STOCKHOLM: Det blev en dag med Vygaudas Usackas om Afghanistan och med våra olika ambassadörer för lite mer vidlyftiga diskussioner om utrikespolitiska utmaningar framöver.
Jag underströk den europeiska ekonomiska utvecklingens avgörande betydelse också för Europas möjligheter att hävda sig på den globala scenen.
Att det går bra för Sverige och några till är ju bra, men långt ifrån tillräckligt.
Vi måste brett i Europa driva reformpolitik så att världen i övrigt ser oss som en modell för framtiden mer än ett museum om det förflutna.
Och där är vi inte ännu.
Det fanns en underton i diskussionen av oro för att det europeiska samarbetets institutioner försvagas av de storas vilja att – ibland under europeisk flagg – driva sitt eget spel. Och att detta i förlängningen riskerar att undergräva Europas möjligheter att svara upp mot framtidens utmaningar.
Så är det. Ytterligt viktigt blir att se till att Lissabon-fördragets institutioner verkligen fungerar på det sätt som var avsett. Att det är ett tag dit är som bekant ett betydande understatement just nu.
Men vi diskuterade också vikten av en mer framtidsinriktad säkerhetspolitisk diskussion i Sverige.
Att vi under de senaste åren frigjort oss från neutralitetsnoslagi – nåja, på de flesta ställen – är bra men ändå inte tillräckligt. Det europeiska samarbetet kommer att bli allt mer betydelsefullt i detta avseende också.
Viktigt är – alldeles självklart – att vi har en klar kurs i de olika utrikes- och Europapolitiska frågorna under de kommande åren fram till 2014.
Vad bra att folket äntligen får veta att Sverige inte längre är neutralt. Visserligen har inte folket fått någon chans att säga sitt i den frågan men det är ju inte meningen heller i den nya sortens demokrati. Sådan gammeldemokrati kan man ju inte ägna sig åt nu för tiden. Vi måste frigöra oss från demokratinostalgin.
Tolkar jag resten av inlägget korrekt innebär det alltså att Sverige i framtiden ska ägna sig åt ren och skär interventionism. Vad trevligt. När ni ändå håller på kanske det går att krydda med lite neokolonialism.
”Vad bra att folket äntligen får veta att Sverige inte längre är neutralt”
Det har vi, folket, vetat sedan vi gjorde lumpen.
Det är bra att vi slutar låtsas och slipper leva i dubbelmoralens skuggor.
Det är även hög tid att Sveriges säkerhetspolitiska roll i Europa kommer upp på dagordningen.
Det fanns en tid då våra politiker lovade heligt att EU inte skulle kunna jämföras med USA.
Att det aldrig skulle bli ett Europas förenta stater.
Vi är i stort sett där nu.
När Lissabon-fördraget är fullt genomfört är vi helt framme.
Bär sedan främmande kulturer som Balkan-staterna och Turkiet har blivit medlemmar kommer de verkliga problemen i unionen.
Hur ska de kunna förlika sig med att bli toppstyrda av Frankrike, Storbritanien och Tyskland ?
Det kommer de inte….vad händer då ?
De ansvariga för att ta fram hotbilden mot Sverige har tydligen sett alltför djupt i champagneglasen under Skansens nyårsnätter och tagit det poetiska citatet ”Ring in den tusenåra fredens rike” som en beskrivning i ett långt temporalt perspektiv av säkerhetsläget i vårt närområde. Med detta citat ringande i huvudena har de sedan tecknat en tidlös, ljust rosenskimrande bild av vår omvärld som passar in i den snålt tilltagna budgetramen levererad av den hårpiskeprydde departementsmecenaten.
Någonstans läste jag här idag att någon skrev om hur litet Sverige är.
Jag tror h*n sa som en flugskit på väggen.
Nu hittar jag inte kommentaren, så jag skriver här.
Jag hade i natt anledning att ringa en gammal affärs-kontakt i Taiwan.
De har ju den dåliga smaken att sova när vi är vakna.
Efter mina artighetsfraser skulle hans komma.
”How are You up there on the Scandinavian islands ?
I’ve learned You have three kings !
Can they really cooperate ?”
Hmm…Danmark har väl ingen kung ? Vad jag vet har de en ”Dronning”.
Jag förklarade att det var tre olika länder, då blev han förvånad. Han trodde att varje ö tillhörde samma land, men hade en egen kung.
Jag vet inte om Sverige ses så rent allmänt, men, uppenbarligen har vi inte nått fram över allt.
Låt oss fortsättningsvis få ha en utrikesminister som sätter oss på kartan !
>Låt oss fortsättningsvis få ha en utrikesminister som sätter oss på kartan !
Låt oss även fortsättningsvis få ha en utrikesminister som sätter oss på kartan !
Skulle det vara..
Sverige har sedan Wienkongressens dagar fört en
för vårt land lyckosam utrikes/säkerhetspolitik
”Alliansfrihet i fred syftande till neutralitet
vid krig i vårt närområde” fram till det nutida
”hjärnsläppet” med att samtidigt avskaffa landets
existensförsvar och börja föra en interventionistisk
utrikespolitik.
Vi undgick, trots att det fanns krafter som även
då verkade för en svensk interventionspolitik,
Krimkriget, Dansk-tyska kriget, första och andra
världskrigen. Kritik har har riktats från aktivister
att sverige inte satte in större delen av svenska
armen på Finlands sida i vinterkriget. Hade en sådan
insats påverkat det slutliga utfallet mer än vad
insatsen av rumänska armen i slaget om Stalingrad gjorde?
Länkar till en ledare i Expressen från 071223 som
enligt min mening utgör, om Ryssland provoceras,
den troligaste konflikten i vårt närområde i närtid.
Ävenså hur en sådan konflikt troligen kommer att utvecklas…
http://www.expressen.se/ledare/1.979343/071223-sagan-om-europa
Tror någon att en insats av den framtida svenska
”yrkesarmen” om sex BATALJONER med fler generaler
än artilleripjäser, en flotta med nästan obestyckade
patrullbåtar och ett flygvapen med halvmoderna
4:e generationens plan med oövade piloter och
brist på stridsmedel skulle kunna stoppa ”ryssen”
när ingen annan är beredd att gå i krig för att
förhindra ett ryskt återtagande -varför de nu skulle
göra detta om de inte provoceras- av de ryska baltiska
provinserna?
Carls namne stödde sin politik på den starkaste
arme Sverige någonsin organiserat- en stormaktsarme.
– men även den kunde inte stoppa ryssen….
Carl Bildts Sverige har en ”arme” i mindre än
Baltstaternas men större än Luxemburgs…..
Som Bo Pellnäs skrev vi lever i ”Dårarnas Paradis”…
Spanarens idylliserande av det ensamma, starka och avståndstagande landet kringränt av fienden är – milt sagt – ett felslut. Att idag frivilligt navigera in Sverige i neutralitetens och alliansfrihetens ensamma skamvrå vore idiotiskt.
halland:
okunnigheten om vår geografi och statsskick kan vi inte lasta sveriges regering för (varken nuvarande eller tidigare). Detta förklaras helt av bristande intresse utanför den egna intressesvären av personerna i fråga.
Hur många svenskar tror att Taiwan är en del av det Kinesiska fastlandet?
flyktingar,
Den ”skamvrån” har hållit Sverige utanför de
europeiska konflikterna i snart 200 år.
På vilket sätt har det inte varit till gagna för
det svenska folket – även om krigsaktivisterna
drömmer om Narva men glömmer Poltava.
OM det blir en konflikt i Baltikum är scenariot
”Sagan om Europa” det troligaste.
Läs artikeln ”Sagan om Europa” – vore det
inte klokt av Sverige att vara neutralt och
inte på något sätt bli inblandat?
En rent militär konflikt mellan Estland och
Ryssland torde den vara överstånden mellan frukost
och lunch. Avståndet St Petersburg – Tallin
är 323 km. En rysk T-90 mbt rullar i en hastighet
av 65 km/tim. på landsväg. Räckvidden är 375 km…
Vad händer i Sverige om vi inte förklarar oss
neutrala utan ”ingriper” militärt enligt den
utfärdade solidaritetsdeklaration?
Sverige är idag INTE som Israel omringat av
fiender men vi kan inte som ”Aljoshakrisen”
visade helt bortse från överranskade negativa
händelser i Baltikum i synnerhet så länge de
stora ryska minoriteterna diskrimineras på
ett närmast apartheidliknande sätt i Estland/Lettland.
Läs vad Medvedev/Putin-doktrinen skriver om
skydd av ryssar och ryska intressen i ”det nära
utlandet”.
Om jag tolkar mrmhallan01 rätt, är han rädd för att vi skapar ett Europas Förenta Stater. Jag är mycket kritisk till delar av USA:s innehåll och agerande, men när det kommer till själva idén (från 1700-talet)bakom grundandet av en federation bestående av självständiga stater, tror jag att det är den, för närvarande, enda vägen inför framtiden.
Någonstans under denna process kommer en brännpunkt där de kulturreligiösa spänningarna måste lösas upp, precis om under det amerikanska inbördeskriget där många knutar löstes upp bakom slaveriets förhänge. Idag är det Sharialagarna som kommer att stå som rubrik för alla underliggande knutar som skall lösas upp.
Någonstans i kontinentens historia har Europa stått inför ett vägskäl och där valt fel väg. Så länge man inte söker sig tillbaka till det vägskälet så finns det ingen institution i världen som kan skydda den ekonomiska tillväxten i Europa.
Denkard,
Vägskälet är kanske år 1054 då den första
järnridån fälldes ned mellan östra och västra
Europa.
Som alla kan se i Ukraina finns den järnridån
mellan vad Huntington kallar Västerlandet
och den ortodoxa civilisationen kvar än idag.
Ja Kachina.
Jag är lite orolig just av den anledning du nämner.
De stora skillnaderna vad gäller kultur och religion.
Jag tycker inte att det skulle vara värt ett Europeiskt inbördeskrig.
laken,
Jag lastar inte regeringen, tvärt om !
Jag ville bara peka på vikten att vi även efter det kommande valet har en lika aktiv utrikespolitik som fortsätter att sprida kunskap om vårt land och vad vi har att erbjuda.
Det här med att många ”vanliga människor” i andra världsdelar ser skandinavien som ett land har jag stött på otaliga gånger.
Ref. mina inlägg 24 augusti 2010 kl 04:48 och 06:59
Länkar till en artikel i ämnet skriven på bloggen
”Försvar och säkerhet” av Ulf Henricsson överste av 1gr fd fördelningschef och välkänd från den svenska
insatsen i Bosnien.
http://krigskonster.blogspot.com/2010/08/den-svenska-solidaritetsforklaringen-vs.html
Undertecknad har inte fel i allt – eller?
När kommer svenska folket att godkänna ett
svenskt NATO-medlemskap?