Stärkt samarbete med Baltikum

STOCKHOLM: I Riga några stenkast härifrån möts i dag utrikesministrarna från de nordiska och baltiska länderna för att diskutera vägar till ett förstärkt samarbete.

Från vår sida är det Frank Belfrage som är där eftersom jag var förhindrad under gårdagen.

Som grund för diskussionerna ligger bland annat en rapport utarbetad av f d danske försvarsministern Sören Gade tillsammans med f d lettiske premiär- och utrikesministern Valdis Birkaus.

Mellan de nordiska länderna håller vi ju nu på att bygga ut det utrikes- och säkerhetspolitiska samarbetet på grundval av bl a den s k Stoltenberg-rapporten, och det är detta som nu lett till ambitionerna att också stärka samarbetet med de baltiska länderna på en rad områden.

Självfallet är detta någonting som vi starkt stöder.

Att sträva efter ett fördjupat samarbete med de tre baltiska länderna är ju något av en huvudlinje i vår politik.

Nästa år är det 20 år sedan Estland, Lettland och Litauen kunde återetablera sin självständighet, och det är naturligt att vi då kommer att ta detta som utgångspunkt för nya diskussioner om framtidsperspektiven för vårt viktiga samarbete.

21 Responses to Stärkt samarbete med Baltikum

  1. spanaren skriver:

    Estland/Lettland har i samband med ryska
    svaghetsperioder varit självständiga
    under något årtionde.
    Under övrig tid sedan 1721 har Estland/Lettland
    utgjort Russkie Pribaltiki.

    Tänk tanken att efter en seger för Harmonipartiet
    i det kommande lettiska valet det uppstår inre
    oroligheter som av Kreml kan tolkas som hot mot
    den stora ryska minoriteten och föranleda ett
    ryskt militärt ingripande enligt den nu gällande
    ryska säkerhetsdoktrinen för krigsmakten –
    även känd som Putindoktrinen senast tillämpad i
    Abchasien/Sydossetien…

    Vad gör VI då om övriga EU/NATO-länder handlar
    som i ”Sagan om Europa”?

    http://www.expressen.se/ledare/1.979343/071223-sagan-om-europa

  2. Kachina skriver:

    Efter att själv genomlevt ”Värnpliktsarmé Snömos” på 60-talet, är jag inte speciellt ivrig att rusta en armé som fienden kör genom likt lervälling.

    Vi skall naturligtvis gå med i NATO i väntan på ett effektivt EU-försvar och där i första hand bidra med högteknologi, flyg, robotsystem, elektronik, dataförsvar,…..etc.

  3. spanaren skriver:

    Även jag gjorde värnplikten på 60-talet och
    tvivlade starkt på att vi, trots befälets
    försäkringar, skulle med vårt kustartilleri kunna
    stoppa en rysk landstigningsflotta lika lite
    som den tyska Atlantvallen kunde stoppa de
    västallierade 1944.

    Tanken med ett för våra förhållanden starkt
    existensförsvar till stöd för den neutrala
    och alliansfria säkerhetspolitiken var att
    hålla Sverige utanför ett krig i vårt närområde.
    OM kriget kom gällde ”livlinan” till Pentagon….

    Även idag kan ett existensförsvar av finsk modell
    hålla vårt land utanför en konflikt tex i Baltikum
    om vi inte fraterniserar med västmakternas USA-ledda
    militärallians NATO och provocerar Ryssland med
    inblandning i ryska intressesfärens angelägenheter.
    För att citera Bellman ”Vad rör oss Polens affärer?”

    EU-Nato är och förblir en papperstiger utan USA
    och kan inte jämföras med morgondagens ryska
    krigsmakt eller ens dagens.

    Dessutom rustar Tyskland ner och avskaffar
    troligen värnplikten. I Berlin och även i
    Paris och Rom är troligen intresset för Baltikum
    mycket lågt medan samarbetet med Ryssland på alla
    områden, även det militära, ökar starkt.

    Varför kan inte Sverige föra samma politik gentemot
    Ryssland som de större kontinentaleuropeiska
    makterna?

    Vad gör vi om en situation som i ”Sagan om Europa”
    inträffar lika överraskande som ”Aljosha”-krisen
    gjorde i Estland?

  4. Kachina skriver:

    ”Även idag kan ett existensförsvar av finsk modell
    hålla vårt land utanför en konflikt tex i Baltikum
    om vi inte fraterniserar med västmakternas USA-ledda
    militärallians NATO och provocerar Ryssland med
    inblandning i ryska intressesfärens angelägenheter.”

    En lokal konflikt i Baltikum, berör oss inte allas. Om den däremot utvecklas till en storkonflikt blir vi i alla avseenden indragna. Vårt medlemskap i NATO kan syfta till att dämpa amerikanarnas, ganska fräcka, plundringståg.

    Om de inte lägger band på sig själva, kommer oundvikligt en militär konflikt med Ryssland. Detta samtidigt som kriget mellan ”nordstaterna och sydstaterna” gällande det kulturella slaveriet kommer att blossa upp.

    Rysslands närmanden till Iran är en onaturlig förbindelse orsakat av oss själva sedan vi avsiktligt ”trampat Ivan på tårna”, kanske i akt och mening att förödmjuka dem.

    Ryssland hör till Europa och vi kommer att behöva dem när kriget mot kulturslaveriet kommer. Detta måste våra politiker få Amerika att inse. Vi har alla större nytta av vänskapliga förbindelser mellan Ryssland/EU/USA och de kommer inte till stånd om vi ständigt provocerar dem.

    Vi behöver inte försvara oss mot Ryssland om vi uppträder som vanligt hövligt folk. Då kommer de ekonomiska och kulturella banden bli så starka, att Ryssland hotbild mot oss blir likvärdig med Norges hotbild. Inte bygger vi en armé för att försvara oss mot en norsk invasion.

  5. elind32 skriver:

    Jag håller med Kachina. Ryssland är inget hot så länge som vi inte provocerar den ryska befolkningen i Baltikum. Det har alltid varit ”väst” som först angripit Ryssland (Karl IX, Napoleon, Hitler). Under hela kalla kriget var Ryssland rädda att USA (NATO) skulle angripa pga att Ryssland hade annamat det tokiga proletariatets diktatur som tyvärr endast var till för ”den egoistiska” Nomenklaturan.

    Rysslands stora problem idag är de inre etniska, kulturella och ”religiösa” motsättningarna. Jag såg någonstans att andelen muslimska rekryter i Röda Armeen närmar sig 30% och denne någon hade extrapolerat när det kunde bli 50%. Jag kommer tyvärr inte ihåg årtalet.

    Det ”slaviska Rysslands” problem är att slaverna inom en inte så avlägsen tid kan vara en minoritet i sitt eget land.

    Jag tycker faktiskt att mina egna barnbarn borde vakna upp så att det gamla landet Sverige inte hamnar i samma situation.

    I framtidens Europa kommer befolkningarna att bara mycket mera utsatta av risken för inbördeskrig än krig mellan de gamla nationerna.

  6. Leo Occam skriver:

    I dessa dagar kan man fundera lite på vad kanske-kommunisten Ohly tycker om den historiska Balt-utlämningen. Någon journalist kunde ju fråga honom.

  7. utrat skriver:

    Bara en liten bild…
    Fr Ryssland m bil via Estland o Tallink hem. Sitter i baren o bingospelet ska börja. Presenteras på estniska och svenska. Talar någon engelska? Jo en dam. Så bingon presenteras också på engelska. Talar någon ryska? Halva lokalen räcker upp händerna! Men i övrigt finns ingenting på ryska på dessa eleganta färjor. Och ryska samhällsskyltarna nedrivna i alla baltstater. Visst kan vi ha förståelse för historien men nån gång måste det väl även för balter vara dags att se framåt och umgås normalt med ryssen. Och det gäller oss också, tycker jag från gräsroten.

  8. Bo W. Höglund skriver:

    Även i ”gamla” länder sitter motviljan mot ockupationsmaktens språk i länge.
    När jag på 70-talet var stationerad i Holland var det, 30 år efter ockupationens upphörande, det säkraste sättet att bli hänvisad fel att fråga någon inföding om vägen på tyska! :)

  9. kris08 skriver:

    elind32, det är en otrolig förenkling att ””väst” alltid anfallit Ryssland”. Historiskt har krigen varit ett komplicerat växelspel med gränskonflikter, allianser och rysk expansion.
    Det finska kriget 1808-09 var t ex en direkt följd av en rysk uppgörelse med Napoleon. Och menar du verkligen att Hitlers anfall var Sovjets entré i andra världskriget???
    Annars håller jag absolut med om att man inte ska stirra sig blind på nationalstater.

  10. elind32 skriver:

    Hej kris,
    Ja, Du har rätt att jag gjorde en ”otrolig förenkling”, men om man skall få någon reaktion så är det ju en bra taktik.

    Betr 1808-1809års krig så läste jag i en Napoleon-bok att Napoleon lär ha sagt till Alexander: ”Du kan göra vad Du vill med dåren i Stockholm”. Jag tycker att man kan tolka detta som en uppmaning till Alexander (Ryssland) att angripa det Svenska riket. Alltså var det Napoleon (väst) som också låg bakom detta krig.

    Min tolkning är kanske något spekulativ, men inte alls omöjlig. Jag vill även hävda att efter 1945 så har det varit ”det militärindustriella komplexet”, som har piskat upp rysskräcken i USA och Europa (inkl Sverige).

  11. kris08 skriver:

    Jo, Sverige var ju motståndare till Napoleon.
    (En viss marskalk Bernadotte stod för övrigt redo att anfalla Sverige från Danmark, vilket bidrog till förlusten av Finland)
    Fast ryska armeer krigade faktiskt mot Napoleon redan 1805.
    Nja, ungrarnas och tjeckernas rysskräck var väl ändå inte helt obefogad…

  12. flyktingar skriver:

    utrat

    betänk att normalt kulturellt utbyte och ekonomiskt engagemang med Baltikum är liktydigt med att umgås normalt med ryssen. Ett sådant engagemang står inte på något sätt i motsats till ryska intressen. Detta kan förtydligas om Bildt understryker de ryska minoriteternas medborgerliga rättigheter i länderna på Östersjöns östra strand.

  13. utrat skriver:

    flyktingar
    i snart 20 års tid, alltså sen upplösningen av sovjetunionen, har jag träffat på massor av svenskar som helt ideellt arbetat med baltstaterna och Ryssland. Man ska nog inte underskatta dessa förbrödringsaktiviteter.
    Nu till saken
    Antag att vi ser Ryssland som den store Fi fortfarande
    ?
    Vi kan anta att vi alla vill fred i framtiden
    Under kalla krigets dagar tjänade säkert vårt då starka försvar sitt syfte.
    Mitt förslag: Ta en halv miljard av försvarsbudgeten och låt dessa pengar gå till förtroendeskapande civila åtgärder/projekt riktade mot Ryssland. Tack för ordet

  14. flyktingar skriver:

    utrat

    Ryssland har allt att vinna på stabilitet i sin omvärld. Hamnarna i Östersjön ska vara tillgängliga för civil handel oavsett om de sköts av ryska myndigheter eller balter.

    Det enda man från svensk sida aktivt måste motarbeta är diskriminering av ryska minoriteterna i Baltikum. Detta åtagande, denna konkreta gest är det enda som behövs och den är så gott som gratis för Sverige.

    Skulle jag ha en halv miljard kronor till fred i Sveriges närområde (jämför 0.8 miljarder/år som går till Palestina), så skulle jag lägga dem på förtroendeskapande möten ekonomiska/kulturella mellan Baltstaterna och Ryssland.

  15. marinnrus skriver:

    En kommentar från ”andra sidan”.. Håller med de flesta av er om att ett fördjupat samarbete och närmare kontakter mellan Sverige och Ryssland (läs: svenskar och ryssar) inom industri, handel, kultur etc skulle vara till fördel för alla. Och sådana kontakter finns ju redan. IKEA, VOLVO har vunnit mark där och expanderar, för att nämna bara ett par exempel. Men…. Detta – Karl Bildts blogg – är fel forum för sådana tankar. Sveriges nuvarande utrikesminister är fast i kalla krigets tider och för honom är Ryssland som en röd trasa för en ursinnig tjur. Han kan inget annat.

    Och du, Karl! Tro inte att allting faller i glömska bara det har gått lite tid… Du förolämpade hela det ryska folket när du år 2008 sedan angrep det heligaste i dess historia och jämförde Ryssland… med nazityskland… Ryssar som med fölk från de andra sovetiska republikerna förlorade över 27 miljoner människor, led oerhörda förluster, blödde med stoppade Hitler vid Stalingrad, vände kriget och sedan krossade nazityskland och reste den Röda Fanan over Reichstag….
    Nej, Karl, det glömmer vi inte, var så säker!

  16. spanaren skriver:

    Marinnrus,

    Tack för ett inlägg ”österifrån”….

    Missförstå inte en del av inläggen här om den
    ryska utrikes/säkerhetspolitiken.

    Man kan hysa den största respekt för Rysslands
    historia, land och folk samtidigt som man efter
    förmåga försöker redogöra för den ryska politiken
    att efter den tillfälliga svaghetsperioden under
    Jeltsin återupprätta Rysslands ställning som
    om inte global så i varje fall europeisk stormakt
    och vad det KAN komma att innebära för Sverige
    om en ny neocon-regim tar makten i Washington
    och återupptar inringningen av Ryssland både
    militärt och ekonomiskt med slutmålet att utvidga
    NATO till Kremls murar och på samma sätt som redan skett i Irak ta över energitillgångarna i Tiumen.

    Vad gäller konflikten i Kaukasus 2008 ligger enligt
    min mening den ryska spelfilmen ”Olympus Inferno”
    närmare sanningen om vad som hände än Carl Bildts
    version av kriget.

    För svenskt vidkommande bör vi kanske komma ihåg ordstävet ”Väck ej den björn som sover” och inte å det grövsta förolämpa det ryska folket som
    räddade även Sverige från att bli en provins i
    Hitlers ”Neuropa”.
    Varför talas det bara om ”skärmytslingen” i
    Normandie och inte om Stalingrad, Kursk, Berlin?

    Varför talas det i våra media ingenting om den
    närmast apartheidliknande diskriminering som
    de stora ryska minoriteterna i Estland/Lettland
    utsätts för?

    Tänk om det ryska tålamodet tar slut – vad händer då?

    http://www.expressen.se/ledare/1.979343/071223-sagan-om-europa

  17. kris08 skriver:

    Intressant med en rysk besökare, men man får väl samtidigt hoppas att ingen med polsk, finsk eller baltisk anknytning läser kommentarerna…
    Visst gjorde det ryska folket fruktansvärda uppoffringar i försvarskriget efter 1941 men man får inte låtsas som om de sovjetiska angreppskrigen under pakten med Nazityskland inte existerade.
    Hade inte Finland försvarat sig så heroiskt så hade väl kanske Sverige blivit en sovjetrepublik istället…

    Naturligtvis ska man inte provocera i onödan, men jag tror knappast att den rätta vägen är att krypa för ryssarna eller svika balterna.

  18. marinnrus skriver:

    Tack spanaren för din respons.
    Du har så rätt… Jag håller med dig på alla punkter… Och så är det oerhört glädjande att det trots allt finns människor i Sverige som verkligen förmår sig att tänka själva i stället för att köpa all sk..t från dumburken rakt av…
    Det finns mycket att diskutera i de frågor du reser men återigen – detta är kanske fel forum ….

    Däremot förvånar mig inte kris08:s inlägg. Det platsar alldeles perfekt här. Låt mig säga så här – i Ryssland bryr man sig inte om Sverige överhuvudtaget såvida man inte lyssnar på ABBA, kör VOLVO eller handlar på IKEA. Ta en titt på kartan och då förstår du kanske varför…. Men Sverige, verkar det som, lider av någon sorts mindervärdeskomplex, (som så många andra små nationer – balterna är ett typexempel på det, ett extremt exempel t o m), och vill känna sig betydelsefullt i internationella sammanhang, vara med bland de stora pojkarna och leka. Och ett sätt att synas är ju att mopsa sig mot den stora grannen… Eller kanske svider det fortfarande efter Poltava eller år 1809 och detta är att sätt att ge igen för gammal ost?.. Tror själv på det förstnämnda dock.
    I vilket fall är detta bara dumt, totalt meningslöst och leder absolut ingenvart.
    Förstå mig rätt nu – jag försöker inte förringa Sveriges betydelse som en stat och ett land som har sin plats i det internationella samfundet med allt vad det innebär. Men man måste väl ändå vara realist, eller hur?…
    Tro mig, ryssarna varken behöver eller förväntar sig att Sverige ska ”krypa för dem”… Men varför du ställer frågan på det här viset överhuvudtaget? Vadå krypa? Kryper Sverige för tyskarna? För britterna?.. Spaniorerna då? Fransmän? Knappast… (Amerikanerna kryper ni dock gladeligen för… Men det är en annan historia…)

    Vad sägs om kontakten som bygger på ömsesidig respekt istället? Vad sägs om handel som är till gagn för alla, kulturutbyte som framförallt Sverige skulle vinna på, industri som Sverige skulle tjäna enorma förmögenheter på??
    Vad sägs om att MED RESPEKT behandla och diskutera de skiljaktiga politiska uppfattningar, åsikter och meningar som finns mellan länderna?… osv…

    Det är ju det. HJÄRNRIDÅN finns kvar. Är det inte dags att åtminstone lite grand börja krafsa i den?.

  19. spanaren skriver:

    Marinnrus,

    Tack för erkännandet av mina skriverier om
    Ryssland.

    Många här uppfattar säkert detta som att
    ”Spanaren” är kommunist och potentiell
    ”femtekolonnare” – trots att Kommunisztpartiet
    inte längre är statsbärande parti i Ryssland
    utan numera är det största oppositionspartiet
    i Duman.

    Är numera pensionär men har tidigare tjänstgjort
    på UD och en försvarsrelaterad verksamhet så
    hemlig att det tom för städpersonalen krävdes
    godkännande av SÄPO/Granskningsnämnden…..
    Hur kunde min opålitlighet under alla dessa
    år undgå SÄPOs täta granskningar?

    Min inställning till Ryssland liknar i många
    stycken den som fd chefen för det svenska
    kontraspionaget Tore Forsberg skriver om i
    sina böcker ävenså hans syn på kollegan i KGB
    överste Boris Grigorjev – ömsesidig respekt och förståelse för att de båda arbetade för det egna landets intressen under det första kalla kriget.

    Putin skrev igår i RIA-Novosti att inledningen
    till det andra ”kalla kriget”, mötet i Muenchen,
    ingalunda är bortglömd i Moskva……

    Varför kan många här inte förstå att ryska
    ledare som Medvedev och Putin arbetar för
    Rysslands intressen och att den här i Sverige
    så omskrivne exilryssen Garry Kasparov i
    Ryssland av folkflertalet anses vara en från
    USA influgen ”vlassovit” – eller är det inte så?

    Enligt min mening fanns inte ens under Stalins
    styre i Ryssland några planer på ett ISOLERAT
    (sovjet)ryskt angrepp mot Sverige.
    Då som idag kommer kriget till Sverige i samband
    med en stormaktskonflikt i Östersjöområdet där
    vi under det första ”kalla kriget” med stöd av
    ett förhållandevis starkt existensförsvar hade en
    stor möjlighet att med bevarad neutralitet hålla
    oss utanför konflikten.

    Imorgon skall vi utan egen militär förmåga gå i krig
    med Ryssland i Baltikum på USA/NATO-sidan……

    För att citera den kände svensk översten och
    säkerhetspolitiske experten Bo Pellnäs –
    ”Sverige ett dårarnas paradis”.

  20. spanaren skriver:

    tillägg till mitt ovan.

    Som Marinnrus skriver är kanske denna blogg
    inte rätt forum att diskutera den ryska
    utrikes/försvars och säkerhetspolitiken.
    Dessutom stängs troligen denna tråd för
    vidare inlägg.

    En röst från Ryssland tror skulle vara
    mycket välkommen på en bloggsida inriktad på
    militär säkerhetspolitik med tyngdpunkt på
    Ryssland och Östersjöområdet som här länkas till.

    http://tnsexton.wordpress.com/2010/08/03/giuk-linjen-revisited/

    Vad är Marinnrus åsikt om detta?

  21. spanaren skriver:

    Avslutar mina skriverier om Ryssland här
    på Carl Bildts blogg med en kulturell vinkling.

    Är det inte så att den nuvarande och tydligen även
    morgondagens svenska utrikes/försvarspolitik vad gäller förhållandet till Ryssland har stora likheter med Runebergs dikt i ”Fänrik Ståls sägner” om Sven Dufva?

    Min personliga åsikt om Ryssland ligger närmare
    dikten ”Kulneff” i samma diktsamling.

    http://runeberg.org/fstal/1g.html

    KONEC

%d bloggare gillar detta: