STOCKHOLM: Ny vecka, ny dag och nya uppgifter.
De närmaste dagarna har vi samlat UD:s olika ambassadörer och andra till sedvanligt s k chefsmöte för att diskutera kommande arbetsuppgifter och utmaningar, och det säger sig självt att detta kommer att ta en del av min tid under de närmaste dygnen.
I morgon kommer det dock att bli tid till lite besök och valrörelse i Uppsala. Viktigt att komma ut från Stockholm i dessa dagar, och det kommer att bli mer av den varan framöver.
I gårdagens Agenda debatterade Jan Björklund frågan om Afghanistan med en påtagligt agiterad Lars Ohly.
Det framgick med all önskvärd tydlighet att vänsterpartiet ser uppgiften att förändra delar av svensk utrikespolitik som mycket central. Drivkraften förefaller att vara en ibland tämligen primitiv anti-amerikanism.
Men Jan Björklund var tydlig om att våra insatser är en integrerad del av de insatser som ett 40-tal nationer gör med mandat från FN:s säkerhetsråd.
Vi är inte där för att vinna ett krig, utan för att bygga en fred.
Och skulle vi hux flux bara lämna skulle ett förödande krig vara det så gott som säkra resultatet. Freden skulle bli än mer avlägsen.
En sådan politik kan inte ett Sverige som menar allvar med internationell solidaritet stå bakom.
Alla Dessa Dagar 
Kan bara hålla med dig Carl, en reträtt från Afghanistan i nuläget skulle nog förvärra mer än det skulle hjälpa. Här gäller det att, som du redan varit inne på i dina tidigare inlägg, vara ansvarsfull…
Det enda VP har att komma med är sin retorikfattige Ohly-cka, jag hoppas svenskarna förstår att det enda vettiga alternativet om man har siktet inställt på framtiden är det Alliansen erbjuder, jag har svårt att se någon annan väg…
Som Ohly resonerar kommer landet att återgå till den tid då talibanerna styrde och då vet vi vad som väntar befolkningen – särskilt kvinnor och barn. Ohly är sig lik – vad tänker han med!
Det finns måhända andra alternativ än
fortsatt västmaktsockupation och en
återgång till fullt talibanstyre i Afghanistan.
Folkmajoriteten i Afghanistan vill kanske inte
ha någotdera om de får en möjlighet att framföra
sina egna önskemål.
Det nyligen avhållna mötet i Sochi kanske
visar på en alternativ väg framåt – eller?
http://www.en.rian.ru/analysis/20100819/160257927.html
Det var en bedrövlig okunskap, som Ohly hade om läget i Afganistan, varför vi och andra länder finns på platser samt likaså om vad som kommer att hända om talibanerna på nytt kommer tillbaks till makten.
Det råder dock en betydande korruption i Afganistan, som i hög grad även gör sig gällande inom politiken.
Det är dock inget argument för ett tillbakadragande ej heller för tidpunkten när ett sådant kan ske. Denna måste bekämpas inte minst via krav därom, som ställs från utländskt håll.
Vad som dock är oroaende är att Obama i en rad uttalanden gjort utfästetser om en amerikansk reträtt, vilken skulle försätta Afganistan inför det kaos, som Ohly villkorslöst nu argumenterar för.
Denna politik tyder närmast på att den amerikanske presidenten upplever att det finns en växande opinion mot ett fortsatt engagemang.
Argumentet om det krävs för att bekämpa en icke närvarande terror bekymrar inte längre. 9/11 blir alltmer avlägset.
Därutöver måste Obama ta hänsyn till kommande val, vilka kan resultera i betydande motgångar för sitt eget parti, demokraterna.
Jan Björklunds insats var värd all heder.
Den svenska Afghanistanpolitik ligger fast och har fortsatt starkt S-stöd – även efter Wikileaks krigsrapporter och det senaste besöket av Mona Sahlin och Urban Ahlin i Afghanistan.
Citat från Urban Ahlin himself:
”Befolkningen visade starkt stöd för den svenska styrkan. Vi gör nytta där. Vi åkte dit tillsammans med andra för ett uppdrag givit av FN och vi åker därifrån tillsammans när uppdraget är slutfört.”
Så uttalar sig en man av heder (”a man of honor”)- principfast, konkret, beslutsam!
Inspirerande! Beundrarsvärd!
Bra sagt av Urban Ahlin.
Nu gäller det bara att få tyst på Ohly inom de rödgröna.
Eller som någon annan sade nyligen – Tack, Ohly, Kom igen!
Du är det bästa utrikespolitiska dragplåstret som alliansen har!!
USA använder Artikel 51 för att få stöd av FN i Afghanistan. Artikel 51 handlar om ”rätten till självförsvar”. USA hävdar alltså att man attackerades av Afghanistan den 11:e September 2001 trots att det ännu inte är klarlagt om det verkligen var några från Afghanistan som utförde attentaten. Nåväl, om vi förutsätter att det faktiskt var några skäggiga grottmänniskor som attackerade USA från andra sidan jordklotet den 11:e September. I så fall innebär Artikel 51 att USA får försvara sitt eget territorium, ja. Men inte på andra sidan jordklotet. Dessutom är artikel 51 endast tänkt att användas tillfälligt. Nu har kriget pågått i 9 år och det går inte längre att hävda artikel 51. Trots det förlänger FN insatsen varje år. Det bryter mot FN:s eget regelverk och nu kommer förklaringen. Den ges av Ted Carpenter från Catoinstitutet. Han uttalar sig egentligen om Balkan, men det kan likaväl tillämpas på vilket land som helst i världen.
Carpenter säger: ”USA har tillräckligt inflytande för att kunna göra livet surt för varje land som vågar sätta sig upp mot den amerikanska policyn”
Där är den verkliga orsaken. FN låter USA använda artikel 51 trots att det rent juridiskt inte borde gå eftersom USA är allt för starka och ingen vågar säga ifrån. Av samma anledning vågar inga partier prata om Wikileaks och Julian Assange. De är rädda för att USA ska ”göra livet surt” för dem. Se hur det gick för Serbien när de försökte sätta sig upp emot USA. Samma sak kan hända med vilket annat land som helst i världen. Där är den verkliga orsaken.
Den svenska insatsen stödjer sig på ett FN-mandat som i sin tur bygger på artikel 51 som alltså inte längre kan tillämpas på Afghanistan. Hela kriget bygger på lögner. Sen kommer nyspråket. Kriget handlar om ”Afghanistans kvinnor”. Troligt… Julian Assange avslöjar krigets verklighet och vips blir han utsatt för en sexfälla. Till råga på allt här i Sverige. All heder till V för att de vågar ställa sig upp och säga sanningen. Kriget baseras på lögner och Sverige behöver inte alls delta. Socialdemokraterna och Moderaterna vet mycket väl att kriget är en lögn men de vet också att Sverige skulle utsättas för repressalier om man inte deltog. Men säg det i så fall. Svenska folket tar inte skada av att för en gångs skull få höra sanningen.
Land efter land tar hem trupperna efter en hälsosam debatt i deras hemländer. Tyskland, Polen, Kanada, Nederländerna och fler är på gång. Snart är det bara i Sverige det inte förekommer någon debatt och snart är det bara Sverige och USA som har trupper kvar i Afghanistan..
Carl Bildt talar i gåtor. Vi är alla överens om att situationen blir mycket illa om Sverige och övriga länder lämnar landet och de internationella insatserna upphör. Detta klargör bara en sak, och det är att den amerikanska invasionen av Afghanistan har skapat ett ohyggligt monster som Sverige nu måste skydda det afghanska folket mot. Det de svenska styrkorna gör idag är till stor del att skydda det afghanska folket mot konsekvenserna av den amerikanska invastionen och till liten del mot det som kunde ha varit om invasionen aldrig hade ägt rum.
Ingen har glömt hur det var för en afghan att leva under taliban-regimen innan invasionen, men med facit i hand kan vi svenskar dra en viktig slutsats idag, och det är att våra soldater är där mer för att skydda befolkningen från invasionens konsekvenser än att skydda befolkningen från den taliban-regim som fanns innan invasionen. Med detta i åtanke är det väldigt svårt att förstå hur man ändå kan värja sig ifrån att kritisa USA och från att vara anti-amerika.
Ska Sverige bekosta en insats som USA på egen hand ska ta ansvar för, ska våra soldater riskera sina liv för amerikanska intressen? Vi är där för att bevara freden, en fred som USA riskerade.
Dessutom är det lustigt, att Carl Bildt skriver att hela 40 länder har valt att på mandat från säkerhetsrådet deltar i insatsen , det hela är ju befängt , att 40 länder får ett mandat från 5 andra länder för att genomföra en militär insats i ett annat land, det är denna världsordning som Carl Bildt ger sitt stöd för.
Slutligen , inläggets titel, som världsmedborgare, anser jag att det är oerhört sorgligt att det afghanska folkets öde ska formas av en debatt , mellan Lars Ohly och Jan Björklund, det är en tragedi.
Enligt den senaste nätomröstningen hos (högertidningen) DN är säger 60% av svenskarna NEJ till insatsen i Afghanistan. Det är knappast siffror man kan vifta bort med begrepp som ”anti-amerikanism”.
Även i själva USA är en majoritet av medborgarna numera MOT kriget. Många minns Vietnam och andra undrar vad USA egentligen tjänar på kriget. Samtidigt återvänder fler och fler mentalt krigsskadade soldater hem till USA. De som har tur hamnar i psykiatrisk tvångsvård men de flesta lämnas åt sitt öde ute på gatan. Det rör sig inte om enstaka personer utan en stor andel av de återvändande soldaterna. En tredjedel av alla uteliggare i USA består av återvändande soldater från Vietnam, Irak och Afghanistan.
Det amerikanska folket stödjer inte kriget och kriget gynnar inte amerikanska intressen. Därför kan det knappast kallas ”anti-amerikanism” att vara motståndare till kriget.
Man kan ju undra vem som styr i demokratiska länder. Är det folket eller Rockefeller?