckas väcka stor respekt internationellt skall vi vara tacksamma och glada för, så även Finland, Österike, Irland och Schweiz.

  13. gruelse skriver:

    Stig2entreprenoren 21:53,

    Att diskutera världspolitiska spörsmål är en sak. Men vilka konkreta resultat anser du att utrikesminister Carl Bildt har uppnått under den här mandatperioden?

  14. spanaren skriver:

    Gruelse,

    Spanaren är inte en ensam ropandes röst i öknen –
    tack!

    Ett sätt att återställa goda relationer med
    Ryssland vore kanske att sätta press på de
    nuvarande regimerna i Estland/Lettland för att
    få ett slut på den diskriminerande, närmast
    apartheidliknande, behandling de stora ryska
    befolkningsminoriteterna utsätts för samtidigt
    som historien av och överlevande medlöpare under
    den tyska ockupationen hyllas medan de som lojala
    sovjetmedborgare gjorde militärtjänst i Röda Armen
    förföljs. Estland/Lettland VAR 1941 sovjetrepubliker
    vilket även den dåtida svenska regeringen erkänt.
    En annan medlem av GWB-kenneln, Yuschenko i Ukraina,
    förde en snarlik politik där före det senaste valet.

    Hotet mot Sverige från upplopp och kravaller efter
    tex en valseger för Harmonipartiet i Lettland följt
    av en lettisk ”ukrainare” kanske utlöser oroligheter
    som ger Ryssland en anledning att ingripa med stöd
    av Putin-doktrinen. Vad händer då?
    Länkar till det lyckliga slutet…

    http://www.expressen.se/1.979343

    Tänk tanken att USA/NATO tar NATO para. V på allvar.
    Det ryska svaret övades i ”Union Shield 2006” och
    ”Zapad-09” – insats av taktiska kärnvapen mot Polen
    och ett massivt rysk/vitryskt anfall västerut – ”Bagration II”.

    Är inte detta av större intresse för svenska folket
    och borde det inte vara det för utrikesministern
    än alla Långbortistan som inte berör svenska
    intressen?

  15. gruelse skriver:

    Spanaren,

    Jag håller med om att vi ska ha bättre relationer med Ryssland på många plan. Båda parter vinner på det. Jag tror att Östersjösamarbetet kan vara ett viktigt forum för att förbättra kontakterna med Ryssland. Därmed inbegrips också andra östersjöstater.

    Kontakterna inom kulturens område bör också öka. Ryssland är ju en internationellt erkänd litteratur-, dans- och musiknation, och har mycket att erbjuda svensk allmänhet. Jag brukar själv lyssna på åtminstone en rysk konsert varje år inom Östersjöfestivalens regi i Stockholm. Även Sverige har en stor visskatt och många sångkörer, vilket borde uppskattas av gemene ryss. Varför inte också ordna årliga segelbåtstävlingar bland Östersjöns stater som hålls på olika platser i Östersjön för varje år? Tävlingarna kan vara ett led i förbrödringen mellan staterna.

    Från rysk sida önskar jag att:
    * oljefartygen har dubbla skrov för att minimera miljökatastrofer vid grundstötningar och kollisioner i Östersjön.
    * civila flygrutter från Kallax flygplats till Bortre Orienten får dras i ryskt luftrum.
    * Nordstream är rätt dimensionerad så att den service/kompressionsplattform, som i ett inledningsskede behövdes strax öster om Gotland, inte behöver byggas. En sådan plattform skulle i så fall bli ett möjligt terroristmål och ett skyddsobjekt för (ryska) örlogsfartyg.

    Jag tror också att Ryssland hellre ser att Sverige är ett allianslöst land med ett starkt försvar än ett Natoland med ett undermåligt eget försvar. Det som talar mot ett fullvärdigt, svenskt Natomedlemskap är att det i dagsläget finns en del friktioner i relationen mellan Nato och Ryssland, som kan spilla över till Sverige. Härigenom kan Sveriges relationer med Ryssland bli sämre.

    Det faktum att det finns stora ryska minoriteter i Baltikum – speciellt i Lettland kan vara en källa till konflikter. När man blandar ihop olika folkslag, deportationer, historiska oförrätter, diskrimineringar och nationsbyggen får man en soppa som kan koka över explosionsartat om den får rätt bränsle.

    Vid mina två besök i Lettland blev jag varse att ryssarna huvudsakligen bodde på ena sidan floden Dyna i Riga. Som turist ombads man att inte besöka området. Ryssarna hade också tagit över taxibranschen. På natten i Riga stötte jag ihop med ryska ungdomar som uppträdde relativt kaxigt. Litet förenklat uppfattade jag mina dåvarande intryck från Riga som att ryssarna befann sig i en situation som liknar den som vissa invandrargrupper i Sverige befinner sig i.

    Jag har ingen patentlösning på hur konflikter, där minoritetsgrupper är inblandade, ska lösas så att alla parter blir nöjda. Det är kanske som du säger att, det bästa vore att minska diskrimineringen av ryssarna i Baltikum. Det kan vara ett första steg i riktning mot en nation med inre harmoni? Dessutom ogillar EU diskriminering av minoritetsgrupper i medlemsländerna. Man får dock förstå att länderna vill slänga bort det ”sovjetiska oket”.

    Från halvofficiellt håll fick jag då också veta att det viktiga för Lettland, av säkerhetspolitiska skäl, var ett medlemskap i Nato. Det var långt viktigare än ett medlemskap i EU. Många, i det nyligen självständiga Lettland, var också motståndare till EU, eftersom de ansåg att man bara hoppade från en union till en annan.

  16. spanaren skriver:

    gruelse,

    d’accord

    Det är vad även undertecknad har uppspanat och
    här skrivit utan att det väckt något intresse hos
    läsekretsen som har större väsentligheter att
    debattera än Spanarens, gruelses och Tsolins
    otidsenliga intresse för ”Stormakt Röd” som det
    benämndes på den inte avlägsna tid när Sverige organiserade ett för VÅRA förhållanden (jmf dagens Israel) starkt existensförsvar.

    Understundom känner Spanaren sig som Erik Dahlberg
    före utbrottet av ”Det Stora Nordiska Kriget” då
    Ryssland liksom nu inte fanns på Stockholms
    horisont och det även då rådde ”fred i vår tid”
    i öster där inga hot fanns från ett underutvecklat
    Ryssland utan större militär förmåga som dessutom
    ”lovat och försäkrat” svenska ambassaden om att
    det rådde ”evig fred” mellan Ryssland och
    Sverige/Finland – vilket VI trodde var verkligheten
    och inte drömmar och illusioner.

    Vad hände år 1700?

    Vad KAN hända i samband med ett tidigare länkat ”Sagan om Europa” scenario i Estland/Lettland?
    Vad händer i Sverige om det inte som i Expressens
    ledare får ett ”lyckligt” slut eftersom NATO aldrig
    planerat att gå i krig med Ryssland för ”Riga och
    Reval” som varit lika ryska som St Petersburg i
    300 år bortsett från några årtionden i samband med
    de ryska geopolitiska katastroferna under 1900-talet.
    Alternativt….

    USA/NATO utlöser § 5 och anfaller Ryssland med
    benäget bistånd av den svenska ”Folkstormen” och
    sex svenska skytteBATALJONER?
    Vad händer då i Sverige när vårt territorium efter att Ryssland inom timmar tagit Baltikum och Gotland
    blir ”terrängen”?

  17. spanaren skriver:

    gruelse,

    Är det scenario som Expressens ledare tecknade
    för snart tre år sedan helt otänkbart och enbart
    ett spekulerande i ryssfobi?

    Vad kan hända i Riga om Harmonipartiet vinner
    valet men förvägras bilda regering och skifta
    politiken till en mera ryssvänlig (jmf Ukraina)?

    Är de underliggande spänningarna mellan de ryska
    och nationalistiska folkgrupperna av en sådan
    storlek att det kan bli upplopp och kravaller
    som i Tallin (Reval) i samband med ”Aljoshakrisen”?

    Är det då uteslutet att Medvedev/Putin som i
    fallet Sydossetien åberopande gällande Putin-doktrin
    ingriper militärt för att skydda ryssar och ryska
    intressen?

    Om så vad händer då?

    http://www.expressen.se/1.979343

  18. gruelse skriver:

    Spanaren,

    Det som är skrivit i den länkade Expressenledaren är något som allt sedan Sovjetunionens sönderfall har ingått i min hotbild mot Sverige. Men, vid Jupiter, vi får hoppas att något sådant inte händer.

    När de baltiska staterna blev Natomedlemmar 2004 såg jag detta med spänning. Natofronten kom ju att ligga dikt an mot ryskt territorium och nära rikets mest symbolladdade stad. Jag föreställde mig hur det ryska politiska och militära ledargarnityret gruvades i detta nya säkerhetspolitiska läge. Det kan inte ha varit lätt för dem!

    Låt oss leka med tanken att, i en serie av demokratiska val i Baltikum, mot bakgrund av folkligt missnöje med EU:s ekonomiska åtstramningspolitik och förmånliga ryska olje- och gaserbjudande, Natofronten flyttas tillbaka bort från Baltikum. I detta nya säkerhetspolitiska läge i Östersjöregionen som då uppstår kommer, enligt mitt förmenande, trycket på Sverige, att bli en fullvärdig medlem i Nato, att öka. Utrikesministerns medvetna och omedvetna utrikespolitiska piruetter har bäddat för detta.

    Vi vänner av en verklighetsbaserad fredlig utveckling i Östersjöregionen kan bara hoppas att det finns kunniga tjänstemän på utrikesdepartementet som bevakar vad som händer Baltikum och Ryssland och kan tänka sig in i hur Nato agerar i en konfliktsituation samt kan dra rätt slutsatser.

  19. […] 2, Svd, 2, 3, 4, 5, Dag, 2, 3, 4, 5, Gp, 2, 3, 4, Syd, Svt, 2, Vg, 2, 3, 4, Vl, 2, Tv2, 2, 3, S, C, 2, St, 2, 3, Ab, 2, Lö, 2, Ek, 2, 3, Gd, Db, Blt, 2, Vlt, 2, 3, Sr, 2, 3, 4, 5, Sö, 2, B, 2, N24, […]

  20. […] 2, 3, 4, 5, Dag, 2, 3, 4, 5, 6, Gp, 2, 3, 4, 5, Syd, Svt, 2, Vg, 2, 3, 4, Vl, 2, Tv2, 2, 3, S, C, 2, St, 2, 3, Ab, 2, Lö, 2, Ek, 2, 3, Gd, Db, Blt, 2, Vlt, 2, 3, Sr, 2, 3, 4, 5, Sö, 2, B, 2, N24, […]

  21. gruelse skriver:

    Rättelse:
    till mitt inlägg 23 september 2010 kl 21:40.

    Förre försvarsministern heter Mikael Odenberg.

  22. stig2entreprenoren skriver:

    Gruelse 22.50 23 sept.
    Världspolitiken är ett stort pussel med många bitar.
    Där räcker det normalt inte att bara vara en ”bean counter”. Alltifrån hotbilden mot Gotland till Piran Bay och korruptionen i Nairobi måste kunna hanteras. Många positioner har de senaste åren flyttats framåt med svensk hjälp och många fler är under analys och förberedande behandling. Ingen sitter med facit men för att öka sina chanser till framgång måste man vara med där och när det händer viktiga saker. Aktivitet och informella kontakter på bred front kan rätt hanterat, med ökande sannolikhet, leda till goda konkreta resultat. Prognoserna för ett nobelpris på lite sikt är relativt goda, tror jag.

%d bloggare gillar detta: