Ohly svingar taktpinnen

STOCKHOLM: I TV:s utfrågning igår var det uppenbart att det är Lars Ohly som håller i taktpinnen när det gäller den rödgröna politiken om Afghanistan.

Medan socialdemokratiska talesmän nu surrar runt i sina ståndpunkter driver Ohly en klar, tydlig och farlig linje.

Den som läser vänsterpartiets senaste riksdagsmotion i frågan kan inte missa att deras politik i grunden vägleds av en rätt primitiv anti-amerikanism.

Medan motionen – alldeles felaktigt enligt FN – säger att så gott som alla civila offer i Afghanistan orsakats av vad man kallar USA-ledda operationer är det frapperande att det inte finns ett ord av kritik mot talibanerna.

Man är starkt mot USA – men knappt alls mot talibanerna.

Vart en politik med de drivkrafterna skulle föra är det dessvärre inte svårt att förstå.

Skulle alla mer än 40 länder i ISAF-koalitionen göra som Ohly och rödgröna följeslagare nu vill och lämna totalt militärt 2013 skulle fredsarbetet kapsejsa och ett förödande inbördeskrig bryta ut. Om detta kan det inte råda någon tvekan.

Det kriget skulle få omfattande konsekvenser – flyktingströmmarna skulle med all sannolikhet nå också oss.

Vad jag befarar är att det finns dem inom vänsterpartiet som snarast skulle välkomna en sådan utveckling, eftersom den kunde beskrivas som ett nederlag för den s k USA-imperialismen.

Lars Ohly såg komfortabel och nöjd ut när han svingade sin taktpinne i den rödgröna Afghanistan-politiken.

Andra har anledning att vara djupt oroade.